| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 3270 (AID: v205987.b3270, NAD: SE/VALA/0382503) |
3v
S.d. framträdde framträdde för Rätten Jon Sunason i ijfla, Måns Sunason i ijfla,
Swen Simonson i ysiöija, Nils Simonson i Hökhult halfbröder widh dhen döde Sune
Sunason i Bårshult, med änkian hustru Botil Jonsdotter, sakgofue och anklagade
Jöns Swenson i Bårshult för dråp å sin granne Sune Sunason nu döder barnlöös,
dher till swars instälte sigh Jöns Swenson i bårshult å frij foot sielfwilian-
des framkom och bekänner, han fann sigh ingen vtwägh han moste för nödtrång
wäria sitt egit liff, vti sitt egit hws, gudh honom nåde, han bleff dher till träng-
der, han gömbde sigh vndan sin owen, dhet bästa han kunde, dock spiärn han vp
dhen ena husdöran effter then andra medh wäpnat hand, som granfolken witna,
och han sielff på sitt yttersta bekände.
Nu inkallades witnen som tillstädis wore dher dråpit skedde, Simon Swen-
son i fagerhult och Erich ibm, edeligen bekänna, dhet Sune Såneson war förijff-
rat och wredh bliffuen på sin granne Jöns Swenson i Bårshult, för han wille så-
som skylla honom för sin hustru Kirstin Jonsdotter, hände sigh, när Sune fråga-
de Jöns om han mißtänker eller beskyllar honom för sin hustru Kirsten, swarade
Jöns neij, Sune sade han hafuer alzintet oährligit medh henne beställa, dher med
Jöns lätt sigh till fredz, och the skildis åth then gångin, men söndagen näst ef-
ter gick Sune till kyrkian, och i hem wägin drack sigh druckin, i Foglanäs aff
öhl och brännewijn, gångandes hem ropade och skreck, strax han hemkom, wille han
gå in i Jöns Swensons stufua, och vndsade Jöns på liffuet, dock i förstone förhin-
drades aff Simon Swenson, tå hade han en litin hammar i handen, sedan sade sig
allenast wilia tala medh Jöns Swenson, dock förhindrades af quinfolkin i går-
den, Sune gick först hem i sin gård, lade från sigh hammaren, och togh sig en we-
dayxe i handen, noch witna grannarna, the såge Sune hade huggit i stufuo dö-
ran i döragrepen, i döran och i wäggen tijo eller ellofue hugg, sampt någon
slagh medh hammaren slagit, sade och sigh wilia hugga nedh stufuo dören om the
medh gode icke wille släppa honom in, så toge quinfolken yxan ifrån honom,
strax språng sune in i Swen Bengtsons stufua i samma gård, och togh sigh
en annan yxa, och språng så till Jöns Swensons stufua, och åter wiliat hugga
nedh döran, om han icke medh godo slapp in, swor och förbannade sigh, att han
intet ondt wille göra Jöns Swenson allenast han fick gå in, och tala medh ho-
nom, hustrun lågh siuk på gålfuit, i ty samma gick bonden Jöns Swenson utaf
sin stufua, och in i sitt bakhws, och gömbde sigh på en böning eller skulle,
Jöns Swensons goßar gömbde sigh och vndan för vndsägning, dhen ene gömb-
de sigh vthe här, then andre dhär, then tridie i fäähusit, för hotning af Sune,
när han så rasadt hade, swor både vthe och inne, och ingen Menniskia kun-
ne lijdas af honom, effter han medh hugg och slagh körde them ifrån sigh, satt
han widh paß inne i Jöns Swensons stufua en stund eller twå, dock sade han
dher skulle sittia, till dhes Jöns kom in, sedan sade han dhetta tager intet lagh,
gick så bort till grufuan och tände sig några stickor och gick till bakhwsdöran
och af en säng wälte en bolster vp, dher vnder fant han en bößa lagd som war
ladd, tå sade han, nu fick iag en wäria, och lade så dher ifrån sigh yxan och
togh bößan, och spiärn vp baakhws döran, och gick dher vth, och sade äst tu
här inne skiälm, dock hitte honom intet dher inne, begynte så klijffua på trap-
pan i andra bakhusit, sägandes äst tu här skiälm, och wille ransaka om han skul-
le finna Jöns Swenson dher uppe på skullen eller böningen, tå fick Sune see Jöns
Swenson dher uppe, hwarest han ingen vndflycht hade, dher lade Sune ifrån sigh
Swen Simonson i ysiöija, Nils Simonson i Hökhult halfbröder widh dhen döde Sune
Sunason i Bårshult, med änkian hustru Botil Jonsdotter, sakgofue och anklagade
Jöns Swenson i Bårshult för dråp å sin granne Sune Sunason nu döder barnlöös,
dher till swars instälte sigh Jöns Swenson i bårshult å frij foot sielfwilian-
des framkom och bekänner, han fann sigh ingen vtwägh han moste för nödtrång
wäria sitt egit liff, vti sitt egit hws, gudh honom nåde, han bleff dher till träng-
der, han gömbde sigh vndan sin owen, dhet bästa han kunde, dock spiärn han vp
dhen ena husdöran effter then andra medh wäpnat hand, som granfolken witna,
och han sielff på sitt yttersta bekände.
Nu inkallades witnen som tillstädis wore dher dråpit skedde, Simon Swen-
son i fagerhult och Erich ibm, edeligen bekänna, dhet Sune Såneson war förijff-
rat och wredh bliffuen på sin granne Jöns Swenson i Bårshult, för han wille så-
som skylla honom för sin hustru Kirstin Jonsdotter, hände sigh, när Sune fråga-
de Jöns om han mißtänker eller beskyllar honom för sin hustru Kirsten, swarade
Jöns neij, Sune sade han hafuer alzintet oährligit medh henne beställa, dher med
Jöns lätt sigh till fredz, och the skildis åth then gångin, men söndagen näst ef-
ter gick Sune till kyrkian, och i hem wägin drack sigh druckin, i Foglanäs aff
öhl och brännewijn, gångandes hem ropade och skreck, strax han hemkom, wille han
gå in i Jöns Swensons stufua, och vndsade Jöns på liffuet, dock i förstone förhin-
drades aff Simon Swenson, tå hade han en litin hammar i handen, sedan sade sig
allenast wilia tala medh Jöns Swenson, dock förhindrades af quinfolkin i går-
den, Sune gick först hem i sin gård, lade från sigh hammaren, och togh sig en we-
dayxe i handen, noch witna grannarna, the såge Sune hade huggit i stufuo dö-
ran i döragrepen, i döran och i wäggen tijo eller ellofue hugg, sampt någon
slagh medh hammaren slagit, sade och sigh wilia hugga nedh stufuo dören om the
medh gode icke wille släppa honom in, så toge quinfolken yxan ifrån honom,
strax språng sune in i Swen Bengtsons stufua i samma gård, och togh sigh
en annan yxa, och språng så till Jöns Swensons stufua, och åter wiliat hugga
nedh döran, om han icke medh godo slapp in, swor och förbannade sigh, att han
intet ondt wille göra Jöns Swenson allenast han fick gå in, och tala medh ho-
nom, hustrun lågh siuk på gålfuit, i ty samma gick bonden Jöns Swenson utaf
sin stufua, och in i sitt bakhws, och gömbde sigh på en böning eller skulle,
Jöns Swensons goßar gömbde sigh och vndan för vndsägning, dhen ene gömb-
de sigh vthe här, then andre dhär, then tridie i fäähusit, för hotning af Sune,
när han så rasadt hade, swor både vthe och inne, och ingen Menniskia kun-
ne lijdas af honom, effter han medh hugg och slagh körde them ifrån sigh, satt
han widh paß inne i Jöns Swensons stufua en stund eller twå, dock sade han
dher skulle sittia, till dhes Jöns kom in, sedan sade han dhetta tager intet lagh,
gick så bort till grufuan och tände sig några stickor och gick till bakhwsdöran
och af en säng wälte en bolster vp, dher vnder fant han en bößa lagd som war
ladd, tå sade han, nu fick iag en wäria, och lade så dher ifrån sigh yxan och
togh bößan, och spiärn vp baakhws döran, och gick dher vth, och sade äst tu
här inne skiälm, dock hitte honom intet dher inne, begynte så klijffua på trap-
pan i andra bakhusit, sägandes äst tu här skiälm, och wille ransaka om han skul-
le finna Jöns Swenson dher uppe på skullen eller böningen, tå fick Sune see Jöns
Swenson dher uppe, hwarest han ingen vndflycht hade, dher lade Sune ifrån sigh
4r
stickorna på skunkefeldit, fick till böößan, och spände vp och wille skiuta Jöns ihiäll,
tå Jöns sågh sig ingen vtwägh at komma vndan, vtan begynte at bedia Sune han
wille skona honom lijffuet för sine små barn skull, som gårdzfolket hörde, tå swa-
rade Sune rätt nu skall tu få tin räfst, så greep Jöns till sin yxa han hade och
hugg Sune i hufwudit att han föll neder af trappan, och lågh nästan döder
sedan togs han vp af sin wärbroder Swen Bengtson i bårshult, Jöns Månson
ibm, och hustru Botill och the buru honom hem i sin stufua, och lefde dher efter
en månat och dagh, dher han hade fått tu såår i hufwudit, något dher effter
ångrade honom sin gerning, af prestin annamade sacramentet, och förliktes
medh sin wederpart och skadisman medh händers sammantagande, gaff
Jöns Swenson och alla menniskior till af hiertat, som honom hade giordt e-
moth, dhet samma han och af them begärade igen, och afsompnade.
Samma ärende sattis till häradz nämbd effter Lagh 1. Cap af Edzöres B
och 12 Cap af 1. dråpm. B i LL. och finna på sitt samweet Gudh them förlänt
haffuer, dhet dhenne dräpne Sune Sunason hafuer öfuerdådeligen öffuerfallit
sin granne Jöns Swenson medh wredz modh och wäpnat hand giordt hemsöka och
brutit hemfridh i ty han sökte i dhet ena bondens Jönses egna hws effter thet an-
dra, dher Jöns ingen annan vtwägh hade, vtan nödgade sig wäria medh yxan
han i handen hade, emoth sin owen som bar effter och åth honom medh spän-
dte bößan, altså Sune sielff förlupit sitt lijff, och dråparen Jöns Swenson
giordt fult nödwärn, men Sune ligge ogilder för gerning sina, och althen-
stund herren Gudh sparde honom så länge lefua han fick sig ångra och bediar
före om wilia och wenskap, ansökt Gudh och sin nästa, undertiänstlig
remitteras om dhes lijkz begrafning, till dhet ährewyrdige presterskapet,
effter kyrkio ordinantien och högährat kongelig hofrätt om nådgunstig
resolution. dheß till mehra wißo at så ähr å tinge publicé ransakat,
och dömbdt betygar Lagläsaren medh egin hand, signete och nampn dher
nedan vnder. Datum ut supra. vppå tingsrättens wägnar.
S.d. framkom Bengdt Larson i åby Länsman och gaf tillkänna dhet en
bd. lars Elffwing wälb: Mårtin Linnerodz tiänare hafuer öfuerfallit
en bonde Oluff Pederson i Torlarp å Crone frälse, donerat w: Mårtin Linnerodt
medh hugg och slagh vthi hans egin gård, till blodwijte som han klagade sig för
Cronones Länsman nu törs han intet fram för vndsägning altså ähr Oluff icke
tillstädis dock sägis wara hema siuk, och förlikt, till slagsmålit nekar Lars
Elfuing, Oluf Pederson krafdis foderkorn och åldenfläsk af Lars Elffing
som Lars sielff bekänner Oluf drogs före, Bengdt Larson giffuer widare till-
känna Lars hafuer en loßkona medh sig i bygden dhenne Lars hafuer tillföre-
na warit vnder dhet Schonska Ryttare regementit, dock hafuer nu intet paß
framwijsa, ähr nordländsk fremling och får icke lyfte för sigh, ähr och nu
druckin och obeskedeligh, Ty tycker nämbden dhenne Lars Elfuing må sät-
tias i förwar i kistan till andre dagen han sofuer öhlet af sigh.
På andre dagen Lofuar Lars skaffa för sin person lyfte, till beskedh
om quinsfolket, och till målzäganden om slagsmålit Citera till stä-
dis. dher medh togs afträdh.
tå Jöns sågh sig ingen vtwägh at komma vndan, vtan begynte at bedia Sune han
wille skona honom lijffuet för sine små barn skull, som gårdzfolket hörde, tå swa-
rade Sune rätt nu skall tu få tin räfst, så greep Jöns till sin yxa han hade och
hugg Sune i hufwudit att han föll neder af trappan, och lågh nästan döder
sedan togs han vp af sin wärbroder Swen Bengtson i bårshult, Jöns Månson
ibm, och hustru Botill och the buru honom hem i sin stufua, och lefde dher efter
en månat och dagh, dher han hade fått tu såår i hufwudit, något dher effter
ångrade honom sin gerning, af prestin annamade sacramentet, och förliktes
medh sin wederpart och skadisman medh händers sammantagande, gaff
Jöns Swenson och alla menniskior till af hiertat, som honom hade giordt e-
moth, dhet samma han och af them begärade igen, och afsompnade.
Samma ärende sattis till häradz nämbd effter Lagh 1. Cap af Edzöres B
och 12 Cap af 1. dråpm. B i LL. och finna på sitt samweet Gudh them förlänt
haffuer, dhet dhenne dräpne Sune Sunason hafuer öfuerdådeligen öffuerfallit
sin granne Jöns Swenson medh wredz modh och wäpnat hand giordt hemsöka och
brutit hemfridh i ty han sökte i dhet ena bondens Jönses egna hws effter thet an-
dra, dher Jöns ingen annan vtwägh hade, vtan nödgade sig wäria medh yxan
han i handen hade, emoth sin owen som bar effter och åth honom medh spän-
dte bößan, altså Sune sielff förlupit sitt lijff, och dråparen Jöns Swenson
giordt fult nödwärn, men Sune ligge ogilder för gerning sina, och althen-
stund herren Gudh sparde honom så länge lefua han fick sig ångra och bediar
före om wilia och wenskap, ansökt Gudh och sin nästa, undertiänstlig
remitteras om dhes lijkz begrafning, till dhet ährewyrdige presterskapet,
effter kyrkio ordinantien och högährat kongelig hofrätt om nådgunstig
resolution. dheß till mehra wißo at så ähr å tinge publicé ransakat,
och dömbdt betygar Lagläsaren medh egin hand, signete och nampn dher
nedan vnder. Datum ut supra. vppå tingsrättens wägnar.
S.d. framkom Bengdt Larson i åby Länsman och gaf tillkänna dhet en
bd. lars Elffwing wälb: Mårtin Linnerodz tiänare hafuer öfuerfallit
en bonde Oluff Pederson i Torlarp å Crone frälse, donerat w: Mårtin Linnerodt
medh hugg och slagh vthi hans egin gård, till blodwijte som han klagade sig för
Cronones Länsman nu törs han intet fram för vndsägning altså ähr Oluff icke
tillstädis dock sägis wara hema siuk, och förlikt, till slagsmålit nekar Lars
Elfuing, Oluf Pederson krafdis foderkorn och åldenfläsk af Lars Elffing
som Lars sielff bekänner Oluf drogs före, Bengdt Larson giffuer widare till-
känna Lars hafuer en loßkona medh sig i bygden dhenne Lars hafuer tillföre-
na warit vnder dhet Schonska Ryttare regementit, dock hafuer nu intet paß
framwijsa, ähr nordländsk fremling och får icke lyfte för sigh, ähr och nu
druckin och obeskedeligh, Ty tycker nämbden dhenne Lars Elfuing må sät-
tias i förwar i kistan till andre dagen han sofuer öhlet af sigh.
På andre dagen Lofuar Lars skaffa för sin person lyfte, till beskedh
om quinsfolket, och till målzäganden om slagsmålit Citera till stä-
dis. dher medh togs afträdh.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 3270 (AID: v205987.b3270, NAD: SE/VALA/0382503) |