Sunnerbo dombok 1668

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 3450 (AID: v205987.b3450, NAD: SE/VALA/0382503)
21v Anno 1668 dhen 19. och 20 octobris war iagh vnderskrefuin Lagläsare å
Synderbo tinge kallader medh Synderbo häradz nämbd vppå en häradz syn
emellan anxhult frälse heman i agunnarydz sochn, Jordägande till
dhen ene halfue gården ähr wälb: frw Beata Kyle till skiämlingefors hen-
nes fulmechtige fougdte Lars Nilson, till dhen andre halfue frälse gården
ähr wälb: Axel räff på salishult, åboerna, vppå wälb: frw Beata Kyle
wägnar tillstädes wälb: hr Anders Oxehufwudh till älmterydh måger
godzafougten Lars Nilson, Nils Bengdtson åboen, och Torbiörn Peders-
son, medh sin husbondes wälb: Axel räfs beseglade fulmacht i saken, Date-
rat salishult dhen 20 Julij 668. hwar halffdelen ähr 3 lb: smör rän-
ta. ihoop 6 lb. samptelig klagande moth åboerna i Lombakull,
Måns Pederson och Nils Jonsons swärfader Birge Pederson, tillstädis
swarande, å fullgiärdzskattaheman vnder infanterijtz staten, tuistandes
om skogsskildnat, och bohlstada skääl i markene emellan bte gårdar.
   Nu företogs samma ärende vti ögonsynligh besichtning och synagång
först Ledsagadoms aff anxhulterna klagande om dheras gamble skogs-
skildnat till båreföhr som ähr i anxhulte kyrkiowägh en kullfallin,
dock fordom warit en båhra vthi, dhen mångie ährlig man mijns. Så
en wijsare strax hoos på en iordfast steen, wästan wägin, så tädan
till gamble giärsegården öffuer kiärrit, hwar effter finnes gamble
stafra ändar å radh hwar effter andra igenom kiärrit, så dädan till bäc-
kin, som löper vthi faarsiön, till en märkelig steen, i siöstranden, nu ett
godt stycke emellan vt medh siöstranden, vtwistes en skurin rougfälla,
hwarest stodh en rougstack sex fampnar nedan omkring, dhen dhe i Lom-
bakull skurit och stäkt hafua, så vt medh siöstranden ett godt styc-
ke i söder, folgde wij tillbakas igen Lombakuls påberopandhe skogs-
märke, widh lilla farsiö måse i aborrastekit, i siövdden, en vpwän-
der steen, vtan san skogsmärkis techn, dhernäst vthi en hoop steenskiärff
een steen flijsa lågh i bland andre steenar så som af fallin, så synderst
i åckhult östan dackebackewägin, åter en steen flijsa, ibland noch steen
skiärff, så strax widh winterwägin en steen flijsa på slätte marken,
vtan menniskiors techn, så widh anxhulte ledh, så i trinßhulte
giärde een stoor steen måås ifrån reffuit, vtan sann skogxmärkisstehn.
Åboerna i Lombakull Måns Pederson och Birge Pederson, å skatta
beropa sig på sine vpwiste stenar medh begäran dhes häfdz witne framkallas och förhö-
ras må, ty inkallades Jon Nilson i foglasång edeligen bekände dhet han för
27 åhr sedan, tiänte tå Länsmannen harald i Lombakull ett åhr, och Peder ms.
andra åhret, tå bruktis en deel aff dhenne fälle platzen nu tuistas om, till Lom-
bakull, dock Jon i anxhult högg dher ett litit stycke, men Lombakull be-
hölle dhen samma, medh sämia, men medh hwadh beskedh dhet högs weth
han icke och Jon afstegh.           Thernäst inkallades Lars i ragnilakiöp
bekänner han tiänte i Lombakull för 20 åhr sedan, tå bruktis fällor till
Lombakull
vti markene, och anxhulterna lade sig dher intet moth, och afstegh.
   Torbiörn och Lars Nilson i anxhult swara Lombakuls åboer hafua altidh
warit beholdne och förmögne Länsman, Måns Pedersons fader, och farfader,
sampt broder Harald, altså gått them medh fällehygge alt förnär
22r såledis dragit och häfdat skogin och marken under sigh, men anxhul-
terna warit fattige och enfaldige frälse bönder, dheras husbonde långdt
frånwarande, owetandes, brukt bort skogen till Lombakull, som gran-
nar i sochnen wäll wetha dhem ähr skedt alt förnär, som hwar man see
må. anxhulterna hafua högre skatt och mindre af vtmarken, fast Lom-
bakull ähr fullgiärdz heman, widare åklagarne i anxhult beropa sig på klandrat
skogshäfd. ty begära dheß witne må inkallas emoth oskälig häfd, och löse steenar.
  Först Peder Jngemarson i lönshult en ährlig bohlfast man medh hand å book edeligen
witnar Efter sin salige faders Jngemar Nilsons ordh i lönshult, han sade dhet
anxhult war trängdt och klämpt heman och hade fordom sitt fiske i faarsiön,
kattißesätter när han tå fick sin gifte i anxhult hans fader ähr nu dödh
bliffuin för sex åhr sedan, war och en ährlig man, och Peder afstegh.
  Thernäst Swen jonson i Fägerhult framkallades effter aflagd edh bekän-
de dhet Harald Pederson barnfödd i Lombakull, bodde i Lombakull och
war Länsman bekände för honom och flere, ett skogsmärke weeth iagh
emellan Lombakull och anxhult, nemligen i båhres föhr på wägin be-
diandes sig så sant Gudh hielpa till lijff och siäl, nu ähr föhren kullfallin
widh wägin, som för ögonen ligger, och han afstegh.
   Thernäst inkallades Jöns Pederson i Löfuingstorp på sin siäl salig-
heet bekänner, dhet Harald Pederson i Lombakull sade för honom och flere
fierde dagh i Juul, iagh ähr barnfödd i Lombakull, dher boo mina brödra, iagh
weeth intet annat skogsmärke än båhres föhr och så wäster i faarsiön e-
mellan anxhult och Lombakull, nu ähr Harald afsompnat i wååras.
   Sedan framkallades Jöns Bengdtson i trinshult, medh hand å book
edeligen bekände, effter Harald Pedersons ord i nääs, som sade sig wara
barnfödd i Lombakull, dhet skogsmärket emellan anxhult och Lomba-
kull war i båhres föhr vti Lombakulshage, och ett steenmärke ligger
strax wästan wägin, så faarsiön widh en litin bäck, och dhenne sam-
ma ordaform hade Lars Clemetson i muggeboda för honom och flere, för
månge åhr sedan, så och om steenen widh wägen, Bediandes sig så sant
Gudh hielpa. och afstego.
    Lars Nilson och Torbiörn i anxhult föregiffua i samma streck fin-
nes en gammal giärsegård genom kiärret som wether åth siön dhet Måns
Pederson i Lombakull tillstår han haffuer warit medh att giärdt then vp,
för 30 åhr sedan, dock slutis sedan länger vth moth dheras nu vtwiste
yttre stenar, så månades iämligen och ingen stodh oß emoth för än nu.
   Thernäst Signil Jönsadotter en ährlig quinna inkallades edeligen
bekänner hennes salige fader, Jöns Trulson i Grytthult hämptade och
sin winterwedh östan faarsiön och hade loff dher till af åboerna i anx-
hult, bediandes sigh så sant Gudh hielpa, och afstegh.
   dher effter Kirstin Jngemarsdotter i Lönshult, en gammal dannequinna
framkallades medh hand å book, edeligen bekänner, dhen tidh hon och hennes
man Jngemar bodde i anxhult för 36 åhr sedan, war ingen giärsegård sunnan
för anxhulte kyrkiowägh, för än Peder Jönson i Lombakull dhen vpsatte, dhet
samma beiakar Måns Pederson, skedde medh anxhulta åboers samtyckio till
en tidh, och medh förord om husbönderna icke klandrade.
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 3450 (AID: v205987.b3450, NAD: SE/VALA/0382503)