Sunnerbo dombok 1670

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 3880 (AID: v205987.b3880, NAD: SE/VALA/0382503)
9v Samma dagh kom för rätten Borge Jönszon i Fagerhult ryttare
klagandesz öfver ett dråp som een bonde Jönsz i Erestorp och Markaryd sochn boendesz skall
hafva der sammastädesz begådt uppå een ryttare benemd Jon Knop under öfverst hr Mör
nersz regemente och sägesz att desze begge skullat varitt då dråpett skedde allena vthi een
stufva att man intett kan vetha huru dett är sig tilldragett, allenast vittnar drå
parensz son Mathis Jönson hvilken öfvedådigh menniska denne dräpne hafver va
ritt och dett med åthskillige attester som i rätten inladesz och uplästesz vill betyga
hvilket och aff åthskilliga då närvarandesz aff kringstående allmoge och särdelesz aff
länszmannen i samma sochn Nilsz Nilson i Markaryd bevittnadesz, att denne
dräpne hafver vthi åthskillige stycken betett sigh uthi öfverdådigheett, nu så
som ingen var tillstädesz som vijdare vnderrättelse giöra kunde, allenast besvä
rade folkett där i gården att dhen dräpne lågh blodigh som han slagen var
i stufvan, ty effterlätz dhem sättia lijkett vthi ett annat huusz och prophossen
blef befalt taga dråparen fast att saken motte såledesz lagligen blifva ransa
katt och affdömd.

Samma dagh kom för rätten een dråpare benemd Månsz Månson
i Bråten här i häradett och Hallarydz sochn boendesz, hafver begådt ett dråp på
een sväntienare vijd Veseltoftta kiörsz mäsza förledett åhr 1668 dhn 4 Octobris
inläggiandesz i rätten kl. Götha hoffrättz leigdebreeff daterat Jöneköping dhen 4
Septemb: 1669 hvar med honom dråparen nådigest förvnnesz frij leigd till och ifrån
tingh till desz hans saak är ransakatt och affdömd, nu såsom någre hans 
vittne här uthi häradett boendesz hafva skrifteligen gufvett öfver till den schåniske
rätten sine attester hvilka till een dehl finnasz olijke dhe schåniske mundtelige dee
å ställett giorde för rätten vittneszbörd. Ty äre dhe hijtt till sitt värne tingh så vij
da remitterade som auditeuren v.tt Johan Anastasius å målszägande vägnar
kärande hafver mig tillskrefvett aff Malmö dhn 18 [..] med begiäran dett
iagh ville för rätten dråparens vittne examinera hvilkett till sakzens snäl
lare expedition iag skiähligen kunde icke förvägra vthan bleff förrättat på
sätt och vijsz som föllier, nembl.n
Framkalladesz för rätten alla vittnen hvar vijd sitt nampn hvilka med
hand å book svoro och beplichtade sigh att dhe skulle vitna sant uthi detta måhl
dhem bleff forelagdte och tillfrågatt.
Togo dhe alla dhe eedsvurne vettne affträde ifrån rätten och strax igen för
rätten sedan framkalladesz een i sänder att examineras och uppå sin
svorne eed med allfvarsam vederbörlig förmaning att taga i acht sin
siähl saligheett och dett straff alla mennedare förestår, bekände effter
fölliande nembl.n
10r Framkalladesz Jon i Horn nämbdemannen bekänner sig intett vij
dare vetha berätta om begynnelsen elle ändan vthi denne dråpsaak än dett han
tillförena skriffteligen vthi sin attest öfvergaf hvilket han och nu äfven lijka
lydande på sin eed vptalde och bekräfftade.
Nilsz i Öija berättar uthi alla motto äfven lijka med Jon i Horn ofvanskrefne
säger och dett han intett såg Månsz slå länszmannen med käppen, begynnelsen
och ändan är honom obekant.
Nilsz Johanson i Hästberga berättar sig så vijda hafva hördt och veett begyn
nelsen och continuationen som han stod när hoosz och nu uppå sin svorne eed be
känner dett han hörde huru Månsz dråparen hade såldt beck till een annor bon
de der i bygden och bonden ville icke betahla beckett effter han sade dett vara een
falsk vara, då sade länszmannen Kirstin i Hannevrå som stod hoosz, du skulle
sällia rätta varor och taga rätta penningar, de som hafva kiöpt vahrer
ne villia gifva så myckett Måns igen som de hade bekommett i kiöp
staden effter de hade skrifftelig bevijsz der uppå hvad de fingo, då begynte Ker
stin och Månsz skiälla hvar andra för tiuff och siählm och denne
Nilsz förmante dhem holla vp med sådant effter de äro näste gran
nar, der med skildesz Kirstin och Månsz åth. Kirstin gick i folka
hopen och sade, han borde få skam för dett han skiäldt mig för siählm
i medler tijd sadesz ibland allmogen dett voro rätt att låtha ryttaren slå
Månsz, då bad åther denne Nilsz att Kerstin intett ville skiötat, dett 
kommer mehr ondt än godt åstad. Då swarade Kerstin jo han skall få
skam som skiälddt mig, i detta samma kom ryttaren och bytte
med Kerstin och fick honom sin kiäpp och togh Kerstins hammar igen
och sade ryttaren, kom nu med mig i byen, så skall du få see, huru
lustigdt dett skall gå an, då svarade Kerstin iag vill intett, dett skall
då hetasz att iag hade hiszatt digh på honom, lijtett der effter kom Ker
stin vth aff folkehopen igen och som Månsz står ett stycke der ifrån
slogh han till honom och sade, är du nu så onder som du var förr
och der med begynte länszmannen slå dråparen med en lijten
kiäpp och dråparen slogh honom igen med een lijten kiäpp, ryttaren
som var på vägen åth byen att sökia vp Månsz då han
hörde att länszmannen Kerstin och Månsz slogo ihop, vände han 
sig om och som Månsz begynte löpa ifrån länszmannen
alldenstund han förnam honom vara stucken aff sin svåger
kommer ryttaren löpandesz vth med mig som då begynte
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 3880 (AID: v205987.b3880, NAD: SE/VALA/0382503)