Sunnerbo dombok 1670

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 3890 (AID: v205987.b3890, NAD: SE/VALA/0382503)
10v gå åth byen der ifrån och genskyttade Månsz som var på sin rät
ta hemväg stälter, om sielfva dråpett säger Nils sik intett vetha
effter han intett såg vijdare än sagdt är, tillfrågadesz och Nilsz om han
viste någon trätta varitt emellan Månsz och ryttaren, der till svarar
han, neij, förmenar och der hoosz dem icke tillförene kiändt hvar andra.
Jon Nilsonsz i Bökevekesz bekännelse är vthi alla sina clausulis lijka
lydandesz med ofvanskreffne Nilsz Johansons i Hästberga, allenast lägger detta
till, då Månsz kom löpandesz å sluth vp för backen påå sin hemväg
genskyttade ryttaren honom och som Måns var lijtett för ryttaren, då ryt
taren kom löpandesz in emott honom vände Månsz sig om och då slog
ryttaren till Månsz med strijdzhammaren först att han gick aff och der
med stack Månsz ryttaren igen med knijfven som han såg och bekän
ner 2 sting i härarna och ett sting i sijdan. Betygar och denne Jönsz Nil
son i Bökeveka att han hörde follkett säga dett länszmannen skullat
lofvatt ryttaren een fiärding ööll på dett han skulle slå Månsz Månson
i Bråten.
Jönsz Bengdtszon i Bekaryd bekände dett han hörde Månsz dråparen och dhe
andra karlarna tahla om bekett som Nilsz i Hästberga sade och säger att Kerstin
länszmannen skullat sagdt åth Månsz, du giör som een tiuff och siälm nu
som tillförene och både länszmannen och bönderne sade att Månsz skulle
få skam, då skildesz dhe åth och i dett samma begynte dhe rambla uppåt åth åckren
och så kom ryttaren löpandesz vth med mig emellan folkehopen och [..]
och iag gick effter och ville sij huru saken skulle gå till och fick intet
mehra see än sedan skadan var skedd och ryttaren kom stucken gån
gandesz tillbakarsz igen, lade sig ned och bleff dödh.
Larsz Svenszon i Höghult bekänner sigh icke vetha aff begynnelszen
hvarken huru the först taltesz vijd eller huru länszmannen och Månsz
slogosz, allenast vittnar han huru ryttaren stod och hade een häst och huru
han släpte hästen och lopp vth med folkehopen och kiörkemuren och
då satte denne sitt öhlstop och gick effter villiandesz see huru saken
skulle gåå och när han kom var ryttaren slagen och Månsz var på
sin rätta hemvägh stälter.
Sven Nilszon i Sänneholma een dräng om sina 20 åhr bekän
ner sig icke vetha någon begynnelsze i saken, allenast sågh när länsz
mannen kom till Månsz och slog först till honom med sin kiäpp
och Månsz slogh med sin kiäpp igen, så lopp Månsz på sin
hemvägh och folkett kastade stenar och strijdzhamrar effter honom.
11r Imedlertijd kom ryttaren effter med strijdzhammaren och tå vän
de Månsz sig om så slog ryttaren först till Månsz och sedan stack
Månsz ryttaren med knijffven.
Jönsz Valldemarszon uprepeterade och berättade ord ifrån ord som hans
skrifftelige attest lyder daterat Hallaryd dhen 18 Februarij 1670 och
sade sig icke mehra vetha eller kunna bekänna.
Eskell Jonszon i Toreszhollma bekräftar med svuren eed dett vara
sant som Jönsz Valldemarszon i detta måhl berättade, sedan uplästesz derasz
giffne attester som äro öfversände till dhen schåniske rätten och frå
gadesz hvar och een särskilt om dhe ville dhem eedeligen bekräfta dett dhe
hvar för sigh svarade ja, när vittnen såledesz voro examinerade och alla
med mundtelige bekännelszer lijka öfverens stämbde vthi sielfva realiteten
framträdde för rätten effterskreffne dannemän nembl.n Sven Månszon
Skoparyd
, Jacob Åkeszon i Kallszhult, Sven Påfvelszon i Bråten, Jacob Trull
szon i Äleböke hvilka hafva varitt vijd Visletoffta och greenskatt vijge
vallen och befans ifrån porten där ryttaren sprang ifrån sin häst och
dett han lopp effter Månsz både dhett han lopp först till dhen platz
länszmannen och Månsz slogesz uppå och sedan dett ryttaren lopp där
ifrån till desz han hinde vp Månsz der han och bleff slagen sielff till dödz 198
allnar hvilkett skedde mitt uppå vägen som de med sin eed villia
bekräffta vijd påfordran och än vijdare om någon tvifflar står till
att ährfara ytterst är vetandesz att mästedehlen aff offvanskreffne vetne
attestera att då dråparen var på flychten ifrån länszmannen på sin rät
ta hemvägh kastade een dehl aff folkett stenar och hambrar effter honom
och i dett han då flydde kommett som offtabemelt är i slagzmåhl med
dhen dräpne. Att detta så å tingett med största flijtt ransakatt
examinerat svarett bekänt och vittnat är attesterar häradzhöffdingen
i häradett med egen hand och signete sampt lagläszaren med sitt nampn
och signete iempte häradznämbd med desz vanlige sigillo bekräfftasz. Actum
Anno die et loco ut supra.

Samma dagh vpvijste Ingebor i Bököön een zedell hvar med
henne var tilldömdt 3 skeppeland åcker eller jord vthi Ijffla klagandesz
öfver Johan Jonszon dett han hafver brukatt denne hennesz jord. Johan
Jonszon svarar sig hafva iorden på sin sahl.e brodersz Andersz Jonsons
vägnar i vnderpant. Item framkom Andersz Trullszon i Nääsz fordrandesz
äffven slijkt för giäld på samma iord, noch cronones länszman Jonas
Arffvedszon fordrar på cronones vthlagor som stå inne hoosz Ingebor
hvarföre bleff slutat att cronones räntor skola först vthtagasz och sedan bli
fver concursus creditorum till een visz dagh determinerat.
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 3890 (AID: v205987.b3890, NAD: SE/VALA/0382503)