| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 210 / sid 24 (AID: v49319.b210.s24, NAD: SE/VALA/0382503) |
23v
Samme dagh kom för rätten enn hustru benemdt hustru Toora Tors
dotter ij Höökallt ij Hampnade sochnn och Bengdt Larszon ij Billekulla
ij Nöttia sochnn och ahnklagade enn giftt solldat benemdt Knutt
Torszonn i Klonn ij Hynnerydz sochnn, huillken (Gudh bettre)
hafuer ihiäll slagett Tore Tors dotters man, benemdt Tufue
Larszonn ij Höökallt ij Hampnade sochnn. Först hafuer
dråpet sigh sålundha tilldraget att Tufue ij Hökallt som döder
är, war medh sinn broder Bengdt ij Höökallt, dragen till Laholms
marknadt förliden Päders mäszo ij dett åhr, och när de kommo
op ij Knärytt sochnn vthj enn by hetter Trällszhuullt, drogho thee
vp thill enn bonde som ij samme by bodde, N: Nills Giertsonn
huillken hafuer lofuat Tufue och hans broder Bengdt 3 kannor öll
till skiängz, och effter bondens begieran, drogo the till, och fingho ölet
och när the hade thett vttdrucket kiöpte the sedann huar sinn potte öll
för 2 eller 3 skillingar, och när the wille draga sinn koosz och kommo
vt påå gårdenn, så war dän solldatenn Knut Torsonnn och enn bondhe ij
Hynnerydh sochnn medh honom, heeter Pär Pållsonn i Räfuarydh vthe på
gårdänn. Thenne wååro näär thå dråpet skiedde och hafua giort
sinn edh på lagbookenn och sedann åtskillde förhörde, N: hustru Bench
ta i Liuszhullt, Swen Pärsonn ij Trällszhullt i Knäryt sochnn i Danmark
1. witnade hustru Bengta i Liuszhullt at när Tufue Larson medh sinn
broder Bencht kom vttur stufuan och hade drucket dät ölet, som the till
skiänckz fååt hade, waar solldatenn och Pär ij Räfuary före them vthe på
gårdenn och näär the kommo tillhoopa kiöpte the någott öll, enn kanna
eller tuå, så wille Tufue sinn koosz och gick vtöfuer gårdenn, och des
grindh, och Bengt hans broder medh honom, så kom Knut Torson medh
enn dragenn wärga och ropte och sade, huem ropenn i på, ropenn
ij på migh, då sade Tufue Larsonn, som döden ledh, äst tu wred
eller töör tu taga enn karll i handh, jaa suarade Knut Torszonn
tör jagh taga enn kar ij handh, och när de kommo tillhoopa, Knut
Torson som gierningen giorde war innan gårdzledet, och Tufue
war vthan på gaatan, och Tufue hade et littet spöö i sinn handh
och när han rächte handen åt Knut, så stack han honom ij munden medh spö
dät, då sade Knut, å dinn hundh, och i dät samma stack medh wärgan
igönom ledet, och drabbade honom i thett wänstra öghat, då sade Tufue
jagh skall inn och ääta tigh op och språngh vppå ledätt, och röchte ledät
dotter ij Höökallt ij Hampnade sochnn och Bengdt Larszon ij Billekulla
ij Nöttia sochnn och ahnklagade enn giftt solldat benemdt Knutt
Torszonn i Klonn ij Hynnerydz sochnn, huillken (Gudh bettre)
hafuer ihiäll slagett Tore Tors dotters man, benemdt Tufue
Larszonn ij Höökallt ij Hampnade sochnn. Först hafuer
dråpet sigh sålundha tilldraget att Tufue ij Hökallt som döder
är, war medh sinn broder Bengdt ij Höökallt, dragen till Laholms
marknadt förliden Päders mäszo ij dett åhr, och när de kommo
op ij Knärytt sochnn vthj enn by hetter Trällszhuullt, drogho thee
vp thill enn bonde som ij samme by bodde, N: Nills Giertsonn
huillken hafuer lofuat Tufue och hans broder Bengdt 3 kannor öll
till skiängz, och effter bondens begieran, drogo the till, och fingho ölet
och när the hade thett vttdrucket kiöpte the sedann huar sinn potte öll
för 2 eller 3 skillingar, och när the wille draga sinn koosz och kommo
vt påå gårdenn, så war dän solldatenn Knut Torsonnn och enn bondhe ij
Hynnerydh sochnn medh honom, heeter Pär Pållsonn i Räfuarydh vthe på
gårdänn. Thenne wååro näär thå dråpet skiedde och hafua giort
sinn edh på lagbookenn och sedann åtskillde förhörde, N: hustru Bench
ta i Liuszhullt, Swen Pärsonn ij Trällszhullt i Knäryt sochnn i Danmark
1. witnade hustru Bengta i Liuszhullt at när Tufue Larson medh sinn
broder Bencht kom vttur stufuan och hade drucket dät ölet, som the till
skiänckz fååt hade, waar solldatenn och Pär ij Räfuary före them vthe på
gårdenn och näär the kommo tillhoopa kiöpte the någott öll, enn kanna
eller tuå, så wille Tufue sinn koosz och gick vtöfuer gårdenn, och des
grindh, och Bengt hans broder medh honom, så kom Knut Torson medh
enn dragenn wärga och ropte och sade, huem ropenn i på, ropenn
ij på migh, då sade Tufue Larsonn, som döden ledh, äst tu wred
eller töör tu taga enn karll i handh, jaa suarade Knut Torszonn
tör jagh taga enn kar ij handh, och när de kommo tillhoopa, Knut
Torson som gierningen giorde war innan gårdzledet, och Tufue
war vthan på gaatan, och Tufue hade et littet spöö i sinn handh
och när han rächte handen åt Knut, så stack han honom ij munden medh spö
dät, då sade Knut, å dinn hundh, och i dät samma stack medh wärgan
igönom ledet, och drabbade honom i thett wänstra öghat, då sade Tufue
jagh skall inn och ääta tigh op och språngh vppå ledätt, och röchte ledät
24r
nider, och som Tufue war half inn om ledet huggh Knut Torsonn till honom
et hugg, ij hufuodett, och et hugg ij kinbackenn, och på örat, så kom dåå
Pär Pållsonn ij Räfuarydh huillken någon ordh hade kastat sigh emillom
Tufue ij Hökallt och hann, tillförende, inn på gårdenn, i det Tufue hade
sagdt till Pär Pållsonn, minst tu vthj danske feijgden at tu kiöpte enn
bösza af migh, och skiämde migh, och kallade honom jemtiock, dänne
Per Pållsonn slogh till Tufue medh enn stoor kiäp, ett slagh ij hufuodett
och ett slagh på nackenn, så kom Tufue om kull, och åtter vp ighenn
och fick till enn stoor stenn, och kastade åt Knut Torsonn, och drab
bade honom littet eller intett. Sedann togh Knut Torsonn samme stenn
och slogh Tufue ett håårt slagh ij sidann och så bleff Tufue liggandes
och the ther i gårdenn förde Tufue en half mill tillbaker till enn
hustru som war wändt at läcka sargat follk, och när han hade der warit
ij 8 daghar, så bleff hann dödh, och för änn han dödh bleff, war hosz
honom Swen Hanszon ij Swenszhullt ij Hynnerydh sochnn, huilkenn
och giorde sinn edh at ha skulle wittna sanningh, effter han honom frågade
huem han mäst gaf schull vppå, och schulle giffuitt honom banahugg,
då hade Tufue sagdt, at han intett wiste huem, ty der war så många
vppå honom, då hade hann sagdt at Knut Torsonn och hann hade wäll
bliffuitt wänner, män Pär Pållsonn ij Räfuarydh gaf han ond schull
hafuer och hustru Bengta ij Lindhuullt witnatt at enn drengh benemdt
Lars Porsze ij Fagradaala slogh Tufues broder, Bengt ij Höökallt
medh et lächte brädenn, eller enn bred stake, och inntett vppå thenn
dödha, Ithem witnar och Bengta at enn bonde och gammall man benemt
Bengt ij Tijbööke, huillken satt där widh gårdzgrindenn och fick sigh
maat, och när Tufue kom springandes skulle then Bengtenn i Tiböke
taga sinn kiäph, och stötte emodt honom ighönom gårzgrinden, allt
thetta samma ordh ifrån ordh hafuer och enn drängh Swen Pärsonn
i Trällszhullt wittnätt, at så tillgångit ähr, och effter dänne witne
och beuijsz, som för dänne ringe rättenn förekommit är, synes osz
at Knut Torsnn och Pär Pållsonn ij Räfuary äro sanne banemendh till
Tufues dödh, dågh effter sacksäns blindheet schull, hafuer denne
rättenn ingenn dom eller sentens här om gifuit, vthann hembställer saken
thill HKMaij:tz och the wälbwrne herrar vthj dänn högloflighe konungzlige hofrät
här om dömma och sigh på förklara, hafuer och dänn dödhes hustru ställt sigh
till fridz och ställer zakänn thill Gudh och höge öfuerheetens hännder, sålldaten
Knut Torsonn gåår widh skoghenn, och Pär Pållsonn ij Räfuary står i stark bor
gann.
et hugg, ij hufuodett, och et hugg ij kinbackenn, och på örat, så kom dåå
Pär Pållsonn ij Räfuarydh huillken någon ordh hade kastat sigh emillom
Tufue ij Hökallt och hann, tillförende, inn på gårdenn, i det Tufue hade
sagdt till Pär Pållsonn, minst tu vthj danske feijgden at tu kiöpte enn
bösza af migh, och skiämde migh, och kallade honom jemtiock, dänne
Per Pållsonn slogh till Tufue medh enn stoor kiäp, ett slagh ij hufuodett
och ett slagh på nackenn, så kom Tufue om kull, och åtter vp ighenn
och fick till enn stoor stenn, och kastade åt Knut Torsonn, och drab
bade honom littet eller intett. Sedann togh Knut Torsonn samme stenn
och slogh Tufue ett håårt slagh ij sidann och så bleff Tufue liggandes
och the ther i gårdenn förde Tufue en half mill tillbaker till enn
hustru som war wändt at läcka sargat follk, och när han hade der warit
ij 8 daghar, så bleff hann dödh, och för änn han dödh bleff, war hosz
honom Swen Hanszon ij Swenszhullt ij Hynnerydh sochnn, huilkenn
och giorde sinn edh at ha skulle wittna sanningh, effter han honom frågade
huem han mäst gaf schull vppå, och schulle giffuitt honom banahugg,
då hade Tufue sagdt, at han intett wiste huem, ty der war så många
vppå honom, då hade hann sagdt at Knut Torsonn och hann hade wäll
bliffuitt wänner, män Pär Pållsonn ij Räfuarydh gaf han ond schull
hafuer och hustru Bengta ij Lindhuullt witnatt at enn drengh benemdt
Lars Porsze ij Fagradaala slogh Tufues broder, Bengt ij Höökallt
medh et lächte brädenn, eller enn bred stake, och inntett vppå thenn
dödha, Ithem witnar och Bengta at enn bonde och gammall man benemt
Bengt ij Tijbööke, huillken satt där widh gårdzgrindenn och fick sigh
maat, och när Tufue kom springandes skulle then Bengtenn i Tiböke
taga sinn kiäph, och stötte emodt honom ighönom gårzgrinden, allt
thetta samma ordh ifrån ordh hafuer och enn drängh Swen Pärsonn
i Trällszhullt wittnätt, at så tillgångit ähr, och effter dänne witne
och beuijsz, som för dänne ringe rättenn förekommit är, synes osz
at Knut Torsnn och Pär Pållsonn ij Räfuary äro sanne banemendh till
Tufues dödh, dågh effter sacksäns blindheet schull, hafuer denne
rättenn ingenn dom eller sentens här om gifuit, vthann hembställer saken
thill HKMaij:tz och the wälbwrne herrar vthj dänn högloflighe konungzlige hofrät
här om dömma och sigh på förklara, hafuer och dänn dödhes hustru ställt sigh
till fridz och ställer zakänn thill Gudh och höge öfuerheetens hännder, sålldaten
Knut Torsonn gåår widh skoghenn, och Pär Pållsonn ij Räfuary står i stark bor
gann.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 210 / sid 24 (AID: v49319.b210.s24, NAD: SE/VALA/0382503) |