| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 346 / sid 13 (AID: v49322.b346.s13, NAD: SE/VALA/0382503) |
12v
Oppå föreschreffne tingh framkommo bönderna som omkring Möckla
sziö i Agundarydz, Pietterydz och Stembrohult sochn boandes äro på åtskille
lige frelsze och crone och samptligen klagade på Bywerma dam som
är bögdh i munnen der ån faller vht aff Möklasiö och damen så högh och
stark att wattnet vphöges i siön att thet fördränker och förderffiuar theras
ängiar ther omkringh boandes äro, såszom theras klageskriffter som skadan
lijda vtwijsa, så att huar på deras klagan icke föres böter, förmå the icke
vtgiöra theras sedwanlige skatt, ty the icke kunna föda deras boskap om
winteren, så möckin de af ålder, och förän damen så igentappades åhrligen
giöra pläga, ty de som klaga haffua ängiarna belegne till siön och
sedan damen vphögde vattnet i heele siön moste the gå i vattnet i mi
dian att berga oh draga hööt i eker till landz, thenne klagan haffuer
man ögonsynligen besichtat så att theras klagan är rättwijsz och skadan
stoor. Så lades fram en copia aff een häredtzdom giffuin aff wälb:
Niels Siöblad åhr 1604 den 22 Junij och tå är ransakat att damen är
på nytt satt och bögd och then gamble quernen som stodh widh landet och var
allena een fotequarn är ödelagt och i staden een stoor hiulquarn vp
bögd mitt i strömmen ther mesta diupet är och igentappat konungz
ådran och ingen farbeck eller watnlop giorde widh huarket landet
utan fäst damen i starka landet. Nu förmäles i samma synebref
och dombreff att damen är vpdömdt så widt att konungzådran måtte
hafua sitt fria lop och quarnen som mitt i diupet bögd war rifuas och
flöttias dijt hon af ålder stått hade, och giorde contracht them emillan
att the som skattade till Bywerman innan 2 månaders tidh skulle
sielfue rifua quarnen och giöra konungzådran öppet, thet the inthet
höllo vtan drögde ther medh till 1606 och klaganden ledh alt åhrligen
den stoore skadan, tå gingo klaganden till och vprifuo damen och gior
de watnlop, thet höltz inthet lenge vtan damen för fisket skuld
tappades igen och medh stigbordh förwarades att ther war inthet öppet
vatnlop, huarken farbeck eller konungzådra. Altså hafuer klaganden
ledit skada ifrån 1606 och till detta dato och bönderna icke förmåtte
vtgiöra rentan medh mindre deras ängiar bleffuo botade och damen
refuen och för den skuld ännu begärade ther till syn och rettens biståndh
och hafua alle deras klageskriffter landzhöffdingen welborne Bengt
Bagge öffuergiffuit huilka han hijt till tinget förskickat hafuer
medh befallningh att detta klageliga ährandet skulle gränskas och sker
skådas huilket retten icke hade skiäll widare vpskiuta, orsaken
| Joen på Föreretorpet | 6  |
| Peer Skreddare i Guddarp | 6 |
| Pedher Jönszon ibidem | 6 |
| Peder Anderszon i Elgöön | 6 |
| Eloff i Dörarp | 6 |
Oppå föreschreffne tingh framkommo bönderna som omkring Möckla
sziö i Agundarydz, Pietterydz och Stembrohult sochn boandes äro på åtskille
lige frelsze och crone och samptligen klagade på Bywerma dam som
är bögdh i munnen der ån faller vht aff Möklasiö och damen så högh och
stark att wattnet vphöges i siön att thet fördränker och förderffiuar theras
ängiar ther omkringh boandes äro, såszom theras klageskriffter som skadan
lijda vtwijsa, så att huar på deras klagan icke föres böter, förmå the icke
vtgiöra theras sedwanlige skatt, ty the icke kunna föda deras boskap om
winteren, så möckin de af ålder, och förän damen så igentappades åhrligen
giöra pläga, ty de som klaga haffua ängiarna belegne till siön och
sedan damen vphögde vattnet i heele siön moste the gå i vattnet i mi
dian att berga oh draga hööt i eker till landz, thenne klagan haffuer
man ögonsynligen besichtat så att theras klagan är rättwijsz och skadan
stoor. Så lades fram en copia aff een häredtzdom giffuin aff wälb:
Niels Siöblad åhr 1604 den 22 Junij och tå är ransakat att damen är
på nytt satt och bögd och then gamble quernen som stodh widh landet och var
allena een fotequarn är ödelagt och i staden een stoor hiulquarn vp
bögd mitt i strömmen ther mesta diupet är och igentappat konungz
ådran och ingen farbeck eller watnlop giorde widh huarket landet
utan fäst damen i starka landet. Nu förmäles i samma synebref
och dombreff att damen är vpdömdt så widt att konungzådran måtte
hafua sitt fria lop och quarnen som mitt i diupet bögd war rifuas och
flöttias dijt hon af ålder stått hade, och giorde contracht them emillan
att the som skattade till Bywerman innan 2 månaders tidh skulle
sielfue rifua quarnen och giöra konungzådran öppet, thet the inthet
höllo vtan drögde ther medh till 1606 och klaganden ledh alt åhrligen
den stoore skadan, tå gingo klaganden till och vprifuo damen och gior
de watnlop, thet höltz inthet lenge vtan damen för fisket skuld
tappades igen och medh stigbordh förwarades att ther war inthet öppet
vatnlop, huarken farbeck eller konungzådra. Altså hafuer klaganden
ledit skada ifrån 1606 och till detta dato och bönderna icke förmåtte
vtgiöra rentan medh mindre deras ängiar bleffuo botade och damen
refuen och för den skuld ännu begärade ther till syn och rettens biståndh
och hafua alle deras klageskriffter landzhöffdingen welborne Bengt
Bagge öffuergiffuit huilka han hijt till tinget förskickat hafuer
medh befallningh att detta klageliga ährandet skulle gränskas och sker
skådas huilket retten icke hade skiäll widare vpskiuta, orsaken
13r
klagan är gammall och skadan stoor, och retten haffuer skreffuit jordh
äganden till och syn är bewilliat, men han för förfall skuld icke haffuer
kunnat komma, eij heller haffuer giordt någon fulmechtigh, icke des mindre
effter äganden kan skee är om denne klagan rätt vnderrättat, eij heller
kwnogt huru stoor skadan är på klagandens sida, såszom och åuerkan är
skedt på damen effter den förra domen och än är befruchtandes större
skadhe sker medh perlemente och dödzfall, hafuer detta ährandet eij
kunnat lida vpskoff, vthan iagh vnderschreffuin Niels Eskellszonn sampt
inspectoren ehrboren och wällförståndigh Lars Nielszon som står i landz
höffdingens ställe, jemwäll edsuorne 12 nembdemän restom ifrån
tinget och till Bywermes dam att besichta om klagandens nödh eller
skade så stoor war som klagat är och förän man reste till damen
rodde till någre byar, nämligen Rönnäs härregårdh, sampt Wedåsa
by fem frelsesgårdar och till Tiurke fem frelszesgårdar huilka alle
haffua stoor skatt och nestan ingen hårdwalzängh vthan allt siöän
giar, de haffua ledit större skada än klagat är, ty om man skulle
räckna åhr ifrån åhr är skadan större än han kan återgellas.
Tå bleff arrendatoren Måns Pederszon på Bywerman frågat om
han wille bliffua widh then förre domen och flöttia quarnen
dijt hon af ålder stått hade eller giöra holl på damen huar han ville
så att wattnet hade aflop? Tå suarade han att han på sin herres
vegnar icke wiste honom vtan skada det rätteligen kunna giöra.
Men effter han wäll wiste der skulle giöras watnlop begärade
han att man skulle vtwällia beste medelen så att fisket och
quarnen bleffuo behåldne. Ner allt war öffuer
sedt föll nembden på then meningen att een farbeck och vatnlop
måtte giöras widh thet söra landet och vpdömde 6 alnar ifrån lan
det skulle aff damen vpriffuas och leggas till vatnlop och icke öf
tare igenbyggas, huilket och strax skedde, der medh blefuo alle
klaganderna medh förnögde och fisket widh sin gamble skatt behållet
årligen huszbondenom till fulkomligh vpbördh. Kan quernen
giöra gangn ther hon nu står är godt och wäll, så må hon stå, men
fharbecken må ingen her effter böggia eller medh stigbord sättia
vidh lagligit stratt för dombråt och återgälla den klagande all beuiszlig
skadha effter det 33 och 34 Capp: i Bygninge Balken. Och
effter sielfue jordäganden war nu icke sielff tilstädes skall honom
wara frijtt, så frampt han her medh icke är förnögder att appellera
vnder egen rätt, saken i bäste måtton att vtföra.
äganden till och syn är bewilliat, men han för förfall skuld icke haffuer
kunnat komma, eij heller haffuer giordt någon fulmechtigh, icke des mindre
effter äganden kan skee är om denne klagan rätt vnderrättat, eij heller
kwnogt huru stoor skadan är på klagandens sida, såszom och åuerkan är
skedt på damen effter den förra domen och än är befruchtandes större
skadhe sker medh perlemente och dödzfall, hafuer detta ährandet eij
kunnat lida vpskoff, vthan iagh vnderschreffuin Niels Eskellszonn sampt
inspectoren ehrboren och wällförståndigh Lars Nielszon som står i landz
höffdingens ställe, jemwäll edsuorne 12 nembdemän restom ifrån
tinget och till Bywermes dam att besichta om klagandens nödh eller
skade så stoor war som klagat är och förän man reste till damen
rodde till någre byar, nämligen Rönnäs härregårdh, sampt Wedåsa
by fem frelsesgårdar och till Tiurke fem frelszesgårdar huilka alle
haffua stoor skatt och nestan ingen hårdwalzängh vthan allt siöän
giar, de haffua ledit större skada än klagat är, ty om man skulle
räckna åhr ifrån åhr är skadan större än han kan återgellas.
Tå bleff arrendatoren Måns Pederszon på Bywerman frågat om
han wille bliffua widh then förre domen och flöttia quarnen
dijt hon af ålder stått hade eller giöra holl på damen huar han ville
så att wattnet hade aflop? Tå suarade han att han på sin herres
vegnar icke wiste honom vtan skada det rätteligen kunna giöra.
Men effter han wäll wiste der skulle giöras watnlop begärade
han att man skulle vtwällia beste medelen så att fisket och
quarnen bleffuo behåldne. Ner allt war öffuer
sedt föll nembden på then meningen att een farbeck och vatnlop
måtte giöras widh thet söra landet och vpdömde 6 alnar ifrån lan
det skulle aff damen vpriffuas och leggas till vatnlop och icke öf
tare igenbyggas, huilket och strax skedde, der medh blefuo alle
klaganderna medh förnögde och fisket widh sin gamble skatt behållet
årligen huszbondenom till fulkomligh vpbördh. Kan quernen
giöra gangn ther hon nu står är godt och wäll, så må hon stå, men
fharbecken må ingen her effter böggia eller medh stigbord sättia
vidh lagligit stratt för dombråt och återgälla den klagande all beuiszlig
skadha effter det 33 och 34 Capp: i Bygninge Balken. Och
effter sielfue jordäganden war nu icke sielff tilstädes skall honom
wara frijtt, så frampt han her medh icke är förnögder att appellera
vnder egen rätt, saken i bäste måtton att vtföra.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 346 / sid 13 (AID: v49322.b346.s13, NAD: SE/VALA/0382503) |