Sunnerbo dombok 1644

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 342 / sid 9 (AID: v49322.b342.s9, NAD: SE/VALA/0382503)
8v tiden temmelig lägenheet giöra infall och skada, dherföre ner
her Peder sin ord förklarat och vttydt hade, fans hoosz honom ingen
skuld till någon otroo emot sin broder eller hans grannar, vtan
meer beprisas för een trogen man så wäll emot cronan som andra
och effter thetta war allenast en trätta af hastigheet bröderna emillan
och der på ingen oreda folgdt, eij heller någon wacht försummat, blef
uo de her för rätten wenligen förlikta och huar i sitt embete till
ähran wäll behåldne.

Sammadagh anklagade försichtigh Jacob Brådzson i Markarydh Åke
i Öhrhult och gaff honom skuldh att sedan fienden hade plundrat
hans s. faders gårdh och allt stodh der öpet, skulle han hafua dijt
gått och stulit een ½ tynna gryn medh någre saker, der till hann ne
kar och derföre vtfäste een 12 manna eedh till neste tingh.

Km för rätta Niels Jonszon i Halleböke fulmöndigh på Erickz
wegnar i Halleböke och tingskiötte Håkon Pederszon och hans hustru Bo
till Bengtz dotter een 1/4 aff Hallaböke på 4 skeppelandh ner af mel
lomgården i Hallaböke och derföre vpburit dansk mynt 95 dr.
Bengt i Timmelzbögd för etlöffuet 2 dr godt mynt, Jon i Kråke
redh för etlöffuet 3 dr godt mynt, Niels Jonszon i Hallaböke
för etelefuat 5 dr godt mynt.

Kom för rätta Bonde i Quenarp och giorde een 6 manna eed att
han hade leffuererat sin styffader Erick Nielszon i Torlarp 20
dr godt mynt i godh boskapz wärdhe.

Edemän  
Bonde i Quenarp Oluff i Quenarp
Peer Jonszon i Trotteslöf Oluff i Prestorph
Thore i Hollie Peer Carlszon i Kruneboda

Eden blef gången och afdömdt att Jacob och Jöns samme gield skulle vt
tan vpskoff betalla.

Sammadag anklagades Peder Jacobszon skreddare å frelsze och
welb: Oluf Lilliesparres enskijlte tienare ogifft, huilken haffuer
besofuet Gyridt Bengtz dotter ogift. Dherföre sakfeltes han till
40 marker huszbondens ensak, vndantagandes målzägande rätten.
9r Kom för retta Gumme i Rydh och beuiste att effter han skiutzade
medh sine oxar gaff stycke junkaren honom sin redhäst lösz och
lensmannen Nielsz i Quinnalt togh hästen. Sedan kom capteinen
manhafftigh Arffuid Suenszon eller hans sälskap hästen ifrån lens
mannen och bonden och medh hästen röchte ådt skantzen. Nu klagar
bonden att han någre gånger hafuer söcht capteinen och kan icke blif
ua sin häst mächtigh. Dherföre effter bonden hafuer giordt fyllest
skiutzningh, derföre dömer rätten att bonden måtte få sin häst igen.

Sammadagh kom för rätta Suen Oluffszon Drucken, inwånare i
Jönekiöpingh och fordrade aff Vlff Melchiorszon Rosenbielke i Biern
hult
penningar 92 dr godt mynt effter een handschrifft daterat
i Jönekiöpingh den 30 Julij 1642 der vthi Vlff Melchiorszon bekräftar
sigh på ähre och redeligheeet att betalla. Nu blefuo de her för rätten
förlichte att Vlff Melchiorszons fulmechtige Måns Simonszon i Biern
hult
vtwiszade honom 30 dr godt mynt, nu nestkommande Korzmesze
redeligen betalla.

Kom för rätta Påffuell i Kållekiöp och ännu klandrade Lasze i Staf
ueredh om det gamble slagzmåll de hade her för rätten i fioll och
tå blefuo förlichta att Lasze skulle gifua Påwell och hans hustru 50 dr
dem Lasze hafuer Påuell ofta tillbudet att wellia leffuerera men
icke welit mottaga, vtan allenast begärer een gårdefierdingh godh
för 200 dr godt mynt, huilket är obilligt och ohörligit och Påwelz hu
stru står medh blåtta orden och seger sigh wara siuk af hans handewärk
och kan icke till det ringeste bewijsa någon blånadt eller blodwijte.
Men icke des mindre tilbödh Lasze ännu att gifua 10 dr så att sum
man bliffuer 60 dr, dem Påffuell förwägrar och will icke emottaga
vtan trängtar allenast effter den gårdefierdingen, den rätten icke
hade skiäll honom att tilldömma vtan thenne nidrige rätten
tyckes Lasze hafuer meer af een godh villie tilbudet än skulden
wärdh är.

Jöns Anderszon i Mårarp för stembningz försittiande 3 marker.

Kom för rätta Niels Jönszon i Weka lösz dräng å skatta huilken
hafuer besoffuet een piga Berita Måns dotter i Kieskhult och
effter han togh henne till ächta blef sakören tillgiffuen.
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 342 / sid 9 (AID: v49322.b342.s9, NAD: SE/VALA/0382503)