| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 290 / sid 16 (AID: v49319.b290.s16, NAD: SE/VALA/0382503) |
15v
|
|
sösterlott S: Måns Bengtßons hustru, och medh rätta kom
mer them äntåå huar sinn ½ sösterlot at Löößa, män för
sått och sämmia will Jon Larsonn icke Löößa mehr utan mehr
fallt kan bliffua framdeeles, och efter han will Lååta
falle them enne ½ sösterlotten må han giffua Ingemar
för then enne sösterlottenn 20 Swenske daller smått
möndt, och huilken som icke håller dänne domb, skall
Bööta till wijthe Jon Larßon 20 daller och ingemar 40
daller och Nestkommande wåår Skall Jon träda till then
lotten i Jonßbodha gårdh.
Samma dagh kom för rättenn Bengt Stake i Boarph och inlade i rättenn för wälb:ne ståthållarenn ett sublicas giffuitt aff Haquino Benedictj i Boarph vthj huilkett han sigh beklagar att honom ähr widderfarritt orätt här på tingett i dett hans moders jordh är honom ifråå dömbt och beropar sigh på witne Jöns Nillsonn i Öggersz hullt att hans moder hade sållt sin arfzrätt i Fröszett och inlagdt i ½ Östre gårdenn i Ifla, då framkalladhe wälb:ne ståthållarenn skiöttes breffuett som Måns Nilszons hustru i Hillegiärde torpitt fååt haffuer, då befandz att Bengdtz Stakes hustru N Kirstin Nills dotter intet hade waritt medh att lösza i Ifla ½ Östre gårdh, såszom och bleff Jöns Nillsons wittnäszbreff rechnatt för wilde wittne som dommen vttuijszar, dågh leffrerades wälb: ståt hållaren siälffue domen att senda Haquino Benedictj effter begiäran. Samma dagh kom för rätten Gudmundh Nillsonn i Liunges kiöph i Giötterydh sochnn, Jöns Nillszon i Liungerszkiöph och ahnklagade enn knecht benemdt Simon Erlansonn ij Siu hullt huilken hafuer ihiällslagett en soldat benemdt Ha rall Gudmundszonn i Liungerszkiöph i Giötterydh sochnn |
16r
huilkett skiedde för 2 åhr sedan, och hafuer dråpitt
sigh så tilldragit at de både foldes åt och gingo vthj ett bröl
loph i Hallarydh sochn till Skåperytt, när de såto och dru
cko begynte Harall Gudmindsonn at närra Simon Ehrlan
sonn och kastade honom medh en kanna, och där war en hop dan
ska drängar, huilka sade, han må slå digh så möket han will,
du sitter och lehr der åt, sedann ruko de ut på gården och
hugges, och när de drogo ihoph gick Simon Ehrlansons swerd
sönder, då hugg Harall Gudmunsonn Simon Ehrlaansonn i handen
5 hugg, då sade Simon Ehrlansonn till Harall, will tu gifua
migh skiäll för mitt swärdh och giöra migh skiäll för min
skade, så will iagh förlikas, swarade Harall, ja will iagh
så giöra, och de follgdes åt dädann till Jacobs i Kråke
rydh och der lågo the tillhopha om nattenn i stugann, omsider
drogo the både till Callmar och intet förlichtes mhen Harall
Gudmunsonn giorde alltijdh när aff honom, både i Callmar och
på wägenn och tillbödh honom ½ öre för sinn skaade, när
de kommo hemb, kommo the thillhopa i Siuhullt, vthj ett
giestebudh Simon war dijtt budinn och Harall som dö
den ledh kom obudinn, Harall kom först och Simon sist,
Simon satte sigh effterst widh långboorett och Harall
satt widh vngzborett och Harall war swåra druken.
då gick han vp till Simon och klappade honom på axlan
och sade broor, bror törsz du slåsz medh migh, och till medh
sade, äst tu bätter än en skiälm, så gack vtt medh migh, och
sade på stonn bliffuer hugg aff emillom Simon och migh
gick åtter ifrå långboorett och till vngzborett och när
han hade suttit en littenn stundh gick hann åtter till Si
mon igenn och fordrade honom vtt, Harall gick före
ut, när Harall kom i döran gick han baklänges om
kull, då halph Simon honom vph, då gick Harall vtt
fööre
sigh så tilldragit at de både foldes åt och gingo vthj ett bröl
loph i Hallarydh sochn till Skåperytt, när de såto och dru
cko begynte Harall Gudmindsonn at närra Simon Ehrlan
sonn och kastade honom medh en kanna, och där war en hop dan
ska drängar, huilka sade, han må slå digh så möket han will,
du sitter och lehr der åt, sedann ruko de ut på gården och
hugges, och när de drogo ihoph gick Simon Ehrlansons swerd
sönder, då hugg Harall Gudmunsonn Simon Ehrlaansonn i handen
5 hugg, då sade Simon Ehrlansonn till Harall, will tu gifua
migh skiäll för mitt swärdh och giöra migh skiäll för min
skade, så will iagh förlikas, swarade Harall, ja will iagh
så giöra, och de follgdes åt dädann till Jacobs i Kråke
rydh och der lågo the tillhopha om nattenn i stugann, omsider
drogo the både till Callmar och intet förlichtes mhen Harall
Gudmunsonn giorde alltijdh när aff honom, både i Callmar och
på wägenn och tillbödh honom ½ öre för sinn skaade, när
de kommo hemb, kommo the thillhopa i Siuhullt, vthj ett
giestebudh Simon war dijtt budinn och Harall som dö
den ledh kom obudinn, Harall kom först och Simon sist,
Simon satte sigh effterst widh långboorett och Harall
satt widh vngzborett och Harall war swåra druken.
då gick han vp till Simon och klappade honom på axlan
och sade broor, bror törsz du slåsz medh migh, och till medh
sade, äst tu bätter än en skiälm, så gack vtt medh migh, och
sade på stonn bliffuer hugg aff emillom Simon och migh
gick åtter ifrå långboorett och till vngzborett och när
han hade suttit en littenn stundh gick hann åtter till Si
mon igenn och fordrade honom vtt, Harall gick före
ut, när Harall kom i döran gick han baklänges om
kull, då halph Simon honom vph, då gick Harall vtt
fööre
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 290 / sid 16 (AID: v49319.b290.s16, NAD: SE/VALA/0382503) |