| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 306 / sid 46 (AID: v49320.b306.s46, NAD: SE/VALA/0382503) |
45v
igen, Nämligen samma koo, medh kalffuen, och skiöll för dett hon
haffuer mist miölcken, Vthi 3 Månader. Item dömdes henne
till 2 yxor, och itt kläde, som dhe samma tijdh togo, och Sedan
måga dhe Söckia dhen Enkian som Rätt skyldigh ähr etc
Sammadagh Kom för Rätta Jon Påå föreretörpet,
medh sina barn, och Slecht, och klagade at Een ungh drängh
Håckon Perßon ij dörarp, haffuer ihiälßlagit hans Son, Måns
Jonßon, och haffuer dråpet sig sålunda till dragit, som föllier,
denne för.de Måns Jonßon war Een gånge Skomakare, och hade
Några Reßor warit hooß bonden ij dörarp, och arbetat, och Bon-
den hade tuenne dottrar, dhen Ene heter Elin, och den yngre In-
gerdh; Skomakaren war wäl kommen, så at Bonden Jöns
ij dörarp war kommen på dhen Meningen, at han wille befria
hans dotter dhen Eldsta; Een dagh satt Skomackaren ij Een annor
gårdh och arbetade, dijtt gick Jöns ij dörarp, och Eblandh annat han
Snackade, frågade han om han wille haffua hans dotter, Skoma-
karen Suarade, haffuen ij den Meningen, tå skall iagh aldrigh
komma ij edher huuß, huru dhe talades wijdh, sade Skomakaren
om iagh skulle haffua någon aff edhna dottrar, tå wille iagh haf-
wa dhen yngsta; När dhen Eldsta Pigan fick dett weta, grep hon
Een bitter affuundh till Skomakaren, och kom så wijdt, at
Mester Niels ij Huiterydt stämbde dhem för sig ij Klockare stu-
gan, och examinerade Saken dhem Emellan, och effter han intet
hade friat till Pigan, uthan hon till honom, wille Mester
Niels Lägga böte på Pijgan; När Sacken war släten dhem Emellan,
och Skomakaren schulle gåå uth, togh Pigan itt wedeträ, och slogh
honom tu slagh ij Ryggen, ij alla dheras Näruaro. Några wekor
dher effter Kommo dråparen och dhen dråpne till hopa, ij Flattin-
getörp, tå sade skomakaren Kanskee tu samker [..] på migh
dråparen sade neij, wij haffue intet at trätta om, iagh will ger
na förlikas och föllia tigh till Dörarp och bedia tin modher om
wänskap och ginge ifrån Flattinge serla quällsätta och fölgdes ådt till
Dörarp och huru dhe hade fördt sigh samman fans skomakaren dö
der på en åcker it godt sliunge kast ifrån Jönszes gårdh ij Dörarp
dher fans han om morgonen huggen ij bröstet medh een yxa
och elliests huggen ij huffuudit så at suinen hade om natten skam
farit ansichtet, dråparen kom på frije fötter sin koosz och till
skogen.
Sammadagh Kom för Rätta Jon Påå föreretörpet,
medh sina barn, och Slecht, och klagade at Een ungh drängh
Håckon Perßon ij dörarp, haffuer ihiälßlagit hans Son, Måns
Jonßon, och haffuer dråpet sig sålunda till dragit, som föllier,
denne för.de Måns Jonßon war Een gånge Skomakare, och hade
Några Reßor warit hooß bonden ij dörarp, och arbetat, och Bon-
den hade tuenne dottrar, dhen Ene heter Elin, och den yngre In-
gerdh; Skomakaren war wäl kommen, så at Bonden Jöns
ij dörarp war kommen på dhen Meningen, at han wille befria
hans dotter dhen Eldsta; Een dagh satt Skomackaren ij Een annor
gårdh och arbetade, dijtt gick Jöns ij dörarp, och Eblandh annat han
Snackade, frågade han om han wille haffua hans dotter, Skoma-
karen Suarade, haffuen ij den Meningen, tå skall iagh aldrigh
komma ij edher huuß, huru dhe talades wijdh, sade Skomakaren
om iagh skulle haffua någon aff edhna dottrar, tå wille iagh haf-
wa dhen yngsta; När dhen Eldsta Pigan fick dett weta, grep hon
Een bitter affuundh till Skomakaren, och kom så wijdt, at
Mester Niels ij Huiterydt stämbde dhem för sig ij Klockare stu-
gan, och examinerade Saken dhem Emellan, och effter han intet
hade friat till Pigan, uthan hon till honom, wille Mester
Niels Lägga böte på Pijgan; När Sacken war släten dhem Emellan,
och Skomakaren schulle gåå uth, togh Pigan itt wedeträ, och slogh
honom tu slagh ij Ryggen, ij alla dheras Näruaro. Några wekor
dher effter Kommo dråparen och dhen dråpne till hopa, ij Flattin-
getörp, tå sade skomakaren Kanskee tu samker [..] på migh
dråparen sade neij, wij haffue intet at trätta om, iagh will ger
na förlikas och föllia tigh till Dörarp och bedia tin modher om
wänskap och ginge ifrån Flattinge serla quällsätta och fölgdes ådt till
Dörarp och huru dhe hade fördt sigh samman fans skomakaren dö
der på en åcker it godt sliunge kast ifrån Jönszes gårdh ij Dörarp
dher fans han om morgonen huggen ij bröstet medh een yxa
och elliests huggen ij huffuudit så at suinen hade om natten skam
farit ansichtet, dråparen kom på frije fötter sin koosz och till
skogen.
46r
Kom för Rätta Elin ij Finhult Enkia, medh sina ßlecht, och kla-
gade at Een bdh Peder Anderßon ij Siöastabygdh, skatta bondha, haffuer
för någon tijdh sedan ihielslagit hennes Son, Sone Nielßon och drå-
paren är på Leijgde fram kommen, och står här till Suars, och haf-
wer dråpit sigh sålunda för orsakat som föllier. Här om Vitna-
de Landzmannen Börge Kråck, Peder Jonßon ij Bököna effter
afflagdan Eedh sålunda. Thett till drogh sigh Vthi ett gestebodh i oß-
hult, at om afftonen kiörkioherden och Welbne Trulß Kåße gin-
go ij Sengh, fölgde Sone Nielßon dhem ij sengh. När han kom in
igen war han wredher, tå sade Landzmannen till honom war
intet ondh, du skall intet förtörna tig på Någon. Tå war dher en
Vngh drängh som spelade på Een Fhela, till honom sade Sone Nielß
spela ij alla dhe Tußan, tå togh bonden fhelan ifrån honom, och sade
iagh will spela, och Sone Nielßon dansade, tå stodh Prestens dräng
på golffuet, honom slogh han någott, Sedan mente een Vth att
huggas medh sigh. Och dett bleff för hindrat, tå gaff han sigh fatt med
dråparen, och satte sigh in på honom, och dhe begynte snacka sin
Emellan och Landzmannen satte sigh emellan, och skilde dhem
ådt, och ehuru dett skedde slogo dhe samman, och giorde Ländz-
mannen skade, och ij dett samma stack dråparen Sone Nielßon
ij bröstet med Een kniff, så at han föll nidh på farstugostenen,
Och dhe båro honom ij een Annor stuga dher gaff han genast Vp
andan. detta bekienner dråparen, godwilligen, och intet Pro-
testerer Emott Witnen. Detta ährandet bleff stält till Rättens be-
tänkiande. Och dem föreläßet dett 7. och 17 Capitlet ij dråp m:
Balcken med willia, och dem före lagdt skoda thens dödas bråt,
och skerskoda om dråparen war trängder eller icke, Och när dhe
hade omröstat goffuo dhe ordet, at dhe finna lika skuldh och brått
hooß dhem både, och dråpet ähr skiedt aff wellust, och icke aff lijffz
nödh, och dher före icke kunna befrija dråparens Lijff. Målzä-
ganden belongande så stella dhe sacken till dhen högloffligha Ko-
nungzlige hoffrätts Nådige Resolution etc
Kom för Rätta Per Bengtzon ij Åby, hwilken haffuer
fest Lagh at han intet oloffligit omgenge haffuer hafft medh Niels
Biörnßons hustru ij torlarp, Kijrstin b.dh.
fest Lagh at han intet oloffligit omgenge haffuer hafft medh Niels
Biörnßons hustru ij torlarp, Kijrstin b.dh.
| hans Edemen |
| Per Bengtzon, | Bengt Germundßon ij Åby |
| Jon ij Bertilßboda, | Ehrich Jonßon ij Quänarp, |
| Larß Perßon | |
| ij Åby, |
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 306 / sid 46 (AID: v49320.b306.s46, NAD: SE/VALA/0382503) |