| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 226 / sid 27 (AID: v49313.b226.s27, NAD: SE/VALA/0382503) |
26v
på någett otilbörligitt rhum, wthan sådant taal /doch
otilbörligitt/ war wttkommitt af en hoop löst partij
och war der med ingen sanningh. När hon nw
kom på watnett, flött hon som en gåås, dett hennes
kiörkeherde her Carl i Ryszby och hela prästa
gielledtt stod och sågh opå.
Och effter hon flödtt, såsom och effter hon inthett
wille bekienna, eij heller kunne giöra sigh frij med
lagen, blef hon förd på ett tingh, som stod i An
derstad den 28 Sept. åhr 1611 i närwaro welb.
Jöns Jöranson som då war i häradtzhöfdingz stad
och häradtznemdn. Då begärade Per
Ollson att effter Elin icke kunne sielf giöra sigh
frij att dhe då antingen skulle wäria eller
fälla henne, på dett han en gångh måtte blifwa
af med henne, Och effter då war ofridz tijdh
will ingen gå i löffte för henne, eij kunne han
heller lägga henne i häradtzkijstan, icke kunne han
släppa henne onäfstan, effter hela häradet ropade
Jadwtt på henne.
Då omsider gaf häradtzhöfdingen och nemden
sådane beskedd och sentens ifrå sigh att Per Ollson
skulle hafwa henne i fängzle och lätha mesterman
nen plåga henne, och der så war, att hon inthett wil
le bekienna, då skulle hon gifwas löös, men be
kiende hon någett, då skule hon wara sielfdömd.
på någett otilbörligitt rhum, wthan sådant taal /doch
otilbörligitt/ war wttkommitt af en hoop löst partij
och war der med ingen sanningh. När hon nw
kom på watnett, flött hon som en gåås, dett hennes
kiörkeherde her Carl i Ryszby och hela prästa
gielledtt stod och sågh opå.
Och effter hon flödtt, såsom och effter hon inthett
wille bekienna, eij heller kunne giöra sigh frij med
lagen, blef hon förd på ett tingh, som stod i An
derstad den 28 Sept. åhr 1611 i närwaro welb.
Jöns Jöranson som då war i häradtzhöfdingz stad
och häradtznemdn. Då begärade Per
Ollson att effter Elin icke kunne sielf giöra sigh
frij att dhe då antingen skulle wäria eller
fälla henne, på dett han en gångh måtte blifwa
af med henne, Och effter då war ofridz tijdh
will ingen gå i löffte för henne, eij kunne han
heller lägga henne i häradtzkijstan, icke kunne han
släppa henne onäfstan, effter hela häradet ropade
Jadwtt på henne.
Då omsider gaf häradtzhöfdingen och nemden
sådane beskedd och sentens ifrå sigh att Per Ollson
skulle hafwa henne i fängzle och lätha mesterman
nen plåga henne, och der så war, att hon inthett wil
le bekienna, då skulle hon gifwas löös, men be
kiende hon någett, då skule hon wara sielfdömd.
27r
detta hafwa häradtznemdn witnadt med sin ed
att sålunda afsagdt blef, som före:tt står.
Och effter den afskedd Per Ollson fick å tinge
hade han bud effter mestermannen, och lätt plågha
henne emellan fingrarna med en laaten någet lijtett,
wthi eff:ne dannemäns närwaro: Jöns Nilson
i Ökershult fordom wnderfougdte i Sönnerbo, Aron i
Lijdhult fordom lutinandt, Jahans i Tansiö fendrich,
Jon Gummason ibid, Nils Bugge i Skaarp, Mårten i
Båkxhultt, Swen ibid, Swen Hanson i Swenshult, sampt
Cappellanen her Boo i Liunga. Då blef Elin
tilfrågadt om troldom och ingen annor tingh, då wil
le hon inthett bekenna att hon kunne trålla, wthan be
kiende att hon med en annor qwinna /den nw död
är/ förgaf sin man Benchtt med mercurium. Då
frågade the hwru hon dett tempererade, eller medh
hwad lämpe hon kom dett i sin man. Då
bekiende hon, att en lögerdagh dhe komme wthur bad
stufwan, togh hon öll wthi en röd stoop och blånnade
der wthi mercurium, och gaf sin man dricka.
Strax effter han hade druckitt, begyndte han tuin
gas, skrija och ropa och kröp i benken, Men Elin
och de andra qwinnan gingo wthur stufwan, och om
söndagz morgonen de inkommo, lågh han dödh.
Detta hafwer Elin godwilleligen bekiendt otwingadt
och onöd, ty hon blef her om inthett tilfrågadtt
detta hafwa häradtznemdn witnadt med sin ed
att sålunda afsagdt blef, som före:tt står.
Och effter den afskedd Per Ollson fick å tinge
hade han bud effter mestermannen, och lätt plågha
henne emellan fingrarna med en laaten någet lijtett,
wthi eff:ne dannemäns närwaro: Jöns Nilson
i Ökershult fordom wnderfougdte i Sönnerbo, Aron i
Lijdhult fordom lutinandt, Jahans i Tansiö fendrich,
Jon Gummason ibid, Nils Bugge i Skaarp, Mårten i
Båkxhultt, Swen ibid, Swen Hanson i Swenshult, sampt
Cappellanen her Boo i Liunga. Då blef Elin
tilfrågadt om troldom och ingen annor tingh, då wil
le hon inthett bekenna att hon kunne trålla, wthan be
kiende att hon med en annor qwinna /den nw död
är/ förgaf sin man Benchtt med mercurium. Då
frågade the hwru hon dett tempererade, eller medh
hwad lämpe hon kom dett i sin man. Då
bekiende hon, att en lögerdagh dhe komme wthur bad
stufwan, togh hon öll wthi en röd stoop och blånnade
der wthi mercurium, och gaf sin man dricka.
Strax effter han hade druckitt, begyndte han tuin
gas, skrija och ropa och kröp i benken, Men Elin
och de andra qwinnan gingo wthur stufwan, och om
söndagz morgonen de inkommo, lågh han dödh.
Detta hafwer Elin godwilleligen bekiendt otwingadt
och onöd, ty hon blef her om inthett tilfrågadtt
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 226 / sid 27 (AID: v49313.b226.s27, NAD: SE/VALA/0382503) |