| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 183 / sid 37 (AID: v49320.b183.s37, NAD: SE/VALA/0382503) |
36v
tillstädes at han här om skall bära vitnesbörd. Detta skall ran
sakas på Torsbo tingh och sedan gifuas beskedd hijt.
sakas på Torsbo tingh och sedan gifuas beskedd hijt.
Sammadagh kom för retta Broor Bengtßon i Elmås, sampt hans
morbroder Niels Bengtßon i Stönia, sampt Laße i Elmås och Jöns
i örnåß i danmark, medh deras slechtt å fäderne och möderne
och förde för retta een mandråpare, then dhe sielfue fångat och aff
skogen uptagit hafua, Nemligen Per Anderson i Prisboda j Lihultz
Sochn, huilken nesttförledne PalmaLögardagh 1637, medh en kniff
hafuer i hielstungit, förbe:de Broor Bengtsons broder, Mårthen
Bengttßon i Elmås, och hafuer dråpit sig sålunda förorsakat
som föllier:
Tillfellet war sålunda at Broor kom till Prisboda ther dråparen
bodde och han bleff buden in och orsakade sig at han icke hade stun
der, tå togh dråparen vht en ölkanna och de drucko något ther
af och gingo emot gården Elmås. Ner de kommo på
wägen sade Broor till dråparen fölgh migh heem. Dråparen
sade, thet är icke långtt till morgons iagh skall gå dijt, saken war så
at Broor wille låta cristna sitt barn om söndagen.
Broor suarade du willt gerna hafua wijn, gack medh mig så uill
iagh låta tigh see en kista och gifua tigh brennewijn. Dråparen gick
med, ner de kommo till Elmås gingo de på itt lofft och drucko
brennewijn och dråparen bleff öfuerdruckin och lade sig på loftet
at sofua och Broor gick nid i sätesstugan till en hoop quinfolk
som hade wittiat hans hustru, och hans broder Mårten Bengt
szon som slagen bleff bodde och i samma stugo och satt till bordz
medh. Ner dråparen wacknade gick han in i stugan
frågandes efter sin mössa, knijff och wantar, huilket war på
loftet, tå kom en skomakare Jöns Bengttson be:d och i skempt
bödh honom en kniff som inthet war hans, then han nekade,
och bleff satt till bordet i högsätet. Mårten som slagen
blef och war rette huswärden satte sig i gafuelbenken.
Tillfellet war sålunda at Broor kom till Prisboda ther dråparen
bodde och han bleff buden in och orsakade sig at han icke hade stun
der, tå togh dråparen vht en ölkanna och de drucko något ther
af och gingo emot gården Elmås. Ner de kommo på
wägen sade Broor till dråparen fölgh migh heem. Dråparen
sade, thet är icke långtt till morgons iagh skall gå dijt, saken war så
at Broor wille låta cristna sitt barn om söndagen.
Broor suarade du willt gerna hafua wijn, gack medh mig så uill
iagh låta tigh see en kista och gifua tigh brennewijn. Dråparen gick
med, ner de kommo till Elmås gingo de på itt lofft och drucko
brennewijn och dråparen bleff öfuerdruckin och lade sig på loftet
at sofua och Broor gick nid i sätesstugan till en hoop quinfolk
som hade wittiat hans hustru, och hans broder Mårten Bengt
szon som slagen bleff bodde och i samma stugo och satt till bordz
medh. Ner dråparen wacknade gick han in i stugan
frågandes efter sin mössa, knijff och wantar, huilket war på
loftet, tå kom en skomakare Jöns Bengttson be:d och i skempt
bödh honom en kniff som inthet war hans, then han nekade,
och bleff satt till bordet i högsätet. Mårten som slagen
blef och war rette huswärden satte sig i gafuelbenken.
37r
Om sielfue dråpet vitnade en erlig enkia Kirstin Jöns
dotter, som hemuist hade i samma stuga, sålunda, at Peder Anderson
sadt som förbe:tt är i högsätet, och Mårten på sätet, och en hustru fram
man före, tå stodh Broor och Peder Anderson vp, och gingo vht,
mädan de wåro vthe, stodh och Mårten vp, gick på golfuit, och
snackade medh quinfolken, och togh nidh itt långspeel, begynte spe
la, när Broor och Peder kommo in brast den ene strengen
af, tå begynte Peder Anderson seija, slogh tu sönder strengen för min
skuld, speela, iag hafuer lust höra spell, Mårten sade, iag skall
till kiöpstadz för än iagh fåår spela, och gick i galbenken och satte
sigh, Broor gick i högsätet intill sin broder, och Peder Ander
son satte sigh i högsätet, och de begynte dricka skålar.
Tå begynte the tala om Brännebasse skåll, Peder Anderson
suarade, i äre skarn både tuå, tå knorrade Broor något, strax
fattade Mårten sin broder om halsen, seijandes, giör tigh inthet
wredh, och Peder Anderson som dråparen är, satt medh dragne
knifuen, tå begynte Broor fruchta för honom, och lutade nidh
till bordet, och medh handen togh i snapsäcken, efter sin kniff,
och widh han lutade slog dråparen öfuer hans axell, Mårten i
spånewårtan, at han aldrig talade itt ord, medh huilken han
aldrigh itt ord trätte, och ingen ouenskap afuiste.
Nu berättas her af dråparen at på loftit ther de drucko badh
Broor at Per Anderson skulle föllia honom i stugan, tå suarade
dråparen, iagh är skyldig tin broder itt godtt munslagh, iagh menar
at mundslagh är ondt, slår tu honom itt ondt munslagh skall
iag gifua tigh en lia, men slår tu honom itt godt munslagh,
skall iagh gifua tigh fyra liar. Ner de kommo
till bordet i stugan i deras fyllerij, seger dråparen at Broor
sade till honom, skall tu tiena dig fyra liar, skall thet snart
skee, endogh Broor nekar, och her finnes ingen vitne,
vthan dråparen seger sig willia döö der på han seger
sanningen. Yterligare berättar dråparen att
dotter, som hemuist hade i samma stuga, sålunda, at Peder Anderson
sadt som förbe:tt är i högsätet, och Mårten på sätet, och en hustru fram
man före, tå stodh Broor och Peder Anderson vp, och gingo vht,
mädan de wåro vthe, stodh och Mårten vp, gick på golfuit, och
snackade medh quinfolken, och togh nidh itt långspeel, begynte spe
la, när Broor och Peder kommo in brast den ene strengen
af, tå begynte Peder Anderson seija, slogh tu sönder strengen för min
skuld, speela, iag hafuer lust höra spell, Mårten sade, iag skall
till kiöpstadz för än iagh fåår spela, och gick i galbenken och satte
sigh, Broor gick i högsätet intill sin broder, och Peder Ander
son satte sigh i högsätet, och de begynte dricka skålar.
Tå begynte the tala om Brännebasse skåll, Peder Anderson
suarade, i äre skarn både tuå, tå knorrade Broor något, strax
fattade Mårten sin broder om halsen, seijandes, giör tigh inthet
wredh, och Peder Anderson som dråparen är, satt medh dragne
knifuen, tå begynte Broor fruchta för honom, och lutade nidh
till bordet, och medh handen togh i snapsäcken, efter sin kniff,
och widh han lutade slog dråparen öfuer hans axell, Mårten i
spånewårtan, at han aldrig talade itt ord, medh huilken han
aldrigh itt ord trätte, och ingen ouenskap afuiste.
Nu berättas her af dråparen at på loftit ther de drucko badh
Broor at Per Anderson skulle föllia honom i stugan, tå suarade
dråparen, iagh är skyldig tin broder itt godtt munslagh, iagh menar
at mundslagh är ondt, slår tu honom itt ondt munslagh skall
iag gifua tigh en lia, men slår tu honom itt godt munslagh,
skall iagh gifua tigh fyra liar. Ner de kommo
till bordet i stugan i deras fyllerij, seger dråparen at Broor
sade till honom, skall tu tiena dig fyra liar, skall thet snart
skee, endogh Broor nekar, och her finnes ingen vitne,
vthan dråparen seger sig willia döö der på han seger
sanningen. Yterligare berättar dråparen att
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 183 / sid 37 (AID: v49320.b183.s37, NAD: SE/VALA/0382503) |