| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 161 / sid 15 (AID: v49320.b161.s15, NAD: SE/VALA/0382503) |
14v
Huad belongande then gåfuo som her Peder och hansz broder hafua skenkt
Oluff Perszon, belöper 5 skeppeland, thet kunne inthet giöras godt, ty
her Peders fader Peder i Trolstorp hafuer sålt theras moders Gun
nilles arfuelot och then bortskiöt som lagafångz brefuet vtuisar.
Så belöper på Oluf Perszon och hansz söskonne halfannan femtingh,
löper på huar femting 20 skeppeland medh gamble målet, så ärfuer
Oluf Perszon medh sin söskonne 30 skeppeland.
Nu klagar Oluf Perszon at mädan han och hansz söskonne våro öfuer
maga och detta gambla lagafångzbrefuit war i andras gömmor.
hafuer Suen i Beckarydt sedt sitt tillfälle och wederkiendz de jordh
hans fader Peder i Trolstorp bortsålt och skiöt hade, nemligen 10 skep
peland i Östraby gård och thet bortbydt till s. Per Jonszon i Selle
berga för fasta jord i Beckarydt. Och nu befinnes bedrägeligen
wara handlat derföre dömes förbe:d 10 skeppeland igen till Östra
by gård och de i Selleberga gå till deras jord i Beckarydz gård igen
medh mindre de i Beckaryd icke innan tu lagatingh beuisa betre
skiäll än nu finnes i denne ransakningh.
Kom för retta Ingemar i Tranhult och på sin hustrus Kirstin Jöns dot
ters wegnar och talade till hennes broder Anders Jönszon i Vtters
näsz och hans samptlige söskonne besuärandes sig at icke alt skulle
på bytet och arfskifftet efter deras föräldrar i Vttersnäs, retteligen
wara framkommit. Orsaken föregifuer han at de som wåre
i gården ner s. hustru Ingeborgh död war rådde husz och nycklar och
syslade huru de wille för än söskonnen kommo tillsammansz.
Och för den skull war en eed begärandes af Anders att inthet
bleff vndandolt som bytas borde. Tå suarade förbenemde An
ders Jönszon på sin och sine söskonnes wegnar at de gerna wille
wara öfuerbödige att aflegga Ingemarsz mistanke medh eed och lagh
gångh om han så begärar. Till thet andra beuiste Ingemar
at han hade skenkt sin suerfader s. Jönsz en bösza, en stålboga,
yxor och något annat som han vthan byte wille hafua igen. Her om
de stodo i stridh och i longlig affund, haft ohöfuiske munbruk och
skellord i derasz wrede på huar andra, som deras goda nampn
och röchte lende till förkleningh. Ner de nu lenge hade för
retten kijfuat och sig på wärsta settet sammanfördt bleff dem
Oluff Perszon, belöper 5 skeppeland, thet kunne inthet giöras godt, ty
her Peders fader Peder i Trolstorp hafuer sålt theras moders Gun
nilles arfuelot och then bortskiöt som lagafångz brefuet vtuisar.
Så belöper på Oluf Perszon och hansz söskonne halfannan femtingh,
löper på huar femting 20 skeppeland medh gamble målet, så ärfuer
Oluf Perszon medh sin söskonne 30 skeppeland.
Nu klagar Oluf Perszon at mädan han och hansz söskonne våro öfuer
maga och detta gambla lagafångzbrefuit war i andras gömmor.
hafuer Suen i Beckarydt sedt sitt tillfälle och wederkiendz de jordh
hans fader Peder i Trolstorp bortsålt och skiöt hade, nemligen 10 skep
peland i Östraby gård och thet bortbydt till s. Per Jonszon i Selle
berga för fasta jord i Beckarydt. Och nu befinnes bedrägeligen
wara handlat derföre dömes förbe:d 10 skeppeland igen till Östra
by gård och de i Selleberga gå till deras jord i Beckarydz gård igen
medh mindre de i Beckaryd icke innan tu lagatingh beuisa betre
skiäll än nu finnes i denne ransakningh.
Kom för retta Ingemar i Tranhult och på sin hustrus Kirstin Jöns dot
ters wegnar och talade till hennes broder Anders Jönszon i Vtters
näsz och hans samptlige söskonne besuärandes sig at icke alt skulle
på bytet och arfskifftet efter deras föräldrar i Vttersnäs, retteligen
wara framkommit. Orsaken föregifuer han at de som wåre
i gården ner s. hustru Ingeborgh död war rådde husz och nycklar och
syslade huru de wille för än söskonnen kommo tillsammansz.
Och för den skull war en eed begärandes af Anders att inthet
bleff vndandolt som bytas borde. Tå suarade förbenemde An
ders Jönszon på sin och sine söskonnes wegnar at de gerna wille
wara öfuerbödige att aflegga Ingemarsz mistanke medh eed och lagh
gångh om han så begärar. Till thet andra beuiste Ingemar
at han hade skenkt sin suerfader s. Jönsz en bösza, en stålboga,
yxor och något annat som han vthan byte wille hafua igen. Her om
de stodo i stridh och i longlig affund, haft ohöfuiske munbruk och
skellord i derasz wrede på huar andra, som deras goda nampn
och röchte lende till förkleningh. Ner de nu lenge hade för
retten kijfuat och sig på wärsta settet sammanfördt bleff dem
15r
aff retten föreslagit ingå medh huar andra till förlikningh.
Och ner de hade betänkt sig togo de vidh rettens råd och mäklade
och efter Ingemar hade skenkt in i bohaget och de andre inthet skulle
Anders för sig och söskonnens vegnar gifua Ingemar 4 rsdlr och
en kista medh lååsz, thet Anders honom vtwiszade och sedan bleffuo
de wenligen och wäll förlichta och huar till ähra och redeligheet väll
behåldna och sattes them emillan i wijte 10 rsdlr huilken som afbry
ter skall vtlegga wijtet, her om de giorde handstreckningh.
Anno 1637 den 10 Maij stodh fierdingztingh i Synner
bohäradtt vthj Hellerna, öffuerwarandes befallningzmannen
ther sammestädes wällförståndigh Gumund Anderszon i Sken,
Item häredtz prowesten hederlig och wellärd her Månsz i Agunna
ryd, her Bengt i Liunga, her Niels i Pieteryd, sampt nembden.
Kom för retta Månsz i Flueboda och talade till Jönsz i Hampneda om
20 dlrz gield han af honom wid pasz 10 åhr sedan länt hafuer och
tå war möntet godt och gengze och ingen wiste af någon fören
dringh på myntet. Men efter mandatet förmår att all
gield skulle betallas efter som rsdlr galt ner giellen giordes.
Blef afsagt at Jönsz skulle der efter betalla. Och efter Jönsz
hade fyllest vtbetallet efter rsdlrz wärde till 3 dlr styckit, fyllest
20 dlr, bleff han ther medh frijkiendh.
Och ner de hade betänkt sig togo de vidh rettens råd och mäklade
och efter Ingemar hade skenkt in i bohaget och de andre inthet skulle
Anders för sig och söskonnens vegnar gifua Ingemar 4 rsdlr och
en kista medh lååsz, thet Anders honom vtwiszade och sedan bleffuo
de wenligen och wäll förlichta och huar till ähra och redeligheet väll
behåldna och sattes them emillan i wijte 10 rsdlr huilken som afbry
ter skall vtlegga wijtet, her om de giorde handstreckningh.
Anno 1637 den 10 Maij stodh fierdingztingh i Synner
bohäradtt vthj Hellerna, öffuerwarandes befallningzmannen
ther sammestädes wällförståndigh Gumund Anderszon i Sken,
Item häredtz prowesten hederlig och wellärd her Månsz i Agunna
ryd, her Bengt i Liunga, her Niels i Pieteryd, sampt nembden.
| Nembden | |
| Jöns Jeppaszon i Rydh | Andersz i Bergheem |
| Måns Botilszon i Horn | Per Johanszon i Juddult |
| Niels i Alenskiöp | Gisell i Tranhult |
| Niels Bengtszon i Horn | Per Nielszon i Ösziöö |
| Jon Jönszon i Ryd | Joen i Bohok |
| Joen i Hårenkiöp | Torkill i Hökalt |
Kom för retta Månsz i Flueboda och talade till Jönsz i Hampneda om
20 dlrz gield han af honom wid pasz 10 åhr sedan länt hafuer och
tå war möntet godt och gengze och ingen wiste af någon fören
dringh på myntet. Men efter mandatet förmår att all
gield skulle betallas efter som rsdlr galt ner giellen giordes.
Blef afsagt at Jönsz skulle der efter betalla. Och efter Jönsz
hade fyllest vtbetallet efter rsdlrz wärde till 3 dlr styckit, fyllest
20 dlr, bleff han ther medh frijkiendh.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 161 / sid 15 (AID: v49320.b161.s15, NAD: SE/VALA/0382503) |