| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 164 / sid 18 (AID: v49320.b164.s18, NAD: SE/VALA/0382503) |
17v
Kom för retta Jöns i Kroxaböke och talade till Esbiörn i Orraholmen
som äger hans hustrus söster om något arff efter deras föräldrar.
Tå beuiste Esbiörn at ner Jönsz fick bröllop lefde fader och moder
och tå fick han bröllop och bodzdeel. I medler tijd förlupo 7 eller
10 åhr förän Esbiörn befrijade sin hustru och fick bröllop, des emillan
blef fadren dödh och enkian satt medh sine barn och bohaget bleff
försällgat så at Esbiörn fick huarken bröllop eller bodzdeel.
Therföre hafua dannemen hema förlickt suågarna, N: Joen
Geet i Skåperydt, lensman, Niels i Markarydt, Jon Höök i Lin
defälle, Joen i Torisholmen. förbe:de Jönszes i Kroxeböke broder
och förlicktes på effter:ne sätt, att ner alt arfuit war jemkat tå
skulle Esbiörn hafua till vprettelse vthj Lindefella 1 ½ skeppe
land jordh och i Orraholmen 3 skeppeland. Item hade
Jönsz fått 20 dlr till hielp till knichterij och Esbiörn der emot
inthet, tå lät Esbiörn fara de 20 dlr, vndantagandes 3 dlr som
Jönsz gaf Esbiörn. Dher emot giorde åter Esbiörn
af sin gode willlia och betallade för Jönsz i arff 6 dlr. Her om
blefuo de wänligen förlichta. Och efter all söskonnen
våro om denne förlickningen sams och ingen klandrar vthan
Jönsz föregifuandes at han bleff besuiken medh sin hustru att hon icke var
helsosam ner han henne fick, thet thå ingen affuiste men sedan i barns
börd bleff hon förröckt i hufuodet och är nu tåckit. Men
efter han hafuer fått all sin rätt i arfuet i jord och löszöra blef för
likningen her för retten godh kiend och confirmerat.
Kom för retta Simon i Gryszhullt medh sina gårdmen Niels Månson
och Nielsz Perszon och talade till sina grannar Botolph Jönszon och Jönsz
Månszon i Stenszhult och deras gårdmen om kierhögge och annor fånga
skogh som de i Stenshult hugga och sällia öfuer grentzen.
Så bleff berättat af en gammall man, Börge i Bråna, at de gamble
som i samma gårdar hafua boandes warit hafua giordt con
tract sin emillan och bytt kierhögget således at Stenshult skulle
hafua sitt kierhygge synnan wägen och de i Gryszhult nordan
som äger hans hustrus söster om något arff efter deras föräldrar.
Tå beuiste Esbiörn at ner Jönsz fick bröllop lefde fader och moder
och tå fick han bröllop och bodzdeel. I medler tijd förlupo 7 eller
10 åhr förän Esbiörn befrijade sin hustru och fick bröllop, des emillan
blef fadren dödh och enkian satt medh sine barn och bohaget bleff
försällgat så at Esbiörn fick huarken bröllop eller bodzdeel.
Therföre hafua dannemen hema förlickt suågarna, N: Joen
Geet i Skåperydt, lensman, Niels i Markarydt, Jon Höök i Lin
defälle, Joen i Torisholmen. förbe:de Jönszes i Kroxeböke broder
och förlicktes på effter:ne sätt, att ner alt arfuit war jemkat tå
skulle Esbiörn hafua till vprettelse vthj Lindefella 1 ½ skeppe
land jordh och i Orraholmen 3 skeppeland. Item hade
Jönsz fått 20 dlr till hielp till knichterij och Esbiörn der emot
inthet, tå lät Esbiörn fara de 20 dlr, vndantagandes 3 dlr som
Jönsz gaf Esbiörn. Dher emot giorde åter Esbiörn
af sin gode willlia och betallade för Jönsz i arff 6 dlr. Her om
blefuo de wänligen förlichta. Och efter all söskonnen
våro om denne förlickningen sams och ingen klandrar vthan
Jönsz föregifuandes at han bleff besuiken medh sin hustru att hon icke var
helsosam ner han henne fick, thet thå ingen affuiste men sedan i barns
börd bleff hon förröckt i hufuodet och är nu tåckit. Men
efter han hafuer fått all sin rätt i arfuet i jord och löszöra blef för
likningen her för retten godh kiend och confirmerat.
Kom för retta Simon i Gryszhullt medh sina gårdmen Niels Månson
och Nielsz Perszon och talade till sina grannar Botolph Jönszon och Jönsz
Månszon i Stenszhult och deras gårdmen om kierhögge och annor fånga
skogh som de i Stenshult hugga och sällia öfuer grentzen.
Så bleff berättat af en gammall man, Börge i Bråna, at de gamble
som i samma gårdar hafua boandes warit hafua giordt con
tract sin emillan och bytt kierhögget således at Stenshult skulle
hafua sitt kierhygge synnan wägen och de i Gryszhult nordan
18r
wägen. Men all fångaskogh som ligger till gårdarna war obytt och
afsagdt at de skulle hugga huad skäligit war och byta penningarna
lijka på båda gårdarna. Nu klaga de i Gryshult at dhe i
Stenshult hugga och sällia meer än dhem bör, och willia inthet skifta
skogen. Och effter lagh förmår at then gifz wiszord som
skiffta will, derföre bleff afsagdt at de skulle taga gode men
medh sigh och byta skogen, sedan lijta huar ådt sin lott.
Sammadagh klagade her Anders i Hallarydt at de bönder som sittia
på stompnen Wållemar och Börge treskas och inthet willia i
rettan tijdh legga ifrån sigh vtlagorna, begärandes at efter dhe
ära så treska, de måtte bliffua af bole sagda, huilken hans
begäran efter hon fins skälligh bleff honom beuilliat
derföre blefuo de aff bole aff retten sagde.
Kom för retta Sone i Kiölszhult och war domb begärandes på ran
sakningh effter:ne erlige men, aff retten tillförenne commenderade,
at hålla och gå emillan Stensseholmen tuenne skattaheeman, nem
ligen länsmannen Brådde i Markarydt, Niels Erickszon i Alenskiöp
Johans i Hestberga och flere dannemen och hafua således ransakat
som föllier: Thet första råmärket lågh på Siöalidena
sedan ligga 3 i Siöhultet, der nest Ålelijd, det tridie i Reflana
der ära tu märke, så i Kobbehultet, sedan i Tafuitzhult, der
mötas andra ägor ådt.
Her emot protesterade Niels i Stenseholmen och hans grannar
Trulz i Annåsz och Wållemar i Stenseholmen i andre gården
och sade sigh hafua andre råmärke, som de kalla sochnemärke
emillan Hallarydz och Giöterydz sochnar. Först i Borstnan,
der nest i Graföra. der är både graff och sten, dernest i Skep
råsen, därnest i Siunkarna vdd, der ligger en liten sten på en
högh steen, så i Brokulz wägaskiell der ligger stenmärket.
dernestt i Stobbehultet, så i Brunehultz mosa, dernestt i Hökaliden
afsagdt at de skulle hugga huad skäligit war och byta penningarna
lijka på båda gårdarna. Nu klaga de i Gryshult at dhe i
Stenshult hugga och sällia meer än dhem bör, och willia inthet skifta
skogen. Och effter lagh förmår at then gifz wiszord som
skiffta will, derföre bleff afsagdt at de skulle taga gode men
medh sigh och byta skogen, sedan lijta huar ådt sin lott.
Sammadagh klagade her Anders i Hallarydt at de bönder som sittia
på stompnen Wållemar och Börge treskas och inthet willia i
rettan tijdh legga ifrån sigh vtlagorna, begärandes at efter dhe
ära så treska, de måtte bliffua af bole sagda, huilken hans
begäran efter hon fins skälligh bleff honom beuilliat
derföre blefuo de aff bole aff retten sagde.
Kom för retta Sone i Kiölszhult och war domb begärandes på ran
sakningh effter:ne erlige men, aff retten tillförenne commenderade,
at hålla och gå emillan Stensseholmen tuenne skattaheeman, nem
ligen länsmannen Brådde i Markarydt, Niels Erickszon i Alenskiöp
Johans i Hestberga och flere dannemen och hafua således ransakat
som föllier: Thet första råmärket lågh på Siöalidena
sedan ligga 3 i Siöhultet, der nest Ålelijd, det tridie i Reflana
der ära tu märke, så i Kobbehultet, sedan i Tafuitzhult, der
mötas andra ägor ådt.
Her emot protesterade Niels i Stenseholmen och hans grannar
Trulz i Annåsz och Wållemar i Stenseholmen i andre gården
och sade sigh hafua andre råmärke, som de kalla sochnemärke
emillan Hallarydz och Giöterydz sochnar. Först i Borstnan,
der nest i Graföra. der är både graff och sten, dernest i Skep
råsen, därnest i Siunkarna vdd, der ligger en liten sten på en
högh steen, så i Brokulz wägaskiell der ligger stenmärket.
dernestt i Stobbehultet, så i Brunehultz mosa, dernestt i Hökaliden
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 164 / sid 18 (AID: v49320.b164.s18, NAD: SE/VALA/0382503) |