Sunnerbo dombok 1637

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 166 / sid 20 (AID: v49320.b166.s20, NAD: SE/VALA/0382503)
19v thet barnet hon födt hafuer, tå står hon på sin förra bekennelse
at hennesz söskonnebarn en nyskrifuin landzknicht Jon Suenszon i
Beterås
z
hafuer henne besoffuit och är rette barnefadren och Jon
Suenson nekar hefd och barn. Orsaken till Gertrudz beken
nelse mena grannarna wara at emillan hennes fader Jönsz
och knechtins fader Suen i Beteråsz hafuer warit en stoor och
långsam affund och at Jönsz skall wara her till vpstoll. Ty
thet är beuiszligit at en dansk skomakare hafuer henne besoff
uit Jönsz be:d huilken bleff hemptat till tinget i Dragarydt
och kom för sendt. Tå talade nembdemannen Niels Erickszon
i Alenskiöp till honom, seijandes: du hafuer en dotter i wår sochn
skomakaren suarade, iagh törsz wäll ståå till om huad iagh hafuer
giordt, ner hon kommer tillstädes. Dagen ther efter
på tinget i Håå kom Gertrud dijt och skomakaren medh och för
wichtige saker skull icke kommo till förhör förste dagen, om natten
satt han hoosz Bengt Jonszon i Brenhult och Niels ibidem erlige danne
men, desze vitnade at widh skomakaren satt begynte han ängzlas
the frågade honom huarföre han räddes, han suarade iag är fremmat
och ingen hielper. Thenne dannemen suarade ästu frij så hafuer tu
inthet rädas före. Han suarade, iagh är inthet fader ådt barnet
de sade ästu frij för lägerszmålet, han suarade neij, the sade huru
begyntes thet, han suarade en afton ner folk gick i sengh, språngh
hon till på gården och togh min mösza, lop ådt stugan, och iag efter
ther lågh iagh hoosz henne förste gången. Sedan frågade
han thenne förbe:de dannemen, at om han hade hefdat henne wårfru
dagen, huru årsz hon skulle föda, de sade du kant wäll reckna sielfuer
sedan sade han, än om midsommers tijd, huru årsz skulle hon tå föda?
the suarade reckna sielfuer, han suarade iagh förstår migh inthet ther
på. Om morgonen i hönszegield lop skomakaren bort
och inthet tordes förbida retten. Item witnade Niels i Tran
hult
at ner skomakaren kom ifrån Getrudz fader och hade sydtt
skoo, tå hade han hosebånd, tråanösten och annat småplock, tå frå
gade Niels honom, huar han hade thet fåt? han suarade, min
20r festemö hafuer giffuit migh thet, iagh skall gifua henne något godt igen,
iagh hafuer itt skofångh, får iag loff sitia her at giöra skona, så skall hon
få skoor, detta samma hafuer han bekiendt för Kelle i Aggalt.
Huad belongande Jönsz Jönszon förbe:de Gertrudz kötzlige broder, som
her vthj är vpkastat så är allom witerligit at han hafuer warit
borto i Vpland i 6 åhr och är slett frij och derföre bleff af retten frij
kiendh.
Huad belongande Jon Suenszon som är soldat, han står fast i sin förra
borgan efter herre munstringh är för handen.
Omsider kom Gertrud in för retten och offentligen bekende at sko
makaren är rette barnefader och giorde Jon Suenszon aldeles frij både
för häfd och barn. Derföre erkennes Jon Suenszon frij
för Gertrudz witesmåll och för den affund hennes fader hadhe
till Suen stodh hon på en oret bekennelse.

Sammadagh kom för retta Gråshulta Jönszen dansk född huilken
i Danmark hafuer bedrifuit itt dråp och derföre fridlösz giord öfuer
allt Danmarkz rijke och är inkommen öfuer grentzen och hafuer
bekommit ståthållarens edle welbördig Peder Månsons leidebreff
daterat aff Askenääsz den 25 Novembris 1636 förmälandes att
förbe:de dråpare skall hafua och niuta frij leidh till tinget och sedan
i sitt behåld igen. Nu stodh han her för retten och sig
vpbödh vthj allan then tijdh nemligen 10 eller 12 åhr han her i Suerige va
rit hafuer, finnes ingen som något hafuer at beskylla för tiuffue
rij, wåld eller orett eller andra oquemlige ogerninger, vndanta
gandes han lenge sedan låt leija sigh till knicht aff Lasz Nielszon i
Skaffta
, huilken och strax leide en karll för sigh och förbe:te Gråshulta
Jönsz giorde tienstt allt in till han kom i dråpsak och är nu så gam
mall och wanför at han ingen tienstt cronan giöra förmå.
Derföre bleff han förlofuat ifrån tinget i sitt behåld igen, och
efter han hafuer mistt sin fridh i Danmark och kommen öfuer grentzen
må han niuta Sueriges lagh och fridh till godhe så lenge han sig icke
förbryter.
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 166 / sid 20 (AID: v49320.b166.s20, NAD: SE/VALA/0382503)