| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 69 / sid 5 (AID: v49327.b69.s5, NAD: SE/VALA/0382503) |
4v
sedan kåhnan hadhe födt barn och förr ähn Holgiärs hustru hänne fråga
dhe, och så frågat om hon hadhe födt barn, tå hafuer hon hårdeligen ne
kat och sagdt at hon äntå war medh barn och intet födt. Sedan till
spordes huilken barnet besichtigat hafuer, tå berättades att
Jöns Börgeszon, Pär Areszon och dheras hustrur, så wäll som
Bängt Brorszon barnet sedt hafua, altszå effter aflagdh eedh
och särskildt wittnadhe Jöns Börgeszohn att dher som hon skulle klyfua
in på stegan war icke 2 all: högt uthan före, men innan före war
2 ½ all: dher stegen äller häkken stodh som hon skulle stiga oppå
tå hon skulle bähra foderet uth och dher sågh han att tuenne spoler
på häkken wore affträdda män om hon dhär aff hafuer fådt ondt war
honom owist. 2: Barnet berättadhe han at hans hustru och dhe andre quin
nor berätta att dhät war medh fullkommeligh skapnat och som dhem syntes
kundhe dhät waret 12 eller 13 wekor gammalt men intet håer eller nä
gler syntz dhär på, sadhe och wist wara att kåhnan hadhe för hans hustru
sedan hon hadhe födt nekat och sagt sigh wara medh barn och intet tå
födt hafua, huilket liekuist tå alleredo födt war, icke häller
weet han att kåhnan hafuer sigh för någon uppenbarat att hon war
medh barn före ähn hon födt hadhe. Pär Arfuedzon wittnade äfuen
som dhen förre, syntes och liekt wara att hon dhär aff skulle farit
illa att spolerna wore söndergångne och hon fallit, berättadhe
ochså att ehuru wäll hon för ingen hafuer sagdt eller oppenbarat
att hon war medh barn, så förstodh liekuist hela sochnen och förmärch
te att hon war medh barn, dhät dhe kunde förmärkia aff dhät
trägna umgiänge juten mädh hänne hadhe, såszom och dhen ledha
[..] hon hadhe och dageligen ledhare bleff. Bängt Brorson
berättadhe lika så och säger dhär hoes att dhe quinnor som dhät
rummet sedt hafua finna icke oliekt att dhät skulle så passerat
wara och såsom dhäta är skiedt i dhät hon klöff in och war
diupare inne i huszet ähn uthan till, altszå kunde lätteligen hända
att hon hafuer slentit fallit och således förgådtz mädh barnet
Hans wörd:dt m:r Niels i Huitarydh berättadhe sigh hafua talat
medh Jöns Börgeszons hustru i Flattinge hust: Anna be:dh och hon be
känt att tå kåhnan war hoes be:te hustru een gångh och för ähn
dhe, och så frågat om hon hadhe födt barn, tå hafuer hon hårdeligen ne
kat och sagdt at hon äntå war medh barn och intet födt. Sedan till
spordes huilken barnet besichtigat hafuer, tå berättades att
Jöns Börgeszon, Pär Areszon och dheras hustrur, så wäll som
Bängt Brorszon barnet sedt hafua, altszå effter aflagdh eedh
och särskildt wittnadhe Jöns Börgeszohn att dher som hon skulle klyfua
in på stegan war icke 2 all: högt uthan före, men innan före war
2 ½ all: dher stegen äller häkken stodh som hon skulle stiga oppå
tå hon skulle bähra foderet uth och dher sågh han att tuenne spoler
på häkken wore affträdda män om hon dhär aff hafuer fådt ondt war
honom owist. 2: Barnet berättadhe han at hans hustru och dhe andre quin
nor berätta att dhät war medh fullkommeligh skapnat och som dhem syntes
kundhe dhät waret 12 eller 13 wekor gammalt men intet håer eller nä
gler syntz dhär på, sadhe och wist wara att kåhnan hadhe för hans hustru
sedan hon hadhe födt nekat och sagt sigh wara medh barn och intet tå
födt hafua, huilket liekuist tå alleredo födt war, icke häller
weet han att kåhnan hafuer sigh för någon uppenbarat att hon war
medh barn före ähn hon födt hadhe. Pär Arfuedzon wittnade äfuen
som dhen förre, syntes och liekt wara att hon dhär aff skulle farit
illa att spolerna wore söndergångne och hon fallit, berättadhe
ochså att ehuru wäll hon för ingen hafuer sagdt eller oppenbarat
att hon war medh barn, så förstodh liekuist hela sochnen och förmärch
te att hon war medh barn, dhät dhe kunde förmärkia aff dhät
trägna umgiänge juten mädh hänne hadhe, såszom och dhen ledha
[..] hon hadhe och dageligen ledhare bleff. Bängt Brorson
berättadhe lika så och säger dhär hoes att dhe quinnor som dhät
rummet sedt hafua finna icke oliekt att dhät skulle så passerat
wara och såsom dhäta är skiedt i dhät hon klöff in och war
diupare inne i huszet ähn uthan till, altszå kunde lätteligen hända
att hon hafuer slentit fallit och således förgådtz mädh barnet
Hans wörd:dt m:r Niels i Huitarydh berättadhe sigh hafua talat
medh Jöns Börgeszons hustru i Flattinge hust: Anna be:dh och hon be
känt att tå kåhnan war hoes be:te hustru een gångh och för ähn
barnet föddes, tå hafuer hustru Anna sagdt till kåhnan, här gåer thall
om tigh medh juten will tu wara fri så bliff qwar i natt, tå haffwer
kåhnan intet swarat uthan een stundh dhär effter gådt heem till juten och
intet welat bekiänna eller neka till gerningen men kåhnan bekiänner
sigh tå hafua swarat, dhät blifuer wäll dhät som spörgz och dhär mädh
gick sin färde till juten. Kåhnan tilspordes huadh hon hadhe
tänkt att giöra aff mädh barnet, hon swaradhe att hon wiste intet
hwart hon skulle taga wägen mädh dhät uthan hon sadhe sigh welat
där om hoes andra quinnor förfråga huadh hon skulle giöra dhär medh
efftersåszom dhät intet war framgånget men för blygsamheet
skull tordes hon dhet icke så hastigt för någon uppenbara
swor och dhär hoes sigh aldrigh hafft i sinnet dhet förgiöra uthan aff
olycka och ondh händelsze är dhät skiedt, grät och badh om för
låtelsze hänne frågades om någon annan hadhe häffdat hänne ähn
juten eller waret i rådh medh hänne att förgiöra fostret, hon
swaradhe neij och sadhe ingen mehr ähn juten hänne häffdat hafuer och in
gen något ondt rådh gifuet. Dhenna saek förskiötz till häradz nämbdh och
ehuru wäll dhenne kåhnan högeligen nekar sigh williandes blefuet aff
medh barnet, uthan dhet aff ondh händelsze och serdeles olycka skiedt
2: Gråter ochså och berättar att för blygsamheet diärfdes hon intet
uppenbara att hon war haffwandhe mycket mindre tordes för någon
bekenna att hänne så illa gånget war, ty hon bådhe skiämbdes och räddes
för straff. 3: Berättades aff alla dhem hänne kiändhe och här när wore
att hon hafuer waret ett stilla folck och tilförena om henne aldrigh
ingen odygdh hördtz, dherföre och mången man för hänne förbön fälte att
hon måtte förskonas. 4: Nekar och högeligen sigh aldrigh hafua hafft
i sinnet barnet förgiöra, liekuist emädan hon för ingen hafuer uppen
barat att hon war haffwandhe, icke häller för någon bekiänt att hänne
war illa gångit uthan barnet i 14 dagar hemligen giömt och dolgdt
altszå kundhe dhenne nedrige rätt henne icke befria ifrån dhet 1 och
2 Cap: i Höghm B: Män såszom barnet icke något liff hadhe uthan
war allenast 12 eller 13 wekor gammalt, såsom och för förrige
omstendigheeter, heemställes dhenna saek uthj största underdånigheet
under dhen högl: kongl: håfrättz nådgunstiga förklaringh om
om tigh medh juten will tu wara fri så bliff qwar i natt, tå haffwer
kåhnan intet swarat uthan een stundh dhär effter gådt heem till juten och
intet welat bekiänna eller neka till gerningen men kåhnan bekiänner
sigh tå hafua swarat, dhät blifuer wäll dhät som spörgz och dhär mädh
gick sin färde till juten. Kåhnan tilspordes huadh hon hadhe
tänkt att giöra aff mädh barnet, hon swaradhe att hon wiste intet
hwart hon skulle taga wägen mädh dhät uthan hon sadhe sigh welat
där om hoes andra quinnor förfråga huadh hon skulle giöra dhär medh
efftersåszom dhät intet war framgånget men för blygsamheet
skull tordes hon dhet icke så hastigt för någon uppenbara
swor och dhär hoes sigh aldrigh hafft i sinnet dhet förgiöra uthan aff
olycka och ondh händelsze är dhät skiedt, grät och badh om för
låtelsze hänne frågades om någon annan hadhe häffdat hänne ähn
juten eller waret i rådh medh hänne att förgiöra fostret, hon
swaradhe neij och sadhe ingen mehr ähn juten hänne häffdat hafuer och in
gen något ondt rådh gifuet. Dhenna saek förskiötz till häradz nämbdh och
ehuru wäll dhenne kåhnan högeligen nekar sigh williandes blefuet aff
medh barnet, uthan dhet aff ondh händelsze och serdeles olycka skiedt
2: Gråter ochså och berättar att för blygsamheet diärfdes hon intet
uppenbara att hon war haffwandhe mycket mindre tordes för någon
bekenna att hänne så illa gånget war, ty hon bådhe skiämbdes och räddes
för straff. 3: Berättades aff alla dhem hänne kiändhe och här när wore
att hon hafuer waret ett stilla folck och tilförena om henne aldrigh
ingen odygdh hördtz, dherföre och mången man för hänne förbön fälte att
hon måtte förskonas. 4: Nekar och högeligen sigh aldrigh hafua hafft
i sinnet barnet förgiöra, liekuist emädan hon för ingen hafuer uppen
barat att hon war haffwandhe, icke häller för någon bekiänt att hänne
war illa gångit uthan barnet i 14 dagar hemligen giömt och dolgdt
altszå kundhe dhenne nedrige rätt henne icke befria ifrån dhet 1 och
2 Cap: i Höghm B: Män såszom barnet icke något liff hadhe uthan
war allenast 12 eller 13 wekor gammalt, såsom och för förrige
omstendigheeter, heemställes dhenna saek uthj största underdånigheet
under dhen högl: kongl: håfrättz nådgunstiga förklaringh om
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 69 / sid 5 (AID: v49327.b69.s5, NAD: SE/VALA/0382503) |