Sunnerbo dombok 1613

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 171 / sid 23a (AID: v49313.b171.s23a, NAD: SE/VALA/0382503)

Törin i höltena, wdde i gröne, Indgiär i Lönshult. Thesse
förn:de tingskiötte aldt thett arf och Etlefue, som the ååte och
arft hade i Ramshulta gård, och thett tilägnade Matz Mån
sons Barn i Ramshult, och theras moder Bänckta Pädars
dotter, och hafua the therföre gifuitt, Nämliga, Nils i Notalt be
kommit 15 daler. Sigrid i Rya 7 daler. Kirstin i Boa 7 ½
daler, Karin i Malmarid 7 ½ daler. Törin i höltena 7 daler.
wdde i gröne 15 daler. Ingiärd i lönshult hafuer bekomitt
så mökin Jord i Lönshult, som hon ååtte i Ramshult.

Kom för rätta, Jöns Anderson i Priseboda i lidhult sochn, på
sin Broders wägnar N. Pär Anderson, och sorgeligen bekiände
att han i hastighett och obetänckt sinne kom i Itt Mandråp
och hade thett sigh i så måtto tildragitt, som här efter fölier.

Anno 1612 then tid bonda Lägerett lågh i Lidhult, och fien
derna i långarid, då blefuo Jöns Anderson och Pär anderson
i Priseboda förskickade wp till långarydz sochn på kunskap.
Tå the kommo till Sunderskogz giärde, dierfdes the Inte län
ger Rijdha, wthan gingo skogledes, och släpte sina hästar i
Sunderskogz giärde, och tå the kommo tilbaka igän, hade bonden
i Sunderskogh tagitt wp then ena hästen och riditt sin kooss,
mäd honom, then andra hade han släpt wth i Stora skogen
och therföre Inte kommo fort, att gifua the andre bönderna be
skiedd om kunskapen, ther af förordsakades threttan them E
millom, fördy tå the lette i skogen, både på sin hemuägh och bort

bortferd efter hästerna, funno the them Inthe, Eij häller funno
the någon hemma wid gården, then the kunde fråga efter them.
Omsider wid the gingo i skogen och söchte efter hästarnar, blefuo the
warse hustrun som wahr hemma i Sunderskough, Ropade the på
hände, att hon skulle bida, Män hustrun räddis att thett skulle
waritt fienden, då hon förnam att the wåhro Suenske gick hon till
them, då frågade the hänne om hon wiste theras hästar, hon sade
Ja, min man togh then ena och redh af by mäd idagh, then andre
kiörde han wth på marken, the sade, tå giorde han illa, ty wij
hafue hastigh ährander, att beboda wåro stalbröder huar fiender
na ähra, och då wahr fienden på ½ mijll nähra them, tå lop hu
strun åstad tijtt bonden wahr ridin, och flydde them then ena
hästen igän, Mädan the togo bondans tygh af hasten, och lade
sin sadell och tygh wppå igän, i thett samma kom bonden
som hästin riditt hade, då sade the, du hafuer Icke giordt
rätt, i thett du hafuer tagitt bort wåhra hästar, ty wij hafue
ther mäd försummat wåhr resa, ty fienden ähr nu för han
dhen, Nils i Sunderskogh sade, i skulle hafua fått skam
för i släpte them olofuandes i min ängh, Tå suahrade,
Nilsis gårdman, thett wahr så wäll min ängh som tin, du
hafuer inte behof så grufueligen trugas, och förn:de ängh
wahr afburgen, då grep Nils i Sunderskogh till en öxa och stegh
någre fiätt efter them, tå togh Pädar anderson som hasten ååtte,
till sin Bössa, och i hastighett och harmgerighett afskiött hände, och
löcktades inte bätter, ähn han drabbade honom ther af till dödz.
   
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 171 / sid 23a (AID: v49313.b171.s23a, NAD: SE/VALA/0382503)