| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:17 (1652-1653) Bild 77 / sid 22 (AID: v49325.b77.s22, NAD: SE/VALA/0382503) |
21v
sigh aff een dansk beszeekremmare på ähn 8 dagar at föl
ia honom i bögden at wara honom till wärn för öfuer
woldh och tå the een dagh kommo till Gnustorph war then
ne Jeppe Erickson för them och såsom han hadhe för öfuer
dådigt wijsz at öfuerfalla folck och alla dagar ifrån barn
dom leffwat illa för sin ogudachtigheet och slemma leff
werne skull waret offta i fengelsze och stått honom nästan
oppå liffuet, äfuen så togh han sigh nu före, öfuerföll
thenne kremmaren och förbe:te Niels som folgde honom
medh slem mun, hotelser och vndsejelser och ehuru ger
na the wille wickla sigh ifrån honom kunde the icke
blifua honom quitt, när kremmaren och Niels wore re
do at gå ifrån Gnustorp åth Tutaredz kyrckioby
stelte Jeppe sigh alt medh them och hölt alt sitt galna leff
werne at the intet finge gå sin wägh i fredh för honom
oansedt Niels hade een ladd bösza på axlan, hadhe han well
kunnat skilt sigh förr wedh honom om han hadhe welat,
medh thet samma sprangh Jeppe Erickson ifrån them och
undsadhe them at när the komme fram till byen skulle
the leja honom bätter och lopp heem i sin gårdh, togh
sin wärja och mötte them uth på wägen, strax på åe
kergierdet wedh byen, ther begynte han flux förfölja
Nielsz medh huggandhe och stingandhe så att Niels bleff
illa stungen i hufuudet och medh thet samma sprang Niels
till rygga, spänte opp sin bösza och skiöt honom ige
nom, doch bleff Jeppe ther effter icke strax dödh uthan
lågh i 3/4 åhr till sängz förr ähn han förmedelst een
jemmerligh pijnowärk thenne werlden qvitterade,
hafuer och uthj sin siukdom tå han är blefuen besökt
medh sacramentet bekiänt sigh till thenne sin vndfångne
skadhe waret mycket orsaak och bråtzligh och at Gudh
honom såleedes straffa wille för thet han i sina
ia honom i bögden at wara honom till wärn för öfuer
woldh och tå the een dagh kommo till Gnustorph war then
ne Jeppe Erickson för them och såsom han hadhe för öfuer
dådigt wijsz at öfuerfalla folck och alla dagar ifrån barn
dom leffwat illa för sin ogudachtigheet och slemma leff
werne skull waret offta i fengelsze och stått honom nästan
oppå liffuet, äfuen så togh han sigh nu före, öfuerföll
thenne kremmaren och förbe:te Niels som folgde honom
medh slem mun, hotelser och vndsejelser och ehuru ger
na the wille wickla sigh ifrån honom kunde the icke
blifua honom quitt, när kremmaren och Niels wore re
do at gå ifrån Gnustorp åth Tutaredz kyrckioby
stelte Jeppe sigh alt medh them och hölt alt sitt galna leff
werne at the intet finge gå sin wägh i fredh för honom
oansedt Niels hade een ladd bösza på axlan, hadhe han well
kunnat skilt sigh förr wedh honom om han hadhe welat,
medh thet samma sprangh Jeppe Erickson ifrån them och
undsadhe them at när the komme fram till byen skulle
the leja honom bätter och lopp heem i sin gårdh, togh
sin wärja och mötte them uth på wägen, strax på åe
kergierdet wedh byen, ther begynte han flux förfölja
Nielsz medh huggandhe och stingandhe så att Niels bleff
illa stungen i hufuudet och medh thet samma sprang Niels
till rygga, spänte opp sin bösza och skiöt honom ige
nom, doch bleff Jeppe ther effter icke strax dödh uthan
lågh i 3/4 åhr till sängz förr ähn han förmedelst een
jemmerligh pijnowärk thenne werlden qvitterade,
hafuer och uthj sin siukdom tå han är blefuen besökt
medh sacramentet bekiänt sigh till thenne sin vndfångne
skadhe waret mycket orsaak och bråtzligh och at Gudh
honom såleedes straffa wille för thet han i sina
22r
dagar ett ogudachtigt leffwerne fört hafuer huilket han
nu på sin sotasängh sigh till bootferdigheet omwent
hafuer och hädan skildes i godh bekiennelsze på Christum
Jesum. Thenne dråpsaek hännsteltes uthj rättens och nembdensz
grundtliga betenckiandhe och till een ändtligh absolute
sententz och domb och när nembden hadhe omröstat och hugsat
sigh gaff then älsta nembdhemannen ordet för them alla
och stelte sigh för ögonen thet 12 Cap: i Dråpm B: medh
willia L: L: och med huadh skiäll dråparen aff rätta lijffz
nödh war trengder at giöra thetta dråp huilket inne
faller thenna nedrige rätt mycket betenckeliget at
emedan thenne dråparen Niels Ericksohn grant wijste sigh
hafua een sådan owehn fram i byen som the wore tå the
skildes åth i wägen och icke heller högre aff nöden at
gåå tijt uthan söckt antingen een annan wägh och gådt
omkring samma by emedan wägarna wore monga ther
sammastädes och icke then wägen som eenkannerligen
war åth ther som owehnen bodde, kan Niels Ericksons
lijff icke befrias uthan effter thet förbe:te 12 Cap: i
Dråpm B: doch till möjelige och lidelige manszböter.
Thens dödhes hustru och hans fadher bedia i fredh för
dråparens lijff och stå intet effter hans argasta
effter the grant wijste huru thätta tilgånget waer.
Samma dagh tingfördes för retta Jönsz Sånaszon
på Waszhulta säteszgårdh gifft man huilken haffwer
belägrat sin lejopijga Thora Nielsza dotter och aff
lat barn tilsammans, thet the godwilleligen bekienna.
Therföre the och båden effter Gudz lagh blefuo sagde ifrån
lijfuet. Then som hoor bedriffwer med någons mans hu
stru skall dödhen döö.
nu på sin sotasängh sigh till bootferdigheet omwent
hafuer och hädan skildes i godh bekiennelsze på Christum
Jesum. Thenne dråpsaek hännsteltes uthj rättens och nembdensz
grundtliga betenckiandhe och till een ändtligh absolute
sententz och domb och när nembden hadhe omröstat och hugsat
sigh gaff then älsta nembdhemannen ordet för them alla
och stelte sigh för ögonen thet 12 Cap: i Dråpm B: medh
willia L: L: och med huadh skiäll dråparen aff rätta lijffz
nödh war trengder at giöra thetta dråp huilket inne
faller thenna nedrige rätt mycket betenckeliget at
emedan thenne dråparen Niels Ericksohn grant wijste sigh
hafua een sådan owehn fram i byen som the wore tå the
skildes åth i wägen och icke heller högre aff nöden at
gåå tijt uthan söckt antingen een annan wägh och gådt
omkring samma by emedan wägarna wore monga ther
sammastädes och icke then wägen som eenkannerligen
war åth ther som owehnen bodde, kan Niels Ericksons
lijff icke befrias uthan effter thet förbe:te 12 Cap: i
Dråpm B: doch till möjelige och lidelige manszböter.
Thens dödhes hustru och hans fadher bedia i fredh för
dråparens lijff och stå intet effter hans argasta
effter the grant wijste huru thätta tilgånget waer.
Samma dagh tingfördes för retta Jönsz Sånaszon
på Waszhulta säteszgårdh gifft man huilken haffwer
belägrat sin lejopijga Thora Nielsza dotter och aff
lat barn tilsammans, thet the godwilleligen bekienna.
Therföre the och båden effter Gudz lagh blefuo sagde ifrån
lijfuet. Then som hoor bedriffwer med någons mans hu
stru skall dödhen döö.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:17 (1652-1653) Bild 77 / sid 22 (AID: v49325.b77.s22, NAD: SE/VALA/0382503) |