| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 249 / sid 37 (AID: v49327.b249.s37, NAD: SE/VALA/0382503) |
36
intet dherföre och tå gick dråparen uth och som honom tykte synas skulle
bägge karlerne stått honom emot före i farstugan huilket intet så war
uthan som förmenas spökerj och dher medh gick dråparen in i stugan
och tå förlikte Anundh them på och dråparen och thän dräpne stodhe
och talades widh och Anundh gick från dhem och ladhe sigh i högsätet
män huru orden föllo dhem emillan thet Anundh intet trodde så illa skulle
waret, stack Jöns Suenson honom Niels Torbiörnson i bröstet och
hiärtat medh knifuen ett dödzstyngh att han som döder blef allenast
icke orkadhe mehr ähn famladhe och drogh sin knif och wille stinga
honom igen män han föll omkull och gaf op andan och förmåtte intet
mehr thala icke ett ordh. Jöns Joenszon een drängh wittnade
att dhen siste och tredie gången dhen dräpne kom in i stugan hadhe
han satt sin knif under lifgiordelen tå togh han dhen och satte ho
nom på andra sidan, i dhet samma kom dråparen och hadhe ähr
nat gå bort och icke wiste att dhen dräpne war dher i stugan
uthan welat gå undan honom och sågh thär in, tå sadhe een drängh
Höka Erick be:dh och ropade in dråparen igänom döran seian
des kom in Joen wij äro godha wänner, tå gick Joen in och
dhe handsloges, i medler tidh giorde Anundh them till wänner, lik
well förr ähn thet skiedde gick dhen dräpne och hölt alt om knif
skafftet och Jöns badh honom att han intet så giöra skulle, dhet
han sadhe sigh eij häller giöra wille män litet dher effter förlik
tes dhe som sagt är, tå the hadhe något krakelat och warade
intet längre ähn Joen Suenson stack Niels Torbiörnszon till dödz
medh knifuen män ifrån dhet the förliktes och skadan skiedde
hörde han them intet träta men sedan han skaden fått hadhe, seger
Jöns att han sågh at dhen dräpne hadhe sin knif dragen i högra
handen och slidan i then wänstra och sprangh ett heller tu språngh
effter honom förr ähn han stalp omkull och dråparen kom igä
nom döran åth skogen. Niels Jönszon i Staeredt wittnar
således att han och hans hustru hadhe lagt sigh i een sängh i hans
stugu ther dråpet skiedde widh thet samma kom then dräpne och
läte op döran och frågade är Lindåsza Joen här inne, sadhe
Niels neij han är uth gången, tå swor then dräpne een hårdh
edh säjandes, alt skall iagh gå så nära iagh seer huar han är
bägge karlerne stått honom emot före i farstugan huilket intet så war
uthan som förmenas spökerj och dher medh gick dråparen in i stugan
och tå förlikte Anundh them på och dråparen och thän dräpne stodhe
och talades widh och Anundh gick från dhem och ladhe sigh i högsätet
män huru orden föllo dhem emillan thet Anundh intet trodde så illa skulle
waret, stack Jöns Suenson honom Niels Torbiörnson i bröstet och
hiärtat medh knifuen ett dödzstyngh att han som döder blef allenast
icke orkadhe mehr ähn famladhe och drogh sin knif och wille stinga
honom igen män han föll omkull och gaf op andan och förmåtte intet
mehr thala icke ett ordh. Jöns Joenszon een drängh wittnade
att dhen siste och tredie gången dhen dräpne kom in i stugan hadhe
han satt sin knif under lifgiordelen tå togh han dhen och satte ho
nom på andra sidan, i dhet samma kom dråparen och hadhe ähr
nat gå bort och icke wiste att dhen dräpne war dher i stugan
uthan welat gå undan honom och sågh thär in, tå sadhe een drängh
Höka Erick be:dh och ropade in dråparen igänom döran seian
des kom in Joen wij äro godha wänner, tå gick Joen in och
dhe handsloges, i medler tidh giorde Anundh them till wänner, lik
well förr ähn thet skiedde gick dhen dräpne och hölt alt om knif
skafftet och Jöns badh honom att han intet så giöra skulle, dhet
han sadhe sigh eij häller giöra wille män litet dher effter förlik
tes dhe som sagt är, tå the hadhe något krakelat och warade
intet längre ähn Joen Suenson stack Niels Torbiörnszon till dödz
medh knifuen män ifrån dhet the förliktes och skadan skiedde
hörde han them intet träta men sedan han skaden fått hadhe, seger
Jöns att han sågh at dhen dräpne hadhe sin knif dragen i högra
handen och slidan i then wänstra och sprangh ett heller tu språngh
effter honom förr ähn han stalp omkull och dråparen kom igä
nom döran åth skogen. Niels Jönszon i Staeredt wittnar
således att han och hans hustru hadhe lagt sigh i een sängh i hans
stugu ther dråpet skiedde widh thet samma kom then dräpne och
läte op döran och frågade är Lindåsza Joen här inne, sadhe
Niels neij han är uth gången, tå swor then dräpne een hårdh
edh säjandes, alt skall iagh gå så nära iagh seer huar han är
37
Andre gången kom åther dhen dräpne först medh bägge hans stalbrö
der, litet dher effter kom dråparen igänom een annor dör ähn
the inkompne wore och the gofue sigh emot honm, män Niels gaff
icke så noga acht effter huadh the sigh i theras krakeell företogo
män dhet hörde han huru dhet poffadhe tå han slogh till honom medh
knifuen och strax i dhet samma som dråparen war bortlopen
språngh han af sin sängh op och fick i den dräpne säjandes, bedh
Gudh annamma tin skiäll titt glaes är uthrunnit och strax
afledh han igänom döden, om förlikningh och annat hörde han
intet uthan af små trätemåhll. Nu framkallades Jon Jön
szon i Brokhult som giästebudet giorde huilken wittnar såle
des att tå han förnam thänne dråpare war tijt kommen och
effter the hadhe waret goda wenner ty badh han honom gå in
till sigh, dhet han i förstonne honom förwägradhe och klagade att
han för rädhåga skull intet tordes wara hemma ty han fruch
tade för dhen dräpne altidh och altidh förr ähn dhen dräpne till
giästebudz gården kom hörde han dråparen säja sigh wara
mycket rädd för några karlar som såto och drucko i Klöx
hult huarest dhen dräpne högeligen dråparen på lifuet
unsadhe ehuar han honom finna kundhe och dhätta dråpet
berättas wara förorsakat aff een gammall afwundh som
war them emillan, i dhe dhen dräpne hadhe tiänt dråparen
för een skomakaredrängh och drängen hadhe tilförne stunget husz
bonden i armen medh een knif och thet hadhe alt stått them oför
liekt emellan till nu skadan skiedde men huru dråpet be
gyntes eller huadh ordh them emillan tå föll wiste han intet
ty dhet skiedde icke i hans stugu, dråparen beropar sigh hö
geligen på wittne och föregifuer huru dhen dräpne hade för
skaffat sigh stalbröder och till dhen ände söekt effter honom
ifrån thän eena gården till then andre och af dhen eene sochnen
i dhen andre, drucket, hotas och undsagt dråparen på lif
wet och icke funnet honom förr ähn thär i giästebudz gården
Brokhult dher dätta dråpet skiedde, så emädan högeligen af
nöden är att man får wittnen fram huarest dhen dräpne
hadhe drucket och huru han dråparren hotat och vnsagt hafuer
der, litet dher effter kom dråparen igänom een annor dör ähn
the inkompne wore och the gofue sigh emot honm, män Niels gaff
icke så noga acht effter huadh the sigh i theras krakeell företogo
män dhet hörde han huru dhet poffadhe tå han slogh till honom medh
knifuen och strax i dhet samma som dråparen war bortlopen
språngh han af sin sängh op och fick i den dräpne säjandes, bedh
Gudh annamma tin skiäll titt glaes är uthrunnit och strax
afledh han igänom döden, om förlikningh och annat hörde han
intet uthan af små trätemåhll. Nu framkallades Jon Jön
szon i Brokhult som giästebudet giorde huilken wittnar såle
des att tå han förnam thänne dråpare war tijt kommen och
effter the hadhe waret goda wenner ty badh han honom gå in
till sigh, dhet han i förstonne honom förwägradhe och klagade att
han för rädhåga skull intet tordes wara hemma ty han fruch
tade för dhen dräpne altidh och altidh förr ähn dhen dräpne till
giästebudz gården kom hörde han dråparen säja sigh wara
mycket rädd för några karlar som såto och drucko i Klöx
hult huarest dhen dräpne högeligen dråparen på lifuet
unsadhe ehuar han honom finna kundhe och dhätta dråpet
berättas wara förorsakat aff een gammall afwundh som
war them emillan, i dhe dhen dräpne hadhe tiänt dråparen
för een skomakaredrängh och drängen hadhe tilförne stunget husz
bonden i armen medh een knif och thet hadhe alt stått them oför
liekt emellan till nu skadan skiedde men huru dråpet be
gyntes eller huadh ordh them emillan tå föll wiste han intet
ty dhet skiedde icke i hans stugu, dråparen beropar sigh hö
geligen på wittne och föregifuer huru dhen dräpne hade för
skaffat sigh stalbröder och till dhen ände söekt effter honom
ifrån thän eena gården till then andre och af dhen eene sochnen
i dhen andre, drucket, hotas och undsagt dråparen på lif
wet och icke funnet honom förr ähn thär i giästebudz gården
Brokhult dher dätta dråpet skiedde, så emädan högeligen af
nöden är att man får wittnen fram huarest dhen dräpne
hadhe drucket och huru han dråparren hotat och vnsagt hafuer
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 249 / sid 37 (AID: v49327.b249.s37, NAD: SE/VALA/0382503) |