| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 240 / sid 19 (AID: v49327.b240.s19, NAD: SE/VALA/0382503) |
18
På andra sidan beropadhe sigh swaranden på wittne nbl: Pär Mårtenszon, Vdder i
Öeszlöff, Pär Suenszon i Ekanarph, Bengt Larszon i Ekanarp och många
flere som intet wore tilstädes, huilka effter aflagdh edh å boek wittnadhe
Päder Mårtenson wittnadhe och sadhe sigh hafua waret i Ekanarp i giäste
budh tå perlementet angick och tå kom Faie dijt och wille krefua peningar af
Bengt i Töttia som och dher war, tå gafz honom och hans sohn Pär Faiason
maet och dricka och dhe giorde sigh lustige, sedan badh Pär Mårtenson
Faie gå sin wägh och krefua sina giäldh dher giäldenären bodde, tå gick
Faie uth och mötte Niels Nielszon i Ekanarp, men huadh dhe dher talltes uidh
wiste Pär Mårtenszon intet, män tå Faie kom uth om farstuge döran drogh
han sin wärja, ropadhe och skrigadhe, skiällandes heela giästebudz laget för tiuf
war och skiälmar och i synnerheet ropadhe på Niels Nielszon och kalladhe
honom swarte böffwell och som han stodh och högg i döran och ingen fick gå
uth eller in för honom, kom een hustru be:dh Brita Suens dötter och togh een
rafft hotadhe honom att han skulle gå bort eller skulle hon basza honom, tå
gick Faie af gården och neder om fägården, ropandes tå som förr på Niels Niel
son, kalladhe honom swarte böfwell, tå togh Niels en kiäp och lop till Faje
tå lop strax Pär Mårtenszon effter och när han kom uth hadhe Niels slaget swärdet
aff handen på Faie och bleff tå förbuden något slå honom sedan swärdet
war aff handen och således blefue dhe och strax åthskildhe, men seger sigh intet
hafua seedt Niels slå Faie. Niels Nielszon berättar sigh tilförne aldrigh
hafft någon träta mädh Faie uthan tå Faie gick mötte han honom i farstugan
och såsom Faie swor och läet illa badh Niels Nielson honom låtha well
och dherföre blef han wredh, drogh swärdet och fordradhe honom uth.
Vdder i Öszlöff berättadhe sigh intet widare weta om dhen handelen berätta
ähn allenast att Faie stodh uthan för döran ropadhe och skiälte dhem samp
telige giästebudzlaget för tiuffwar och skielmar och högg uthj mull
åszen och intet wiste när Niels och Faie wore tilhopa. Pär Suenson i Eka
narp wittnar allenast sigh hafua hördt om skiällandet och intet wiste
eller hördhe af slagzmåhlet. Bengt Larszon i Ekanarp sadhe att så
som Faie war inne i stugan mycket oroligh och sökte att stiffta
träta emellan hans giäster, togh han Faie i axlan och badh honom gå
i enn annor stugu och i farstugan mötte Faie Niels och tå begynte
Faie stöta Niels men Niels stötte igen och blefue dher medh åthskildhe
men strax Faie kom uth togh han swärdet och skiälte giästebudzlaget
för tiufuar och skiälmar och mante uth dhem och i synnerheet uthmante
Niels Nielson kallandes honom lille swarte bondhe kom uth och dhär
medh lop Niels som be:t är uth och kom i widlyfftigheet medh Faie, flere
wittne wore intet å färdhe, tå frågades huadh afskiedh han Fajhe på
Öeszlöff, Pär Suenszon i Ekanarph, Bengt Larszon i Ekanarp och många
flere som intet wore tilstädes, huilka effter aflagdh edh å boek wittnadhe
Päder Mårtenson wittnadhe och sadhe sigh hafua waret i Ekanarp i giäste
budh tå perlementet angick och tå kom Faie dijt och wille krefua peningar af
Bengt i Töttia som och dher war, tå gafz honom och hans sohn Pär Faiason
maet och dricka och dhe giorde sigh lustige, sedan badh Pär Mårtenson
Faie gå sin wägh och krefua sina giäldh dher giäldenären bodde, tå gick
Faie uth och mötte Niels Nielszon i Ekanarp, men huadh dhe dher talltes uidh
wiste Pär Mårtenszon intet, män tå Faie kom uth om farstuge döran drogh
han sin wärja, ropadhe och skrigadhe, skiällandes heela giästebudz laget för tiuf
war och skiälmar och i synnerheet ropadhe på Niels Nielszon och kalladhe
honom swarte böffwell och som han stodh och högg i döran och ingen fick gå
uth eller in för honom, kom een hustru be:dh Brita Suens dötter och togh een
rafft hotadhe honom att han skulle gå bort eller skulle hon basza honom, tå
gick Faie af gården och neder om fägården, ropandes tå som förr på Niels Niel
son, kalladhe honom swarte böfwell, tå togh Niels en kiäp och lop till Faje
tå lop strax Pär Mårtenszon effter och när han kom uth hadhe Niels slaget swärdet
aff handen på Faie och bleff tå förbuden något slå honom sedan swärdet
war aff handen och således blefue dhe och strax åthskildhe, men seger sigh intet
hafua seedt Niels slå Faie. Niels Nielszon berättar sigh tilförne aldrigh
hafft någon träta mädh Faie uthan tå Faie gick mötte han honom i farstugan
och såsom Faie swor och läet illa badh Niels Nielson honom låtha well
och dherföre blef han wredh, drogh swärdet och fordradhe honom uth.
Vdder i Öszlöff berättadhe sigh intet widare weta om dhen handelen berätta
ähn allenast att Faie stodh uthan för döran ropadhe och skiälte dhem samp
telige giästebudzlaget för tiuffwar och skielmar och högg uthj mull
åszen och intet wiste när Niels och Faie wore tilhopa. Pär Suenson i Eka
narp wittnar allenast sigh hafua hördt om skiällandet och intet wiste
eller hördhe af slagzmåhlet. Bengt Larszon i Ekanarp sadhe att så
som Faie war inne i stugan mycket oroligh och sökte att stiffta
träta emellan hans giäster, togh han Faie i axlan och badh honom gå
i enn annor stugu och i farstugan mötte Faie Niels och tå begynte
Faie stöta Niels men Niels stötte igen och blefue dher medh åthskildhe
men strax Faie kom uth togh han swärdet och skiälte giästebudzlaget
för tiufuar och skiälmar och mante uth dhem och i synnerheet uthmante
Niels Nielson kallandes honom lille swarte bondhe kom uth och dhär
medh lop Niels som be:t är uth och kom i widlyfftigheet medh Faie, flere
wittne wore intet å färdhe, tå frågades huadh afskiedh han Fajhe på
19
sitt yttersta giort hadhe, swaradhe sigh dhät intet weeta, dhär medh blef saken
för dhen gången opsatt. Den 15 Julij kom åter Ingebor Pärs dötter
för rätten och bekiände sigh hafua goduilleligen förliktz medh Niels Nilson
och alt sitt klagemåll afstodh, badh rätten wille honom förskona och intet
mehr honom molestera, bägge gofue huar andra händerna om sin förlik
ningh men såsom sådana saker icke böra förlikas så absolute och
rätten war ouisz huadh bekiännelsze dhen dödhe på sitt yttersta giort
hadhe, ty fant rätten rådsampt här om låta i Vplandh dher han dogh
förfråga och sedan dhenna saek widare effter dhen dödes bekiännelsze
ransaka och medh domb afhiälpa.
Hans Krämmare, Måns Larson, Joen Suenson wore framme och wille
fullgiöra dhen edhgångh dhe uthfäst hadhe för dhe tuenne hästar som wore i
hiälstungne för Pär Larson och Måns Månszon i Håå, Pär Larson som
war tilstädes sadhe sigh intet stå effter någon edhgångh och såsom dhätta
war een slät saek och ingen tecken till att dhe skulle wara skyldige i
saken ändock dhe nogh praesenterade sigh för rätten och högeligen swore
hadhe och sina laggiärdzmän tilstädes som wille swäria, likuist
fant rätten skiäligen samma edhgångh effter dhet 24 Cap: Tingm B:
efftergifua och således sades ofuanbe:te Hans Krämmare, Måns Lar
son och Joen Suenson för samma saek aldeles fri medh mindre dhätta
bofuastycke på annat sätt och framdeles kan uppenbarat blifua.
Sammadagh kom för retten Botell Nielson och Besuärade sigh öfuer sin
för dhen gången opsatt. Den 15 Julij kom åter Ingebor Pärs dötter
för rätten och bekiände sigh hafua goduilleligen förliktz medh Niels Nilson
och alt sitt klagemåll afstodh, badh rätten wille honom förskona och intet
mehr honom molestera, bägge gofue huar andra händerna om sin förlik
ningh men såsom sådana saker icke böra förlikas så absolute och
rätten war ouisz huadh bekiännelsze dhen dödhe på sitt yttersta giort
hadhe, ty fant rätten rådsampt här om låta i Vplandh dher han dogh
förfråga och sedan dhenna saek widare effter dhen dödes bekiännelsze
ransaka och medh domb afhiälpa.
Hans Krämmare, Måns Larson, Joen Suenson wore framme och wille
fullgiöra dhen edhgångh dhe uthfäst hadhe för dhe tuenne hästar som wore i
hiälstungne för Pär Larson och Måns Månszon i Håå, Pär Larson som
war tilstädes sadhe sigh intet stå effter någon edhgångh och såsom dhätta
war een slät saek och ingen tecken till att dhe skulle wara skyldige i
saken ändock dhe nogh praesenterade sigh för rätten och högeligen swore
hadhe och sina laggiärdzmän tilstädes som wille swäria, likuist
fant rätten skiäligen samma edhgångh effter dhet 24 Cap: Tingm B:
efftergifua och således sades ofuanbe:te Hans Krämmare, Måns Lar
son och Joen Suenson för samma saek aldeles fri medh mindre dhätta
bofuastycke på annat sätt och framdeles kan uppenbarat blifua.
Sammadagh kom för retten Botell Nielson och Besuärade sigh öfuer sin
Swåger Sigge Anderson, att han eller hans Sohn Anders Siggeson hadhe skutet
honom igenom ryggen medh ett lodh, ett igenom armen, och dhet tredie uthi
wänsta sidan, som ähn sitter ther qwarr, och såsom han j synnerheet
hadhe mißtancken om Sigge begiäradhe han att Nielß Suenson i Sproxhult
måtte wittna dher om huadh honom witerliget war, huilken och war till
städes och effter Edh å boek berättadhe, at Sigges sohn Anders
medh 2 sina bröder kom till Botell och Niels, dher dhe stodhe at hugga på een
biörk och sadhe till Botell huem hafuer gifuet tigh loff här hugga, Båtell
swaradhe och sadhe, här är ingen skoger bytter, wij fåm hugga bådhe, går
j och hugger medh, dhär medh ginge dhe från huar andra, dagen dher effter kom
åter Anders till hygget medh een Böβa och åter spordhe huarföre Bå
tell hugger dher och när dhe hadhe något bannatz gick Anders bort,
män een timme dhär effter small bößan, men huem som skiöt
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 240 / sid 19 (AID: v49327.b240.s19, NAD: SE/VALA/0382503) |