| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 262 / sid 63 (AID: v49327.b262.s63, NAD: SE/VALA/0382503) |
62
Sedan framstegh honom till swars be:te Jon i Balkarp, bekiände sigh well
hafua kommet i stugan och fått dricka medh Bängt och i medler tidh kom
hans broder Swen in och krafdhe sina rotapäningar, tå swarade Bängt
när du betalar dhen kiäringen dhet tu war henne för 2 gryter
skyldigh skall iagh bethala tigh ty hon war dödh och Bängt war hännes
arfuinge, tå seger Jon sigh hafua bedit Bängt betala sigh medh dhen
kopparen han kundhe ha, och dhen will han i synnerheet betala, men
Bengt språngh strax up och togh Suen i brickan och drogh uth honom
Swen och strax fick Bängt uth knifuen och Jon fick uth sin knif igen
och skiöt Bängt ifrån sigh och sadhe, k: gudfader lät blifua migh
och dhär medh drogo dhe uth Jon och weet sigh icke hafua rördt någon
menniskia icke häller ropat tå han kom uth. Sedan tilspordes
Jon om han hadhe kallat Josepz dötter tåsza han sadhe sigh dhet intet
weta, effter han war så drucken att han intet wiste huad han sadhe
vthan förskiöt sigh till wittne som war drängen som kiörde höörlaszet
så well som Lars i Böllminge huadh dhe wille wittna uille han bestå,
blef afsagt att Lars Arfuedzon i Böllminge och drängen skolla
stämmas och wittna om Jon i Balkarp hafuer kallat Josepz barn
tåsza, 2: Om drängen eller Swen weta uittna att Joen togh h:
Kirstin och kastadhe henne i spisen eller moth trapperna och
huadh mehr kan nödigt wara sedan will rätten sigh her på förklara.
Sammadagh framträdde för rätten wyrdigh och wällärde man m:r Pe
trus Lannerus kyrckoheerde i Odensziö och klageligen gaf tilkiänna
om dhe åthskillige månge försmädelige beskylningar han här till
hafuer ledit af een sin orolige sochnebonde be:dh Gudmundh Pärson i
Wreet dansk man huilken hafuer bodt här i Swerige i några åhr
bårt åth och altidh lefuat i kijff och trätomåll medh grannar och
någrannar, för 2 eller tränne åhr sedan hafuer han af sitt förhär
dadhe onda hiärta emot sin wyrdige kyrkoheerde sigh upsatt och
honom bådhe munteligen och skriffteligen söekt medh alla tilfälle
huruledes han kyrkoheerdens wyrdiga nampn och ämbete måtte
förolämpa till spott och wahnheder och dher till först giort sigh een
orsaek af een säger eller huuszklocka huilken m:r Peder till
hörde och war ofärdigh och kom m:r Päder i handell medh thenne
hafua kommet i stugan och fått dricka medh Bängt och i medler tidh kom
hans broder Swen in och krafdhe sina rotapäningar, tå swarade Bängt
när du betalar dhen kiäringen dhet tu war henne för 2 gryter
skyldigh skall iagh bethala tigh ty hon war dödh och Bängt war hännes
arfuinge, tå seger Jon sigh hafua bedit Bängt betala sigh medh dhen
kopparen han kundhe ha, och dhen will han i synnerheet betala, men
Bengt språngh strax up och togh Suen i brickan och drogh uth honom
Swen och strax fick Bängt uth knifuen och Jon fick uth sin knif igen
och skiöt Bängt ifrån sigh och sadhe, k: gudfader lät blifua migh
och dhär medh drogo dhe uth Jon och weet sigh icke hafua rördt någon
menniskia icke häller ropat tå han kom uth. Sedan tilspordes
Jon om han hadhe kallat Josepz dötter tåsza han sadhe sigh dhet intet
weta, effter han war så drucken att han intet wiste huad han sadhe
vthan förskiöt sigh till wittne som war drängen som kiörde höörlaszet
så well som Lars i Böllminge huadh dhe wille wittna uille han bestå,
blef afsagt att Lars Arfuedzon i Böllminge och drängen skolla
stämmas och wittna om Jon i Balkarp hafuer kallat Josepz barn
tåsza, 2: Om drängen eller Swen weta uittna att Joen togh h:
Kirstin och kastadhe henne i spisen eller moth trapperna och
huadh mehr kan nödigt wara sedan will rätten sigh her på förklara.
Sammadagh framträdde för rätten wyrdigh och wällärde man m:r Pe
trus Lannerus kyrckoheerde i Odensziö och klageligen gaf tilkiänna
om dhe åthskillige månge försmädelige beskylningar han här till
hafuer ledit af een sin orolige sochnebonde be:dh Gudmundh Pärson i
Wreet dansk man huilken hafuer bodt här i Swerige i några åhr
bårt åth och altidh lefuat i kijff och trätomåll medh grannar och
någrannar, för 2 eller tränne åhr sedan hafuer han af sitt förhär
dadhe onda hiärta emot sin wyrdige kyrkoheerde sigh upsatt och
honom bådhe munteligen och skriffteligen söekt medh alla tilfälle
huruledes han kyrkoheerdens wyrdiga nampn och ämbete måtte
förolämpa till spott och wahnheder och dher till först giort sigh een
orsaek af een säger eller huuszklocka huilken m:r Peder till
hörde och war ofärdigh och kom m:r Päder i handell medh thenne
63
Gudmundh i Wreet effter han war wahn att reesza uthj dhe danske
städerna, ty blef kyrckoheerden medh honom sams att Gudmundh
skulle taga samma huuszklåcka medh sigh och föra dhen till Helsingöer
eller Kiöpenhampn till några vhrmakare som dhet wärket bota
och färdigt giöra kundhe, i medler tidh dhet så påstodh och Gud
mundh kom till kyrkoheerden igen berättadhe och sadhe honom att
han hadhe fått klockan till een godh mästare i Kiöpenhampn, dåck
fördhe intet beuijs thär på heem medh sigh uthan hans lösza berättelse
och blotta ord, säjandes sigh hafua giort sams medh mästaren och till
sagt honom 7 rdr i arbetzlöhn och omsider tå pestilentzien någor
ledes thär i Kiöpenhampn stillades lågh be:te Gudmund i Wreet
kyrkoheerden träget effter att willia hafua päningar och färdas
åth Kiöpenhampn sitt ährande och medh dhet samma heemskaffa klåc
kan och ehuru well kyrckoheerden drogh något betenckande huadh
han widare dher på wåga skulle för Gudmundz ouiszheet skull
liekuell omsider för hans trägenheet fick han Gudmundh 6 rdr i
kopparm:t 15 marker st: på huar rdr beräknat. Thätta warade åter een
godh tidh att kyrkoheerden m:r Päder war af bådhe medh klocka och peningar
och tå han fordradhe och hölt Gudmundh före att låta sigh få sitt
gagn igen blef honom intet annat uthan medh een sleem, skamfull mund
swarat och warade dhätta så een tidh bort åth, förr ähn Gudmundh
blef högeligen och alfuarligen af befallningzmannen och rätten pålagt
att skaffa m:r Päder sin klåcka igen, dhet han dåck ganska trögt
wille effterkomma män på sidlycktonne giorde och tå han hadhe heem
bracht klockan uthj sochnen och hon war uphängdh i een stuga be
fans wärket wara öfuan så ofärdigt som tilförne och tå bleff
tuisten större ähn parterna emillan tilförne war, kyrckoheerden
war sina päningar och klåckan quitt och klockan war ofärdigh huil
ket giörligen beuistes, thär om ländzmannen Suen Larson i Moanäes
och gamble ländzmannen Lars Pärson i Stönia edeligen wittnadhe
och af thätta tilfället att kyrkoheerden m:r Päder wille hafua sina
5 rdr och klåcka igen af Gudmundh emädan han intet hadhe giort
klåcka färdigh, thäste wärre och obeskeedeligare upsatte sigh be:te
Gudmundh emot kyrckoheerden, färdades till Wexiö, sätter sigh
till på sitt danska språk och skrifuer een smädeskrifft dat: Wexiö
städerna, ty blef kyrckoheerden medh honom sams att Gudmundh
skulle taga samma huuszklåcka medh sigh och föra dhen till Helsingöer
eller Kiöpenhampn till några vhrmakare som dhet wärket bota
och färdigt giöra kundhe, i medler tidh dhet så påstodh och Gud
mundh kom till kyrkoheerden igen berättadhe och sadhe honom att
han hadhe fått klockan till een godh mästare i Kiöpenhampn, dåck
fördhe intet beuijs thär på heem medh sigh uthan hans lösza berättelse
och blotta ord, säjandes sigh hafua giort sams medh mästaren och till
sagt honom 7 rdr i arbetzlöhn och omsider tå pestilentzien någor
ledes thär i Kiöpenhampn stillades lågh be:te Gudmund i Wreet
kyrkoheerden träget effter att willia hafua päningar och färdas
åth Kiöpenhampn sitt ährande och medh dhet samma heemskaffa klåc
kan och ehuru well kyrckoheerden drogh något betenckande huadh
han widare dher på wåga skulle för Gudmundz ouiszheet skull
liekuell omsider för hans trägenheet fick han Gudmundh 6 rdr i
kopparm:t 15 marker st: på huar rdr beräknat. Thätta warade åter een
godh tidh att kyrkoheerden m:r Päder war af bådhe medh klocka och peningar
och tå han fordradhe och hölt Gudmundh före att låta sigh få sitt
gagn igen blef honom intet annat uthan medh een sleem, skamfull mund
swarat och warade dhätta så een tidh bort åth, förr ähn Gudmundh
blef högeligen och alfuarligen af befallningzmannen och rätten pålagt
att skaffa m:r Päder sin klåcka igen, dhet han dåck ganska trögt
wille effterkomma män på sidlycktonne giorde och tå han hadhe heem
bracht klockan uthj sochnen och hon war uphängdh i een stuga be
fans wärket wara öfuan så ofärdigt som tilförne och tå bleff
tuisten större ähn parterna emillan tilförne war, kyrckoheerden
war sina päningar och klåckan quitt och klockan war ofärdigh huil
ket giörligen beuistes, thär om ländzmannen Suen Larson i Moanäes
och gamble ländzmannen Lars Pärson i Stönia edeligen wittnadhe
och af thätta tilfället att kyrkoheerden m:r Päder wille hafua sina
5 rdr och klåcka igen af Gudmundh emädan han intet hadhe giort
klåcka färdigh, thäste wärre och obeskeedeligare upsatte sigh be:te
Gudmundh emot kyrckoheerden, färdades till Wexiö, sätter sigh
till på sitt danska språk och skrifuer een smädeskrifft dat: Wexiö
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 262 / sid 63 (AID: v49327.b262.s63, NAD: SE/VALA/0382503) |