| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 253 / sid 45 (AID: v49327.b253.s45, NAD: SE/VALA/0382503) |
44
Nielsz berättar att han hafuer låtet giöra dhet eena korszet i Halm
stadh dher på han een attest af een gullsmedh Ludvich Jönszon hade
dhet andra hadhe han kiöpt af een tiuff be:dh Ingemar huilken
war een uppenbara tiuff men sedermehra hafuer Niels be
kiändt sigh hafua kiöpt bådhe korszen af tiufuen, Måns Olofzon
seger att tå han kiöpte korszen war ingen länck uthj uthan
blåtta korszen män föruthan dhät kiöpte han aff be:te tiuff
een nålakiädia och sadhe sigh intet mehr af honom kiöpt hafua
Måns begiäradhe att sölfueret måtte wiszas gullsmeden i
Halmstadh att han måtte säja och wittna om han dhet giort hadhe
Niels berättadhe att ehuru well han sadhe läncken som korset
hängdhe oppå waar giordh i Halmstadh, bekiändhe han nu att
han hadhe allenast låtet giöra een deell af kiädian i Halm
stadh och een deell kiöpt af een ryttare dhen han sadhe sigh
icke kiänna, Måns inladhe i rätten ett trouärdigt bewijs
att dhet eena korset war medh alla märke rätt och beuiszliget
att dhe war hans sölff till huilka märke Niels icke neka
kundhe uthan bekiändhe sandt wara, beklagadhe sigh wara
nåkot owiterligen uthj een sådan handell och således godh
willeligen gaf Måns sitt sölfuer igen som han således aff
tiufuen kiöpt hafuer, nbl: 2 korsz, een kiädia i dhet eena
korset, nock een liten sölflänck medh 2 nålar uthj, ett fin
gerne förgylt, dher medh wore dhe föreente, dåch så att Måns
söker dhet honom ähn resterer dhet bästa han kan och dher
framdeles kan beuiszas att Niels i Miärhult antingen hafuer
waret i rådh medh att stiähla be:te sölff eller öfuertygas
witerligen hafwa medh uppenbahra tiufwar handlat
och således kan beuiszas något olofliget dhär medh föröff
wat skall dhenna saek stå honom öppen och tå dherföre
laghligen plichta.
stadh dher på han een attest af een gullsmedh Ludvich Jönszon hade
dhet andra hadhe han kiöpt af een tiuff be:dh Ingemar huilken
war een uppenbara tiuff men sedermehra hafuer Niels be
kiändt sigh hafua kiöpt bådhe korszen af tiufuen, Måns Olofzon
seger att tå han kiöpte korszen war ingen länck uthj uthan
blåtta korszen män föruthan dhät kiöpte han aff be:te tiuff
een nålakiädia och sadhe sigh intet mehr af honom kiöpt hafua
Måns begiäradhe att sölfueret måtte wiszas gullsmeden i
Halmstadh att han måtte säja och wittna om han dhet giort hadhe
Niels berättadhe att ehuru well han sadhe läncken som korset
hängdhe oppå waar giordh i Halmstadh, bekiändhe han nu att
han hadhe allenast låtet giöra een deell af kiädian i Halm
stadh och een deell kiöpt af een ryttare dhen han sadhe sigh
icke kiänna, Måns inladhe i rätten ett trouärdigt bewijs
att dhet eena korset war medh alla märke rätt och beuiszliget
att dhe war hans sölff till huilka märke Niels icke neka
kundhe uthan bekiändhe sandt wara, beklagadhe sigh wara
nåkot owiterligen uthj een sådan handell och således godh
willeligen gaf Måns sitt sölfuer igen som han således aff
tiufuen kiöpt hafuer, nbl: 2 korsz, een kiädia i dhet eena
korset, nock een liten sölflänck medh 2 nålar uthj, ett fin
gerne förgylt, dher medh wore dhe föreente, dåch så att Måns
söker dhet honom ähn resterer dhet bästa han kan och dher
framdeles kan beuiszas att Niels i Miärhult antingen hafuer
waret i rådh medh att stiähla be:te sölff eller öfuertygas
witerligen hafwa medh uppenbahra tiufwar handlat
och således kan beuiszas något olofliget dhär medh föröff
wat skall dhenna saek stå honom öppen och tå dherföre
laghligen plichta.
45
Dhen 1 Octob: continuerades medh tingett
Sammadagh kom för rätten Jöns Jonszon i Ällinge och besuära
dhe sigh öfuer sin granne Gunnar ibidem att han giör olagliga inta
ger begiärandes rätten wille dhem medh een syn åthskillia, ho
nom beuilliades syn till i morgon som blifuer d 2 Octob:
Sammadagh kom för retten Jon Gunmundzon i Weka klagade
på sin gårdman Joen Jonszon att han hafuer buret ett liusz uthj
sin egen ladha at laga sädh och tå är oförmodeligen eelden
löes blefuen och upbränt så well sin egen som sin gårdboes
bådhe ladher och heela gården och intet lempna mehr ähn een
liten nattstugu som och alt förderfuat bleff och mästedeles
af all sin ägendomb miste, begiärandes att Jon Jonszon måtte
uprätta honom sin skadhe, Joen beklagadhe sin olycka och sa
dhe dhet alt af oförståndh skiedt wara, badh om förlåtelsze,
han hadhe icke förmodat att eldhen skulle blefuit löes uthan
han till att rädda sin sädh för wätha af eenfaldigheet gået
medh ett lius på ladet och icke bättre lyckatz ähn att elden
togh i taket och således all hans ägendomb i aska lagdh
och ehuru well Joen i förstonne stodh hårt på sin rätt
likuist lät han sigh till förlikningh wara benägen, dherföre
begiärades pastor och andra godha män wille dheras
saek dhem emillan jämcka och serdeles effter dhet af misz
förståndh skiedt war, kundhe dhe förlikas wre godt, huar
och icke tå will rätten framdeles sigh här på förklara.
Sammadagh hades för rätten een ogifft kåna Kierstin
Pärsz dötter i Weka huilken bekiändhe sigh hafua hafft lä
gerszmåhll medh een gifft man och soldat Ingemar Pärszon i
Askenäes be:dh, soldaten är rymbdh, Kierstin skall böta
Sammadagh kom för rätten Jöns Jonszon i Ällinge och besuära
dhe sigh öfuer sin granne Gunnar ibidem att han giör olagliga inta
ger begiärandes rätten wille dhem medh een syn åthskillia, ho
nom beuilliades syn till i morgon som blifuer d 2 Octob:
Sammadagh kom för retten Jon Gunmundzon i Weka klagade
på sin gårdman Joen Jonszon att han hafuer buret ett liusz uthj
sin egen ladha at laga sädh och tå är oförmodeligen eelden
löes blefuen och upbränt så well sin egen som sin gårdboes
bådhe ladher och heela gården och intet lempna mehr ähn een
liten nattstugu som och alt förderfuat bleff och mästedeles
af all sin ägendomb miste, begiärandes att Jon Jonszon måtte
uprätta honom sin skadhe, Joen beklagadhe sin olycka och sa
dhe dhet alt af oförståndh skiedt wara, badh om förlåtelsze,
han hadhe icke förmodat att eldhen skulle blefuit löes uthan
han till att rädda sin sädh för wätha af eenfaldigheet gået
medh ett lius på ladet och icke bättre lyckatz ähn att elden
togh i taket och således all hans ägendomb i aska lagdh
och ehuru well Joen i förstonne stodh hårt på sin rätt
likuist lät han sigh till förlikningh wara benägen, dherföre
begiärades pastor och andra godha män wille dheras
saek dhem emillan jämcka och serdeles effter dhet af misz
förståndh skiedt war, kundhe dhe förlikas wre godt, huar
och icke tå will rätten framdeles sigh här på förklara.
Sammadagh hades för rätten een ogifft kåna Kierstin
Pärsz dötter i Weka huilken bekiändhe sigh hafua hafft lä
gerszmåhll medh een gifft man och soldat Ingemar Pärszon i
Askenäes be:dh, soldaten är rymbdh, Kierstin skall böta
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 253 / sid 45 (AID: v49327.b253.s45, NAD: SE/VALA/0382503) |