Sunnerbo dombok 1694

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:40 (1694-1695) Bild 1110 / sid 215 (AID: v206256.b1110.s215, NAD: SE/VALA/0382503)
214
H.r kyrckioherden med månge skrifftenes språk honom tröstade, dem
han behageligen wedertogh, och omsijder med stoor devotion Herrans
höghwördige Nattward anammade, doch under absolutionen sigh
beklagandes, hans hufwud så wara förbrillat, att han ey minnas
kunde hwad H.r kyrckioherden sade, uthan bediandes att han det sam-
ma iterera wille, wisandes dher eftter sigh temmeligh förnufttigh;
Om Måndagz Morgonen den 30 Julij, kom Johan Månßons dräng
Jöns Börgeßon åter till Prästegården, med begieran H.r kyrc-
kioherden wille hans huusbonde i sin siukdomb wijdare besöka,
uppå hwilcken anmodan H.r kyrckioherden wijste sigh oförtruten
och straxt reeste till Sällebergh, då han fant Johan Månßon
i begynnelsen mycket beängstigat af det han sigh försedt i
Agunnaryd, sittiandes med hand under kind, och öfwer deß ån-
gest och hiertängzlan sigh högeligen beklagandes, men H.r kyrc-
kioherden på allt giörligit sätt så wähl tå som tillförenne, ho-
nom af then H. skrifft tröstade, så att Johan Månßon Om-
sijder wijste sigh temmeligh alfwarsam, och gaf god sperance
till restitution;      Berettar och H.r kyrckioherden, att denne
Johan Månßon elliest uthi sitt allmenne lefwerne, haar
städze wijsat sigh Gudfruchtigh, och flijtigt sökt Gudz huus,
sampt deß Salighetz medell stadigt brukat, Jembwehl och emot alla
menniskior både grannar och Någrannar sigh berömligen Compor-
terat, mehr hade H.r kyrckioherden här wed intet att referera,
uthan när han in mot afttonen i Sällebergh warit, reste han
hem, och sedan intet wijdare med honom talte;     Retten [..]
sigh och angieläget wara, att fråga eftter, om någon på begrafnin-
gen een sådan hastigh retelße och beängstighet hade Johan Månßon
förorßakat, Men förnambs icke ett wijdrigt ord honom till
 
  /: sky-
215
skyndat wara, uthan att denne passion elliest af een starck på-
kommen phantasia härflutet, hwars orßak han sielf hwarcken för
prästen hembligen eller för andra wehlat annorlunda uppenbara,
än att han hade försedt och skiembt uth sigh på begrafningen,
som doch intet i någon sanning befans;
Samptel. wittnen tillstå elljest på tillfrågan, att dhe alldrigh warße blef-
wit, Johan Månßon någon Swärmodighet haftt förr än han kom ifrån
begrafningen i Agunnaryd, icke heller att han hwarcken uthi detta
sitt raserij eller tillförenne någon swordomb föröfwat, uthan stadigt sigh
wäl och berömmeligen Comporterat, undantagandes att han kynge-
tahls i denne sin siukdombs yhrheet tahlt, och intet wetat hwad han
sigh företaget, beklaga således alla denne olyckelige hendelße
och önska att hans lekamen kunde få läggas i kyrckiogården, det
och hans högt bedröfwade änckia, som är för detta Crono-Befallningzman-
nens öfwer Ößby Häradt Sahl. Jonas Sörmans dotter, med sine
8 st. barn, hwar ibland och twenne wackra Studerande Söhner
sigh befinna, ödmiukeligen anhålla och budia, Jempte Johan Mån-
sons Moder, hwilcken mycket ålderstegen, och öfwer thenna olyckeliga
hendelße i lijka måtto högeligen bedröfwat är;
Retten Consulterade om saken, sedan man uppå tillfrågan för-
nam intet mehr wara att remarqvera, och kunde intet annat
finna, uthan att denne olyckliga hendelse af Johan Månßons
Sinnes swaghet, som äfwen nu wed then fahrligaste tijden på
åhret honom anträffat, skiedt är, tyckandes för det öfriga
af dhe relationer som wittnen andragit, det wara till præ-
sumera, att när Johan Månßon af yhrheet sprunget af hästen
i mening sigh förqwäfwia, hafwer Anders Anderßon sökt det hindra,
hwar igienom Johan Månßon som äfwen då uhrsinnigh befans, ho-
 
  /: nom
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:40 (1694-1695) Bild 1110 / sid 215 (AID: v206256.b1110.s215, NAD: SE/VALA/0382503)