| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:40 (1694-1695) Bild 870 / sid 167 (AID: v206256.b870.s167, NAD: SE/VALA/0382503) |
166
och Någrannar sigh berömmeligen Comporterat, Mehr hade H.r
Kyrckioherden här wed intet att referera, uthan när han in moot affto-
nen i Sällebergh warit, reste han hem, och sedan intet wijdare med
honom talte; Retten lät sigh och angieläget wara att fråga
effter om någon på begrafningen een sådan hastig retelße och be-
ängstighet hade Johan Månßon förorßakat, men förnams icke ett
wijdrigt ord honom tillskyndat wara, uthan att denne passion elliest
af een påkommen starck phantasia herflutet, hwars orßak han sielf
hwarcken för prästen hembligen eller för andra welat annorlunda
uppenbara, än att han hade försedt och skiemt uth sigh på begraf-
ningen, som doch intet i någon sanning befans.
Samptl. Wittnen tillstå elliest på till frågan, att dhe alldrigh warße
blefwet, Johan Månßon någon Swärmodighet hafft, förr än han
kom ifrån begrafningen i Agunnaryd, icke heller att han hwarcken
uthi detta raserij eller tillförenne någon S[..]dighet afft, förr
än han kom ifrån begrafningen i Agunnaryd, icke heller att
han hwarcken uthi detta sitt raserij eller tillförenne någon swor-
domb föröfwat, uthan stadigt, sigh wäl och berömmeligen Compor-
terat, undantagandes att han fyngetals i denne sin siukdoms
yhrheet talt, och intet wetat hwad han sigh företigit, beklaga
således alla denne olyckelige hendelße, och önska att hans
lekamen kunde få läggias i kyrckiogården, det och hans
högtbedröfwade änckia, som är för detta Crono Befallningz-
mannens öfwer ößbo Häradt Sahl. Jonas Sörmans dotter,
med sine 8 st. barn, hwar ibland och twenne wackra Stude-
| /: rande |
167
studerande Söhner sigh befinna, ödmiukeligen anhålla och bedia,
Jempte Johan Månßons Moder, hwilcken mycket allderstegen,
och öfwer thenna olyckelige hendelße i lijka måtto högeligen
bedröfwat är;
Retten consulterade om saken, sedan man uppå tillfrågan
förnam intet mehr wara att remarqvera, och kunde intet
annat finna, uthan att denne olyckelige hendelße af Jo-
han Månßons sinnes swaghet, som äfwen nu wed den fahrli-
gaste tijden på åhret honom antreffat, skiedt är, tyckandes
för det öfriga af dhe relationer som wittnen andragit, det
wara till præsumera, att när Johan Månßon af yhrheet sprun-
get af hästen i mening sigh förqwäfia, hafwer Anders An-
derßon sökt det hindra, hwar igienom Johan Månßon, som
äfwen då uhrsinnigh befans, honom med kraffterna anfallet,
och honom sålunda med händerna dödat, som han och i Lijfztij-
den een Man af stor stycka warit, Men huru det sanferdeli-
gen skiedt och aflupet är, må gud allena bekant wara,
J hwilcken Consideration denne nedrige Rätt Oförgrijpeligen
skiähligt pröfwade, att det 15 cap. Dråpmb. M. wåda L.L. hwad
Anders Anderßons dödelige afgång wedkommer, kan beqwem-
ligen till sakzsens afgiörande i det måhlet lempas, och att Joh-
han Månßons lekamen, lijkmetigt det 4.de Cap. Höghmålab.
L.L. såsom han då ingom wåda wägia wiste, bör uthom kyrckio-
gård nedgrafwas, doch om deß fattige högt bedröfwade änckia
kunde effter medfölliande Supliqve, åthniuta för hans kropp
| /: kyrc- |
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:40 (1694-1695) Bild 870 / sid 167 (AID: v206256.b870.s167, NAD: SE/VALA/0382503) |