| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:40 (1694-1695) Bild 1250 / sid 243 (AID: v206256.b1250.s243, NAD: SE/VALA/0382503) |
242
|
är, med hugg och slagh öfwerfallit, dher om dhe doch den
gången förlijkte blefwet;
Andra resan dhe sammanwarit, skall skiedt när dhe täkte
på een knechtastuga, då dhe om täckningen ey sams blefwet
uthan dhe äfwen med hugg Jöns öfwerfallit, med mycket
mehra, som een dher öfwer insinuerat wijdlyfftigh skriffte-
ligh relation exprimerar, dher Jempte blefwo effterskrefne
perßohner såsom wittnen i denne saak framkallade, hwilcka
af Retten till sanningens uthsäijande alfwarligen förmantes,
dhe dher effter aflagd Eed uthan exception serskilt wittnade
som föllier.
|
|
| 1. | Elin Persdotter wittnade, att då Jöns och Anders på eena |
|
sijdan begynte täcka, sade Steen och Swen, det må wara för-
treet man icke skall med taket föllias åth, dher på Jöns swa-
rade, hwar må täcka sitt taak; Steen och Swen jtererade
sine förrige ord, att dhe med täckningen måtte föllias åth,
Jöns Swarade, det må så wara ty my och gammal näfwer
är ey lijka god, derföre må och hwar täckia sitt; Steen
swarade, den gambla Näfren giör så godt taak som den Nya,
fäst man skall läggia henne något tiockare, med den uth-
låtenheet dher hoos, som skulle Jöns Näfren på Steens ägor
rifwit, dher till Jöns nekade, och sade, det war /: Salva
venia :/ löngn, Steen stijger emot Jöns och påstår det
förriga, då drogh Jöns knijfwen, och när Swen Steenßon
blef warße knijfwen, den hans farbroder Jöns höllt i handen
dragen, fattar han een grep och stijger emillan sin fader
och farbroder, slogh åth Jöns med grepen, men huru hårdt kan
|
| /: hon |
243
|
hon ey weta beretta, och wed Steen hweek undan, fattar han een
yxa som lågh dher hoos, den Elin honom ifrån togh och för-
warade, sedan hon då kom tillbakar, woro dhe åthskillde, mehra hade
hon i denne saak intet att beretta;
|
|
| 2. | Systren Jngier Swensdotter i Rya wittnade, att när Sahra som |
|
tiente Jöns, kom löpandes effter henne, och dhe bägge kommo till
karlarne, stod Steen uppå Jöns, och med fötterne trådde honom,
dy Jngier dem tilltalte och sade, edre hundar som måtte wara
stilla, då dhe fuller skildes åth, men Steen wiste sigh, som
wille han dher effter Ingier öfwerfalla, då hon fattar till ett
wedeträd, hwilcket Swen fick henne ifrån, men doch ey hen-
ne slogh.
|
|
| 3. | Ryttaren Larß Larßon i Stackarp Eedeligen wittnade, att då |
|
Jöns wijst honom sine händer, huruledes Swen honom slagit,
att dhe woro nästan krasade, såsom och bad Larß wara hans
fullmechtigh, och hoos Lensmannen Nils Jonßon saken angifwa,
bekiende sigh och wara af sin broder Steen och deß Son Swen
illa handterader, som serdeles af det hans broder Steen på Brö-
stet honom sparckade; wittnen beretta fuller dher Jempte,
att Jöns med bröstqwaf, som afflast i någre åhr warit be-
häfftat; Steen tillstod och, det han för ett åhr sedan
med een stake sin broder slagit, men sedan det sidsta slagz-
måhlet dem emillan passerade, lefde Jöns dher effter
Een dagh och Tree weckor.
|
|
| 4. | Sahra Nilsdotter Jbm uthan Eed giorde om Näfrarne, och |
| täckningen lijka berettelße som Elin, och på sitt yttersta |
| /: sade |
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:40 (1694-1695) Bild 1250 / sid 243 (AID: v206256.b1250.s243, NAD: SE/VALA/0382503) |