| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 203 / sid 10 (AID: v49314.b203.s10, NAD: SE/VALA/0382503) |
9v
tå lekeuell, Hokon Jönszon på thet heftigaste, at
han sådan ährerörig ord för Sone Gudmundszon
aldrig sagt hafuer. Men så widt bekienner
han, att Sone Gudmundszon kom till honom
i Calmar, bödh honom en sammedtz kledningh
om han wille bekienna sig hafua hefdat jung
frun. Till det andra, att han talade Sone
Gudmundszon till, vthj Ströby, frågandes honom
huart capetenen wille med thetta talet. Då
schulle Sone hafua suarat, capetenen drack
enn frugans schåll, tackandes henne för hon af
rådde honom, ther ifrån, huilkit alt skedde
förän Hokon Jönszon och Sone talades widh på
Calmar wägen, emellan Åhreda och Skortaridt.
För det tridie blef Hokon Jönszon tilspord af ret
ten, huad ord capetenen hade om jungfrun,
mädan Hokon war hans wen, der till han sua
rer och sig beplichter, at capetenen aldrig
frågade effter welb. Nils Siöbladh eller jung
frunes tilstånd et ord, antingen thet stodh medh
han sådan ährerörig ord för Sone Gudmundszon
aldrig sagt hafuer. Men så widt bekienner
han, att Sone Gudmundszon kom till honom
i Calmar, bödh honom en sammedtz kledningh
om han wille bekienna sig hafua hefdat jung
frun. Till det andra, att han talade Sone
Gudmundszon till, vthj Ströby, frågandes honom
huart capetenen wille med thetta talet. Då
schulle Sone hafua suarat, capetenen drack
enn frugans schåll, tackandes henne för hon af
rådde honom, ther ifrån, huilkit alt skedde
förän Hokon Jönszon och Sone talades widh på
Calmar wägen, emellan Åhreda och Skortaridt.
För det tridie blef Hokon Jönszon tilspord af ret
ten, huad ord capetenen hade om jungfrun,
mädan Hokon war hans wen, der till han sua
rer och sig beplichter, at capetenen aldrig
frågade effter welb. Nils Siöbladh eller jung
frunes tilstånd et ord, antingen thet stodh medh
10r
them illa eller well, eller deras lägenhet rick
eller fattig, ond eller god.
Sedan blifuo Sone Gudmundszon och Hokon Jönszon
tilhopa mundteligen förhörde, och ehuru möckit dhe
på båda sidor sueria emot huar andra, och sigh
jemmerligen banna och förbidia, lekeuell står
Sone Gudmundszon så i sin meningh, at han tör
der öfuer wåga lifuet, att Hokon Jönszon hafuer
sagt för honom orden, som han tilförenne framta
lat hafuer, och will sigh der opå föruåga.
Noch bekienner capetenen att han will wara Sone
Gudmundszons man i denne sack, sökia och suara för
honom, och vtstå allan fharan.
Ithem till bettre försuar, för jungfrun framlade
welb. Nils Siöbladh et schrifteliget vitnesbörd,
som Hokon Jönszon efter welbe:te Nils Siöbladz
egen begäran, hade gifuit Elin Siöblad der
vthjnnan han henne slet och aldeles frijgiör.
eller fattig, ond eller god.
Sedan blifuo Sone Gudmundszon och Hokon Jönszon
tilhopa mundteligen förhörde, och ehuru möckit dhe
på båda sidor sueria emot huar andra, och sigh
jemmerligen banna och förbidia, lekeuell står
Sone Gudmundszon så i sin meningh, at han tör
der öfuer wåga lifuet, att Hokon Jönszon hafuer
sagt för honom orden, som han tilförenne framta
lat hafuer, och will sigh der opå föruåga.
Noch bekienner capetenen att han will wara Sone
Gudmundszons man i denne sack, sökia och suara för
honom, och vtstå allan fharan.
Ithem till bettre försuar, för jungfrun framlade
welb. Nils Siöbladh et schrifteliget vitnesbörd,
som Hokon Jönszon efter welbe:te Nils Siöbladz
egen begäran, hade gifuit Elin Siöblad der
vthjnnan han henne slet och aldeles frijgiör.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 203 / sid 10 (AID: v49314.b203.s10, NAD: SE/VALA/0382503) |