| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 202 / sid 9 (AID: v49314.b202.s9, NAD: SE/VALA/0382503) |
8v
solemniter, och will beuisa, att Hokon Jönszon
sådane ord som förbe:t är, för honom sagt hafuer,
säger och at capetenen bödh honom enn klädningh
på thet han i sin bekiennesze wille ståndachtig
blifua.
Ithem bekienner och Sone Gudmundszon at den tidh
captetenen anhölt hosz honom, om detta talet
att han thet endteligen bekienna motte, då för
bödh och förmante han capetenen, någor ord efter
honom vttala eller publicera, seijandes iag wet
well att Hokon Jönszon liuger på sigh sielf.
Bekienner och at capetenen jette och honom ful
kommeligen vtlofuade på ähre och redelighet att
han honom aldrig röija, eller samme ord efter
honom vttala.
Bekienner och Sone Gudmundszon, att en gångh
de rede ifrån Vgnhult, i wägen begynte cape
tenen, tala om Elin Siöbladh, huilkit schedde
longt förän Hokon Jönszon, och han talades wid
på Calmar wägen, seijandes det hafuer enn
fruga warnat mig, och sagt för mig någor
sådane ord som förbe:t är, för honom sagt hafuer,
säger och at capetenen bödh honom enn klädningh
på thet han i sin bekiennesze wille ståndachtig
blifua.
Ithem bekienner och Sone Gudmundszon at den tidh
captetenen anhölt hosz honom, om detta talet
att han thet endteligen bekienna motte, då för
bödh och förmante han capetenen, någor ord efter
honom vttala eller publicera, seijandes iag wet
well att Hokon Jönszon liuger på sigh sielf.
Bekienner och at capetenen jette och honom ful
kommeligen vtlofuade på ähre och redelighet att
han honom aldrig röija, eller samme ord efter
honom vttala.
Bekienner och Sone Gudmundszon, att en gångh
de rede ifrån Vgnhult, i wägen begynte cape
tenen, tala om Elin Siöbladh, huilkit schedde
longt förän Hokon Jönszon, och han talades wid
på Calmar wägen, seijandes det hafuer enn
fruga warnat mig, och sagt för mig någor
9r
ord i Stocholm, huilkit och capetenen bekienner,
men han förklarer sig sålunda, kan ske det war
en fru som sa det, och kan ske thet war enn annor,
och giorde thet på thet han wille framlocka Sone
att vtsega hela hendelen.
Ithem när capetenen blef frågat, huadan han hade
först fåt then suspition och misztanckan, om welbe:te
Elin Siöbladh. Tå förklarede han sig sålunda, at
när han ser på enn menniskia, må han frijt taga
en suspition, som honom teckes, och det må wa
ra lögn eller sanningh huru det will.
Sammedag framsteltes för retten Hokon Jönszon
och blef tilfrågat huad grund och skiel han hade
till de ährerörige ord, han för Sone Gud
mundszon sagt hade, eller om han der vthj war
schyldig eller icke, och blef till saningenes bekien
nelsze nochsampt rådh och förmanat. Men
ehuru well retten honom till at bekienna san
ningen troligen råder och förmanar, så nekar
men han förklarer sig sålunda, kan ske det war
en fru som sa det, och kan ske thet war enn annor,
och giorde thet på thet han wille framlocka Sone
att vtsega hela hendelen.
Ithem när capetenen blef frågat, huadan han hade
först fåt then suspition och misztanckan, om welbe:te
Elin Siöbladh. Tå förklarede han sig sålunda, at
när han ser på enn menniskia, må han frijt taga
en suspition, som honom teckes, och det må wa
ra lögn eller sanningh huru det will.
Sammedag framsteltes för retten Hokon Jönszon
och blef tilfrågat huad grund och skiel han hade
till de ährerörige ord, han för Sone Gud
mundszon sagt hade, eller om han der vthj war
schyldig eller icke, och blef till saningenes bekien
nelsze nochsampt rådh och förmanat. Men
ehuru well retten honom till at bekienna san
ningen troligen råder och förmanar, så nekar
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 202 / sid 9 (AID: v49314.b202.s9, NAD: SE/VALA/0382503) |