| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 100 / sid 34 (AID: v49319.b100.s34, NAD: SE/VALA/0382503) |
33v
Samma dagh kom för rättenn enn knecht benemdt Måns
Jönszonn ij Hiullsznääsze torph huillken hafuer konungz
legdh till tingz och frånn, att swara sinn zack, är enn
gift karll, huillken hafuer belagratt Bengdt Reesars
huustruu benemdt Anna [..] dotter, emedann
Bengdt Reesar waar ij fiendhe landh och är samme
hoorkarll Måns Jönszonn och Bengdt Reesaar ij slächt
jempt söskondhe barnn födde af huar sinn brodher
nu hafuer Bengdt Reesar igönom dänn wördige her
rens bispens ij Wexiö tillståndh taagit sigh enn annor
hustruu, och öfuergifuitt hoorann, huillket skiedde 623
sedann haffuer horkarllenn waarit rymdher, ij Danmark
och hafuer siälfua hooret sålundha tillkommit, at Måns
Jonszonn waar kommitt vthj ett kiöpöll, ij Giöttery sochn
ij Siuhuullt, när hann hadhe suttit och druket till quellden
och liusz skulle tändhas kom förbe:de hoora som war Bengdt
Reesars hustru dijt, och Måns kiöpte öll, och miödh och gaff
hänne. Och när Måns wille färdas sade honn till honom
föllgh migh hemb, dåå sadhe Måns, jagh hafuer någit jern
kiöpt migh, jagh weet icke huru iagh kan få det med migh
då sade horan, jagh hafuer enn häst, dän will jagh läna
tigh huillket honn och så giordhe, och hann folgde hänne hemb, när
han kom på gåårdhen, lade han af jernett och gick inn vthj stuf
uan, och lade sigh på sättit, då gick hustrun och bäddade vp
sinn egenn sängh, och badh honom lägga sigh der, och sade sigh inge
flere kläder hafua, då sadhe han sigh det inntett willia, då badh hon
åtter honom, huillket han och så giorde, när dätt kom någet påå
nattenn gick honn till honom och lade sigh. Dätta ähr skuttitt
till häredz nämden, här om grandeligenn förfaara om the kunde
befrija hans liff, huillket de och så giorde, och gåfuo sitt bee
tenckiande ahnswaar, att nåden ståår hosz Gudh och wår nådige
höge öfuerheet. Dågh bleff han effter Gudz och Swerigis lagh
Jönszonn ij Hiullsznääsze torph huillken hafuer konungz
legdh till tingz och frånn, att swara sinn zack, är enn
gift karll, huillken hafuer belagratt Bengdt Reesars
huustruu benemdt Anna [..] dotter, emedann
Bengdt Reesar waar ij fiendhe landh och är samme
hoorkarll Måns Jönszonn och Bengdt Reesaar ij slächt
jempt söskondhe barnn födde af huar sinn brodher
nu hafuer Bengdt Reesar igönom dänn wördige her
rens bispens ij Wexiö tillståndh taagit sigh enn annor
hustruu, och öfuergifuitt hoorann, huillket skiedde 623
sedann haffuer horkarllenn waarit rymdher, ij Danmark
och hafuer siälfua hooret sålundha tillkommit, at Måns
Jonszonn waar kommitt vthj ett kiöpöll, ij Giöttery sochn
ij Siuhuullt, när hann hadhe suttit och druket till quellden
och liusz skulle tändhas kom förbe:de hoora som war Bengdt
Reesars hustru dijt, och Måns kiöpte öll, och miödh och gaff
hänne. Och när Måns wille färdas sade honn till honom
föllgh migh hemb, dåå sadhe Måns, jagh hafuer någit jern
kiöpt migh, jagh weet icke huru iagh kan få det med migh
då sade horan, jagh hafuer enn häst, dän will jagh läna
tigh huillket honn och så giordhe, och hann folgde hänne hemb, när
han kom på gåårdhen, lade han af jernett och gick inn vthj stuf
uan, och lade sigh på sättit, då gick hustrun och bäddade vp
sinn egenn sängh, och badh honom lägga sigh der, och sade sigh inge
flere kläder hafua, då sadhe han sigh det inntett willia, då badh hon
åtter honom, huillket han och så giorde, när dätt kom någet påå
nattenn gick honn till honom och lade sigh. Dätta ähr skuttitt
till häredz nämden, här om grandeligenn förfaara om the kunde
befrija hans liff, huillket de och så giorde, och gåfuo sitt bee
tenckiande ahnswaar, att nåden ståår hosz Gudh och wår nådige
höge öfuerheet. Dågh bleff han effter Gudz och Swerigis lagh
34r
här af rättenn dömdt ifrå liffuit, för kiätterij och hor
Gudz lagh Leuitt 18 Exod: 2 boken Moijse 20 Cap.
Leuitticus 20 Deutron: 22. Wärszligh lagh Giftermåla
Balkenn - 3 Cap Högmales balken sist förmales för kiö
tterijdh.
Månszes hustru Karin Olufs dotter högeligenn fäller
förbönn för sinn man, at hann måtte komma till nådher
hosz Gudh och öfuerheetenn, tillbiuder hoorkarlen sigh willia
tiäna HKMaij:tz för enn knecht så lenge hann leffuer, och
wållfäster för sitt liff - 80 daller ähndågh hann är enn
bar fattigh karll, dätta ähr vpskrifuett, och förskickatt
till denn höglofflige konungzlige hoffrätt, horkarlenn
gåår widh skoghenn.
Samme dagh kom för rättenn Karin Andersza dotter ij Ep
lenäsz ij Berga sochnn, och ahnklagade enn mandråpher bee
nemdt Jöns Erichsonn ij Räfzebooda lyttnandt huillkenn hafuer
ihiällslaget hennes man benemdt Pär Bengdtsonn ij Eple
näs, och hafuer dråpett sigh sålundha tilldragitt, Oluf
Anderszonn skogfogte hafuer giordt sinn edh, och wittner hu
rulundha tillgångit ähr, ij Prästorph ij Berga sochnn waar
ett kiöpöll, dåå kom Oluf Anderszonn dijt och lutnandt
tenn war der medh flere solldaater, och Pär Bengdtszonn
medh, när de hade drucket enn stundh sade lyttnandtenn
Jöns Erichsonn till Päär Bengdtszonn ?Huarföre will tu
arfua migh, men jagh waaar borto. Där till swarade Pää
der. Jagh bider tigh, ligg nu bortt af migh, du hafuer
nogh förfollgdt migh, dågh föll någor andre ordh af Pär
Bengdtszonn, om högfärdigheet, them han sägher sigh icke rätt
minnas, dågh sade Päär Bengdtszonn till Jöns Erichsonn, du
skallt fåå itt siutuusande dieflar, då sade Jöns Erichson
hafuer tu så många hosz digh, och bleff wreedh, och greep till
enn tallrick, och kastadhe, och drabbade honom inntett, och Pär
Gudz lagh Leuitt 18 Exod: 2 boken Moijse 20 Cap.
Leuitticus 20 Deutron: 22. Wärszligh lagh Giftermåla
Balkenn - 3 Cap Högmales balken sist förmales för kiö
tterijdh.
Månszes hustru Karin Olufs dotter högeligenn fäller
förbönn för sinn man, at hann måtte komma till nådher
hosz Gudh och öfuerheetenn, tillbiuder hoorkarlen sigh willia
tiäna HKMaij:tz för enn knecht så lenge hann leffuer, och
wållfäster för sitt liff - 80 daller ähndågh hann är enn
bar fattigh karll, dätta ähr vpskrifuett, och förskickatt
till denn höglofflige konungzlige hoffrätt, horkarlenn
gåår widh skoghenn.
Samme dagh kom för rättenn Karin Andersza dotter ij Ep
lenäsz ij Berga sochnn, och ahnklagade enn mandråpher bee
nemdt Jöns Erichsonn ij Räfzebooda lyttnandt huillkenn hafuer
ihiällslaget hennes man benemdt Pär Bengdtsonn ij Eple
näs, och hafuer dråpett sigh sålundha tilldragitt, Oluf
Anderszonn skogfogte hafuer giordt sinn edh, och wittner hu
rulundha tillgångit ähr, ij Prästorph ij Berga sochnn waar
ett kiöpöll, dåå kom Oluf Anderszonn dijt och lutnandt
tenn war der medh flere solldaater, och Pär Bengdtszonn
medh, när de hade drucket enn stundh sade lyttnandtenn
Jöns Erichsonn till Päär Bengdtszonn ?Huarföre will tu
arfua migh, men jagh waaar borto. Där till swarade Pää
der. Jagh bider tigh, ligg nu bortt af migh, du hafuer
nogh förfollgdt migh, dågh föll någor andre ordh af Pär
Bengdtszonn, om högfärdigheet, them han sägher sigh icke rätt
minnas, dågh sade Päär Bengdtszonn till Jöns Erichsonn, du
skallt fåå itt siutuusande dieflar, då sade Jöns Erichson
hafuer tu så många hosz digh, och bleff wreedh, och greep till
enn tallrick, och kastadhe, och drabbade honom inntett, och Pär
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 100 / sid 34 (AID: v49319.b100.s34, NAD: SE/VALA/0382503) |