Sunnerbo dombok 1654

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:18 (1654-1654) Bild 140 / sid 12 (AID: v49326a.b140.s12, NAD: SE/VALA/0382503)
11v budet fram, men dhet i skolen olofuandes hugga och så gået som
stiäla skogen, dhet skolen i aldrigh giöra, tå sadhe then dräpne
och swor om alle dhe tusendhe hundradhe etc. at han war ingen
tiuf och badh ingen om loff at hugga dher, dher medh wille Neder
wodh gå sin koes och befruchtadhe at Erick som berättas wa
ra en perlemente makare skulle medh yxan någon skadhe ho
nom tilfoga, tå gick Erick effter Nederwuden och Nederwudh
wende sigh om och badh för Jeszu nampn at han wille gå ifrån honom
men han Erick swor som tilförna jämmerligen och sadhe han kiän
ner ingen godh före at kiöra sigh ifrån skogen, Nederwudh gick
ähn widare undan, men then dräpne gick alt effter och swor, tå
wendhe åter Nederwudh om och wille blifua af medh honom och tå
sadhe till Erick, gå ifrån migh och gån fanen i wåll, Erick
sadhe till Nederwudh, gack sielf fanen i wåldh och steg ähn wida
re fort undan men Erick stegh närmare in på honom och
tå wendhe åther Nederwudh om och war rädder för honom och
swor åther till och badh honom gå ifrån sigh och fanen i wåldh.
tå togh Erick yxan af axlan och Nederwudh i räddhågan sprang
afsides af wägen togh till böszan och dher medh skiöt till honom
och drabbadhe i låret för be:te ähr, dock säger sigh icke hafua hål
let böszan till ögat uthan meent skrämma honom ifrån sigh och
skiöt honom således som be:t ähr, och dhätta är Nederwudz berät
telsze, huilken och medh gråtandes tårar swärgh och berättar at
han icke hadhe tänkt skiuta honom, mycket mindre dräpan uthan
dhätta uthj häpenheten och räddhågan skiedde. Sedhan fråga
des effter om be:te Nederwudh och Erick hafua hafft någon träta
sin emillan tilförena, dråparens hustru så well som Neder
wudh och flere berättadhe at dhe aldrigh sigh tilförna hafua hafft
någon träta sin emillan uthan dhätta af een ond händelsze oför
warandes är tilldraget, ähn tilfrågades huadh witne wore
som hadhe hördt then dräpnes ordh, tå sades at Anders i Murare
gården i Tutaridh såszom och Knut Larszon hadhe strax dhet skied
de waret hoes dhen dräpne, huilka effter aflagdh eedh witna
dhe at Anders hadhe tå skadhen skiedder war och poiken kom
och dhet berättadhe, hafuer han Anders och Erickz hustru gått
12r till honom hulpet honom på hästen och fördt honom till sitt heem,
tå hafuer dhenne Erick sigh mycket ynkat och beklagat dhen skadhen
han af Nedewudh bekommet hadhe men sadhe intet huru dhet war till
gånget, icke heller kundhe mycket berätta effter han wara illa
fruszin och swagh och icke mycket thetta förmåtte, sedan frågades
om dhe hafua hafft någon wårdnat om såret, dher till swarades ja,
och insinuerades balberarens attest dher om och här bifogas,
huilken berättar Erick skulle bekiänt sigh sielf wara wållandhe
till sin dödh, som attesten widare uthwiszar, ähn tilspordes huadh
witne wore tilstädes tå kyrckioheerden honom medh dhet högwör
diga sacramentet besöekte, at dhe måtte och witna huadh then dräpne
tå bekiänt hadhe, tå berättades at een erligh trowärdigh nämbde
man som war Pädher i Bräkentorph sampt ärlige dannemän Jöns
Jäppaszohn och Anders Jonszon bägge i Tutaridh, huilka och effter
aflagdh eedh å boek och sedan särskilt huar för sigh witnade som
följer, Peder i Bräkentorp berättar at tå prästen war hoes
Erick hafuer Erick bekiänt huru junkaren hafuer kommet
till honom i skogen och bannat honom för dhet han dher olofuan
desz högg och sagdt, dherföre skall tu få et tusendhe etc. och således
fattat till böszan och skutet honom men förr ähn han skiöt honom
hafuer Erick sagdt at han togh möszan af sigh och sadhe kiäre junc
ker skiuter migh intet, men huadh junkeren skulle swarat eller
huru dhet war passerat wiste han intet, icke häller något wi
dare i dhenna saek at berätta. Jöns inkallades och berättadhe och
öfuan som Päder om möszans afftagandhe och afbediandhe men sadhe
sigh intet mehr minnas. Anders Jonszon berättadhe öfuan som
Päder i Bräkentorph och Jöns at tå Nederwudh kom till E
rick och bannade honom för skogen, tå hafuer Erick sagdt, dhet
är så well min skogh som fruens, och tå skulle Nederwudh fattat
till böszan och Erick till möszan och beditz före och i dhet samma
skulle böszan smullet löes. H:r Johan Colliander witnar och dhen
dräpne hafua bekiänt at Erick hafuer ropat till Nederwudden
tå han togh böszan och sagdt, kiäre junker skiuter migh intet och
huadh mehr han berättat hafuer uthwiszar be:te h:r Johans attest
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:18 (1654-1654) Bild 140 / sid 12 (AID: v49326a.b140.s12, NAD: SE/VALA/0382503)