| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:18 (1654-1654) Bild 610 / sid 59 (AID: v49326a.b610.s59, NAD: SE/VALA/0382503) |
58v
Sammadagh kom för retten Börge Håkonszon i Geninshult och
högeligen beswärade sigh att ehuru well han hadhe stått uthj rota
medh sin herres welb: h:r Jöran Flituotz andre bönder och för
samma rote war knecht gifuen och han rota päningar till
dhen som uthskrefuen war nembl: Swen i Stakkarp uthlagdt
liekuist är han nu tilsagder att stå knecht och aldrigh på någon
uthskrifningh skrefuen, föruthan dhätta klagar be:te Börge Håkon
son att dhe som skulle wara uthj plåkkeroten medh honom dher
han nu skulle stå knecht före, dhe hafua och så stått uthj andra
rotar och dher sina rotapäningar erlagdt och således inga
rotapäningar bekommer uthan är i så måtto högeligen
graverat och begiärer hulpen blifua, dhenne saek förskiötz
till generall munstringen dher widare examineras och i medler
tidh skall skrifuas h:r landzhöfdingen och dhen kongl: krigzrätten
till att dhe måtte ställa order här om huru dhetta kan botat blifua.
Sammadagh kom för retten nembdemannen Månsz Johan
son i Ångelstadh och gaff tilkiänna sigh hafua bekommet een kiädia
af Joen Månson i Onsziö i pant för 1 rdr, sedermehra effter
Måns intet fick sina päningar igen så nödgades honom
sättia henne till een annor man i pant nembl: till Jönsz
Larson i Ångelstadh för 1 rdr huilken när han hadhe hafft
henne een tidh satte han henne i pant till Niels Bängtzon i
Biärnary och effter han omsider ingen betallningh för kiädian
fick dherföre ladhe han hänne i pant uthj kyrkio kistan och
togh dher sin rdr igen, huarest kiädian sedan /som Nielsz
berättar/ skall wara bortstulen. R. Rätten finner
skiäligt och lagh liekmätigt att man söker man och dhenne
Niels må disputera medh dhen som kiädian ägde och pantsatt haf
wer och således skiäligen pröfuas kan huilken dhera som
böhr skadan lidha och undgiälla, dheszlikest skall och ransakas
högeligen beswärade sigh att ehuru well han hadhe stått uthj rota
medh sin herres welb: h:r Jöran Flituotz andre bönder och för
samma rote war knecht gifuen och han rota päningar till
dhen som uthskrefuen war nembl: Swen i Stakkarp uthlagdt
liekuist är han nu tilsagder att stå knecht och aldrigh på någon
uthskrifningh skrefuen, föruthan dhätta klagar be:te Börge Håkon
son att dhe som skulle wara uthj plåkkeroten medh honom dher
han nu skulle stå knecht före, dhe hafua och så stått uthj andra
rotar och dher sina rotapäningar erlagdt och således inga
rotapäningar bekommer uthan är i så måtto högeligen
graverat och begiärer hulpen blifua, dhenne saek förskiötz
till generall munstringen dher widare examineras och i medler
tidh skall skrifuas h:r landzhöfdingen och dhen kongl: krigzrätten
till att dhe måtte ställa order här om huru dhetta kan botat blifua.
Sammadagh kom för retten nembdemannen Månsz Johan
son i Ångelstadh och gaff tilkiänna sigh hafua bekommet een kiädia
af Joen Månson i Onsziö i pant för 1 rdr, sedermehra effter
Måns intet fick sina päningar igen så nödgades honom
sättia henne till een annor man i pant nembl: till Jönsz
Larson i Ångelstadh för 1 rdr huilken när han hadhe hafft
henne een tidh satte han henne i pant till Niels Bängtzon i
Biärnary och effter han omsider ingen betallningh för kiädian
fick dherföre ladhe han hänne i pant uthj kyrkio kistan och
togh dher sin rdr igen, huarest kiädian sedan /som Nielsz
berättar/ skall wara bortstulen. R. Rätten finner
skiäligt och lagh liekmätigt att man söker man och dhenne
Niels må disputera medh dhen som kiädian ägde och pantsatt haf
wer och således skiäligen pröfuas kan huilken dhera som
böhr skadan lidha och undgiälla, dheszlikest skall och ransakas
59r
om något mehra godz tå blef af kyrckan bortstulet tå kiädian
bortstals, ware altså Måns i Ångelstadh och Jöns Larszon ibm
för be:te saek och dhes ytterligare beswär aldeles befriadhe.
Sammadagh kom för retten Jon Gnellingh och gaff till
kiänna att welb: Bengt Bagge fordom landzhöfdinge här uthj Crono
bärgz lähn hafuer tillika medh häradznämbdh öfuerlagt att all dhen
wägh som åth Halmstadh igenom Sunnerbo ligger skulle delas på
alla sochner i häradet och hwar sin låth broa, men såsom
Ryszby, Liunga och Hampnada hadhe många flere och andra wä
gar att broa, dherföre skulle dhe wara för dhenne ena wägen frij,
nu klagar Joen Gnellingh att ehuru well wägarna hafua waret
deeladhe och alla sine låther weeta, dheszlikest hafua och alla soch
ner giort sin skyldigheeet så när som Ångelstadh, huilka på se
naste extraord: tingh uthj Tutaridh ära och så tilhåldne att ef
terkomma huadh landzhöfdingen och nämbden dhem pålagt hafua
så ära dhe uthj be:te sochn liekuist olydige och intet willia sin
skyldigheet effterkomma, begiärade rättens adsistens och dom
på sådana motwilliga, tå frågades nämbden om dhätta så af
landzhöfdingen Baggen och nämbdh war tilförne så slutat och
afsagdt, häradz nämbdh swara alla ja, Ångelstadz sochna
män bekiände sigh hafua af miszförståndh hållet sigh dher ifrån
och icke annat wist ähn dhe skulle slippa medh een broo be:dh Hyn
nebroo, dherföre hafua dhe sigh absenterat dhet och flere be
wittnade, stodhe och nu för rätten bädis högeligen före och
lofuadhe sigh willia giöra be:te wägh strax färdigh begiärade och
så dhätta dheras förseande måtte tilskrifwas dheras oförståndh
och icke någon trelska och således dhenne gången uthan straf slip
pa, dhe lofuade sigh ochså willia förskylla Gnellingens beswär
och stora omaek han för dhen wägen hafft hafuer och dhe honom
bortstals, ware altså Måns i Ångelstadh och Jöns Larszon ibm
för be:te saek och dhes ytterligare beswär aldeles befriadhe.
Sammadagh kom för retten Jon Gnellingh och gaff till
kiänna att welb: Bengt Bagge fordom landzhöfdinge här uthj Crono
bärgz lähn hafuer tillika medh häradznämbdh öfuerlagt att all dhen
wägh som åth Halmstadh igenom Sunnerbo ligger skulle delas på
alla sochner i häradet och hwar sin låth broa, men såsom
Ryszby, Liunga och Hampnada hadhe många flere och andra wä
gar att broa, dherföre skulle dhe wara för dhenne ena wägen frij,
nu klagar Joen Gnellingh att ehuru well wägarna hafua waret
deeladhe och alla sine låther weeta, dheszlikest hafua och alla soch
ner giort sin skyldigheeet så när som Ångelstadh, huilka på se
naste extraord: tingh uthj Tutaridh ära och så tilhåldne att ef
terkomma huadh landzhöfdingen och nämbden dhem pålagt hafua
så ära dhe uthj be:te sochn liekuist olydige och intet willia sin
skyldigheet effterkomma, begiärade rättens adsistens och dom
på sådana motwilliga, tå frågades nämbden om dhätta så af
landzhöfdingen Baggen och nämbdh war tilförne så slutat och
afsagdt, häradz nämbdh swara alla ja, Ångelstadz sochna
män bekiände sigh hafua af miszförståndh hållet sigh dher ifrån
och icke annat wist ähn dhe skulle slippa medh een broo be:dh Hyn
nebroo, dherföre hafua dhe sigh absenterat dhet och flere be
wittnade, stodhe och nu för rätten bädis högeligen före och
lofuadhe sigh willia giöra be:te wägh strax färdigh begiärade och
så dhätta dheras förseande måtte tilskrifwas dheras oförståndh
och icke någon trelska och således dhenne gången uthan straf slip
pa, dhe lofuade sigh ochså willia förskylla Gnellingens beswär
och stora omaek han för dhen wägen hafft hafuer och dhe honom
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:18 (1654-1654) Bild 610 / sid 59 (AID: v49326a.b610.s59, NAD: SE/VALA/0382503) |