| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:18 (1654-1654) Bild 130 / sid 11 (AID: v49326a.b130.s11, NAD: SE/VALA/0382503) |
10v
Sammadagh kom för retten edle och welb: man Oloff Lilliesparre
till Fylleskogh och klageligen gaff tilkiänna at hans systerszohn Jöns Ne
derwudh är råkat uthj et oförmodeliget dråph och således ihiäll skutet
Erick Andeszon Rospiek i Tutaridh för huilken orszaek be:te Ne
derwudh hafuer måst rymma och sedermehra bekommet dhen höghl:
kongl: håfrätz i Jönekiöpingz frije leigdebref at komma säeker och
felagher för rätta och sin saek examinera låtha, altszå war och nu
be:te Nederwudh i egen perszon tilstädes, praesenterandes dher öfuer
sielfue leigdebrefuet som och opläszet blef, huilket är daterat i
Jönekiöpingh Anno 1654 d 20 Martij. Sedan framkom för
rätten Kirstin Pärs dötter dhen dräpnes hustru såszom och dhen
dräpnes barns moderbroder Olof Pärszon i Gnustorp, jämwell
hustruns moder brodher Jöns Suenszon i Ryszby och klageligen gof
we tilkiänna huru be:te Nederwudh oskyldigt hafuer hennes man
aff daga taget och dhet som hon förmenar uthan någon orszaek
begiäradhe rätten wille dhet examinera och till huadh rättwist
wara kan förhiälpa, berättadhe sigh och wara i accord medh drå
paren at förlikas, tilfrågades huru dråpet hafuer sigh tildraget
dråparens hustru berättadhe at hennes sahl: man kiörde een mor
gon till skogz at kiöra wedh och tå han war kommen i skogen och
lagdt een åesz som tre åhr sedan huggen war på laszet tå kom
Nederwudh och mötte then dräpnes sohn som laszet eller åszen
kiörde och frågadhe hwars gosze han war och hwar hans fader
war, tå swaradhe pojken hans fader war i skogen och högg
Nederwudh skulle swarat, dher skall han få et tusendh etc före och
mädan Nederwudh hadhe bysza blef gåszen rädder och ropadhe
effter sin fader, tå gick Nederwudh till honom och frågadhe huar
före han hugger på sin moerkiäras skogh, han swarade, dhet
är allmenningz skogh och man hafuer fritt dher at hugga och tå
skulle Nederwudh genast taget till böszan och skutet dhen dräp
ne Erick Anderszon in uthj högra låhret och dräffat neder
emot knäet, dher dhet eena loet fastnadhe och dhet andre
loet flogh sin koes och dhen dräpne blef liggandes till thes hans
till Fylleskogh och klageligen gaff tilkiänna at hans systerszohn Jöns Ne
derwudh är råkat uthj et oförmodeliget dråph och således ihiäll skutet
Erick Andeszon Rospiek i Tutaridh för huilken orszaek be:te Ne
derwudh hafuer måst rymma och sedermehra bekommet dhen höghl:
kongl: håfrätz i Jönekiöpingz frije leigdebref at komma säeker och
felagher för rätta och sin saek examinera låtha, altszå war och nu
be:te Nederwudh i egen perszon tilstädes, praesenterandes dher öfuer
sielfue leigdebrefuet som och opläszet blef, huilket är daterat i
Jönekiöpingh Anno 1654 d 20 Martij. Sedan framkom för
rätten Kirstin Pärs dötter dhen dräpnes hustru såszom och dhen
dräpnes barns moderbroder Olof Pärszon i Gnustorp, jämwell
hustruns moder brodher Jöns Suenszon i Ryszby och klageligen gof
we tilkiänna huru be:te Nederwudh oskyldigt hafuer hennes man
aff daga taget och dhet som hon förmenar uthan någon orszaek
begiäradhe rätten wille dhet examinera och till huadh rättwist
wara kan förhiälpa, berättadhe sigh och wara i accord medh drå
paren at förlikas, tilfrågades huru dråpet hafuer sigh tildraget
dråparens hustru berättadhe at hennes sahl: man kiörde een mor
gon till skogz at kiöra wedh och tå han war kommen i skogen och
lagdt een åesz som tre åhr sedan huggen war på laszet tå kom
Nederwudh och mötte then dräpnes sohn som laszet eller åszen
kiörde och frågadhe hwars gosze han war och hwar hans fader
war, tå swaradhe pojken hans fader war i skogen och högg
Nederwudh skulle swarat, dher skall han få et tusendh etc före och
mädan Nederwudh hadhe bysza blef gåszen rädder och ropadhe
effter sin fader, tå gick Nederwudh till honom och frågadhe huar
före han hugger på sin moerkiäras skogh, han swarade, dhet
är allmenningz skogh och man hafuer fritt dher at hugga och tå
skulle Nederwudh genast taget till böszan och skutet dhen dräp
ne Erick Anderszon in uthj högra låhret och dräffat neder
emot knäet, dher dhet eena loet fastnadhe och dhet andre
loet flogh sin koes och dhen dräpne blef liggandes till thes hans
11r
hustru kom och fördhe honom heem, huilket skiedde d 24 Novemb:
1653, onszdagen dher effter som war d 30 eiustem blef han dödh, tå
thätta dråp skiedde war ingen menniskia mehr tilstädes som weeth
här om berätta eller witna ähn bägge dråparen och dhen dräpne
uthan allenast een liten poike be:dh Anders Erickzon som waer
dhen dräpnes sohn och vngefären 13 eller 14 åhr gammall, huilken
och berättar så wara passerat som ofuanföre be:t är, men för
sin ungdom och partigeskheet skull kan intet stort gifuas witzordh
tilfrågades dheszlikest Nederwudh huru dhetta dråp war passerat
han berättar at samma dagh dråpet skiedde gick han bittiga om mor
gonen uth medh een bösza han tilförna medh tu lodh laddat hadhe
at skiuta och således ringde een hara och sedan gick till sin mor
kiäras capellan h:r Faje som boer strax dher hoes på et torp be:dh
Sjöötorph at taga honom medh sigh at uthdrifua haran dhet och
skiedde och tå hoes h:r Faje så well som hemma hoes sin mor
kiära berättadhe at han war så ångsze och icke wiste huarföre
men h:r Faje gaf honom frukost dock icke mehr förtärde uthan
litet miölck och intet brödh, öell eller brännewijn och sedan folgde
h:r Faje medh dijt haren ringdh war men haren språngh uth och sin
färde, dher medh dhe skildes åth och i medler tidh Nederwodh gick
på hemmawägen fick han see et kiörespår till skogen, gick alt
så at förnimma huem dhet giort hadhe, effter hans moerkiäras
drängar wore dhen dagen hemma och intet kiördhe och dhes föruthan
ingen annor hadhe gifuet lof at hugga, tå mötte han ofuanbe:te
lille gosze Anders Erickszon och frågadhe honom hwars gosze han
war, han swaradhe Erick Rospiekz, tå sadhe Nederwodh är dhet dhen
som hugger dher neder, goszen swaradhe jaa, dher medh gick Neder
wudh till bonden som stodh och högg på een tall och frågade huadh
rätt han hadhe dher at hugga eller hwem som hadhe gifuet ho
nom loff at hugga dher, han Erick swaradhe, huarföre skall iagh
fråga effter loff för dhe äger iagh sielf skattar före, tå swaradhe
Nederwudh som förmeente skogen höra Förarp till, jagh hoppas
at i skattadhe aldrigh för Förarph och aldrigh skolen giöra så länge
dhe lefua som nu lefua och dhet äga, men welen i bedia eder
loff af min moder eller broder eller af migh så will iagh bära
1653, onszdagen dher effter som war d 30 eiustem blef han dödh, tå
thätta dråp skiedde war ingen menniskia mehr tilstädes som weeth
här om berätta eller witna ähn bägge dråparen och dhen dräpne
uthan allenast een liten poike be:dh Anders Erickzon som waer
dhen dräpnes sohn och vngefären 13 eller 14 åhr gammall, huilken
och berättar så wara passerat som ofuanföre be:t är, men för
sin ungdom och partigeskheet skull kan intet stort gifuas witzordh
tilfrågades dheszlikest Nederwudh huru dhetta dråp war passerat
han berättar at samma dagh dråpet skiedde gick han bittiga om mor
gonen uth medh een bösza han tilförna medh tu lodh laddat hadhe
at skiuta och således ringde een hara och sedan gick till sin mor
kiäras capellan h:r Faje som boer strax dher hoes på et torp be:dh
Sjöötorph at taga honom medh sigh at uthdrifua haran dhet och
skiedde och tå hoes h:r Faje så well som hemma hoes sin mor
kiära berättadhe at han war så ångsze och icke wiste huarföre
men h:r Faje gaf honom frukost dock icke mehr förtärde uthan
litet miölck och intet brödh, öell eller brännewijn och sedan folgde
h:r Faje medh dijt haren ringdh war men haren språngh uth och sin
färde, dher medh dhe skildes åth och i medler tidh Nederwodh gick
på hemmawägen fick han see et kiörespår till skogen, gick alt
så at förnimma huem dhet giort hadhe, effter hans moerkiäras
drängar wore dhen dagen hemma och intet kiördhe och dhes föruthan
ingen annor hadhe gifuet lof at hugga, tå mötte han ofuanbe:te
lille gosze Anders Erickszon och frågadhe honom hwars gosze han
war, han swaradhe Erick Rospiekz, tå sadhe Nederwodh är dhet dhen
som hugger dher neder, goszen swaradhe jaa, dher medh gick Neder
wudh till bonden som stodh och högg på een tall och frågade huadh
rätt han hadhe dher at hugga eller hwem som hadhe gifuet ho
nom loff at hugga dher, han Erick swaradhe, huarföre skall iagh
fråga effter loff för dhe äger iagh sielf skattar före, tå swaradhe
Nederwudh som förmeente skogen höra Förarp till, jagh hoppas
at i skattadhe aldrigh för Förarph och aldrigh skolen giöra så länge
dhe lefua som nu lefua och dhet äga, men welen i bedia eder
loff af min moder eller broder eller af migh så will iagh bära
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:18 (1654-1654) Bild 130 / sid 11 (AID: v49326a.b130.s11, NAD: SE/VALA/0382503) |