| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:18 (1654-1654) Bild 760 / sid 74 (AID: v49326a.b760.s74, NAD: SE/VALA/0382503) |
73v
dödzfall medh honom sigh tildroge, och såszom be:te uthskickadhe nämbdemän
berättadhe wäll wara 116 st: eker som stå i och omkringh åchrerna, dher i
bland 58 st: stå som honom åhrligen på sin åcher stor skada giöra, begiärade
han få be:te 58 st: eker afhugga och åcheren få således förbättra, dänna
saek togz och uthj noga betänckiande och kunde liekuist icke effterlåta dänne
gången så många hugga uthan allenast 4 eker som honom mäst skada giorde
effterlåt rätten honom borthugga och undanrödia, doch så att han effter
skogzordningen skall wara skyldigh till att plantera för huar eek tuå un
ga eketrä igen och stånde hans eller hans ärfuingars skiötzell thär å
in till thes the undan boskapz beethen wuxne äre. men kan ähn tå se
dan behöfuas flere eker huggas må dhet framdeles widare och
lagligen sökias.
Sammadagh kom för retten länszmannen och gaff tilkienna att Jon
i Dotebögdh war beröcktat hafua emot förbudh reest öfuer gräntzen
dhet ingen wiste medh skiäll eller bewijs att öfuertyga dherföre sades
han fri till dhes någon kan honom där om framdeles öfuertyga.
Sammadagh wardt discurerat aff rätten om dhen praetention Swen
Nielszon i gåer androgh angående dhe 70 rdr han på Pär Nielszons
wägnar kräfuer aff Nielszas ärfuingar i Kyllhult och tå blef aff
sagt effter dhätta war een 26 åhrs gammall saek och icke borde på
talas, dhes föruthan hafuer Niels i Kyllhult aldrigh för samma skuldh
caverat uthan nämbden wittnade nu som i gåer att dhätta war för mån
ga åhr sedan förliekt och synte skiäligt wedh förliekningen blifua
dherföre sades Nielszas ärfuingar i Kyllhult för be:te praetention
fri så frampt framdeles icke bettre skiäll finnas men dher Pär
Nielszon lefuer, huarom ähnnu owist är, så må Swen Nielszon
och dhem flerom som wederböra sökia honom dhät bästa dhe gitta
dhär medh togo parterna affträdh.
Sammadagh kom för retten åthskillige månge bönder och sigh höge
ligen beklagadhe icke kunna komma till någon betallningh för dhen för
sträkningh som dhe uthj senaste danska feigden af dhem giort bleff
tå bleff upläszet så H: K: M:tz fordom wår aldranådigste drottningz
drottningh Christines nådiga resolution gifuen 1652 d 24 Decemb:
berättadhe wäll wara 116 st: eker som stå i och omkringh åchrerna, dher i
bland 58 st: stå som honom åhrligen på sin åcher stor skada giöra, begiärade
han få be:te 58 st: eker afhugga och åcheren få således förbättra, dänna
saek togz och uthj noga betänckiande och kunde liekuist icke effterlåta dänne
gången så många hugga uthan allenast 4 eker som honom mäst skada giorde
effterlåt rätten honom borthugga och undanrödia, doch så att han effter
skogzordningen skall wara skyldigh till att plantera för huar eek tuå un
ga eketrä igen och stånde hans eller hans ärfuingars skiötzell thär å
in till thes the undan boskapz beethen wuxne äre. men kan ähn tå se
dan behöfuas flere eker huggas må dhet framdeles widare och
lagligen sökias.
Sammadagh kom för retten länszmannen och gaff tilkienna att Jon
i Dotebögdh war beröcktat hafua emot förbudh reest öfuer gräntzen
dhet ingen wiste medh skiäll eller bewijs att öfuertyga dherföre sades
han fri till dhes någon kan honom där om framdeles öfuertyga.
Sammadagh wardt discurerat aff rätten om dhen praetention Swen
Nielszon i gåer androgh angående dhe 70 rdr han på Pär Nielszons
wägnar kräfuer aff Nielszas ärfuingar i Kyllhult och tå blef aff
sagt effter dhätta war een 26 åhrs gammall saek och icke borde på
talas, dhes föruthan hafuer Niels i Kyllhult aldrigh för samma skuldh
caverat uthan nämbden wittnade nu som i gåer att dhätta war för mån
ga åhr sedan förliekt och synte skiäligt wedh förliekningen blifua
dherföre sades Nielszas ärfuingar i Kyllhult för be:te praetention
fri så frampt framdeles icke bettre skiäll finnas men dher Pär
Nielszon lefuer, huarom ähnnu owist är, så må Swen Nielszon
och dhem flerom som wederböra sökia honom dhät bästa dhe gitta
dhär medh togo parterna affträdh.
Sammadagh kom för retten åthskillige månge bönder och sigh höge
ligen beklagadhe icke kunna komma till någon betallningh för dhen för
sträkningh som dhe uthj senaste danska feigden af dhem giort bleff
tå bleff upläszet så H: K: M:tz fordom wår aldranådigste drottningz
drottningh Christines nådiga resolution gifuen 1652 d 24 Decemb:
74r
så wäll som H: K: M:tz wår aldranådigste konnungz konungh Carll Gu
stfz nådigst gifne resolution på dhe beswärs punchter som menige
man innewarande åhr hafua uthj underdånigheet till högstbe:te H: K: M:t
öfuerlefrera låtet uthj huilka nådige och kongl: resolutioner förmä
les att sådana saker skola till theras excell:s och n:der uthj Cammar Collegio
remitteras och dher sin räkningh och skuldfordran inlägga och liquidera
och om rättmätigh satisfaction och betallningh att sollisitera och anhålla
altszå blefue dhe och medh sådana saker dijt förwiste, tå begiärade dhe
een förskrifft och attest om dhätta sitt anhållande huilket rätten eij hafuer
welat förwägra och hela häradet på dhet underdånigste bedia att dheras
excell:s och n:der wille låtha sigh behaga dhem uthj sitt ährende befordra att såle
des på tinget passerat är bekräfftas dhetta bewijs medh häradz insigell.
Sammadagh androgh befallningzmannen well:t Andersz Larszon huru
såsom Lars Bängtzon i danske Sjöridt hadhe mist ett swart stiernet stodh
samma stoo hafuer Pär Larszon i Fläszery och Nils Pärszon i Sjöary igen
funnit uthj Iffla huilket stodh Håkon Månszon i Werpeszhult hadhe
att föra rofuer oppå och tå blef dher igen kiäntz och således finge sitt sto
igen och nu berättar Håkon Månszon att han fich stoet af een be:dh Bonde
Månszon i Traheridz sochn i Tiuszhult huilken intet är tilstädes och
icke häller will komma tilstädes. R. Lars Bängtzon behåller stodet
och Håkon Månszon i Werpeszhult söker sin man Bonde thet bästa han gitter.
Sammadagh kom för retten Johan Perszon i Groarydh och gaff till
kiänna att han hadhe bådhe ärfft och elliest fått någon jordh uthj be:te Groaridh
uthj Hynnerydh, berättadhe ochså sigh wara bördigh till någon jordh Larsz
Bängtzon i be:te Groaridh kiöpt hadhe och alldenstundh dhät bewistes att Johan
Pärszon är rätte bördeszman till be:te jordh och henne lagligen klandrat
dherföre dömbdes honom och dhen jorden till sigh lösza och gifua Larsz Bengtzon
sina päningar igen.
Sammadagh kom för retten Erich Nielszon i Qwarnagården och gaff
tilkiänna att han hadhe inlåtet sigh uthj kiöph medh sin fader Niels Erickzon
i Alenszkiöp och nu wille intet Niels hålla samma kiöp, i medler tidh berättade
ochså Erick att Niels hadhe sålt 1/16 deell uthj Alenszkiöp och dhen skall rätten hafua
olagbuden tingskiött, tå ransakades effter och befans att samma 1/16 deell war å
stfz nådigst gifne resolution på dhe beswärs punchter som menige
man innewarande åhr hafua uthj underdånigheet till högstbe:te H: K: M:t
öfuerlefrera låtet uthj huilka nådige och kongl: resolutioner förmä
les att sådana saker skola till theras excell:s och n:der uthj Cammar Collegio
remitteras och dher sin räkningh och skuldfordran inlägga och liquidera
och om rättmätigh satisfaction och betallningh att sollisitera och anhålla
altszå blefue dhe och medh sådana saker dijt förwiste, tå begiärade dhe
een förskrifft och attest om dhätta sitt anhållande huilket rätten eij hafuer
welat förwägra och hela häradet på dhet underdånigste bedia att dheras
excell:s och n:der wille låtha sigh behaga dhem uthj sitt ährende befordra att såle
des på tinget passerat är bekräfftas dhetta bewijs medh häradz insigell.
Sammadagh androgh befallningzmannen well:t Andersz Larszon huru
såsom Lars Bängtzon i danske Sjöridt hadhe mist ett swart stiernet stodh
samma stoo hafuer Pär Larszon i Fläszery och Nils Pärszon i Sjöary igen
funnit uthj Iffla huilket stodh Håkon Månszon i Werpeszhult hadhe
att föra rofuer oppå och tå blef dher igen kiäntz och således finge sitt sto
igen och nu berättar Håkon Månszon att han fich stoet af een be:dh Bonde
Månszon i Traheridz sochn i Tiuszhult huilken intet är tilstädes och
icke häller will komma tilstädes. R. Lars Bängtzon behåller stodet
och Håkon Månszon i Werpeszhult söker sin man Bonde thet bästa han gitter.
Sammadagh kom för retten Johan Perszon i Groarydh och gaff till
kiänna att han hadhe bådhe ärfft och elliest fått någon jordh uthj be:te Groaridh
uthj Hynnerydh, berättadhe ochså sigh wara bördigh till någon jordh Larsz
Bängtzon i be:te Groaridh kiöpt hadhe och alldenstundh dhät bewistes att Johan
Pärszon är rätte bördeszman till be:te jordh och henne lagligen klandrat
dherföre dömbdes honom och dhen jorden till sigh lösza och gifua Larsz Bengtzon
sina päningar igen.
Sammadagh kom för retten Erich Nielszon i Qwarnagården och gaff
tilkiänna att han hadhe inlåtet sigh uthj kiöph medh sin fader Niels Erickzon
i Alenszkiöp och nu wille intet Niels hålla samma kiöp, i medler tidh berättade
ochså Erick att Niels hadhe sålt 1/16 deell uthj Alenszkiöp och dhen skall rätten hafua
olagbuden tingskiött, tå ransakades effter och befans att samma 1/16 deell war å
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:18 (1654-1654) Bild 760 / sid 74 (AID: v49326a.b760.s74, NAD: SE/VALA/0382503) |