| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 485 / sid 103 (AID: v49314.b485.s103, NAD: SE/VALA/0382503) |
102v
Denne waar Jöns Inghemarsonns åklaghere Jöns Erichsonn
hans sonn, denne wååro när på then tijdhenn dråpet skied
de Torstenn Nillszonn i Håå, och Bååtill Boszon ibidem
wittnadhe medh sworen edh, föst bekiende dråpa
renn at hann kom inn till Bååtill Perszon i Håå, der war
it barsöll och kom dit sendt om en quell, och saligh Erich i
Hängarp som döden ledh, waar ther föör honom, dågh obidenn
och the wååro knechter bådhe, sedan tildrog sigh at Jöns Ingemar
sonn som dråpet giorde begierde af bonden i gåårdenn, att
hann wille gifua honom, enn kanna öll, det bonden sadhe sigh
willia ghiöra, och satte honom påå säätit, giendt emodh
S: Erich, när hann begyndte och fåå sigh matt, vpstodh
Erichk på gollfuett och gick back om ryggen, och slogh
honom först widh thett ena örat, sedann widh thett andra
och thett trijdie på huffwodet, dåå swaradhe Jöns Inge
marsonn min bror hallt vph iagh hafuer nogh af thet slaget,
der medh gick Erick vtt och kom inn ighenn, och satte
sigh i sitt säthe ighenn, på benckenn, der medh han begyn
te trätta medh enn andenn bondhe benemdh Jon Nillszon i
Håå i Östhraby, då trätte hann hårtt vppå honom, då kun
de han innthett bliffua honom quitt, vthan gick ifrå honom
hans sonn, denne wååro när på then tijdhenn dråpet skied
de Torstenn Nillszonn i Håå, och Bååtill Boszon ibidem
wittnadhe medh sworen edh, föst bekiende dråpa
renn at hann kom inn till Bååtill Perszon i Håå, der war
it barsöll och kom dit sendt om en quell, och saligh Erich i
Hängarp som döden ledh, waar ther föör honom, dågh obidenn
och the wååro knechter bådhe, sedan tildrog sigh at Jöns Ingemar
sonn som dråpet giorde begierde af bonden i gåårdenn, att
hann wille gifua honom, enn kanna öll, det bonden sadhe sigh
willia ghiöra, och satte honom påå säätit, giendt emodh
S: Erich, när hann begyndte och fåå sigh matt, vpstodh
Erichk på gollfuett och gick back om ryggen, och slogh
honom först widh thett ena örat, sedann widh thett andra
och thett trijdie på huffwodet, dåå swaradhe Jöns Inge
marsonn min bror hallt vph iagh hafuer nogh af thet slaget,
der medh gick Erick vtt och kom inn ighenn, och satte
sigh i sitt säthe ighenn, på benckenn, der medh han begyn
te trätta medh enn andenn bondhe benemdh Jon Nillszon i
Håå i Östhraby, då trätte hann hårtt vppå honom, då kun
de han innthett bliffua honom quitt, vthan gick ifrå honom
103r (70)
och satte sigh i högsättett och Erick flotte sigh effter, sedan
flotte Jon Nillszonn sigh vt till stapillszträtt då satte
Erick sigh på försättet, der medh han hade achtat sigh i fullt
perlemendt medh honom, der medh sade Jöns Ingemarszon kiä
re brodher lät bliffua bönderne, och trätt intett medh them
wij hafua gott aff them, dågh slogh Erich sinn näfue i boret
och sadhe intett skall tu waara min tuckte mästher, i dagh, dågh
swaradhe Jöns Ingemarszon, iagh bäär migh intett der widh
giör wäll och hallt till godhe, dågh wille Erick tagha kan
nan ifrån Jöns Ingemarszon, och Jöns wille intett släppa
dågh stegh Erick vpp, emellom döran och honom, och slogh Jöns
et munslagh, och et slagh på huffuodet, och fick så honom i den
wänstra handenn och ladden på golfuitt så röchtes han medh
honom tå fick Jöns enn kniff på bordet i detsamma
de röchtes gick bennet af Jöns Ingemarszon och der medh
gick hann om kull, sedan när Erick dett sågh, han waar om
kulle, dåå språngh han vppå honom, och slogh medh näfuenn
och hårdrogh honom, wijdh han lågh vppå honom, då lade
Jöns sinn arm vt fråå sigh, då ropte Jöns och sadhe widh
han lågh vnder honom, hiällpen migh för Jesu nampn skull
iagh hafuer enn kniff, då sade Erick håållt hållt, då kom
Båtill Pärszon som giestebodet giordhe och wille hiälpa honom
flotte Jon Nillszonn sigh vt till stapillszträtt då satte
Erick sigh på försättet, der medh han hade achtat sigh i fullt
perlemendt medh honom, der medh sade Jöns Ingemarszon kiä
re brodher lät bliffua bönderne, och trätt intett medh them
wij hafua gott aff them, dågh slogh Erich sinn näfue i boret
och sadhe intett skall tu waara min tuckte mästher, i dagh, dågh
swaradhe Jöns Ingemarszon, iagh bäär migh intett der widh
giör wäll och hallt till godhe, dågh wille Erick tagha kan
nan ifrån Jöns Ingemarszon, och Jöns wille intett släppa
dågh stegh Erick vpp, emellom döran och honom, och slogh Jöns
et munslagh, och et slagh på huffuodet, och fick så honom i den
wänstra handenn och ladden på golfuitt så röchtes han medh
honom tå fick Jöns enn kniff på bordet i detsamma
de röchtes gick bennet af Jöns Ingemarszon och der medh
gick hann om kull, sedan när Erick dett sågh, han waar om
kulle, dåå språngh han vppå honom, och slogh medh näfuenn
och hårdrogh honom, wijdh han lågh vppå honom, då lade
Jöns sinn arm vt fråå sigh, då ropte Jöns och sadhe widh
han lågh vnder honom, hiällpen migh för Jesu nampn skull
iagh hafuer enn kniff, då sade Erick håållt hållt, då kom
Båtill Pärszon som giestebodet giordhe och wille hiälpa honom
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 485 / sid 103 (AID: v49314.b485.s103, NAD: SE/VALA/0382503) |