| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 328 / sid 6 (AID: v49313.b328.s6, NAD: SE/VALA/0382503) |
5v
widh gålfuett och barnet medh, och barnet begynte skrija
och begifua sig, och hustrun blef förfäratt. Då blef Hen
rick ångerse, och tog till sit hosebandh, och wille bötha
waggerepet, och hustrun sade iag kan wäll sielf wpfer
da waggan, sedan hög han i waggestången och stången
omkring ognen - 37 hug. Och Jöns Bengtszon badh
honom stilla sig, och sade kiere broder halt wp tu giör alt
för myken oret, då gick åter Henrick till bordett
och drack enn dröck eller tuå, och strax sprang han wp
på golfuet, och wphächtade trögann, och satte knifuarna
på brösteedt, och sade om ingen annor will taga
mig lifuet af, tå schall iag dräpa mig sielf, då sa
de Jöns Bengtszon till Henrick, käre broder beedh
Gudh beuara tig, för sådana ordh, Mädan Henrick
så hade knifuarna dragna, gick han bort till knichten,
som siuck låg i benckenn Gudmundh Larszonn, hota
de och sade iag schall stinga tig ihiel, om tu icke gifuer
mig muskethenn som jag hafuer sönder slaget, då
hölt Jönszes hustru om Henrickz arm, att han icke
fick göra knichtenn skada, då ropte åter Jöns
Bengtszon och sade kiere broder Henrick kom hijtt
till mig, och när Henrick kom fram till bordeet sa
de Jöns till sin hustru, skall iag icke gifua Henrick min
och begifua sig, och hustrun blef förfäratt. Då blef Hen
rick ångerse, och tog till sit hosebandh, och wille bötha
waggerepet, och hustrun sade iag kan wäll sielf wpfer
da waggan, sedan hög han i waggestången och stången
omkring ognen - 37 hug. Och Jöns Bengtszon badh
honom stilla sig, och sade kiere broder halt wp tu giör alt
för myken oret, då gick åter Henrick till bordett
och drack enn dröck eller tuå, och strax sprang han wp
på golfuet, och wphächtade trögann, och satte knifuarna
på brösteedt, och sade om ingen annor will taga
mig lifuet af, tå schall iag dräpa mig sielf, då sa
de Jöns Bengtszon till Henrick, käre broder beedh
Gudh beuara tig, för sådana ordh, Mädan Henrick
så hade knifuarna dragna, gick han bort till knichten,
som siuck låg i benckenn Gudmundh Larszonn, hota
de och sade iag schall stinga tig ihiel, om tu icke gifuer
mig muskethenn som jag hafuer sönder slaget, då
hölt Jönszes hustru om Henrickz arm, att han icke
fick göra knichtenn skada, då ropte åter Jöns
Bengtszon och sade kiere broder Henrick kom hijtt
till mig, och när Henrick kom fram till bordeet sa
de Jöns till sin hustru, skall iag icke gifua Henrick min
6r
den röda wllenskiortan, hustrun suarade jaa men ret
gerna, och lat inhämpta wllenskiortan, klädde på
Henrick och sedan satte sig till bordeet, när the hade
sittet enn lithen stundh, kom enn lithen gosze hem af byn,
och war Jönszes hustrus broder, när Henrick fick see
goszen, sade han huar ästu hemma, ästu hemma i Fal
naueka, goszen suarade jaa, då sade Henrick till
honom, kom hijtt och wpkafla mina armer, och goszen
så giorde. När goszen deet hade giort, gick hann
fram och tog af liuset, och slepte liuset i halmen, än
dock thet inthet wthtslocknade, och goszen satte sig på
säthet, och wende ryggen till bordet, då wthtdrog Hen
rick sabbelen, och hög till goszen, då schedde in
gen bloduijthe, wthan goszen blef redder och gaf sig
widh. Då sade Jöns Bengtszon till Henrick
huar före giorde thu thet, det är best Henrick du
går af stugan, förty thu hafuer noch widunder
giort af mig i natt, och Henrik stodh och ladhe
armbogen på skåpet widh högsäthet, och hade sabbe
len halfdragenn wnder armen, och sade till Jöns
Bengtszon seedt och tijg, thin markatta, och tog i
sabbelfesteedt, och effter Jöns Bengtszon satt innan
för Henrick, och hadhe inga wtheuägar och fruchtade
gerna, och lat inhämpta wllenskiortan, klädde på
Henrick och sedan satte sig till bordeet, när the hade
sittet enn lithen stundh, kom enn lithen gosze hem af byn,
och war Jönszes hustrus broder, när Henrick fick see
goszen, sade han huar ästu hemma, ästu hemma i Fal
naueka, goszen suarade jaa, då sade Henrick till
honom, kom hijtt och wpkafla mina armer, och goszen
så giorde. När goszen deet hade giort, gick hann
fram och tog af liuset, och slepte liuset i halmen, än
dock thet inthet wthtslocknade, och goszen satte sig på
säthet, och wende ryggen till bordet, då wthtdrog Hen
rick sabbelen, och hög till goszen, då schedde in
gen bloduijthe, wthan goszen blef redder och gaf sig
widh. Då sade Jöns Bengtszon till Henrick
huar före giorde thu thet, det är best Henrick du
går af stugan, förty thu hafuer noch widunder
giort af mig i natt, och Henrik stodh och ladhe
armbogen på skåpet widh högsäthet, och hade sabbe
len halfdragenn wnder armen, och sade till Jöns
Bengtszon seedt och tijg, thin markatta, och tog i
sabbelfesteedt, och effter Jöns Bengtszon satt innan
för Henrick, och hadhe inga wtheuägar och fruchtade
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 328 / sid 6 (AID: v49313.b328.s6, NAD: SE/VALA/0382503) |