| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 327 / sid 5 (AID: v49313.b327.s5, NAD: SE/VALA/0382503) |
4v
hafuer godt öll, Jöns suarade neij, iag går inthett medh
tig thenna gången, och bonden i gården badh them sit
tia stilla, de suarade wij finne altidh tig. Då
sade Henrick wij williom gå wtht på berget, afdra
gandes wåra skoor, och kasta i wäderet och huart wtht
thån wether, dijtt williom wij gå, huilket the och
giorde, och thån wiste ådt Jöns Bengtszons gårdh,
derföre folgde Hendrick honom hem. När the kommo
in wthj stugann, begynte the dricka och skenckia huar
andra, och Henrick skienchte Jöns Bengtszon et ar
makläde, och enn kraga, och Jöns skienchte Henrick
enn pistoll, och när Henrik tog pistolenn, ladhe
han honom så hårdt widh bordet att stocken gick
sönder, der näst gaf Henrick Jons Bengtszon sin
dart, och Jöns gaf Henrik igen et par stora Gyn
nåsa knifuar. Sedan språng Henrick wp på
golfuett, och fick see huar enn muskeedt hanck på
wäggen, som hörde enn knicht till i gården, som
war Jöns Bengtszons hustrus broder, benemdh Gud
mundh huilken låg siuck, när han hade nidtaget
muskethenn, gick han till knichten och sade, thör
tu skenckia mig muskethenn, då suarade knich
tenn medh lilla macht iag gifuer inthet bort honom,
förty han är ännu obetaladt, och Henrick slog
tig thenna gången, och bonden i gården badh them sit
tia stilla, de suarade wij finne altidh tig. Då
sade Henrick wij williom gå wtht på berget, afdra
gandes wåra skoor, och kasta i wäderet och huart wtht
thån wether, dijtt williom wij gå, huilket the och
giorde, och thån wiste ådt Jöns Bengtszons gårdh,
derföre folgde Hendrick honom hem. När the kommo
in wthj stugann, begynte the dricka och skenckia huar
andra, och Henrick skienchte Jöns Bengtszon et ar
makläde, och enn kraga, och Jöns skienchte Henrick
enn pistoll, och när Henrik tog pistolenn, ladhe
han honom så hårdt widh bordet att stocken gick
sönder, der näst gaf Henrick Jons Bengtszon sin
dart, och Jöns gaf Henrik igen et par stora Gyn
nåsa knifuar. Sedan språng Henrick wp på
golfuett, och fick see huar enn muskeedt hanck på
wäggen, som hörde enn knicht till i gården, som
war Jöns Bengtszons hustrus broder, benemdh Gud
mundh huilken låg siuck, när han hade nidtaget
muskethenn, gick han till knichten och sade, thör
tu skenckia mig muskethenn, då suarade knich
tenn medh lilla macht iag gifuer inthet bort honom,
förty han är ännu obetaladt, och Henrick slog
5r
medh muskethen wthj eett skåp, som stodh widh högsathet, så at
ståckenn skildes ifrån pipan, och flentan gick sönder och röck
tilbaka, och slog Jönszes hustru på armen, så att blånadt
syntes, när hustrun quittrade att hon hade fådt hug, gaf
Henrick henne peningar - 1 marker och hennes lilla barn -
½ marker och hustrun gaf honom wendskap. Åter tog Hen
rick muskethepipan, och slog i skåpet, och tu slag i wäggen,
och 3 slag öfuer benckastocken, och sedan kastade pipan
emodt gålfuet och satte sig till bordet, och drack enn drick
eller thuå, widh han satt sade han nu well, det geller
mig lijka möckit och språng wp igen, och tog pipan och
slog till enn stoll, och denn gick wthj thu stockenn, dett
andra slaget i ongzbenckz stabban, och den gick sonder, det
tridie laget wthj spisestenen, och slog bort tridingen
af spisestenenn, och mente han wille slå sönder pipan,
det han icke förmåtte, wthan kastade pipan emodt
golfuet och gick åter till bordet, när han hadhe satt
sig, gick hustrun och tog wp pipan och bhar wtht, nå
godt lithet ther effter språng Henrick åter wp, och frå
gade effter sin sabbell, som nider fallen war wnder
bordet, och tog sabbelen, bödh goda natt och lätt
som han wille gå hem sin koosz, när han kom på gålf
uet, hög hann af waggerepen, så att waggan föll
ståckenn skildes ifrån pipan, och flentan gick sönder och röck
tilbaka, och slog Jönszes hustru på armen, så att blånadt
syntes, när hustrun quittrade att hon hade fådt hug, gaf
Henrick henne peningar - 1 marker och hennes lilla barn -
½ marker och hustrun gaf honom wendskap. Åter tog Hen
rick muskethepipan, och slog i skåpet, och tu slag i wäggen,
och 3 slag öfuer benckastocken, och sedan kastade pipan
emodt gålfuet och satte sig till bordet, och drack enn drick
eller thuå, widh han satt sade han nu well, det geller
mig lijka möckit och språng wp igen, och tog pipan och
slog till enn stoll, och denn gick wthj thu stockenn, dett
andra slaget i ongzbenckz stabban, och den gick sonder, det
tridie laget wthj spisestenen, och slog bort tridingen
af spisestenenn, och mente han wille slå sönder pipan,
det han icke förmåtte, wthan kastade pipan emodt
golfuet och gick åter till bordet, när han hadhe satt
sig, gick hustrun och tog wp pipan och bhar wtht, nå
godt lithet ther effter språng Henrick åter wp, och frå
gade effter sin sabbell, som nider fallen war wnder
bordet, och tog sabbelen, bödh goda natt och lätt
som han wille gå hem sin koosz, när han kom på gålf
uet, hög hann af waggerepen, så att waggan föll
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 327 / sid 5 (AID: v49313.b327.s5, NAD: SE/VALA/0382503) |