Sunnerbo dombok 1622

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 282 / sid 2 (AID: v49314.b282.s2, NAD: SE/VALA/0382503)
2r
Här Begynnasz Dombookan
aff Sunnerboo Häradtt
pro Anno 1622.

Häradzhöffdinge
Edle Wälb. Jacob Jacobson till Stöfflöö.

Konungh M.atz Fogde.
Ehrligh och Wälförståndigh Päder Oloffson

Laghläsare
Nils Eskilson i Hult.

Vnderfogde
Ehrligh och Försichtigh Lars Tykason
2v
3r Anno 1622 den 24 Februarij stodh
laga tingh i Synnerbo häradt i Rydh i Hampne
de sochn, närwarandes stådhållaren på Croneberg
och öffuer des lhän edle wälborne Erich Jöranson
till Nääs och Hersätter, noch konungh M.tz fogde
ehrligh och förståndigh Päder Oloffson till
Quäningarp, sampt häradtz nembdh och hä
radtz prowästen her Päder i Hwitaridtt

Nembden  
Jöns i Rydh Per Benchtson
Lars i Alanskiöp Anders i Berghem
Ebbe i Hiulsnäs Lars i Broddaltt
Måns Bottelson Gisle i Tranhultt
Nils Bugge Anders i Bråna
Oloff i Holegården Esbiörn i Lönshultt


Sammadagh framsteltes för retta en vng
landtzknecht Nils Månson, hwilken haffuer
låtit sigh vthlega för en benembdh Nils Nilson
i Fagret i Liunga sochn, och tagit aff honom
peningar - 70 dlr, och när krigzfolket vpfo
drades, folgde han phanen till Wästerwijk, sedan
3v sedan till siös vp till Nyehampn i Wästra Ha
ninge sochn, der landstegh krigzfolkett och der
ifrån förrymde han sin phan, giffuandes sigh
hit nidh i häradet igen, och alt här till gåt
i skogh oh skyll. Nu haffuer han sedan han
kom hit nidh i bygden giffuet sigh vth till att
stiäla, nemligen ifrån en bonde Clemet i Beck
2 par förgylt spenne wärderandes för 2 dlr,
et huffuodkläde got för - 2 marker. Item haffuer
och för:de Nils Månson stullit ifrån Swen
Jönson i Elinge en förgylt sölffuerkiedia
wärderat för 12 rigz dlr, skieder 4 str om
14 lodh spenne förgylt - 3 pr förgylta ringar
3 str, reda peningar - 15 ½ marker. engelska byxer
för 2 dlr. När han wille stiäla i Elinge war
han till giäst hos en annor knecht Måns Jönson
i Elinge hwilken samma tidh rymt hade.
Eblan annat de tallade, sade Nils Månson, wij
haffue nu både rymt och föruerkat wårt lijff,
och haffuom inthet i förråd at försona oss med,
west dy ingen lägenheet huru wij kunne
få peningar, då skulle Måns Jönson haffua
4r swarat, min granne haffuer peningar noch, vth
wiste honom all lägenheet hwar godtzet skulle fin
nas, dit gick Nils Månson julanat och bortstall
alle denne för:de perseglar, dem han bar till Måns
Jönson, lät honom see hwadh han stullit hade, och gaff
Måns Jönson en sölffuerskieedh, och it paar spenne.
Här till nekar Måns Jönson i Elinge. Item
bekienner och Nils Månson i Elinge at han tien
te captenen för drengh, och när han fick capte
nens Jahan Nijrodtz welkor at låta lega
sigh togh captenen aff de 70 dlr peningar
- 20 dlr, och der för vthan aff Nils Nilson som
legde peningar - 10 dlr. Item haffuer och
för:de Nils Månson stulit it förgylt spenne för
peningar - 6 marker, thet han sålde Anders i Råakiöp
i Torpa sochn för enn bössa. Item stall och itt
räffskin ifrån Päder i Romborne, noch een
barkat kohudh från Suen Stenson i Boarp,
och en annor knecht Per Nilson i Torarp war
medh i rådh at stiäla huden, haffuer och stulit
ifrån Anders Simonson i Romborna, en gam
mall leisk kiortell, en engelsk tiortell och
4v och en gammall klädeskappa och en långh bor
duk, detta godtzet finnes hos Anders Panck, och
han giömde tiuffuegodtzet. Item haffuer och
för:de Nils bekiendt, at den andre förrymde knech
ten Nils Jönson i Elinge haffuer råt honom
till at stiälla och wist honom lägenheet hos en
hop förmögne bönder, säiandes för honom hwar
deras peningar och sölffuer stodh, nemligen
hos Ebbe i Hiulsnäs, Jöns Jeppason i Rydh,
Nils i Kieskhult och monga flere men Måns näker.
Noch bekienner Nils Månson at Torarpa Pellen
haffuer för honom berettat, at Anders Panck
med sine söner, haffua stulit i Rataridtt och
Pelle fick 4 dlr för han skulle dölia.
Item haffuer Nils Månson stulit ifrån en
piga Karin Trulsdotter, en dansk cronedaler
och 2 öre peningar en liten kiedia och sölfnåll.
Item mädan Nils Månson lågh i häradtzfengz
le vthij Hampnede kista, förtingade han
med en piga Kirstin Gudmunsdotter som
tiente Jöns Tuffwasön i Hampneda, at hon
fick honom in till sigh i fångakistan en wed
yxa der medh han hög en half nat, förderfwan
5r förderfwandes fengzlet, thet och pigan här för
retten bekienner.
Till förhöör och proff framfördes för retta
Anders Panck i Loffzgården, hos hwilken Nils
Månson hade insat 2 tiortlar en gammall bor
duk och en kappa effter som tiuffuen bewisar
honom i munnen. Men Anders Panck nakar på
det högsta, leckuäll witnade Anders Simonson
och en fogdakarll Anders Jönson, at de folgde
tiuffuens fiät och fotspor hem till Anders Panckz
gård, och tiuffuen hade lagdt godtzet i kalgården,
gick gienast i stugan, och Anders Panck wiste
sin peik vth effter godtzet och peijken inbar godtzet.
och effter det hade om natten warit snöslagg,
war tiuffuagodtzet wåt bleffuet, och Anders
Panck sielffuer hengde tiuffuagodtzet på stäng
er kringhom stugan at torka. När fogda
karlarne Anders Jönson och Anders Simonson
förnwmmo at tiuffuen hade dit bäret godtzet,
bekiende de för Anders Panck at de honom mis
tenchte at han fördolde godtzet, då försuor An
ders Panck sigh, at han inthet tiende Nils
Månson, eij heller någon tidh set eller om
5v omgåt honom, bleff leckuäll tuert emott
bewisat at Nils Månson hade dit burett en
stulen barkat hudh och lätit vpgiöra i skoor
och stöfflar det Anders Panck omsider bekiende.
Effter noga förmaningar bekiende Anders Pank
at tiufwen bar dit godtzet, och Anders kiöpte en
tiortell aff honom för en bössa, det andra godzet
bar Anders Panck i skogen och giömde vnder
en nidhfallen företop.
Item framkallades åter andre gångh den för
rymde knechten Måns Jönson i Elinge och eff
ter [..] formaningh godhwilleligen bekiende
at han gaff Nils Månson det rådet han skulle
stiäla ifrån hans granna, såsom och fick aff honom
sölffuerskiedan, den han i Dannemark bortsålt
hade, sampt och spennet.
Derföre effter han war i maskepij både i råd att
stiäla, deslikest giömma och dölia tiuffua
godtzet, såsom och lijka skielmachtige i rym
ningen, dömmer retten honom i detta tiuff
wagodtzet belongande Elinge lijka medh
Nils Månson. Och för den skull för det
de hade rympt sin phan, och icke betrachtatt
6r deras eedh ähra och redeligheet, vthan giordt sigh
till feltfychtige skielmar, såsom och för tiuffue
rit i Elinge, bleffue dee dömbde ifrån liffuet
effter det 17 Cap. i Konungzbalken och 6 Cap. i Tiuff:
Balken, och Nils Månson för det myckna tiuff
wagodtzet, till galga och gren, och aldeles ogiller
för sin gerningh effter för:de - 6 Cap. i Tiuff Balk:
ähr och hela häradtz vnderdanige begiäran, att
sådanne dristige tiuffuar och husröffuare, an
drum till sky och warnagell måtte straffadee
bliffua. Men belongande Anders Panck, om ho
nom kunne retten denne gången ingen dom fella,
orsaken han ähr beskyllat för mer tiuffuerij, och
der efter moste med flit ransakas.

Samma dagh kom för retta Jöns Anderson i
Priseboo en fogdatienare bleff anklagat at han
hade belägrat en piga Benchta Suens dotter
thet the båden bekiende, och säger Benchta at Jöns
hade loffwat henne echtenskap och der opå bedrogh
henne. Men Jöns näkar. Item bleff och Jöns
beklagat för wåldtecht hwilket sigh sålunda skulle
haffua förordsakat att denne förbe:de Jöns i Prisebo
och Nils Bagge en annor fogdakarll, såto i Oen
6v Oensiö prästagårdh och drucko, när dee wåro ful
druckne bad prästen dem lägga sigh i en säng
hwilket tilbud Jöns inthet achtade, vthan
gick till en annor gårdh i samma by der war
en löskåna Ingeborg Andersdotter, hwilken
effter barnn stodh vthan kiörke, och sade at han
hade befalningh aff fogden henne fånga och
fhöra i häradtzkistan, togh henne med sigh vti
it fengeherberge, och der wåltogh henne, detta
haffuer för:de Ingeborgh för monga beklagat och
bekiendt. Men Jöns Anderson i Priseboda näkar,
säiandes sigh inthet haffua med Ingeborg att
bestella. Item framkom Swen Faijason,
och clagade at Jöns Anderson och en enspennare
kommo hem till hans vthij hans frånwaro, vp
slogo hans kiellare, togo ööll emot hustrunes
willia, och när han drucken war slogh sönder
en gryta, men det bleff bewisat att för:de
Carll enspennare både vpslogh kiellaren och
sönderslogh grytan vpsattes till widare ran
sakningh.

Sanna dagh bleff edle wälb. Jöns Jöranson
till Fylleskogh commisz: vthöffuer Elgzborgz
7r Elgzborgz lösen, inwist till wälb. Truls Pedersons
gård till Öijhult, nemligen et torp i Sillesborgh
renter smör - 2 lb för 62 dlr.  Wälbe:te Truls
Pädersin för sijn egen person i Elgzborgzlösen skyldigh
war.

Samma dagh framlade lendtzmannen Matt
tis i Lunden Börge Pädersons befalningzzedell
som han vthij cammerskrifuarens nampn, N. Per
Erichsons skriffuit hade befallandes at Mattis skulle
lefuerera honom rästtet på Elgzborgzlösens 5
termin datt aff Toffta den 10 Augustij 1618
noch framlade han Börge Pädersons quittens på
19 ½ dlr som för:de Börge för 5 terminen vpburit hade
dat den 18 Augustij 1618 aff Börge Päderson skriff
wit och vnderskriffuit. Och effter samma zedlar
presenterades på tinget i Öslöff vthij begga stådt
hållernes närwaro, och Börge Päderson bestodh sine
zedlar, såsom och loffuade willia betala Mattis i
Lunden, det en nu inthet skiedt ähr, derföre
dömde retten at fogden med 4 nembdamen skul
le vthmiäta så månge peningar aff Borge Päder
sons bohagh.

Kom för retta Jöns i Esphult och sigh beklaga
7v beklagade at en rytter som ähr på togh Jöns
Swenson i Skiffteridt aff honom - [..]
i tildelningh öffuer det honom bordt, och bönder
ne ähre på nyt pantadt wordet, och bewistes mä
dan ryttaren hemma war, bekiende han sigh
skyldogh, och altidh vthloffuade sigh willia betalla,
hwilket witne de icke hade tilstädes. Derföre
bleff detta ährandet vpsat till walborgemese
tingh då skola witnen framkomma, och sedan
dömmas på saken, dy det ähr förlopet siu åhr
sedan detta skiedde.

Then andre dagen continuera
des med laghtingett.

Kom för retta en dansk man Christiern Jeppa
son i Ablilt oppå tridie tinget och clandrade
1/4 i Halleböke gårdh och effter hans wederparter
motuilleligen försittia laga stempningar,
och icke willia komma till tingh och lagligen
weria jorden, derföre bleff Christiern Jep
ason inwist vthij för:de 1/4 effter det 13 Cap.
i Tingbalken, och de som iorden besittia och inne
haffua, måge haffua åhr och dagh att win
na den vth igen.
8r Kom för retta Clemet Jönson i Wereberga, en vng
landtzknecht och bleff beklagat at han hade belägrat
thuenne quinfolk, nemligen Ingridt Måns dotter
i Wereberga een enkia och en piga Kirstin Jöns
dotter i Tiercköll och aflat barn medh både, dett
parterna bekiende. Derföre sakfeltes Clemett
Jönson effter det 3 Cap. i Gifft: Balk: för mö
krenchningh till peningar - 40 marker.
  cronan 13 marker 8 ortuger  
  målsäg: 13 marker 8 ortuger  
  häradett 6 marker 5 öre 4
  heredtzhöfd: 6 marker 5 öre 4

Och för enkian effter hon war löskåna sak
feltes till peningar - 3 dlr
  cronan 2 dlr
  häradet 2 marker
  häradtzhöfd. 2 marker


Samma dagh framsteltes för retta een lös
kåna Märit Jönsdotter i Kylhult, som en tidh
tiente lendtzmannen Nils i Kylhult, och ther
lät sigh belägra aff en tienstedrängh Jöns
Jönson lendtzmannens broderson hwilken haff
8v haffuer begiffuit sigh offuer grendtzen, och
tiänar i Danmark. Och effter lendtzmannen
icke giorde sit embete och togh dem i borgen
derföre dömde retten at han skall förskaffa
drengen igen eller swara till hans saak.

Samma dagh kom för retta Nils Päderson i
Boaridt och sigh beklagade hiemmerligen på mön
stringen i Moada 1621 inskreffuen till knecht
i staden för en förlammat nyskriffuen knecht
Jon Päderson i Östraby och bewistes att för den
roten som Nils Päderson stodh skriffuen vthij,
på vthskriffningzmötet bleff en warachtig karll
wthwaldh till knecht benembdh Per Påffuelson,
som gick egenom munstringen wid Moada.
Leckuäll egenom oret berettelse haffuer öffuer
sten edle wälborne Herreman Wrångell ta
git denne för:de Nils Päderson aff samma rota
så at thuenne karlar ähre skreffna aff en ro
ta, och för den andre roten som Nils Päderson
bleff löös giffuen ähr ingen knechtt.
9r Derföre och effter Nils Päderson egenom omildh
berettelse ähr oret skiedt, haffuer retten medde
lat honom häradtz bewis till nestkommandes
munstringh. Och ähr rettens betenckiande att
der en knecht endteligen skall tagas i staden
för Jon Päderson, då bör han tagas aff samma
rota, och icke 2 aff en rota, hwilket ähr emott
H.K.M.tz instruction haffuer och Nils Päderson
sochnenes bewijs att han nidhföll aff en byg
ningh på Stensnäs och aldrigh förwinner den
skadan.

Samma dagh kommo för retta Bencht och
Anders Nilsons söner, och här för retten bewiste,
at för någon tidh tilbaka bleff Anders Nilson vth
skriffuen. Och tå bleffuo både bröderne sams at
vthlega i knechtatiensten en warachtigh karll
benembd Nils Päderson i Tansiö hwilken leff
wer och tienar vnder compagniet ähr och med
på toget. Sedan bleff för:de Anders Nilson vth
skriffuen, tienar och vnder compagniet och ähr
på toget. Nu senaste vthskriffningen
9v bleff Bencht Nilson vthskriffuen, och moste
nu tiäna. Derföre ähr rettens ödmiuka begiäran,
att effter deras leijgde knecht tienar, dett måt
te recknas för Bencht Nilson, och Bencht gåffues
löös, helst effter hans broder tienar.

Samma dagh kom för retta en gammall qwinna
Elsa Pädersdotter i Kånna hennes dotter Benchta
Nils dotter medh sine nembste slecht och skyldmen
beklagandes at en fogdatienare Suen Jönson
haffuer i förleden sommar 1621 om midsommars
tidh, vthij Liunga prästagårdh hade ihiälhugget,
en tienstedrängh för:de Elsas son, Per Nilson, och
haffuer dråpet sigh sålunda förordsakat som här
effter antecknat ähr. Först framkom
Torkell Brånd, en god danneman, effter sin
afflagde eedh, witnade huru trettan förstt
ypnades inne i stugan. Widh de såto till bordz
om måndagz natten, togh Torkell Brånd en
kanna och med sin stalbroders tilhiälp drack
dråparen och hans stalbroder till, som sitian
10r sitiandes wåro widh det andra bordet. När kannan
war leffuererat togh dråparen Swen Jöns
on kannan, och medh sin stalbroder drack 2 andra
till, och effter den tienstedrengen som dräpen
bleff hade sat sigh till bordtz medh, förtröt thett
honom at Swen Jönson drack honom förbij, begyn
te trugas och giöras wreder. Tå fick husuärden
her Bencht i Liunga höra at drengen giorde sigh
onyttigh, gick till drengen seijandes, iagh satte
tigh at achta på mina giester, och skynda them alt
got till, och icke till att sittia widh bordet, och för
törna mina giester, bödh drengen gå iffrån bor
det och legga sigh. Något der effter en tim
ma widh pas, kom drengen igen, satte sigh hos
Swen Jönson, frågandes honom om han war en
horvnge, mädan han drack fram om honom, Suen
Jönson swarade, iagh kienner hwarken tigh eller
tina föreldrar, och inthet wet antingen du äst
echta eller icke, det kommer migh fögo widh.
När drengen begynte flux ifras, sade Torkell
10v Brand tilll drengen, kom ihugh du äst en tienste
drengh, thet står icke tigh till att begynna nå
gon trätta medh giästerne, togh vthij drengen
förde honom ifrån bordet. Då stegh Swen
Jönson vp ifrån bordet, gick vth, och när han
inkom satte sigh widh det andra bordett, me
nandes vndfly drengen, och en stund der effter
begynte andra fogdakarlar och en hop diecknar
discantister at tretta på gården, sönan för stugan
då gick Suen Jönson vth, togh sin weria
gick noran stugan, förty han wiste icke så
noga hwar de wåro som trettade, och kom gång
andes ifrån den westra natstugam, emott
ferstugedöran och drengen kom aff en ondh
hendelse och tilskynnande, vt egenom ferstu
gedöran, när drengen fick see Swen Jönson
togh han gienast på taket en stake, som han
ther i förrådh lagdt hade, säiandes till Suen
Jönson, tu skalt wara wälkommen, och som
han öffrade slaget, vthdrogh Swen Jönson
i hast werian, högh drengen et hug öffuer
11r örat och kinbenet, det andra i halsen, så att
han en timma der effter bleff dödh.
Item witnade her Bencht i Liunga at han kal
lade drengen fram för sigh, förmante honom at
gå och lägga sigh, och drengens söster Benchta
stod hos, då swarade drengen sin husbonda gan
ska snöppeliga, såsom och affwiste sin söster och
inthet rådh wille wedertaga. Item bekien
ner och drengzens söster Benchta, at hon stodh
hos och hölt vthij sin broder tå han slagen bleff
och bekienner at alla omstendigheter till drå
pet ähre sanna befunna. Item framkom
en skräddare Isak Jönson benembdt och effter
sin afflagde eedh sålunda witnade, at om
lögerdagen strax de kommo till Liunga,
föllo sådanna ordh emellan Suen Jönson och
drengen, först när Suen Jönson Isak
Jönson och andra aff fogdens Gudmundh
Gudmunsons tiänare framkommo till
11v Liunga prästagårdh begiärade Swen Jönson
att den samme drengen först skulle förskaff
a dem got gräs och bete till deras hästar,
då swarade drengen krokot, och elliest aff
lade Suen Jönson medh snöpeligit munbruk
och någre ord fölle dem emillan, när Suen
Jönson gick der ifrån sade drengen till I
sak Jönson, Jon Torkelson och flere der
hos stode, i skolen se lust hwilken mundslagh
här skall på stan wancka för en fogdakarll.
Detta ährandet bleff hemstelt vthij rett
tens betenckiande, och nembden påmintt,
att de effter det 2 och 12 Cap. i Dråp Bal
skolle beskoda thens dödes bråt, om drå
paren giorde gerningen aff retta liffz
nödh trengder, eller aff wällust, och sedan fel
la der öffuer en retwijs sentens och dom,
och effter acternes innehåld, såsom dråparens
och then dräpnes söster Benchtes, deslijkest
och witnes bekiennelse finner retten hos
den döda stoor skull och brott. Först derfore
12r at han som war huswerdens stadde hion, och
borde medh all tienst och ödmiukhet på sin hus
bondes wegnar fegna giästerna, och dem till
godo tiena, och icke medh hårda olydeliga ordh an
tasta, hwilket honom nu på sin döde mull, bliff
wer rechnat till öffuermodh och högferdh.
Sedan haffuer han gåt i et hatefult modh och
argt vpsåt ifrån lögerdagen in till måndagz
natten emot Swen Jönson honom vthan
all wedskap, och för det tridie söcht all lä
genhet och oskeligh ordsaak, till kijff och tretta
medh Swen Jönson, och han haffuer vndra
git medh honom toleligen, och inthet welatt
hans buller antagit, rympt säte för honom,
och gierna welat warit honom quitt.
Till det fierde recknas honom till stoor
skull, at han aff wredes moodh vthan försyn
snöpeligan affuiste sin matfader her Bencht
i Liunga och hans hustru, som befaltt honom
wara roligh och stilla, lägga sigh och soffua
ölet bort, såsom och trugade sin egen sö
12v söster, och henne medh wrede affwiste, och ing
en godh rådh wille wedertaga, och till dett
ytersta, när drengen kom vth om ferstuge
döran, hade lätet legat stakan stilla på taket,
och inthet grepet till slagz, så hade vthan tuiffl
Swen Jönson låtit sittia werian i skidan,
och inthet grepet till wern, derföre drages
alt här till skulden in på den döda. Men när
man ser på ipsum factum befinner retten att Swen
Jönson haffuer hafft rummit yppet, och hade wäll
kunnat vndanfly om han hade welat, helstt
effter drengens söster som slagen bleff höltt
vthij honom, williandes så mycket hon förmåtte
hindra sin broder hans onda vpsååt. Men dett
Swen Jönson i druckesmåll, och för theet
förtreet honom aff drengen tilfogat war,
gaff sigh medh hast till drengen, hög honom
thuenne huggh, och man finner ingen åwerck
an hos den döda, det kan retten på samuetz
ens wegnar icke dömma för nödhdrååp, vtan
för it hastigt offörmodandes williedrååp, och
13r för den skull icke kunne effter det 2 och 12
Cap. i Dråp Balk. befrija dråparens lijff.
Men doch leckuall effter den som dräpen bleff,
gidk Swen Jönson effter medh argheet, och ähr
i sådant vpsåt fallen, derföre haffuer heela
häradet, och nembden bedit för honom. I
lika måtto then dödes fader, hwilken för en
månadt eller 2 sedan ähr dödh bleffuen, haff
wer oppå sin sotesengh, icke allenast sielfwer
giffuit dråparen en trygh wenskaap vthan
och troligen förmanat sin hustru barn och nemb
ste slecht, att de ingalunda skola så effter
dråparens lijff, vthan giffua honom wend
skap och läta Gudh haffua hemden.
Derföre haffuer dens dödas moder medh sine
barn och nembste slecht, såt här personligan
för retten, och icke allenast giffwit sielfwer
dråparen en tryg wenskap, vthan iemuäll
på det aldra vnderdånligaste tigga konung
ens nåder och fella forbön för dråparen, och
willia för deras målsägande rett henda för
sin slechtman en lideligh boott.
13v Samma dagh kom för retta Per Benchtson
i Trotteslöff, och sigh beklagade, at en liten
stalpeijk, och wanwettingh, och ryssapoik, som
tiente lutnanten Jon Börgeson, och honom giä
ste, skiött effter en kaija som sat på ladetaket,
och tolken fasnade i halmen, vpbrende en ny
lada medh loda och 2 rum, medh fähus till 60
alnar bygningh, sampt höö och säd i mars må
nadt. Och effer poiken war en wanueting
såsom och strax förlop sin tiensten, och han haff
wer inthet hos honom tilgå. Derföre och effter
thett faller bonden för:de Per Benchtson swårtt
at skatta och tillijka vpbygga gården, der
före feller retten en vnderdånigh förbön
för för:de Per Benchtson at han måtte niuta
en åhr frijheet på sin ½ skattagårdh i
Trotteslöff, i wissa och owissa perseglar.

Ett cronoheman Stråhult i Wråå sochn
förbrent aff wådaeldh, allehelgonne tidh, al
ler fägården höö och sädh, begiäre en åhrs
frihett i wissa och owissa perseglar.
14r Then tridie dagen continuerades
medh lagtinget.

Samma dagh kom för retta Swen Ebba
son i Kylhult, medh sin hustru Ingridt Jönsdot:
beklagandes at en vngh knechtt benembdh Ebbe
Jönson i Dotebygdh i Traheridtz sochn, haffuer
nu i walborgemesse tidh vpå wägen till mun
stringen i Rydaholm, vthij Rhon, ihiälslagit för:de
Suen Ebbasons son, Nils Swenson, en ny
skreffuen knecht. Och haffuer dråpet sigh
sålunda förordsakat och begiffuit som nu fölier.
Först framkallades witnen som hos och när wå
ro, när dråpet skiedde, nemligen Benchtt Kiel
lason, Per Åkeson i Sonema, Thor Nilson i Tra
heridt giorde deras salighetz eedh på lagh
bookan, att thee wille beretta sanningen, hu
ru det dråpet förodsakades och tilgick i Rhon.
Och beretta sålunda, at när knechten som i den
ena stugan hade tagit herberge finge sigh
mat kiöpte ther en ölskåll, och Nils Swenson
kom in och badh giffua sigh drijcka, när han ha
de drucket sat Ebbe Jönson och Per Åkeson tilho
14v tilhopa, i bencken och fingo maat. Då begynte
Nils Swenson öffuerfalla Ebbe Jönson, medh
elach mundbruuk kallande honom hunsfott,
lichnade honom wijdh en hop oskäligh creatur, he
ster, stoodh hundar, och annat oquemligit, då badh
Ebbe Jönson honom gierna at han wille wara
stilla, och låta honom medh fridhen, een gam
mall kneht Vdde i Traheridt, lärde honom
då begynte han öffuerfalla den gamble knech
ten, medh oskiäligt mundbruuk, dernäst och
deslijkast de andre knechterne, togh vthij ho
nom, vthdrogh puniorten, stack i deras kläder,
sedan gick Nils Swenson vt i den stugan
där han hade länt huus, och fick sigh maat, och
mädan han vthe war bar hustrun och bonden in
sengekläder till knechternes behoff, och en
piga fick Ebbe Jönson en dyna, seijandes
haffuer iagh icke mher at hielpa, så må du
haffua denne dynan vnder tigh, och knech
ten giömde dynan vnder sätitt till des han
fick weta hwar han skulle ligga, omsider bleff
honom loffuat att ligga i en benck fram
15r framman vngnen, dit gick han, och den gamble
knechten Vdder, affklädde deras kläder, heng
andes belte och kniffuar på weggan, och gingo
i skiorterne, sättiandes sigh för spisen, kiö
pandes een öölskååll widh dee så såto kom åter
Nils Swenson in i deras stugo, badh giffua
sig dricka, och de skienckte honom. När öl
skållen war vthdrucken, gick den gamble
knechten at kiöpa en annor ölskåll, och som
han kom på gården kom Nils Suenson, togh
vthij ölskålen, bad giffua sigh dricka, Vdder
swarade näij, will thu dricka så må du kiöpa
effter du haffuer ölet i dit herberge, Vdder
gick in medh ölskållen och Nils Suenson gick
i sin stuga, och han och hans stalbroder samman
skote på mannen 1 ½ runstycke, och de begynte
dricka, när de wåro druckne, begynte Nils
Swenson truga och vndsäga knechterne i
den andra stugan, lop wreder och galen, in
vthij den andra stugan, der knechterne
15v mest hade lagdt sigh, men Ebbe Jönson
stodh medh dynan achtandes lägga sigh, tå
togh Nils Suenson i dynan säiandes iagh
skall så wäll haffua cläder som tu, husuer
den swarade gack i den stugan du haffuer
länt huus och bed om kläder, inthet skall tu
truga kläder aff mine giester, tå gick
Nils Suenson fram till en knecht som
lågh i högsätett, drogh honom till golffuet,
då begynte husuerden så wäll som knech
terne bidia honom för Gudtz skull att gå
vth, men det kunne inthet skaffa, vtan
Nils Suenson satte sigh på sätet, ropan
des Ebba Jönson till sigh, Ebbe swarade,
hwadh will tu gick strax till honom, och
Nils Suenson togh både Ebbes hender,
sättiandes en hand vnder huar armen, hölt
ådt det föresta han förmåtte, säiandes till
Ebbe, hwij spottade du på migh, Ebbe näka
de och försuor sigh at han inthet spottadt,
16r tå grep Nils Suenson till punierten, slogh
till Ebbe Jönson, och han gaff sigh affugh vndan,
vp till vngzbenken, och Nils folgde effter medh
slagen, då grep Ebbe i hastigheet till beltet
som hengde på weggen, och togh sin stalbroders
kniff, och i redhuga slogh till Nils Suenson
itt slagh, så at han strax nidhföll döder.
Detta dråpet medh sina omstendigheeter, bleff
hemstellt till rettens betenckiande, at de
skulle skoda dens dödes brot, och noga ransaka
om dråparen war trengder eller icke, så all
den stundh det ähr aff achterna klart at den
som döden leedh haffuer sigh mycket förgrepett,
2 gånger gåt vthur sit herberge, till de andre
knechterne, och altidh stelt sigh illa, sökiandes
tilfelle och ordsaak till perlemente och de haff
wa medh tolamodh andragit, och hans galenskap
inthet achtatt. Men den tridie gången han kom
igen, då förgrep han sigh emot hemfridh,
i det han söchte bondans giäster och dem feijdade,
16v emot huswerdens förbudh. Eliest belongande
sielfwa dråpet ähr clart at Nils Suneson
medh wredes modh och argt vpsåt, kom triddie
gången werder igen, ebland annor wåldtzuerk
an, kallade dråparen till sigh, togh både hans hen
der, fast, beskyllade honom at han spottade på honom
hwilket alt war osanningh, och i det samma
slogh till honom som stodh i bara skiortan medh
punierten, fölgandes flux effter medh hastigh
slagh, och dråparen hade ingen vndflycktt, vtan
måtte weria sigh medh det han finna kunde,
det dömbde retten för nödhuern, och för den
skull icke kunne dömma dråparen ifrån
lijffuet, effter det 2 och 12 Cap. i
Dråp: Balk: vthan målsägan till en lidelig
boot.

Kom för retta en piga Elin i Staffzsätra
beklagandes at fogdakarlen Jöns i Prise
boo, brödtz medh henne, williandes henne
wåltaga, vthij en skiutzresa, stegh 2
gånger aff hästen och war i ferde medh
17r henne, vtdrogh suerdet, hotandes henne medh
hugg, och leckuäll icke slogh till, eij heller sön
derreff hennas cläder, eij heller fick fremia
sin willia, bekiende och Elin at hon icke war
i så stor nödh, at hon trengde till at ropa, dy
fogdakarlen war så öffuer fuller at han
inthet förmåtte.

Kom för retta Ingeborgh Andersdotter i
Onsiöö, beklagandes at Jöns i Priseboo, kom druck
en ifrån Onsiö prästagårdh en morgon tide
liga, och sade sig haffua fogdens fulmacht
at fånga henne, dy hon war en löskåna, och
3 weker tiförenne fåt barn, och stodh vthan
kiörko, togh henne medh sigh vthur stugan,
vthij it herberge och säger at han wåltogh
henne, men Jöns i Priseboda beretter
sålunda, at han kom dit om morgonen, gick
in i stugan, sade sigh willia henne förhöra,
at vthfråga huem war barnafaderen, bad
henne gå medh sigh vth thet hon och giorde,
och folgdes ådt till fähusdöran, och Ingeborg
17v gick fhöre i fähuset och Jöns effter, och der
säger hon, at han henne belägrade, men Jöns
näkar på det högsta, at han inthet hade medh
henne bestella. Nu bekienner Ingeborgh att
hon onöd och otuingat aff egen frij willia
gick i fähuset, sedan bekienner Ingeborg
at Jöns folgde henne vthur fähuset in i
stugan igen, och hwarken grät eller cla
gade, eij heller clagade för en en månadtt
eller 2 der effter, befinnes och at Inge
borgh ähr en lösachtigh meniska, der till
tölpelt och wetlöös, och effter för:de Ingeborg
rettade sin ordh bekiendes at hon aff andra
der till rådd war, at hon sådant taall be
gynna skulle, derföre gaffz henne ingen
wisordh och Jöns bleff fridömbdh.

Samma dagh framkom en piga Benchta
Suensdotter hwilken haffuer tient Pri
sebo Jönsen, och bekienner at han henne be
lägrat haffuer, och at Jöns loffuade henne
echtenskap, och för en han fick hennes wil
lia försuor sigh medh monga eder at han
18r wille wigas widh henne, thet the på både sidor
bekiende, belongande lägersmålet, men Jöns
näkar at han icke loffuade henne echtenskap,
eij finnes heller witne, eij heller gåffuor, el
ler någor godh echtenskaps techn, och effter
retten icke kunde beueka Jöns att taga
henne till echta, derföre vthfeste han för
mökrenchningh effter det 3 Cap: i Giffto
Balken peningar - 40 marker.
  cronan 13 marker 8 ortuger  
  målsäg: 13 marker 8 ortuger  
  häradett 6 marker 5 öre 4
  häredtzhöfd. 6 marker 5 öre 4

Men för Elin i Staffsätra som han brödtz
medh effter der icke synes klädereff, blåd
nat eller blodhuite, eij clagas heller der
vthöffuer, vthan Elin bekienner at han
så drucken war at han alzinthet förmåtte,
vtan hon war honom öffuermechtigh och han
inthet henne, derföre dömbdes Jöns frij
för edtzöre brott, effter det 12 Cap: i Edtz
öre Balk: deslikast och Elin till sin ähra frij
dombdt, och wäll behållen till sit goda nampn,
men leckuäll för Jönses onda vpsåt, och för
18v han brödtz medh Elin, dömbde retten att
han måtte straffas medh fengelse, till
watn och brödh i Hampneda kista, vthij
en månadt, at späkia kiötet hwilken dom
bleff exequerat.

Gårdar vpbiudas
½ Swineberga på 4 ½ skeppelan när - 1
Moslunda itt torp - 1
½ Linnefall på 8 skeppelandh när - 1
1/4 aff Ånäs - 1
1/4 aff Bohuk - 1
1/3 vthaff 1/4 i Boarp - 1
½ Norregården i Berghem - 1
Lunnarp - 1

Kom för retta Lasse i Moanäs, och sigh
beklagade at Gudmun Gudmunson hä
redtzfogden icke en nu haffuer contenterat
och betallat de oxarnne han aff honom ta
git haffuer, effter som fogden på tinget
i Öslöff, den 30 Nouemb: i begge stådt
hållernes närwaro, vthloffuade, derföre
19r dömmer retten att fogden Per Oloffson
tager aff Gudmun Gudmunsons rest, och
betallar Lasse i Moanäs, och steller honom
clagelös.

Samma dagh kom för retta Nils Bugge
i Skaarp, fulmyndigh på Jöns Rasmusons
wegnar i Tommaridt, och bekiende at han
hade sålt Börge i Tommaridt en tridingh
vthaff en ½ fierdingh i Tommaridtz gård
och derföre vpburet rigz daller - 16 str och
en tynna rogh, Item framlade Börge
Larson it lagafångz breff giffuit aff
wälb: Nils Siöbladh till Rönnäs Anno
1603 then 12 Junij, å rettan tingstadh Hampn
eda, ther vthij förmäles at Börge Larson
laghligan haffuer kiöpt halffuer fierdingen
aff heela Tomaridtz gårdh, och derföre giff
wit jordh och päningar till hundrade fem
tijo thuå dlr. Item framlades och it laga
fångz breff giffuit aff Nils Eskelson 1620
den 3 Februarij förmälandes at Börge Larson
haffuer lagligan kiöpt en tolftingh aff
19v samma gårdh för 40 dlr tyst och danst myntt,
så at Börge nu äger halfwer Tommaridtz gård.

Samma dagh framfördes för retta en landz
knecht Knut Torson i Hynderidtz sochn, i
Bockzhult hwilken ähr beskyllat, at han skul
le haffua dräpit och ihiälslagit en gammall
tiuff Suendh Päderson, barnföd i Danmark
hwilken war en driffuare och ostadigh
man, hade möcket wijstas här i Swerige,
och sigh för en skomakare vthgiffuitt,
giffte sigh i Swerige i Askeridtz sochn
i Widbo häradt, denne hade giffuit sigh
i selskap med en annor tiuff Lars Päderson
och vthi Jära widh Jönekiöpingh stulett en
häst och it stoodh, förde hit i Synnerboo hä
radt, hästen såldes i Liungby och stodet der
samma stadtz. Nu bleffuo denne tiuffuar
na bespeijade, att dee icke wåro rette i de
ras ährander, derföre gåffuo sigh tilsam
mans denne effterskreffne knechtar,
Knut Torson Rasmus i Hynderidt, och
Per Larson i Haralshultt, drogo effter
tiuffuarne på grendtzen. När dee
funno
20r tiuffwarne, stego de medh alfwar till
både tiuffuarne giffua sigh till fångar,
tå swarade den tiuffuen Suendh Pä
derson, inthet giffuer iag migh för så
dant folk, grep gienast till werian, då
slogh Knut Torkelson gienast till honom
medh en kiäp, i huffuodet, Per Larson
slogh honom och med en kiäp i hoffuodett,
och sedan gåffuo tiuffuarne sigh till
fånga, när de hade bundet tiuffuarne,
satte the them på hästerne, förandes
den emot häredtzkistan, när de kom
mo på wägen vthij en stenhargh störte
tiuffuen sigh aff hästen beklagandes, och
medh huffuodet i en hall, så at hiernen sat
på hallen, och han aldrigh tallade ordh, ty
huffuodet sprack mit i tu och heela hiernen
wthföll. Men de andre tiuffuarna lades i
häredtz fengzlet. Så hende sigh at en
annor tiuff som hade stulit i Vpland i [..]
sochn, en heell hop sölffuer och päningar,
nemligen Påffuall, och rymde hit nidh till
20v grendtzen, bleff fången och vptagen, aff
en post Börge Halffwarson, lades och i hä
redtz fengzle brede widh den andre tiufuen
Lasse Päderson, men posten togh sölffuer
och päningar så mycket tiuffuen i Vpland
stulit hade, och förde medh sigh till Stocholm,
vthij midler tidh toges tiuffuarne vthur
härededtzkistan, andtwardandes thuenne
fogdakarlar, Per Swart och Per Anderson,
i hender at föras ådt Jönekiöpingh, och på
wägen i Ösboo häradt i Tånne gierde, der
römde tiuffuarne aff wangömmo åt skogen.
Hwadh sigh belångar de huggh som Knutt Torson
och den andre knechten lade på tiuffuen, eff
ter thett bewistes här för retta at tiuff
warne wåro tuå frijska karlaar och arga
skalkar, och knechterne der emodt icke mer
en tree, och tiuffuarna grepo till wern,
derföre om så hade henda kunnat, och tiuff
uen för:de Lars Päderson hade lidit döden aff
de huggh knechterne vthgåffuo, då döm
mer retten honom oguller, förty om tiuff
wen hade rent werian egenom knechter
21r knechterne tå hade thet bleffuet der widh,
derföre dömmes Knut Torson frij, in
till des någon åklagare framkommer, tå
skall i deras närwaro fellas fulkomligh dom.

Samma dagh bleff anklagat at Jöns i
Prisebo hade skutit itt diur det han och
godhwilleligan bekiende, det vpetitt och nöt
i sin huus, derföre sakfeltes till att vth
giffwa effter H.K.M.tz straffordning
oxar - 3 str.
  cronan 2 str
  w Stellan M. 1 str


Kom för retta Anders Gudmunson i
Felleshult, en gierdeman, hwilken hade wa
rit i Wästerwik och leffwerat denne eff
terskreffne perseglar, spannamåll - 50 tnr
kiött och flesk - 80 ½ lb. smör - 15 lb.
och clagar at sedan han hemkom, och fog
den Gudmun Gudmunson hade recknat med,
haffuer han öcht perseglarne medh peningar
nemligan på huart lb smör - 1 ½ marker. på huar
tna spannamåll - 1 marker. på huart lb kiött
och flesk - 4 öre. huilket deras clageliga
21v ährande bleff tagit till ransakan. Så
bleff bewisat att Gudmun i Felleshult, hade
för spannamålen, hemma aff bönderne, ta
git peningar - 9 marker och sedan försle löön aff
hwar gård peningar - 3 marker. När de kommo till Wä
sterwijk vpkiöpte de tna spannamåll för
- 7 marker, en kiötett och smöret hade de för
mästaparten medh sigh, men thet the kiöp
te gåffuo de 5 marker för pund smör, och för
pun kiöt 20 öre, Nu leffwerade för:de Gudmun
i Felleshult igen gierda perseglar i ko
nunges prowiandtz huus, vthan gingo till
skiepsskriffuaren och giorde kiöp medh ho
nom om alle föreskreffne perseglar, och han
gaff dem för gierda perseglar, som det galt
i kiöpstan, och qwitterade Gudmun pening
ar och inga perseglar, och när qwittensett
war öffuer slagit hade han qwitterat tne
spannamåll för 8 marker. lb smör 5 marker. lb kiöt
och fläsk - 20 öre. Och effter Gudmund i
Felleshult hade tagit stoora legor aff
sochnen, dömbde retten at han sielff
skulle vpfylla och betalla det som i qwit
tenset fattades. och hålla fogden skades
22r skadeslös, så wäll som och bönderne, helstt
mädan han sielff hade giordt sigh der öff
wer, målsman, och kiöpslagat medh chro
nones vthlagor.

Samme dagh framsteltes för retta thuen
ne fogdatienare, Jacob Jönson och Föringa
Suennen, och blefuo anklagade, at de hade
giort oret i Tutaridt medh pantningh öff
werfallet och slaget bondan Jon Prångare i
sin egen stuga, sår blådnadt och blodhwijte, hug
get i hans bordh try huggh, slagit honom nå
gre munslagh, här om witnade Nils Anders
on i Tutaridt sålunda, at när de kommo i går
den, kom bonden vth, strax talades honom
illa till för klöffueskatten, bonden när
han sågh de wåro druchne och galne, gaff
han sigh affugh i en vrå, då slogh förstt
Jacob Jönson till honom medh handen, wil
liandes drabba honom på munnen, men bon
den hölt armarna för sigh, då sade Föringa
Suännen, vij töffua så skall tu slåå, slogh
så till bonden medh både henderne, först uidh
dett ena kinbenet så widh det andra,
22v Tå gaff Nils Anderson sigh fram och
wille hielpa honom, då vende Jacob til ho
nom med werian säiandes, din skielm
will thu hielpa honom, och medh det samma
kom bonden ådt stugan, och ingen drista
de sigh till att fölia, eller honom vndsettia
Jon Nilson i Skoghzgårdh witnade, att der
syntes it huggh i stolpen, och 3 huggh i
bordet. Detta bleff vpsat till widare ran
sakningh.

Samma dagh kom för reta en vngh dräng
Nils Jönson i Bohult, hwilken ähr kommen
i röchte för en piga Nills Pädersdotter,
tilfellet och ordsakan, at de funnes tilho
pa vtij Askenäsa gierde, det och parterne
bekienna, at dee ther oförmodandes möttes
ådt, men dee näka till någon gerning,
och effter både parterna näkia, och [..]
icke witne, och Lasse i Torp som kom till
dem i gierdet haffuer giordt sin salig
hetz eedh, at han sågh med dem ingen oäre,
eller någor licknelse till lösachtigheet
derföre bleffuo dee frijdömbde.
23r Samma dagh framsteltes för retta, An
ders Panck i Loffzgården hwilken haffuer
hafft widskap och omgenge medh en tiuff
Nils Månson, och kiöpslagat medh honom,
och sedan giömpt och dolt i sin huus och skogh en
hop tiuffuerij vnder en företop, thet för:de An
ders bekienner, Item ähr och Anders Panck
beröchtat at han sielf triddie skulle haffua
stulit något godtz i Rataridt. Noch vthij
Werset der möcket godtz bleff stulitt
för hwilket godtz han och ähr mistenchtt,
derföre lades Anders Panck i häredtz
fengzle till widare kundskap och ransakan.

Kom för retta Amundh i Lindhultt,
vthfäste en 6 manna eedh, at han betallade
S Swen Suenson oxar - 3 str för
det giellet och löfftet som han gick vthij
hos Oloff Kremmare, i Laholm, till
nästa tingh, och när Amundh haffuer
gått och giort lagen, skall Swen
Sonasons arffwingar betalla gellet.
23v Samma dagh tallade Nils i Hellerne till
Gisle i Tranhult, om 18 dlr peningar han gick
i löffte för, Frende Päderson i Stensnäse
torp, för de oxar han aff Nils i Hellerne
borgat hade, det och Gisell bekiende, der
före dömbde retten at Gisell må wara sin
och loffuen stendigh, och betalla Nils i Hel
lerne förbe:de 18 dlr peningar.

Samma dagh framlades i retten Konung
M.tz alles wår nådigeste konungz och her
res vnderskreffna och förseglade man
dat. dat Stocholm den 30 Julij 1621
förmälandes att then oendeliga trettan
och clagan om skiutzningh, skulle bijleg
gas och förkommas, helt widdh denne
stoora konungz wägen. Derföre bleff nu
giordt en sådan ordningh. Först att
mantalet widh wägen, så många man
medh omlagningh nå kan, skatte crone,
2 frelse emot en recknade, sedan
bleffuo de andre som ifrån wägen
24r fierran boandes ähre, och recknade, och be
löper sigh dobbelt emot, så at en bonde som
widh wägen boandes ähr, skall haffua
thuenne skatte eller cronegårdar eller
4 frelses gårdar, och bleff nu till widare
proff, affsagdt, at de som ifrån wägen bo
andes ähre, skolla giffua de som widh
wägen boo, och dageligan skiutza, peningar
- 1 dlr eller des werde och ehrliga betalla
innan walborgemesse dagh, eller böta hwar
hwar 3 marker och vthlegga både peningar och böter.

Samma dagh bleff afftalat, emillan Påff
uall Jönson i Tiushult och hans medharf
wingar, at de skulle giffua Nils i Kyyl
hult, aff det bördtzhellet hans föräldrar
vpburit hade för Qwarnegården peningar - 6 dlr
och 10 dlr skulle bönderne som boo på Qwar
negården vthlegga, eller och Lars Krem
mare, ifrån sigh betalla så frampt han
will flöttia till gården, och på tijo daller
drager Nils i Kylhult skada, eller
24v eller der Nils i Kylhult får Qwarnegarden
igen, då skall han der haffua sina peningar
nederlagda, och gården i possesion, så lenge han
förmår bruka gården och giöra der aff
skat och skull.

Framsteltes för retta Lars i Gräsholma
i Traheridtz sochn, en skattabonde och blef
anklagat at han hade hugget 3 gröna e
ker. Derföre han sakfeltes till peningar 9 marker
Nils i Dotebygdh för 8 str peningar - 6 dlr
Börge i Gröne för 2 str peningar - 6 marker
Thor i Sonama för 1 str peningar - 3 marker
Per ibidem för 1 str peningar - 3 marker
Suen i Dotebygd för 1 str peningar - 3 marker
Jon Päderson i Sonema 1 st peningar - 3 marker

Samma dagh kom för retta häredtz
skriffuaren ehrligh och wälachtigh Börge
Päderson och vpböd sigh för heela häradett,
tilfrågandes them om de hade honom
något till at beskylla i en måtto eller
annor, då wille han swara hwariom
effter sit kieremåll, till lagh och rett,
25r lida och omgella hwadh retten effter skiä
ligheet och noga ransakan funno honom brodz
ligh wara, her till swarades aff präster
skapet, nemligan lendtz och fierdingzmen
sampt krigzfolket och menige almoge, at
de inthet hade beskylla Börge Päderson,
thet hans ähra och goda nampn kunde wa
ra till förkleningh, vthan gåffuo honom
det witnesbörd, at han hade giordt hwar
iom och enom lika och rett, och eliest sigh så
förehållet i leffuarne och omgenge som
en ehrligh man egnar och bhör.

Kom för retta Ingemar i Berghem, medh
sin hustru Benchta och vthfäste en 12 manna
eedh, att hennas fader Oloff Jonson, icke
hade denne effterskreffne söskonne, 
i liffue den som slagen bleff, Erich Olson,
Anna Olofzdotter och Botill Olofzdotter,
hwilken lagh honom bleff förelagd gåå
och fulgiöra till walborgemesse tingh,
Her emot vthfeste Swen Hansson
25v i Lunnarp en 12 manna eedh, att denne
try barnen, wåro i leffuandes liffue.
och arfde deras fader, i lijka rett som Jon
Oloffson. Och om begge parterne blefuo
laghfhöra, tå skall eden vplätas, på Ing
emars och Benchtas sida, och de moste först
sweria om de kunna.

Samma dagh kom för retta Per Gudmun
son i Berghem, och bekiende sigh haffua sålt
sin nembste bördaman Linnor i Kånna och
Jöns Suenson i samma gårdh 1/8 aff gården
i Kånna, och derföre vpburet peningar - 40 dlr
och it huffuodkläde, både för jord och arf och
ethlöffuet. Item haffuer Linnorm
arft en half åttingh i samme gårdh, så att
han med arff och kiöp äger en heell åtting,
noch ähr witterligit at Lindorm haffuer
sålt aff sin hustrus jord i Quenslöff till
18 dlr och inlagdt i Kånna gårdh, och
Jöns Suensons hustru Ingeborgh
haffuer arfft en half sextondell i samma
26r gårdh, och en sextondell kiöpt medh sin man,
och ähr en heell fierdingh aff aller gården.

Kom för retta Ebbe i Hiulsnäs, fulmyn
digh på Jon Kiellasons wegnar i Bohuk, och
tingskiötte för:de Jons mågh och dotter, Jon
Benchtson och hans hustru Elin Jönsdotr
i Bohult fierdingen aff heela gården, för
peningar och sölffuer - 72 dlr för iord
arf och ethlöffuet.

Biershult en ½ gårdh - 2

Kom för retta Per Jonson i Grisliunga
i Danmark boandes, i Wiltoffta sochn, be
klagandes, at han någre gånger haffuer
stembdtt Jon Håkonson i Eleböke, till
tingz, at swara honom till en fierdingh
i Wekaboda gårdh i Markaridtz sochn, der
vthij han på sin hustrus Elinas wegnar,
förmenar sigh haffua en sösterlodtt, der
före bleffue dee som boo i Wekeboda her
aff retten stemde till walborgemesse ting,
26v medh breff och documenter och hwadh dee
tenchte till at förswara gården medh,
eliest tapa saken.

Samma dagh kom för retta Jon Prång
are i Tutaridtt, en skattabonde, och cla
gade, att Gudmundh Gudmundsons tiä
nare Jacob Jönson och Föringa Suennen,
hade giort honom oret och kommit öffuer
druckne i hans gårdh, och vthpantade klöf
we skatten som der rästade, när Suen kom
i stugan sade han till Jon, hwar ähre dina
klöffueskatz peningar, Jon swarade Gud
mun Gudmunson haffuer giffuit mig
dagh till han kräffier sielffuer.
Swen sade det ähr löngn husbonden
haffuer befallat os vpkräffia rästet
då wende Suen emot döran och wille
gåå vth, och föll 2 gånger widh golff
uet, i sin druckenskaap, och Jon halp
honom vp, när dee kommo vth på gården
tallade Jacob Jönson till honom på
27r samma sät, om klöffwaskatten, och bonden
swarade honom som tilförene för:t är.
Då slogh Jacob Jönson på munnen, då sadhe
Swen neij du kant inthet slåå, så skall
tu slåå, slogh så först medh den ena handen
så medh den andra, Jon på munnen, när
Jon vndslap gaff han sigh ådt stugan, i sitt
höghsäte, Jacob och Suen lopo flux effter
med deras dragne werier, och Suen högh
3 hugg öffuer bordet, och Jacob stack ådtt
honom medh werian, då fick bonden hwar
ken såår blådnat eller blodhwite, ähr och
bonden förlichter och beder för dem, och be
kienner at han ringa skada, fåt och be
kommit haffuer.

Item bleff och beklagat at Swen i
Föringe hade tagit et stoodh ifrån wälb:
Nils Siöbladtz ladegårdtz bonde, vthe
på markan ifrån Per Jönson i Ifla
bonden owitterligit, och redh vth till
Markaridt 3 stoora mijll.
27v Item clagade och Per i Rydh, att för:de
Suen hade vptagit på marken hans stodh
honom owitterligen, och redh till Beck ½ mill

Iten haffuer Suen slagit Oloffz hu
stru i Horsnäs medh en dragen weria
monge blådnadher, Jacob och Swen sat
te löffte till nästa tingh, och till Gud
munn Gudmunsons tiänare hemkommo.

Anno 1622 den 14 Junij stodh
laga tingh i Sunnerbo häradt, vthij
Eplenäs, öffuerwarandes konungh Mtz
befalningzman ehrligh och försichtigh
Per Olson sampt häradtz nembdh.

Nemden  
Esbiörn i Lönshult Ebbe i Hiulsnäs
Måns Botelson Anders i Bråna
Jöns Jeppason i Rydh Anders i Berghem
Nils Bugge i Skaarp Bencht i Vllarp
Per Benchtson i Trotteslöf Lars i Alanskiöp
Gisle i Tranhult Gudmund Carlson

28r Samma dagh kom för retta, Måns Nilson
i Beckaridt, och sigh beklagade, at Per Carl
son i Trotteslöff, haffuer honom ifrån
pantat et par oxar för 4 tnr spannnamåll
som Måns Nilson hade tagit vthaff Cånna
kiörkeherberge, så bleff sålunda bewisat,
at Per Carlson hade förhandlat och förbytt
aff hospitals förståndaren, i Jönekiö
pingh 16 tnr spannamåll, och leffwerat igen
i Jönekiöpingh, och nu Per Carlson hade
giort contracht medh de fattiges förstån
dare, inrymde han Måns Nilson i sin byte
till 4 tnr derföre drogh Måns Nilson till
Jönekiöpingh och kiöpte 4 tnr spannamåll
i Liungarum och leffwerade i hospitalet,
der opå han haffuer got bewijs, aff förstån
daren. Derföre effter Måns Nilson, in
thet haffuer tagit mher än han leffuere
radt, dömbdes oxarna tilbaka igen.
28v Kom för retta Bencht Madtzon i Flattinge
och witnade om den almenningh, som inta
gen ähr till wälb: Christiern Lillies gård
och säger at halfparten aff den intechten
ähr almenningh och ähr skiedt crongården
förnär.

Item witnade och Per Jonson i Sunnett och
witnade at i den förra danska feijgden aff
brende fianderne Halsiö by. När feijgden
stiltes gåffuo frelsesmennerna - 6 år
friheet på deras gårdar, men cronan icke
mer en 3 åhrs friheet, der egenom bleff
cronegården öde liggiandes. Omsider
kom en bonde till landbogården heter Måns,
han begynte en intecht på hagan emillan
cronegården och frelsesgården, sedan
kom en caplan dit benembdh her
Gunnar, han togh mher till, och ingerde
it stort stycke, såsom och en skieppelans
lycka som war heffdat och vptagit till crone
gården, och nu haffuer giert vthij cronetompt
an. Item clagades och thuenne skatta
29r skattaheman der i Halsiö by, haffua och
gert cronohemanet förnär, och den ene skat
tebonden flot sin lada in på cronetompten så
som och tiluellat sigh någre ägor.

Samma dagh kom för retta Bonde Oluffson
i Qwänarp, och clagade, at wälbördigh Jöns Jö
ranson och hans son, wälb: Arffwidt Jöran
son wåro i Qwänarp, hos hans bönder, och bette,
och lanbonden tiurade deras häsar vth,
och en häst på skattabondens ägor, då gick
skattabonden bort och togh hästen och förde
affsides, och giömde, doch kommo Arffuidt Jöns
onns tiänare, Tutaridtz Månsen, och Jöns
Jöransons tiänare, Jöns medh wredtzuerkan
vthij Bonde Oloffsons gårdh, medh dragne wer
ior, öffuerfullo bondan som sat och giorde skoo
och hade en skotrå öffuer armen, Måns och
Bonde föllo hwar annan i halsen, och kommo
omkull widh gården, och qwinfolken, höllo
Jöns som hade en dragen weria, när han
29v icke slap sporhöggh han hustrun illa, sedan nu
bonden slap vp gaff sigh vthom gården, då lop
Måns honom emot höggh honom it blodhwijte i
huffuodet. När de hade fåt hästen igen kom
mo de sedan igen 2 gånger, gingo in vthij hu
sen, vthslogo miölk och flööt miöll och hwadh
der fans i husett, sedan höggo en yxa i stenen
detta bleff vpsat till nästa tingh, och skall
skriffuas wälbördigh Arfwidt Jönson
till, at han låter komma sin tiänare hijtt
till retten, och swara denne gerningh.

Kom för retta Erichz hustru i Simmarp,
en ryttarehustru, och klagade at Benchtt på
Torget, hade öffuerfallet hennes drengh
widh Berga, och kiendt oret menandes wara
en annor, mindre drengh, som honom tient
hade och honom ifrån lop, och stack honom
med en dart, egenom armen, så at han hema
war i bästa wårtidhen, gåt wanförd, Item
bleff och bewisat at för:de ryttare Erich i Sim
marp hade och öffuerfallet för:de Bencht på
Torget och stucket honom medh en weria
30r widh örat, så at blodet honom i det nembsta
förlopit hade, såsom och mycket ledewatn, vth
flotet, så at han inthet förmår komma till
tingz denne gången. Derföre bleff detta
vpsat till han kommer aff sengen.

Samma dagh kom för retta wälbördigh
Jöns Jöranson, och tallade till Jöran Chri
stopherson om 23 dlr peningar, som han honom
skyldigh war, och effter han offta haffuer
loffuat betalningh, och icke hållet, icke hel
ler kan få löfftesman eij heller ähr sielf
uer betrod, derföre bleff så affdömbdt, att
samma gield skall mietas aff hans bohagh,
der till för:de Jöran sielf gaf samtycke, der
till och sielffuer nembde sina miätesmen,
nemligen Per Carlson, och Erland i Huite
ridt, och wälb: Jöns Jöranson nembde på sin
sida Jon i Ingelstadh och Per Benchtson i Trot
teslöff, och skall miäta allan lösören bo
skap och inuaror, kopper och hwadh de finna,
som tilförenne för cronones rest icke pan
tat eller qwarsat ähr, men belongande
åhrswexten kunne man icke miäta för
30v husbondens skuld, effter det ligger vnder
Erichstadh, rå och rör och ähr husbondens endskijlte
ägor.

Kom för retta Oloff i Biernaridt och clagade at
Per Oloffson i Rataridt hade slagit honom i
munnen medh en steen, sönderslogh läpan, och
en framtand, der om de wåre wenligen för
lichte, derföre vthfeste Per Oloffson för ly
tet peningar - 12 öre och för såramåll - 3 marker
  cronan 1 marker
  målsäg: 1 marker
  häradet 4 öre
  häredtz: 4 öre


Samma dagh framfördes för retta en vngh
landtzknecht Simon Simonson som i förgång
ne åhr 1621 bleff vthskriffuen, och när krigz
folket bleff vpfordrat folgde han sin phan vp
till Elgznabban, och der sielf siette i en hoop
rymde hit hem i häradet, och alt sedan gått
widh skogen, och nu i föregångne wårtidh
1622, den tidh öffuersten edle wälbor:
Nils Stierenskiyldh mönstrade, gaff han
dem alla som rymdt hade fridh och saker
heet at de skulle vthan all lifzfara giff
wa sigh vnder compagnij och fölia them
31r till feltet, så war och för:de Simon medh fijck
wenskap, och folgde en dagzleedh eller tuå, och sedan
rymde medh andra hit hem igen och gåt widh skogen,
och nu ähr fengzligh aff fogden för retta fördh, och be
kienner at han så giordt haffuer som förbe:t ähr.
Derföre blef han effer det 17 och 18 Cap: i Konungz
Balk: dömdt iffrån lijffuet, rymmer nagon vn
der konungens baner, then tima man till fianden
drager, eller från konungz embetzmannene eller
i resan som konungen eller hans embetzmän, vthij
sender. Hwar som så giör haffuer förgiordt lijff
och godtz, vtan han får aff konungens nåder.

Desze effterskreffne förrymde knechtar ähre 2
gånger rymde, och haffua giordt sigh till felt
flycktige skielmar, och icke willia sigh retta eller
bätra. Och för den skull effter öffuerstens
edle wälborne Nils Sierenssköldtz befalningh
biltuge lagde på häredtztinget den 14 Junij
vthij Eplenäs.
Nils i Holma, Thure Krook i Mark. S. Per Jöns
on Skräddare i Giöteridtz sochn, Benchtt Stel
lere i Hampnede sochn, Kielle i Kuddeböke i
Markaridtz sochn, Jöns i Åkerbergshultt i Wrå
sochn, Steen Stenson i Abbishult i Wrå sochn,
31v
Suen Pederson i Brealt i Lihultz Sochn, Måns
Pipare i Giöteridtz Sochn, Såne Jönson i Myre
rås, Sigge Nilson i Häralt, Måns Jönson i Elinge,
Steen i Ramnäs.

Åter framlade wälb: Jöns Joranson en gammall
räst lengdh, hwilken Erich Larsson cammer
skriffuaren, hade påskriffuit en hop lendtz
och fierdingzmen här i häradet och andre till
hwilken räst lengdh bleff offenteligen tilför
rene näkat här på tinget, och bewisat at Erich
Larson samma peningar tilförrene qwitteratt,
hade, och der som rästen war påskriffuit, wiste
der inthet aff, eij heller hade ther till någott
mantall, vtan resten bleff funnen osanfer
digh, bleff för den skull tilförrene affsagt
at Erich Larson skulle komma och bewisa
sin räst, och giöra lengden goda, och de som sigh
icke kunna förswara måtte betalla, dett
Erich Larson icke giöra wille. Derföre bleff
en nu samma räst lengdh ogillat, in till hon
bliffuer af Erich Larson godh giordt och han re
deligen kan bewijsa rästet.
32r Samma dagh kom för retta Per Bencht
son i Romborne, och clagade at Per Benchtson i Äpla
näs haffuer effter Per Markusons fulmachtt
vthkrafft aff honom peningar 20 dlr. Och när Per
Benchtson kom och kraffde gick Per Benchtson
medh honom till Lillarp, och länte aff Johannes
10 slagne swenske dlr. Sedan en bössa om 18 marker,
och Måns i Romborne - 18 marker och icke betallade
Per Markuson mer en 8 dlr, och 12 dlr 
haffuer han inne hoos sigh, derföre bleff så aff
dömbdt at Per Benchtson skall betalla igen
12 dlr.

Samma dagh kom för retta Päder Anderson
i Åby och på sin broders Ambiörn Andersons weg
nar framförde denne effterskreffne witne,
nemligan Jöns Jönson i Trotteslöff Per
Carlson ibid Jöns Gudmunson i Biernaridtt,
denne haffwa tilforrene burit witnesbördh
om en sölfskieedh, som bortstals i Eplanäs
hwilken skieedh Gabriell Sperre till Sua
naholm i Danmark, skencktt för:de Ambiörn
32v Anderson, och en annor skieedh medh samma vå
pen, skencktes samma gångh Jöns i Biernaridt
lijka giordt med Gabriell Spperras och fru
Lezebetz Trolles nampn, nu ähr samma skedh
bespeiat hos Per Månson i Wallerstadh, och haff
wer tilförrene warit på Ösboo tingh lagh
fördt, och som här berettas ähr skiedan dömdh
målsäganden till, i S. Jöran Månsons närua
ro, och ingen execution effter domen folgdt, vtan
målsäganden som sit godtz medh witne kiänt
haffua, klagar sigh än nu retlöös.

Samma dagh kom för retta Trotte
i Halsiö och här för retta bekiende att Arf
widt Jönson i Halsiö, hade gåt på hans åker
och tagit goda kornneker aff hans traffuar
och burit på sin aker, och tagit vpätna neker och
lade på hans traffuar igen. Item säger att
han haffuer tagit, höö ifrån honom. Item
it rep ifrån klåckaren i Tånna, detta
kunde Trotte inthet bewisa, vthan på det
sidsta bekiende at han hade sagt effter sägn,
och rettade sin ordh, badh målsäganden om ven
skap derföre vthfäste effter det sidzta Cap.
i Ting: Balk: peningar - 3 marker.
33r
  cronan 1 marker
  målsäg: 1 marker
  häradet 4 öre
  häredtzhöfd 4 öre


Kom för retta en piga Benctta Benchtz dotter i Qwä
narp, och clagade at en bonde Oloff Haralson i Quä
narp, haffuer öffuerfallet henne och dragit hen
nes hårlåcker vth, hwilke hon haffuer lagdt här
i retten, men effter Oloff ähr ladegårdtz
bonde till Erichstadh, bleff skriffuit fogden
Per Erichson till at han stemmer honom till nä
ste tingh.

Samma dagh kom för retta Oloff i Hollie,
och clagade at Måns i Hollia haffuer åwarket itt
engastycke ifrån honom som tildömbdh war, der
före sakfeltes han effter det 16 Cap: i Byg Balk
till peningar - 3 marker.
  cronan 2 marker
  häredttt 4 öre
  häredtzhöfd 4 öre


Then andre dagen continuerades medh
lagtinget.

Samma dagh kom för retta ehrligh och
33v förståndigh Ebbe Jönson och presenterade edle
wälb: Stellan Mörners fulmacht, at han här effter
skoghfogde wara skall, då framkom Oloff An
derson, som haffuer begga stådthållarenes ful
macht, nemligen wälborne Erich Jöranson och
Bencht Kaffles fulmacht, befrågandes sigh om
hans fulmacht skall wara casserat. Till huil
ken fråga denne retten fögo swara kunde,
vtan bleff här medh vpsat til stådthållarnes
tilkommelse.

Samma dagh kom för retta edle welb: Jöns
Jöranson, och tiltalade sin gamble tiänare och
handskriffuare Jöran Christopherson om 23
dlr som saligh her Christopher skyldigh war
för första Elgzborgzlösens terminen, så all
den stundh at Jöran Christopherson war sins
faders retta arfwinge, dömde retten at han
samma geldh med sine medharfwingar betalla skul
le, och aff hans bohagh vthmiätas, der till Jöran
gaff samtycke.
Här emot framlade Jöran Christopherson en [..]
rästlengdh på en hop som honom på hans faders
wegnar vthij hans prästarenta skyldigh ähre, och
haffua med gewalt hos sigh inne hafft, hwilken
34r lengdh bleff på Fallennaueke tingh, vthj pro
westens wällärd her Jons närwaro i Angelstadh
bleff vpläsen, och effter S. her Christopher war
en sanningzman, kunde ingen samma lengdh emot
säia, samma tidh bleff ahnfördt at de som wåro S.
her Christopher skyldige de skulle betalla. Och
haffuer en nu för:de Jöran samme lengdh presen
terat, och ähr vthdragit åhr ifrån huru myckett
hwar skyldigh ähr, och ähr en benembd Jöns Päderson
i Quänarp, skyldigh effterskreffne perseglar.
Anno 98. lijkstooll för it barn peningar 4 öre
1610 dagzuerke - 1. ½ marker.
rogh - 1 skpa. 1 marker.
tionde - ½ tna. 3 marker. 4 ½ marker.
1612 dagzuerke - 2 - 1 marker-.
rogh - 1 skp - 1 marker.
tionde - ½ tna - 3 marker. 5 marker.
1613 altare - 5 str - 1 dlr. Summa 14 marker.

Detta effteskrefne haffuer hustrun
Tora Nilsesdotter, warit med sin man S.
Bencht Larson, at inlösa mädan de lefde i
senge laagh tilhopa.
34v
1 Inlöst halfuan den wästra gården i Eplanes
skatgård.


2 Ähr inlöst en deell aff den söra gården i Toffta
i Liungby sochn, vthaf Erland i Tofta, Suen
Korps fader.


3 Ähr inpantat en gård Drageridt i Dannäs suchn
för ethundrede swenska dlr.


4 Item någre engar aff Jon och hans broder i
Ingelstadh och Jon Månson begges deras mor
broder.

  Här på begiärer hon sin deell och lodtt.


  Samma dagh kom för retta ehrligh och
försichtigh Päder Oloffzon, och tilböd sigh här för
retten i all wenligheet, at willia rechna medh
Bencht Larsons arfwingar om den gamble hand
dlingh dee haffua hafft sin emillan om cro
nones vpbörd, men arfwingarna willia det
inthet swara till, eij heller framlegga deras
skiell.


  Samma dagh kom för retta Jöns Benchtson
och Lars Bencthson i Äplanäs, och sigh ifrån sa
de all den ret, som de hade till at inlösa i
35r i Toffta för det gell deras broder och broderbarn
skyldig war till cronan, 150 dlr och vpdragit den retten
sin mågh Johannes i Toffta derföre effter Johan
nes nu i denne dyra och stora peninge trångh haffuer
inlöst gården, derföre skole dee aldrigh haffua macht
för:de Toffta gårdh clandra, eij heller Måns Bencht
sons barn, när de komma till muns, orsaken att de
ras fader sådan dess arfzret darligan förslöstt
haffuer, och deras moder hulpit der till. Item haff
uer och Johannes på Måns Benchtsons wegnar be
talt vthlagor, till - 6 dlr och sedan Börge Päderson
för samma åhr peningar - 6 dlr hwilke 12 dlr
skola recknas för Johannes i gårdakiöpet.
Item dömmer och retten at Johannes skall haffua
igen 4 dlr för den lodan han kiöpte för 8 dlr och
flotte till Eplanäs

Samma dagh kom för retta Jöns i Sickinge ful
myndigh fulmyndigh på Oloff Börgesons wegnar,
hwilken haffuer sålt och vplätit Per Anderson i
Hånges en tuedell aff 1/3 vthij Hånges wästra
gårdh, och haffuer derföre vpburet peningar - 70 dlr
både för arf och ethlöffue /Ingridt Börgesdotter/
detta ähr skriffuit
35v Samma dagh framlades i retta hederligh
och wällärd mans, her Dawidtz breff i Nötia, da
terat den 12 Junij 1616 förmälandes at Truls i
Bölmingarydh ähr fulmyndigh och mechtigh giordt
at bortskiöta till deras söster Ingeborgh Rasmus
dotter, all den iord och ethlöffue såsom Jon i [..]
ridt på sin hustrus wegnar, och Jöns Rasmusson
i Tomaridt arft haffuer, vthij Östragården i
Bölmingarydh och haffua derföre vpburet vthij
suenst och tyst mynt peningar - 18 dlr.
Item haffuer Brittes man Arffuidt i Bölmingary
betalt - 7 dlr danst mynt på för:de jordadeell.

Anno 1622 den 9 Julij stodh laga
tingh i Synnerbo häradt wid retter ting
stadh Hampneda, näruarandes, edle wälb:
Truls Kåse till Öijhult, konungh M.tz befal
ningzman ehrligh och wälachtat Päder Oloff
son till Quäningarp sampt häredtz nembdh.

Nemden  
Jöns i Rydh Oloff i Holegården
Måns Botelson i Horn Anders i Bråna
Ebbe i Hiulsnäs Lars i Broddaltt
Esbiörn i Lönshult Gisle i Tranhultt
Lars i Alanskiöp Anders i Berghem
Nils Bugge i Skaarp Nils i Rydh
36r Samma dagh framsteltes i retta den
högloflige konungzlige hoffretz förklaringh
på någre liffzsaker dat: Stockholm den 17 Maj
1622 och förmäler som effterföllier.

En dom ifrån Synnerbo öffuer en gifft man,
Jöns i Ekhult, som haffuer belägrat sins hu
strus sösterdotter, the kunna icke benådas vtan
at stådthållaren later them både stå sit straff,
effter domen.

Noch en dom ifrån Synnerbo öffuer en dråpa
re Lars Benchtson som haffuer ihiälslagit Jöns
Jönson, dråparen skall en på någre åhr leggas
biltugh, och sedan niuta fridh, och det låta den
konungzlige ret få weta, och skall dråparen
giffua målsäganden böter, som dem åsember,
och sedan stå vppenbara skrifft. Actum ut supra

Magnus Greffue
Jacob Jacobson.
wijse preesedent

På den konungzlige
rettens wegnar.
36v Samma dagh vthfäste dråparen Lars
Benchtson i Ekenäs för det dråp han hade be
driffuit på Jöns Jönson, effter han aff den
höghlofflige konungzligen hoffret till liff
wet förskonat, peningar - 80 dlr.
  cronan 53 dlr 10 öre 16
  häradet 13 dlr 10 öre 16
  häredtzhöfd. 13 dlr 10 öre 16


Samma dagh vthfäste den dråparen
Suen Jönson, som ihiälslogh en drängh Per
Nilson i Kånna, och ähr aff den högloflige
konungzlige hoffret till liffuet förskonat
vthfäste peningaar - 80 dlr
  cronan 53 dlr 10 öre 16
  häradet 13 dlr 10 öre 16
  häredtzhöfd. 13 dlr 10 öre 16


Samma dagh kom för retta Måns Rutt
i Himmersrydh, och clagade öffuer något arf
som fallet ähr effter S. her Tomas fordum
kiörkoherde i Giöteridt, och föregiffuer
at S. her Tomases hustru, hustru
37r Kirstin Girmundtz dotter haffuer dolt vndan
sölffuer och peningar och inthet lät komma fram i
bytesplatzen.

Samma dagh kom för retta Jöns i Exhult hwilken
effter den höglofflige konungzlige hofretz affsagde
dom, ähr sagdh ifrån liffuet, och skall i morgon stå
sit straff, ödmiukeligen aff sina arfwingar be
giärade, at the effter hans dödh wille effterlåta
sin effterlåtna hustru Gunnill Oloffz dotter
i Exhult, den gårdadelen, såsom the båden i deras
wälmacht inlöst haffua och han arft haffuer.
Huilket hans begiäran och ytersta testament,
denne retten dömde krafftigh.

Framsteltes för retta en vngh drängh Lars
Påffuelson, hwilken haffuer belägrat en piga
Märit Jöns dotter, det de båden här för retta
bekiende, och när här om bleff ransakat, befans
at de wåre skylde till  andra och tridie ledh.

Anna samborne söstre Märit
Märit   Elsa
    Lars Påfuelson

Recknas för mökrench
ning aff prästerskapet.
37v Samma dagh framlade w. Per Oloffzon,
saligh wälb: Måns Stiernes handskrifft
hwilken innehåller, och han bekienner sig haffua
länt aff för:de Per Oloffson vthij Stocholm reda
peningar - 20 dlr hwilka - 20 dlr han vthij
handskrifften begiärar och befaller at Per i
Lunnen, som vthi hans förläningh war betrod
om opbörden, skulle honom contentera och tilfridtz
stella, innan Johannes 620, hwilket han intet
effterkommit haffuer.

Item framlade Per Oloffzon cammerådtz be
swär dat 1613 der vthij förmäles at Måns Stierna
haffuer vpburit aff lantogzgerden, till bor
läger på 3 hästar, och 2 karlar, vthij 2 månader.
som inthet bestås, och löper peningar - 15 dlr
12 öre 9 3/5 [..].

Noch framlade Per Oloffson cammerådtz be
swär dat: 1617 förmälandes att Måns Stierna
haffuer vpburit vthij Berga åttingh peningar
48 dlr 26 öre 8 7/18  [..] huilket inthet bleff be
stådt.

Noch 1618 åhrs beswär förmälandes at wälb:
Måns Stierna haffuer vpburit öffuer en det
38r honom bliffuer bestådt peningar - 112 dlr
27 öre 7 3/10 [..].

Samma dagh framlade edle wälb: Truls
Päderson fordom fogde här i Sunnerbo hä
radt cammerådtz beswär, för åhr 1614 för
mälandes at wälb: Måns Stierna haffuer
tagit vthij sin förläningh öffuer det honom
bliffuer beståt peningar - 60 dlr.

Effter för:de Måns Stierna hade sigh så
ledes emot cronan förgrijpit och tagit öff
wer det honom ähr bliffuit beståt vthij
sin förleningh derföre dömbdes rentten i
qwarstadh vthij Berga åttingh och Rysby
sochn, till widare rettegångh när par
terna komma tilstädes och hwar kan fram
lägga sin skiäll till thes att cammerådtz
beswär bliffuer tilfyllest betallat.

Samma dagh kom för retta Ebbe
Jönson i Kylhult och inlade några punch
tar, som han hade emot sin måger Nils i
Kylhult, först talade han tilll honom
38v om en åker som föll honom  till arfz effter
hans fader, och säger at Nils togh åkeren saddan
strax effter midhsommar, och kiöpte åkeren
aff honom för - 5 marker med de förordh at Nils
skulle låta honom få åkeren såddan igen
när han sina vthlagde peningar bekommer,
bleff sålunda affsagdt att Ebbe skulle, vth
giffua peningar - 5 marker och behålla åkeren.
Till det andra klagade Ebbe Jönson at Nils
i Kylhult med sin hustru sampt och en annor
söster Ingridt, haffuer bryllopz kost och
bödtzdeell, och sagdt, och sagdt sigh der emot
inthet bekommit, der emot bekiende
Nils att han tilförrene hade giort medh
Ebbe en fulkompeligh förlijkningh, så at
Ebbe der opå aldrigh clandra skulle,
der opå han framförde effterskreffna
witne, nemligan, Måns Båtelson som är
för:de Ebbas morbroder, och Ebbe i Hiuls
näs, och Jöns Nilson i Åkershult, hwil
ken denne gången inthet war tilstä
des, derföre bleff vpsat till Jöns kom
39r kommer tilstädes. Den frierde hans
inlagde puncht war och medh i samma förlikning
Belongande then 6 punchten omkom, han
förwiter Nils skulle haffua vndandolt,
bewistes annorlunda, thet Lars i Alans
kiöp, Lars i Judhult, och Nils Erichzon i
Alanskiöp, med sworen eedh på laghbookan
witnat haffua, dömdes för:de Nils för
kom frij, och denne puncht till inthett
Hwad den legan anlonger för jorden
såsom Nils, i Kylhult vthij fem åhrs tidh
brukat haffuer, dömbde nembden at Nils
skulle giffua Ebbe hwart åhr peningar
- 2 marker och löper i peningar - 10 marker.

Samma dagh clagade Jöns Olson i Toff
hult at Nils i Kylhult hade tagit aff ho
nom och hans medharfwingar, för et ethlöff
we såsom han mente sigh haffua till
Toffhultz gård et par oxar goda for 11
dlr och effter han till samma gård war
ingen bördaman, eller hade den ringe
39v
ringeste rett till för:de gård, derföre dömbdes
oxarna tilbakas, och Nils i Kylhult skulle
betalla oxarna

Per Nilson i Ösiö en skattabonde klagar på si
na och alla sina grannars wegnar, at salig
wälb: Erich Kyles lanbo Jon Torkelson i
samma by, haffuer bygdt en qwarn, alla gran
narna emot, och dem till skada och begiära
syn.

Samma dagh framlades i rettenn it för
seglat kiöpebreff, giffuit aff Ehrlig och
wällärd man her Måns Jonae i Oensiö, för
mälandes att Måns Carlson i Brånalt i Ku-
ere Sochn i danmark bekienner sigh godhwe-
leligen sålt haffua, Nils Nannason i Abbes-
hult en ½ aff Abbeshulta gårdh, och haff-
wer derföre upburet vthij got tyst myntt
peningar – 22 dlr. både för arf och ethlöf-
wet, och haffuer giffuit Häradtzhöfdingen
bortskiötta,  Item Lars i Broddalt ful-
mechtigh på för:de Nils Nannasons farsöster
Anna Larsdotters wegnar, och bekiende
at hon godhwilleligen sålt haffuer för:de
 
40r
Nils hennes arfwelodtt, vthij för:de gårdh, och
haffuer derföre upburet – 16 dlr. och löper
1/5 aff heela gården /: Märit Suens dotter:/

Samma dagh kom för retta en aff häradtz
Nembdh, Nils Bugge i Skaarp fulmechtigh
på alle dessa Effterskrefnes wegnar, och 
bekiende at dee godhwilleligen sålt haffue,
Jon i Snellzböke alle theras arfueloter
vthij Snelsböke gård, såsom Jon vthij bhoor,
och haffua derföre vpburet Lares i Lång
hut haffuer bekommit 1/5 aff Långhult
för 1/6 aff Snelsböke, och effter Snels
böke ähr bätter, derföre haffuer Jon giff
wit tilbytes peningar - 30 dlr Nils i Alta
böke haffuer bekommit jord i Altaböke
till 20 dlr och des förutan peningar - 20 dlr
Per i Fägrult peningar - 20 dlr på sins
hustrus Ingrid Påffuels dotters wegnar.
Här förutan haffuer Jöns hustru Nilla
Påffuels dotter sin arfuelod i samma gård,
så at Jon med sin hustrus arff och kiöp
äger 1/3 aff heela gården.


40v Jöns i Åby en frelses bonde wälb: Jöns Jöransons
landbo bleff för han treskades emott
kiörkherden wällärd man här Päder i
Hwitaridt den tidh klöfue skatz peninge
lengderna skriffuas skulle. Och war
så tresker at han om afftonen sedan här
Päder kom i byn, icke wille gå vth om döran
at talla medh dem, som skriffua och ransa
ka skulle, lijka så och på samma sät treska
des om morgonen, och tridie gången försum
made kom till mötet der lengderna colla
tioneras skulle, sakfeltes at vthgiffua
för hwar gångh han treskades till peningar
- 3 marker och loper - 9 marker.
  husbondan 6 marker
  häradet 1 ½ marker
  häredtzhöfd 1 ½ marker


Gårdar vpbiudas.
½ Suinaberga vndantagandes 4 ½ skepeland
opbiudes - 2
1/4 aff Biörnagården i Kalzhult - 1
½ gården i Liungby - 1
½ fr i Beckaridt - 1
41r Samma dagh gick Anders i Lindhult en
6 manna eedh, at han haffuer betalat Suen
Suenson 3 str oxar för det löfftet och
gellet Oloff Kremmare i Laholm.

Edamennerna  
Anund i Linhult Jöns i Gunghult
Bene i Tomaridt Per  Högahylte
Jon i Snelsboke Lars Benchtson i Lihult

Arfwidh dömdes för frbe:te oxar frij, och Suen
Sonasons arfwingar betalla gellet.

1/3 aff Rydh i Markaridtz sochn - 1
1/5 aff Linnefalla - 1
½ Vlfwaridt - 1
1/4 aff södre gården i Boarp - 1

Samma dagh kom för retta Simon
Simonson i Askanäs vthij egen person, och
Per i Linnefalla fulmechtigh på Jon Simon
sons wegnar, och bekiende at för:de Simon och
Jon godhwilleligen sålt haffua, Nils Gud
munson i Ytragården i Askenäs theras


41v arfweloter i samma gårdh, och haffuer der
före vpburit peningar och werdh - 112 ½ dlr
Och haffuer för:de Nils sin arfwelot i samma
gårdh, så at han medh arf och kiöp äger aller
gården, vndantagandes en sösterlot som kom
mer Kirstin Simons dotter till, och belöper
sigh 1 ½ skeppelandh. Swenborg Ingemars dot.

Samma dagh framlades i retta he
derligh och wällärd mans her Dawidtz skrif
welse i Nötia, förmäländes at Truls i Bölinga
rydh, ähr fulmechtigh giordt och tingskiötte ifrån
Jöns Rasmuson i Tomaridt och Jon i Tokaridtt
på sins hustrus wegnar och Kirstin Rasmus
dotter i Hyneridt, desse haffua sålt deras
arfwelotar och in vnder Arfwidt i Bölingaryd
och hans hustrus söster Ingridt, och haffua
derföre vpburit alla tilhopa peningar
- 122 dlr sölffuer 2 skeder om 10 lodh
Och ähr halfwer gården såsom för:de Arfwidtt
och Ingridt äga vthij för:de Bölingarydtz gård
vndantagandes en broderlot 1/4 i samma gård.

Samma dagh framlades i retta it witnes
42r witnesbref giffuit aff her Måns i Oden
siöö kiörkeherde der samma städes, förmä
landes att Peer Jönson i Råsit en fattigh enck
eson haffuer vthij cronones tienst legdtt
för sigh, en warachtigh karll, Lars Päderson
benembdh, och haffuer der opå hafft godh
knechtebreff hwilket vthij feijdetiden
vthij jorden aff watn ähr förderfwatt
och vpuitett bleffuit och effter för:de Per Jöns
on befruchtar sigh för widare vthskriffningh
derföre haffuer han sin saak her på häredtz
tinget i rettan andragit, begiärandes it
retwist bewijs, och all den stund at ret
ten effter noga ransakningh befinner
hans ährande sanferdigt wara. Derföre
bleff honom till it trowerdigt witne och
förswar medelat häradtz bewijs.

Samma dagh kom för retta Åke i Vlfhult
fulmechtigh på Kirstin Tuffues dotter
och hennas dotters Karinas wegnar
och på Kirstines wegnar i samme gårdh
42v desse bekiende sigh godhwilleligan såltt
haffua, Brodde Jacobson i Markaridt theras
arfueloter i Wlfhultz gårdh och haffuer den
yngre sösteren vpburit för 1/3 aff samma
gård peningar - 100 slagne hårda dlr
och den elsta sösteren Kirstin för 1/12 reda
peningar - 20 dlr och löper sigh ½ gården
aff Vlfweridt vndantagandes 1/12 aff samma
gårdh. Anna Carlsdotter.

Kom för retta Tuffue i Kiöphult och Per
i Misterult fulmechtigh på Lasses hu
strus wegnar i Fieraholma, N. Ingridt
Girmundtzdotter och bekiende at för:de
Lasse medh sins hustrus goda ja och sam
tycke goduilleligan sålt haffua Brodder Jacobson i Mar
karidt - 1/8 aff Mellangården i Marke
ridt, och derföre haffuer wpburit reda pä
ningar - 100 dlr och haffuer tilförrene
got lagafångz breff wpå 1/8 aff samma
gård, så at han äger fierdingen aff heela
gården, vndantagandes det han i samma gård
43r arft och skifft haffuer.

Samma dagh kom för retta Per Suenson
i Mistrehult fulmechtigh på desse effter
skreffnes wegnar, och bekiende at de godh
willeligen sålt haffua Erich Bodwidtzon
i Exhult 1/6 aff heela gården för:de Exhult
och haffuer derföre vpburit Nils Tuff
wason i Eloffztorp på sins hustrus Johan
nas wegnar - 12 ½ dlr Lars Jonson i Snat
teboda i Danmark - 3 dlr Jon i Gryshult
- 3 dlr Per Ekhult på sins hustrus Ka
rinas wegnar - 6 marker Måns i Weneböke
på sins hustrus Sissa - 6 marker Item Ha
rall Erichson för iord som pantsat war
- 3 dlr Summa 24 ½ dlr. Och haffuer för:de Erich
sielf arft 1/12 i samma gårdh, så at han äger
1/4 aff heela gården, /Britta Nils dotter/

Kom för retta Brodde i Markaridt ful
mechtigh på Swens wegnar i Giöshult,
43v och bekiende at för:de Suen medh sins hustrus
Gunnillas goda ia och samtycke godhwilleligan
haffua giort it wenligit jordabyte, så
lunda Per Nilson och Jöns Nilson i Mistere
hult haffua giffuit Suen Jönson i Giös
hult 1/4 aff Giöshultz gård, för Gunnillas
arfweloter i Flässeridt, Ålhult och Mis
terhult både i fäderne och möderne, så myk
et såsom henne vthij för:de gårdar affalledt
ähr. Och haffuer för:de Suen giffuitt
tilbytes peningar - 35 dlr
/Elsa och Sissela/

Samma dagh kom för retta An
ders Månson i Fårtarp, en nyskriffuen
landtzknecht och här för retta, medh godh
och monge trouerdige witne aff dem som
tilstädes wåro på wälborne Herreman
Wrangels mönstringh i Moada, i Maji
1621 och wälborne öffuersten gaf honom
frijt loff, at sökia sigh i bygden en war
achtigh karll, och wthlega för sigj i knech
44r knechtatiensten, hwilket han och så giort
haffuer, och legde för sigh en warachtigh
karll Suen Torson i Berghem, och gaff
honom oxar peningar och sölffuer till 70 dlr
capt: 10 dlr lutnanten 5 dlr fältwäbelen
en rigz dlr fendrichen ½ rigz dlr, hwilken
legokarll genast drogh med på tåget ådt
Riga. Och effter han inthet pas fick
aff öffuersten för hans hastiga affresande
skull, och för den skull befruchtar sigh
i hastigheet komma för knechtatiensten
skull, ahnfechtat bliffua widh dem som med
olydno haffua H.K.M.tz påbudne resa och
togh försummet haffua, Derföre ähr han här
aff retten ödmiukeligen begiärandes et
sanferdigt witnesbördh, på det han sigh i all
anfall des bätter förswara kan, thet denne
retten icke för retwisan skulle honom haff
wer welat förwägra.
44v Wälborne herre her Ture Sperre
till Erichstadh clandrar någre Erich Ky
les godtz torp förmelandes at de ähre bygde
på Erichsta ägor, begiärandes syn till Mich
elsmesse tingh, derföre skall skriffues
S. Erich Kiyles fru till

Item begiäras och syn emillan Tykaboda
Washult och Höredtz by.

Karin i Boaridt hade en frå
ga till retten om hon icke måtte behålla
halffparten aff de böter som vthfästes
för hennas man. Så effter det bewistes
at barnen wåre mångh och icke förmåtte
tiäna deras födo, vtan moderen moste dem
med stoor möda föda och kläda, derföre
dommer retten at hon må effter denne
landtzens sedwano effter dett lösören är
behålla halffparten, och skall hon först
på sin andell behålla den sösterloten som
45r hon fick i iorden, och sedan lösöre till half
parten gällen och betallader ähr.

Samma dagh kom för retta Nils i Bråtalt,
och clagade at han hade bortstat som son Nilsz
Nilson pas 12 åhr gammall till en skredda
re, Per Person, at lära embetet. Så hende
sigh at Per Pederson och Erich Päderson hans
broder, och peijken folgdes ådt ifrån Torpet
i Markaridtz sochn, der de hade sömmatt,
och sedan drucket natten öffuer, och skräd
dera poikerne lågo och soffuo, när det war
liust dager, gick Per Pederson vth och wech
te pökerne vp, och på wägen emillan Torp och
Engebeck kom poiken i åhn och icke fans igen
för 9 dyngn der effter vthij Danmark.
Opå wägen på en gångestångh war en stock
som folck gick öffuer, när de kommo dit
säger Per Päderson at han badh peijken gå
omkringh vp till wägen. Då swarade den
45v andre poiken peijken Erich Päderson som
war skräddarens broder, iagh kan så wäl
gå stocken som du, och bekienner den ene
peijken Erich Päderson at Nils Nilson
gick omkringh vp till landtzwägen,
och sedan fort fram, och sedan syntes poiken
inthet för än han fans döder.

Samma dagh kom för retta Ingemar i
Berghem, och hans hustru Benchta och giorde
en 12 manna eedh at Benchtes fader Oloff
Jonson icke hade denne effterskreffne
söskonne den tidh han slagen bleff, nemligan
Erich Oloffzon Anna Oloffzdotter och
Botill Olofzdotter.

Edamennerna  
Ingemar i Berghem Suen i Hellerne
Arffuidt i Staffrilt Märit i Elinge
Elsa i Elinge Estridt i Beck
Anders i Beck Tore i Horsaberga
Märit Gudmuns i Elinge  
46r Samma dagh kom för retta Swen Hanson,
och lät vpskriffua sitt lagakynne, på det set
tet, at Oloff Jonson hade i liffue denne effter
skreffne söskonne den tidh han slagen bleff,
Erich Oloffzon Anna Oloffzdotter och Botill
Oloffzdotter.

Jon i Miärit Toor i Kånna
Swen Päderson i Berghem Thoor i Berghem
Måns i Kånna Nils Boson i Bohultt
Linnor i Kånna Erich i Beck
Eskill ibidem Erkand Larson i Kånna
Per i Hagana  


Samma dagh vthfeste Boo i Hengarp en 6
manna eedh, at han icke haffuer stulit fijska
aff nät eller elliest i andra måtto warit tiuff
achtigh.

Kom för retta Erich Torson borgare i
Kiöpingh i Wesmannalandh, doch barnföd i An
derstadh sochn, och tallade till sin styffader
Päder i Kellegården om något arf effter sin
fader. Omsider effter långt taall bleffuo
46v
  de så förlichte at Päder i Kullegården skulle
giffua Erich Torson oxar - 3 str lärofft
20 alnar, och sedan skall detta wara dem e
millan en afftallat saak.


Greffue 
Magnus
Desze gårdar vpbiudas första gångh
Thormenhult - en gård
Ortengh - ½ gårdh
Hampnede torp - 1/4 gårdh
  ½ Östragården Ifla
1/3 i Åhrhultt - 1
1/4 i Giöshult - 1
frelse Wedåsa - 2
Qwenarp - 2


  Samma dagh kom för retta bönderne i Kånna
sochn beklagandes at ohyra och mark haffua
förtert och bortfelt mestadels aff deras
åhrsuext, så at de icke förmå vthgiöra ska
ten 1622. Effter det och bewistes at de
fingo stoor misuext på åhrsuexten i fioll
1621. Skattegården i Kånna 3/4 slet borte
Cronegårdh 3/4 slät borte Cronegård i Beck 3/4
slet borte.
47r Thenne effterskreffne haffua ransa
kat och på tinget nederlagdt deras eedh.
Börge i Hagalt Jöns Clemmetzon Anders o
Beck Clemet ibidem Nils ibidem Lars ibidem.


Samma dagh kom för retta Nils Olson i
Höreda, en nyskriffuen knecht, hwilken
effter han war boandes endeste sochn, fick
han förloff, at leija för sigh en warachtigh 
karll i tiensten Harall Suenson, och gaff
honom peningar - 80 dlr en engelsk
klädningh och en hat.

Kom för retta Lars i Tansiö fulmyndigh
på Måns Oloffsons wegnar i Linhult och
tingskiötte 1/4 aff Linhulta gårdh ifrån Måns
Oloffzon hans barn och arfwingar födda och
ofödda, och tilegnandes in vnder Måns Jönson
i Vpsala för peningar och sölfuer - 70 dlr.
Karin Larsdotter.

Samma dagh kom för retta en cronebonde
Kielle i Aggalt hwilken en tid långh haff
uer clagat at hans grannar i Lilla på en ½
skatgård boandes giöra honom intrengh
och förfångh på någre ägor som han förmenar
skola höra cronegården till och för den skull

47v begiärar en retwijs syn, hwilken bleff i wer
ket stelt den 11 Julij.
När wij kommom på platzen emillan Stoora Ag
galt och cronegården och Lilla Aggalt ½ skat
tagårdh, då vthwiste dee i Lilla Aggalt
et stenmerke nedan fhör en åker brede
widh en börkerot hwilket doch icke war lijktt
något merke, sedan wiste de strax der hos en sten,
hwilken war vptagen aff åkeren och lagdh
på rhenen, på en annor steen, kunne icke ach
tas för merke.
Derre näst bleffue wij beledsagade ditt
som begge deras fridbende möttes ådt, och
der war en liten beck, och Stoora Aggaltt
hade gert öffuer becken. Der begyntes begges
deras häffdh. Sedan bewistes at fogden
emillan Stoora Aggalt och Lilla Aggalt
hade folgdt beckegången, dy der vpdrages
stoora stakar, een och ek, sedan kröker
becken suder och Stora Aggalt medh des ägor
östan fhöre och Lilla Aggalt wästan fhöre,
til et stenmerke der osemner både par
terne, och ähre wäll öffuerens, men sedan äh
48r ähre de skilgachtige, dy ifrån det stenmer
ket, wille de i Lilla Aggalt i öster söör
nid till en gammall hägd som haffuer stått
emillan Qwinnalt och Stoora Aggalt, der
lågo tree stenara lagde på jorden och icke
på stenar, eij heller effter något rett för
ståndigh mans huffuodt.
Men dee i Stoora Aggalt wille ifrån det
stenmerket som de båden gilla och gienastt
suder till den gamble hägden, som i gamble
dagar haffuer warit fridbudne för Aggalt
och Qwinnalt der de tå haffua ådt mötts,
för en Lilla Aggalt bygdes eller någon tidh
bygdt waar. Dy Lilla Aggalt ähr bygdtt
och vptagit aff Traheridtz fämark och
mulabete och icke aff Aggals.
Sedan clagade Kielle i Stoora Aggaltt
som boor på cronegården renter - 2 lb Toff
hult en skattagårdh. Ekornhult 2 frelses
gårdar renter - 6 lb at sedan Traheridtz
både gårdar hade låtit bygga deras fämark,
48v och serdeles aff skattagården, och vthgiffuett
för deras arfzret i skattegården, Traheridt,
haffua haffua de med deras bodskap trängt
sigh in på deras fämark, såsom och tiluelledt
sigh skogzlott till elbrand och annor fördeell,
och begiärade bliffua medh them ifrån skieldh
Då swarade de i Traheridt, at de aff ålder
haffua haft deras fädrifft och skogzlodt
in på Teuhulta skogh, och vthwiste deras
gamble fäbrodere thuenne den ena vppe
emot skogen den andra emot Aggaltt
på Aggalta swinahaga, och sade sigh inga
andra fämark haffua, vtan allena itt
litet liungrydh, begiärandes at retten wille
det öffuersee thet them icke näkas kunde
Då ledsagade Traherijdtz åboer oss på
liunghrydh på Traheridtz haaga, och vth
wiste deras fämark, då fans deras
berettelse sanferdigh, dy der möter strax
en bolby Miäridt 3 gårdar, och andre byar,
så att Lilla Aggalt haffuer sat sit frid
49r fridbende mit vthij Miäridtz fridbende och
förteget dem alle deras gamble fämark
i Traheridt.
Hwad belongande dee 3 steenar som lågo på
jorden, widh Bosabokan, dee ogillas, derföre
dömmer retten, at engamarket må gå
ret fram ifrån stenmerket som de både
hålla för got, och gienast ådt den gamble
hegdegården som kommer ifrån Qwinnaltt
der Stoora Aggalt och Qwinnalt i gamble da
gar med deras fridbende haffua möt hwaran
dre, och hwadh öster fhöre ähr dömmes till cro
negården, Stoora Aggalt. Men belongande
det stenmerket som Kielle vthwisade på
engen, widh Lilla Aggalt det kunde nemb
den icke gilla, vthan den gamble häffden
i Beckagården, der stå monge enestaakar och
ekestaakar vpdroges, den häffden dömbdes
gill och stadigh.
Ithem det stenmerket som dee i Lilla Ag
galt vthwiste på swinehagen vthij en
liungbacka, på jorden och icke på stenar lagdh,
49v det bleff slet ogillat ty der war inthett
merke hwarken sunnan eller nordan som
swarade der emott.
Men belongande fädrifftan och skogzloten
som dee i Traheridt haffua hafft öster nor
in på Aggalta och Toffhulta skoogh, der
feltes ingen dom vthan vpsattes till widare
betenckiande.

Then 11 Julij war konungens befalningzman
Peder Oloffson, häredtz nembdh sampt med
migh Nils Eskilson kallade aff Nils i Kyl
hult och Ebbe Jönson på it husabyte och för
lijkningh emillan för:de Nils och hans hustru
broder Ebbe Jönson. När wij skulle grij
pa till alfwar och byta husen wille Nils
i Kylhult ingen huus vpläta, vtan prote
sterade, att hus och iord hörde honom till
som egenom laga kiöp och hans hustrus
arf och sompt pantsat, effter huilket måll
bleff ransakat. Först hade Nils i Kylhult
got lagafångz breff, på halfue gården.
Om den andre halfue war 9 sösterlo
ter. Så war Ebbas retta arf icke til
50r tilfyllest 1/5 aff halffue gården, och för:de
1/5 hade Ebbe pansat Nils i Kylhult för peningar
- 96 dlr suenska der oppå han hade got pan
tabreff.
Nu haffuer för:de Ebbe Jönson på nästt
håldne herredagh i Stockholm, föruerfuat
sigh H.K.M.tz fulmacht at wara både
lendtzman och giestgiffuare, såsom vth
loffuat willia vpretta it werdtzhus, och
för den skuld medh puck och trugh, och mong
e onde ordh will truga Nils i Kylhult i
från sin ret, hus och jordh och haffuer icke
giffuit honom igen en penningh vtan dri
star allena på sin ondzko begiärandes at hä
redtz nembdh och fleer endteligen skulle by
ta honom halffparten husen till. Men effter wij
der till haffue ingen retmätigh skiäll kun
de det icke skiee. Derföre och effter
Ebbe Jönson war bangh och illa vthstadder
och inthet i förråd at stå sin fulmacht fhöre
medh eij heller någor hus at wara vthij.
Derföre föll han til bönen såsom och badh
50v flere som tilstädes wåro wille bidia medh ho
nom, at Nils aff en godh willie wille honom
inrymma någor huus, på det konungens folk
sampt andre wäghfarande icke skulle lida ska
da, då lät Nils i Kylhult sigh sålunda aff
en godh benägenheet beweka at han vplät Ebbe
Jönson en sätesstuga, et lofft en stall ö
stan porten, och slindet at leggia sit höö opå,
och detta giorde Nils aff en godh willlie vtan
dom.

Anno 1622 den 12 Julij stodh en laga
syn emillan edle wälborne herres her
Johan Sparres sätesgårdh Bolmaridt och en
cronegård Brusarp renter smör 6 lb.
Belongande en gierdesgårdh som wälborne
herre Johan Sperre hade lätit vpsettia
emillan sine ägor och croneägorna Brusarp
hwilken gierdesgårdh war chronegården till
mhen, och förfångh i fädrifften, der öffuer
Jon i Brusarp sigh mycket beklagat haff
wer, och derföre ähr synen aff begga strij
dige parterne bewilliat och samtycktt.
51r Och war wälborne herre Thure Sperre
till Erichstadh fulmechtigh på sin broders
wälborne Johan Sperres wegnar. Och
konungh M.atz fogde wälförståndige Peder
Oloffzon, fulmechtigh på cronones wegnar.
Först bleffuo de marka marke råå och röör
öffuersedde som her Ture Sperre hade att
vthwisa. Och bleffuo wij ledsagade, till Niu
rahall, hwilket merke alla markamennerne
gillade wara ret merke emillan Bolmaridtt,
Fårtorp på den ena sidan, och Brusarp och Staffz
settera på den andre sidan, der ifrån öffuer
liungryet till et stenmerke hårdt när widh
Liunguddan, der ifrån egenom Staffzättra
torp, och till en beckegångh som kallas Sån
becken och faller i åhn, strax på Brusarpa sui
nahaga, der war och gierdesgården sat i åhn,
så monge skiell vthwistes på wälborne Johan
Sperres wegnaar. Desse effterskreffne
råmerke vthwiste Jon i Brusarp. Först
Föröön en holme som ligger i stoora åhn, der
51v hoos en sten som lågh på liungbacken hårdt
widh åhn, hwilken medh meniskors hender
lagdh war, dy vnder stenen war en lag
der mur samma steen wiste ådt Börkeholmen
nordest, der lågh och en merkesteen, hwilken
wijste ådt Niurahall, flere skiäll hade par
terne inthet vthuisa. Item framkallades Jon
Jonson som lenge hade warit boandes i Bolma
ridt och blef tilfrågat hwar råmarket war
emillan Bolmaridt och Brusarp, då bekien
de han först i Såndbecken, då blef begiärat
at han wille afflegga sin eedh och bidia sigh
så sant Gudh hiälpa som hade sanningen, när 
han hade suoret bekiende han at markett
och ådtskilnaden war i Föröön, och i det stenamer
ket, sedan Börkeholmen och Niurahall, och hans
föräldrar hade honom samma marke vtuistt.
Item hade och en gammall man benembdh
Simon i Grytåsa hwilken för 20 åhr sedan
dödh, vthij sin liffztidh vthwistt samma merke
Detta ährandet bleff hemstelt till nembden
52r och rettens betenckiande, hwilke aff denne
föreskreffne råmerke dee kunna gilla, och godh
kienna at wara krafftige till at ådtskillie
Brusarpa croneägor ifrån Bolmaridtz frel
ses ägor. Tå haffuer häredtz nembdh dömbdt
Förön, och den stenen som war vnder mu
rat, sampt den stenen som lågh på Börkehol
man, och det stenmerket som lågh wid
Liunguddan, och sedan ret ådt Niurahall,
wara ret råmerke emillan Bolmaridtt
och Brusarp, men en hop små steenar som
vplagde wåro på torpet så wäll som Sånd
becken, bleff ogilladt. Derföre och effter
det befans, at wälborne herre her Jo
han Sperres fogde hade staakat och gierdtt
på cronones endtskijlte ägendom, derföre
bleff gerdesgården vpdömbdt at flötias till
Fhöröön, i stenmerket, sedan ådt Börke
holm och i mosan.

Samma dagh war och wälborne herre
52v Thure Sperre fulmechtigh på wälborne
sins broders her Johan Sperres wegnar, att
hålla en syn på en intecht som saligh man
här Peder Magnij, fordum kiörkeherde i Ång
elstadh, för någre åhr sedan hade intagitt,
och ähr sålunda ransakat, at en gammall fog
de Axell Jönson brukade och besadt thuenne
gårdar, i Nälinge en frelses gårdh och en
skattegårdh, opå samma tidh intogh han
en hesthaga och brukade i sin liffztidh.
Effter hans dödh gick här Päder nidh i
hesthagan, der han inga ägor hade, och in
gierde ett ale kier och oprödde till engh som
nu renter 4 las, och befans at der ligger
faste råmerke emillan Angelstadz bya
mååll och Neglinges byamåll, derföre
borde här Päder icke gå öffuer sådan
råmerke, och in på en annors grundh att
intaga engh. Och all den stundh detta
ähr skiet i manna minne och häfden
53r ichke ähr gammall eller vhrminnes derföre
dömbdes engen ifrån prästegården till
Neglinges by, till ewerdeligh ägendom.
Men en annor engh benembdh Rosendals
engen, som lågh i skattegårdtz engen,
som effter gammall mans säga haffuer
legat till prästegården, det icke nekas
kunde, bleff nu dömbdt ifrån skatte
gården till prästegården.

Anno 1622 den 13 Julij stodh
laga tingh i Sunnerbo häradt i Neglinge
öffuerwarandes konungh M.tz befalningz
man ehrligh och wälförståndigh Peder Oloff
son, sampt häredtz nembdh.

Nemden  
Esbiörn i Lönshult Måns Botelson
Lars i Alenskiöp Ebbe i Hiulsnäs
Anders i Berghem Nils Bugge
Lars i Broddalt Gisle i Tranhult
Anders i Bråna Oloff i Holegården
53v Samma dagh kom för retta Ebbe Jönson
i Kylhult, hwilken haffuer skielt Per Jönson i
Elmtåsa, som war herredagzkarll till Stock
holm 1622 för en tiuff och skielm. at han annor
lunda skulle haffua handlat medh häredtz
signät en det borde, och lät vnderteckna en
hop witnesbörder, och sedan beluget sigh till
hans konungh M.tz breff, på en 1/4 skattahem
man, in vnder sin skattagårdh, och låtitt
vthkasta it häredtz bewijs lijka som dett
hade warit giffuit här aff häradet, och
vnderslagit häredtz signät det Per
Jönson bekienner, och säger at Per Larson
skreff. Item bekienner och Per Jönson
at han vpbrende de clagepunchter och ful
macht som häradet honom betrodde, och lät
i Stockholm anteckna andre i staden igen
och der vnderslogh häredtz signätt.
Item framlade och Per Jönson för retta
et sochne bewijs vnder Agunneridtz
54r sochne signät, giffuit aff hans soon, Fren
ne Päderson en förrymdt skielm, karll huil
ken sigh här i häradet förborgat haffuer och
sedan förrymbdt rijket, liugandes och bedra
gandes monge både inrikes och vthrijkes, medh
hwilket breff han hafuer beklagat häredtz
höffdingen Nils Eskilson.

Anno 1622 den 21 Augustij
stodh en laga häredtz syn emillan Faghrult
en frelsesgårdh på den ena sidan opå hwilkens
anpart den edle wälbördige Nils Siöbladh till
Maresholm, och Rönnäs, och wälbördigh Jöns Bencht
sin till Lästa wåro aff rettan jordägande
edle wälbördige Bencht Jönson till Lästa,
fulmechtige och myndige, och Trinshult en
frelsesgårdh, Item Lammakulla occh Ragnilla
kiöp, thuenne skattaheman, på den andra si
dan, och war ehrligswijs och wälförståndigh
man Esbiörn i Lönshult fulmechtigh och myndig
giordt aff rettan iordäganden till Trinshult,
54v den edle wälb. Christiern Lillia till Elm
tarydh, och på skattaböndernes wegnar
konung M.tz alles wår nådigaste konungz
och herres fogde och befalningzman i Syn
nerboo häradt, ehrligh wälförståndigh och
försichtigh Peder Oloffzon till Qwäning
arp sampt och sielffue jordägande.
Och war denne trettan och tuistige ähran
de emillan Faghrult och Trinshult effter
noga ransakningh, och gamble mens berettel
ser, der aff förordsakat at en benembdh Esbiörn i
Faghrult en godh ehrlig skickeligh danne
man, som haffuer det loffordh på sin döda mull
aff grannar och någrannar, at han altid söktt
fridh enigheet och wenskap haffuer hafft en
gammall häffd öffuer en åå som rinner emillan
Faghrult och Trinshult, in på Trinshulta by
amåll, och klöffuatrådh, allena till timber
högge och inthet annat bruuk, hwilken
häffd mer synes för bön wenskap och skyl
skap, haffuer sin begynnelse en aff nå
55r någor ret, vthaff dem som i Faghrult haff
wa boandes warit. Dy thet bewises att dee
gamble affdöde folk som i Faghrult och Trins
hult haffua boandes warit haffua warit
söskonnebarn, och dee som nu leffua och ähre
skilgachtige nemligan Jon Esbiörnson i
Faghrult och Lars i Trinshult ähre skylde
till fierde man. Vthij midler tidh när Esbiörn
i Faghrult icke hade lust at bruka kierredh
vtan mente at det hade bätter fördeell och
nötta medh sigh at fella rösleskogh, gick så
till Clemmet i Trinshult begiärandes för
loff at hugga itt röslestycke i hans mark, det
honom bleff för bön och wenskap tillatit, och
samme gångh höggh widh pas - 1 ½ skeppeland
det nembden synt och skierskot haffuer.
Annor gångh kom Esbiörn i Faghrultt
till Clemet i Trinshult och badh honom om
mer rösleskogh, då swarade Clemet neij, iagh
haffuer sielff drengar, de förtrytat iagh
will behålla min felleskogh der medh affstod
55v Esbiörn i Faghrult och ingen rösleskogh yter
mera begiärade, at häffden på felleskoghen
sålunda begynt ähr som för:bet ähr, haffuer den
gamble vthleffuade mannen Clemett i Trins
hult, som bekienner sigh wara öffuer åttetio
åhr gammall för nembden giort sins salig
hetz eedh. Item bewistes och at för:de Clemett
för it åhr sedan war så kranck at han icke
annars tenkia kunde än döden wille wa
ra hans giäst, kallandes till sigh prästen,
och eblan annat som prästen honom förehöltt
frågade han honom, huru den häffden emillan
Faghrult och Trinshult begynt och förord
sakat ähr, då haffuer Clemet giort samma
bekiennelse och bidit Gudh at han aldrigh san
nare skulle förlåta honom hans synder att
han hade sagdt sanningen till. Item att
det höghwerdiga sakramentet aldrigh
skulle komma honom till tröst och hugh
nadt här eller i en anner werdh om han
icke hade bekiendt sanningen, der oppå och
prästen hade giffuit sit breeff och witnes
56r witnesbördh. När Esbiörn i Faghrult
som altidh söckte granna tycke och hwadh han
wille och trengde hos dem heffda, gaff dem
therföre bön och goda ordh, doch war och hans son
Jon Esbiörnson trädde till gården Faghrult,
grep han till medh alfwar, och der hans fader
för bön och godh ordh hade en fodtzmon hos sin
granna, der wille Jon Esbiörnson haffua
både fötterna, icke för bön eller godh ordh vtan
för sin egen rätt, och will wara lijka medh
Lars Clemedtzon i Trinshult at fella rösle
skogh det han och haffuer påskina låtitt och
nederlagdt mycken skoogh, och haffuer doch
ingen gillandes skiäll at fundera sin sak
oppå, vtan allena sins faders häffdh, hwilket
medh willia bön och wenskap begynt ähr.
Item beklagade och bönderne i Trinshult
Lambakulla och Ragnillakiöp, at en bonde
i Faghrult widh pas 80 åhr sedan haffuer
låtitt ingropa en madhengh som ligger
wästan åhn, som effter it gammalt taall,
56v och ordh, skulle i gamble dagar, haffua legat
till alla tree denne förbenembde gårdar, en
tå dee icke kunde bewijsat, at deras fader
eller förfäder till halft annat hundrade åhr
tilbaka, hage höborget samma engh vtan
legat för fäfott, in till den tiden han till
Faghrult intagen bleff och haffuer der till
åclandrat warit brukat och häffdat som forb:t
ähr, nu framträder Lasse i Trinshult
Per Jönson i Lambakulla och Bencht i
Ragnillakiöp tilfrågandes häredtz
nembdh om åhn icke så wäll här emillan
Faghrult Trinshult som annorstädes bå
de offuan och nedan fhöre, må achtas och
hållas för råmerke och bolstada skieell, och
ådtskillia deraff ägodelar, skogh och mer
så all den stundh, at retten befinner att sam
ma åå giör ådtskielnadt emillan monge
byars ägendom, och ingen haffuer der
emot någre insagor derföre bleff och
åhn gillaat för it ret råmerke och bolstada
57r skiäll, emillan Faaghrult och Trinshultt
Ragnillakiöp och Lambakulla, effter det 26 Cap.
i Bygninge Balk: ligger åhn bya millan tå
må och det bolstada skiäll wara, när åhn uar
effter lagen dömbdt för it krafftigt rå
merke emillan Faghrult och Trinshult
wille de vthij Trinshult, Ragnillekiöp
och Lambakulla haffua engen igen och them
vthij Faghrult aldeles och slet ifrån skogen,
och begiärade der opå en retwijs sentens
och dom. Men effter det ähr it christeli
git medell, at i alla tuistige saker tilbiuda
de stridige parter förlijkningh, bleff här samma
medell förslagit, och omsider effter långt ta
lande och swarande på både sidor, bleffuo dee
sålunda öffuerens, wenligen och wäll för
likte, at bonden vthij Faghrult skulle affståå
med all den häffd han hade hafft öffuer åhn
in på Trinshulta fämark fämark, både
57v rösleskoogh och annor nötta medh tieruedh, och
hwadh nampn det haffua kan, och inthett
bruka eller åuerka med mindre han haff
wer loff, och lega för sigh, der emot aff
stodo de vthij Trinshult Lambakulla och
Ragnillakiöp den gamble ret som dee för
mente sigh haffua til ägn som ingripit war
till Faghrult och lågh wästan åhn, at samma
engh skall här effter lyda och ligga oklan
drat till Faghrult ewerdeligan. Här
om rechte de edle welbördige wijsa och wäl
förståndige gode men som på begga sidor wo
ro fulmechtige, deras hender tilsammans
deslijkest och parterna som saken angick at det
skall wara dem emillan en förlijkt och aff
tallat saak nu och tilkommande tidher.
Hwilken förlijkningh aff laghläsaren och
häredtz nembdh, strax bleff krafftigh och
stadigh dömbdt och ovplöseligh till euerdeliga
tider, ordsaken att han aff dem alla som i
saken interesserade wåro, så frijwilligh
58r så frijwilligh och med alles deras goda jaa och
samtycke giordt och beslutat ähr, och till yter
mera krafft och stadhfästelse at den förlijkning
obrodtzeligan hållas skall, haffuer den edle
wälbördige Nils Siöbladh till Maresholm
och Rönnäs detta breff medh egen handh och
signät bekräfftat, Deslijkast befalningz
mannen ehrligh och försichtigh Per Oloff
son och Esbiörn i Lönshult, medh deras sig
näter och egna hender. Jemuäll och Nils
Eskilson vthij häredtzhöffdinge staadh sit
iandes med egen hand och signäter såsom och
häredtz nembdh medh deras häredtz in
segell, datum ut supra.

Anno 1622 den 21 Aprilis haffuer hä
redtzfogden här i Sunnerboo häradt, ehrligh
och förståndigh Päder Oloffson till Qwäning
arp kallat en häredtzsyn på it crone nybygge
och torpastelle Granvdda hwilket widh pas 16
åhr sedan bygdes och bleff Anno 1607 skat
lagdt för 1/4 cronoheman, och strax der effter
aff edle wälbördigh Nils Nilson till Säby
58v opå hwilkens ägendom mäst bygdt waar för
stört och ödelagdt ordsaken det war bygdt hans
gårdh Målen renter - 6 lb till prångh och på
hans egen swinauaall, och effter torpa
stellet haffuer lenge legat ödt och cronan
mist skatten. Derföre begiärade häredtz
fogden en laga syn, och förfara om dett kan
byggas eller icke. Och effter edle wäl
bördigh Nils Siöbladh till Maresholm och
Rönnäs war fulmechtigh giordt aff rettan
jordäganden till Målen edle wälb: Per
Nilson till Säby, och war tilstädes der
före bleff synan i werket stelt. När nemb
den kom på platzen der torpet bygdt war
bleff effterfrågat på huars grundh det
stodh, då bleff bewisat at en gammall man
benembdh Anund, kiöpte en skatta vthengh
aff en skattabonde Nils Gran i Gran
hult, vthij samma engh, war en liten tor
papladtz, så stoor at der bleff husastadh
kalgård och humblehage, och inthet der
59r öffuer. Dit drogh för:de Anundh och begynte at
bygga, och hade inthet vthrymme till åkeriord
till det ringesta skieppelandh, på skatteägorna.
Men effter för:de Anundh hade sin söster boandes
i frelsegården Målen, och det war en heell
slecht fick han förloff aff den gamble man
nen som bodde i Målen, at inhegna it stycke
iordh till åker widh pas åtta skieppelandh,
eller något mher och det en tidh häffdade och
gaff der aff ingen skat omsider när jord
äganden till Målen fick weta att största de
len aff torpet war tagit på hans ägor,
wille han der aff så mycket honom berette
ligit war, haffua skat och rettigheet, thet
torparen förwägrade sigh giöra wille, vtan
gick till häredtzfogden Jon Skogh begiäran
des at han wille wederkiennas hemanet, och
honom förswara, derföre drogh för:de Jon Skogh
dit, och vthan någon laghligh ransakan på
hwars grund eller ägor för:de torp Granavdda,
war bygdt oppå wederkiendes för:de croneiordh
59v och skatlade för itt fierdedels heman, och
kan giörligen bewisas at torpet war vptagit
så mycket engen anlonger aff Granhulta
skatägor, och belongande åkeren på frelses
ägorna, och det kan icke finnas at cronan
haffuer der någon ägendom på det heela by
amålet. Här oppå begiärade befalningzman
welbe:te Päder Oloffson en retwijs sentens och dom
hwilket retten honom icke förwägra kunde, så all
den stundh engen ähr såldh ifrån skattagården Gran
hult, och gården samma engh ingalunda, vthan ska
da och affsaknadt mista kan, derföre haffuer
skattabonden lagdt Anundtz arfwingar sine vth
lagde peningar igen, effter det warit it löst kiöp,
och hwarken tingliust eller lagligen vpbuditt
och tingskiöt, och kiendt invnder skatten igen.
Deslijkast haffuer och frelsesgården Målen som 
renter smör - 6 lb tagit sine enskijlte ägor
igen. Deslijkast derföre och effter torpastel
let war både skattagården och frelsesgården
till mhen och prångh bygdt, och vptagit, bleff
det aff retten vpdömbdt och affhyst, och affsagdt
60r att det aldrigh här effter byggas må, och
engen benembdt Granudda, dömbdes till skat
tagården, och åkerwallen till frelsesgården
Målen. Och till ytermera witnesbördh haff
wer iagh Nils Eskilson vthij häredtzhöffdinge
stadh sittiandes i samma häradt, denne aff
sagde dom medh egen handh och signät bekräff
tat, deslijkast och häredtz nembdh, som syna
men wåro haffua denne dom medh deras sedh
wanlige häredtz signät bekräftat datum ut supra.

Samma dagh bleff Lars Clemetzon
i Trinshult, och Bencht i Ragnillekiöp wenligen
och wäll förlijkte om det fisket dee hade tilhopa
i siön, som går in för Faghrult, att Lasse i
Trinnshult, skulle bruka siön sunnan
Gåsanabben, deslijkast och behålla katise stån
det för Gåsanabben.
Der emodt skall Bencht i Ragnillekiöp be
hålla det fisket nordan för Gåsanabben, alt
60v in till Tomhulta ägor wedertaga och inghen
fiska i wägen för dem andra lönligen eller
vppenbarligan hwarken i fiskeleek eller vtan
fiskeleek medh mindre de haffua loff och le
go för sigh, hwarken medh noot mierder,
vtan hwaar lite ådt sin lodt som honom tilbyt
ähr, hwilken annorlunda brukar fisket
en nu sagdt och förlicht ähr skall böta sina 40 marker.

Anno 1622 den 26 Augustij stodh laga
tingh i Berga åttingh vthij Holan, när
warandes konungh M.tz befalningzman
ehrligh och wälförståndigh Päder Oloffzon
sampt häredtz nembdh.

Anders i Bråna Jöns i Sickkinge
Oloff i Holegården Erich i Hielmerydh
Anders i Berghem Päder i Ågården
Per Benchtson Boo i Hoffdinge
Gisle i Tranhult Oloff i Eskelstorp
Suen i Halsiö Jon i Skogzgården
61r Samma dagh kom för retta Oloff i Brek
natorp och giorde sigh frij med denne effterskref
ne dannemen, at han icke war wållandes i Lareses
dödh i Tutaridt, eij heller gaff honom det såret
han fick i handen, som gick honom till dödtz.

Edamennerna  
Oloff i Brecknetorp Oloff i Eskelstorp
Jon i Fallennaueka Erland i Eka
Jöns i Brecknetorp Håkon i Röplösa
Nils i Horsnäs Jöns Wddason
Gudmund i Horsnäs Jon i Skogzgårdh
Per i Ågården Erich i Hielmaridt

Denne edh bleff laghligen gången och
Oloff i Brecknetorp fridömbdt för Lars
döddh i Tutaridt.

1/5 aff Brecknetorp       1/3 aff Boaridt 2
        1/4 Östragården Ifla 2
Tranhult 2     1/3 Ahrhult 2
Orbergh 2 frelse   1/4 Giöshult 2
Hampnedetorp 2        
61v Samma dagh bleff beklagat, at Bencht
i Hånges hade hugget sin granne Jöns Vddason
med en bolyxa i magen, it förferligit stoort
såår, så at han haffuer warit wanför åhr och
dagh, och mest hållet wid sengen, derom de
bleffuo så förlikte at bådskiäraren fick 16 dlr
och dee wäll förlickte. Derföre vthfäste för
10 Cap peningar - 6 marker.
  målsäg: 3 marker
  cronan 2 marker
  häradet 4 öre
  häredtz: 4 öre


Samma dagh kom för retta edle walbornes
herres her Chlaes Stenbockz tiänare till
till Tofftaholm Jacob Benchtson som och an
chlagade i retta en sin herres lanboo Per
Päderson en legodrengh hade giordt hem
gångh på Jöns Jönson på Gudmunstorpett
och hans druckenskaap lopet med vredtz uer
kan, och högg aff tuå syllar sedan de wåro sam
62r sammanknepte och [..] lagder. Item be
klagas och at tuå dagar der effter lop Jöns Jöns
on medh wredesmod hem till Per Pedersons
swärfader, Mattis Benchtson på samma torp, slogh
i dörerna, nidhbrot skorsstens pipan, lop och
söchte effter eeldh och wille tenda eldh på husen.
Derföre sakfeltes dee effter det 5 Cap i
Edtzöre Balken hwar till 40 marker ähr 20 dlr
herrens endsaak.

Samma dagh framförde Jacob Bencht
son en tienstedrengh på Tofftaholm Torkell
Håkonson hwilken haffuer belägrat en tien
stepiga på gården, Kirstin Jöns dotter, och loff
wat henne echtenskap, giffuit gåffuor,
och sigh besuorget at han henne aldrigh beswij
ka willle, i midler tidh gick Torkell bort
och troloffwade sigh en annor piga benembdtt
Elin Andersdotter i Malmaridt i Ångelstad
sochn, och effter så tilgangit ähr kunne
retten inthet giöra till saken för en dee
haffua warit hoos capitelett.
62v Samma dagh framsteltes för retta en lös
kåna Kirstin Jönsdotter hwilken i föregangne
åhr tiente på Tofftaholm och där ähr bleffuen
haffuandes, och bekienner at en drängh Bencht
Arfwidtzon som tiente på gården ähr barnnafa
deren, haffuer och en annor drängh Bonde belä
grat henne, som och der tiente. Item bekien
ner och at en hoffman, belägrade henne på
wägen ifrån Wernamo marknadt, och wett
inthet hans nampn, men effter Benchtt
hade bedriffuit lönskaläger medh henne dömde
retten, han skulle haffua förgiordt sin lhön,
och böta peningaar - 3 dlr. Item Bonde i lijka
måtto förgiordt sin lhön, och böta peningar
- 3 dlr. Item hade Knut Jeppason och Tor
kell Håkonson hugget en grön eek på Toff
ta skogh, sakfeltes effter lagen peningar
- 3 marker. Hans i Flattige för en eek -
3 marker.

Samma dagh km för retta en vngh drängh
Nils Faiason i Stråhult i Odensiö sochn,

63r hwilken haffuer belägrat en löskåna Ing
eborgh Jönsdotter, och affladt barn medh henne
hwilken och haffuer sigh tilförrene thue gång
er försidt det han bekienner, derföre vthfäste
Nils peningar - 3 dlr.
  cronan 2 dlr
  häradet 2 marker
  häredtz: 2 marker

Item vthfäste kånan för:de Kirstin för lön
skeläger peningar - 6 marker.
  cronan 4 marker
  häradet 1 marker
  häredtzhöfd. 1 marker


Samma dagh kom för retta en vngh drängh
Lars Påffuelson hwilken haffuer belägratt
en lööskåna Märit Jönsdotter, och affladt
barn medh henne, det de båden haffua bekiendt,
och wåro skylde till andre och tridie leedh.
Hwilken skyldskap bleff recknadt för mö
krenchningh, effter de ledarne icke finnes
förbudne, derföre vthfeste Lars för möö
krenchningh till peningar - 40 marker.
63v
  målsäg: 13 marker 8 ortuger
  cronan 13 marker 8 ortuger
  häradet 6 marker 2 ½ öre
  häredtz: 6 marker 2 ½ öre


Jöns i Torlarp vthfäste en trigga manna
eedh at han leffwerade saligh Lille Bencht
i Epplanäs för tridie terminen peningar
- 3 dlr till nästa tingh.

Anno 1622 den 13 Septembris stodh
laga tingh och ransakningh om jordebooken
ödesheman, nybyggde heman oskatlagde.
Item om några heman finnas som icke stå i
jordaboken. Öffuerwarandes edle
walb: Erich Jöranson till Nääs och Her
sätter stådhaller på Cronebergh öffuer des
lhän häredtzfogden wälförståndigh Päder
Oloffzon sampt häredtz nembdh och kiör
konembden i hwart prästagäldh.
1. Oom någor heman ähre vthslutne vthaff
jorda bookan. 2. Om någor gamble heman
ähre ödelagde, och någre nye vpgtagen. 3.
Oom ödehemman brukas och till hwars nyt
64r nytto, och hwadh frijheet till hemanens vp
rettelse behöffwas. 4. Om någre ähre
vptagne på frijheet, och huru lenge dee
haffua hafft frijheet och hwadh dee för
frijheeten bygdt och hemanet bättrat haff
wa. 5. Om någor cronoheman ähre bortt
skiencktte, och till cronan igen faldne.
6. Om någor hemaan förswaras aff adelen
till ladegårdtz frijheet som lenger en en
mill afflagde ähre. 7. Oom tu gammall
heman kunna wara lagde i et heman. 8,
Om crone vthiordh fins inne hos skatta
och frelse, och finnes tompt skall vthbrytas.
9. Oom 1/4 torpare, om dee kunna skat
läggas, eller huru lenge dee haffua bygde
warit

Nembden Markaridtz geldh  
Jöns i Skiepalt Nils Bugge i Skaarp
Suen ibidem Johannis i Knabill
Bencht i Holma Lars i Tomaridtt
64v
Jöns i Wekaboda Jon i Snelsböke
Erich i Exhult Capelan Her Jon ibdem
Här Påffuell i Vlfzbeck  


Skattaheman
En vtiord Kuddeboda benembdt kiörke
godtz ähr liggandes i Kuddeboda gårdh, skal
ransakas om der finnes tompt, eller om
jorden ähr affkieldrat eller huru stoor
hon ähr.

Kiörkeheman
Siögaridt renter smör - 2 lb der inne
ligger en frelses vthiordh hörer wälb. Oloff
Stråle till, renter smör - 1 lb ähr en
tridingh aff heela gården skall ransakas och
vthbrytas der om skall och skriffuas
Oloff Stråle till om.

Hynneridtz sochn
Trethult en crono vthiord renter smör
½ lb ähr för 60 åhr sedan affhist och alt sedan
legat öde, skall ransakas om det kan byggas
65r efter det ligger i almenningzmark och
kloffuetrådh.
Faghrult en skattagårdh renter effter
Päder Oloffsons åhrliga renta smör 1 1/4 lb
och effter Gudmun Gudmunsons åhrliga
renta smör - 1 3/4 lb och kunde böndernaa be
wijsa, at på 100 åhrs tidh tilbaka mins ingen,
at der ähr tagit aff Fägrult mer en 1 1/4 lb
in till 1617 då begynte häredtzskriff
waren Börge Päderson 1 lb 15 marker-.

Skatta torpare
Holmana skall synas om det kan bliffua
it halft heman Häraldt skall och synas
hwadh det kan giöra skieell fhöre. Kiöpet
skall och synas och skatleggas hwadh det
giör skiell fhöre.
Risbööke skall och synas på samma sätt.

Hallaridtz sochn
Erich i Linnefalle Jöns i Halleböke Per
i Kråkeridt

Skattaheman
65v Vthij Siuhult finnes en Börke vthiordh renter
smör - 1 lb skall vthbrytas och synas om hon
kan byggas och tagas ifrån skattegården
Örneholmen ähr - 1/3 skat ligger inne vthij
en frelses gårdh Örneholm, hörer wälb. Bencht
Sperre till, skall vthbrytas och serdeles byg
gas

Kiörkeheman
En vthiord Örneholmen renter smör ½ lb
ligger i frelsesgården Örneholma, skall
vthbrytas

Giöteridtz sochn

Nembden  
Per i Lillarydh Jöns i Kiellekiöp
Nils i Wereberga Arffwidtt i Hylta
Swen i Ternhult Aszar i Kiäringalijda
Suen i Skaffta Ebbe Jönson lendtzman


Cronetorpare
Sigge i Wereböke renter smör - 1 lb [..]
päningar - 1 marker  [..] peningar - 1 ½ marker dagz:w
- 1 åhrlige häster - 2 Konungz - 1. Detta
bleff tillöckt och pålagdt smör - 1 lb St:
peningar - 1 marker. dagazwerke - 1 noch
66r noch åhrligit. Sedan i owissa perseglar
för en half gårdh, Spannamåll ½ tna.
Sedan i Stuffhult tilöchtes smör - 1 lb
St: peningar - 1 marker. dagz:ue - 1 Spannamåll
- ½ tna. Sedan i owissa perseglar för ½
croneheman

Hampneda sochn

Nembden  
Måns Botelson i Horn Per Nilson i Ösiö
Ebbe i Hiulsnäs Jeppe i Kuggaboda
Gisle i Tranhult Suen Nilson i Ifla


Liunga sochn
Roninge, Kuggaboda, Skiellesnääs, denne alle
skola synas och skiärskodas hwadh dee kun
na giöra skiääll före.

Samma dagh kom för retta it qwinfolk
benembdt Merit Jönsdotter i Prästebygdh,
och bleff aff fogden anklatag at hon haff
wer folgdt denne förrymde knechtar Måns
Pipare sin broder i skogen, och burit till
66v honom maat och dricka, hwilken Måns
Pipare skiöt sin stalbroder Oloff Räff
som war en gammall knecht, och had 9 gånger
rymdt sin phan, nu bekiende Märit at
hon någre gånger haffuer burit maat och
ööll i skogen. Item beskyllar fogden henne
at hon skulle haffua stulit wäff och läroft,
i Giöteridtz sochn och bortsålt i Wislebo i
Danmark och bekommit 2 skepper maltt.
Här till näkar Märit på det högsta at hon
ingen wäff stulit haffuer.
Item ähr och samma qwinfolk kommit i
roop och röchte at hon skulle haffua legat
hos Swen Päderson i Beckaridt lendtzmannen,
hwilket skulle skiee i Traheridt, ditt
dit Swen kom ifrån Kylhult öffuer
drucken, och säger Märit han bleff sittian
des på torbencken, heela natten kiöpte
öll och drack natten öffuer, och sedan
gick i stugan sedan det war liuus
67r dagh, och lade sigh i kläden på bencken och
lågh widh pass en timma sedan redh hem.

Samma dagh framfördes Inger Påffuels
dotte, i Ifla, och bleff aff konungz fogode be
skylladt at hon hade låtet sigh belägra, föt
barn och mört, nu bekienner för:de Märit
at hon ähr belägrat aff sin fästeman Jon
Månson i Öslöff, hwilket skiedde mån
dagznatten, påskamåndagh 1622 och tå
war hon inthet troloffuat. Dernäst sön
dagen [..] trinitatis belägrade han hen
ne andre gången, och bekienner at hon
lågh hos honom vthij 2 nätter, och tå säger
hon sigh bliffua haffuandes och sedan der
effter den 13 Augustij 1622. Och effter
denne bekiennelsen haffuer hon warit
med barnet i 8 weker, men sedan be
kienner hon at en annor drengh, som
tiente i Toffta, Nils Faiason beläg
67v belägrade henne michelsmesse wekona 1621
den tidh han drogh till Toffta. Det bekien
ner Nils Faiason, men han bekienner
han lägrade henne i fioll wåras i 7 wekor.

Ransakningh om jordabooken

Oensiö gieldh

Arfwidt i Rydh Otte i Sinsalt
Lars i Moanäs Nils i Stönia
Oloff i Hult Pelle i Loshult


Skatthaheman
Vhij Stönia ähr bygdt en husastadh aff de
ras broder i gården boandes, och brukas vn
der gården.
Rijsa en skatta vthiord renter smör
- ½ lb - peningar - 6 [..] skall ran
sakas hwar han ligger ebland frelset
i Rijsa om der finnes tompt och det kan
byggas.
68r Wåkön en skatta vthiordh renter smör - ½ lb
peningar - 6 [..] ähre tilöcktt dagz:w - 1 åhr
lige hestar - 2 konungz - 1 sedan owissa
perseglar för 1/4 heman.
Humblekulla it gammalt ödesheman ähr skat
lagdt för peningar - 6 [..] smör ½  lb skall
synas om det doger bygga

Andersta suchn

Nembden  
Oloff i Holegården Jöns i Nöttia
Per Jönson i Diurarp Oloff i Nöttia
Jon i Wiggåsa Suen i Stackarp


Brinshult it skattatorp skall synas om dett
icke bliffuer ½ skattaheman. Noch ibidem
it skattatorp skall synas.
Noret 1/8 heman ähr vthbrutet ifrån frel
set skall renta penningar - 6 [..] smör - 5 marker
dagz:w - 1 åhrlige - 1 konungz - 1 och föres
till rekenskaps 1622.
68v Ormstorpet skall synas och antingen läggas för
fäfot, eller och wthstädias och byggas, och sedan skat
läggas, men clagar cronegården Brusarp på
torpastellet, då skall det endteligen läggas
för fäfoot.
Saxarp et skattatorp renter konungz hästar
- 2 ähr bygdt aff bönderna i Bolmingarydh och ta
git något aff gårdtzens ägor, och skattar nu
tridingen medh gården. Skall ransakas och sy
nas, om det icke kan bliffua itt heman för
sigh sielfuer gården oskadder.
Moslunda, et skattatorp, ähr bygdt på skatte
ägor, och här till skattat till Ösiöhult, skal
här effter skatta cronan smör - ½ lb
peningar - 6 [..] dagz:w - 1 konnungz - 1 åhrlige
- 2. 1622.
Rönnebygget et torpastelle haffuer någon tidh
warit bygdt och skattat medh en gårdh Ösiö.
Och effter gården ähr godh nock torpet förutan
bleff thet skatlagdt peningar - 6 smör - ½ lb
dagz:w - 1 åhrliga - 2 konungz - 1. och skall
69r insettias i jordabooken till 1622.
Rosensbergh it torpastelle haffuer en tidh warit
bygdt, och skattat medh en gårdh Gåshult och
effter gården ähr godh nogh, bleff torpet skat
lagdt till peningar - 6 [..] smör - ½ lb
dagzwerke - 1 åhrlige - 2 konungz - 1.
Mosalijda et skatta nybygge, skall synas om
det doger at bygga, ähr leckuäll skatlagdt
för peningar - 6 [..] åhrlige h. - 1 smör
- 5 marker. konungz - 1 dagzw. - 1.

Anno 1622 den 16 och 17 Sep
tembris stodh laga tingh i Sunnerbo häredt.
widh rettan tingstadh Hampneda öffuerwa
randes edle wälborne Erich Joranson till Näs
och Hersetter stådhallare på Cronebergh och
öffuer des lhän, noch edle wälbördigh Jöns
Jöranson till Fylleskogh. Oloff Stråle till
Eckna, Item häredtzfogden ehrligh och för
ståndigh Peder Oloffzon sampt häredtz nembdh.
69v
Jöns Jeppason i Rydh Anders i Bråna
Ebbe i Hiulsnäs Gijsle i Tranhultt
Måns Båtelson Anders i Berghem
Lars i Alanskiöp Per Benchtson
Nils Bugge i Skaarp Lasse i Broddalt
Oloff i Holegården  


Samma dagh kom för retta edle wälbör:
Oloff Stråle till Ekna och clandrade 2 lb
smör renta vthij Bockaboda gårdh. Nemligan
1/3 aff heela gården, hwilken 1/3 en benembdt
Christiern Larson, och Oloff Larson, haffua
sålt wälb: Nils Siöbladh 1620. Och deras
fader tilförrene för 20 åhr sedan sålt wälb:
Magnus Stolpe och fru Estridt till
Simmersnäs och derföre vpburet en half
skattagårdh Herstabööke, och 30 dlr pä
ningar, der opå finnes Oloff Larsons och
Christiern Larsons bewijs, och fru Estridt
till Simmersnäs, hade Långe Jöns der
70r 2 lb renta i Bockaboda, och effter hennas dödh, hen
nas arfwingar. Nu bewisas at för:de Christiern
Larson och Ooff Larson haffua sedan som för:t
1620, sålt föreskreffne 2 lb renta i Bockaboda
till wälb: Nils Siöbladh, för ethundrede daller
suenska och loffuat at willia stå i hemuall.
Derföre effter för:de Christiern och Oloff offta
stemde ähre at swara i denne saak, och dee haff
wa inthet welat komma, hade man denne gången
hafft skiäll nogh, at inwijsa wälb: Oloff Strå
le till godtzet, men på det dee sigh icke skolla be
swara, bleffue de enu stemde till Wexiö till Birgittae
till laghmanstinget, der förswara deras kiöp
slagan, hwadh dee tå icke willia komma skall
dömmas på saken. Item bewistes och att
w. Oloff Stråle hade stempt walb. Nils Siö
bladh och sendt honom strenge breeff tre we
kor för detta tinget.

Samma dagh kom för retta wälb: Jöns
Joranson till Fylleskogh, och framlade i retta
70v sins dotters edle wälb fru Britte Lilliespar
res saligh Måns Stiernes effterlåtne
enkies föruerfwade breeff hwilket konungh
M.tz aff serdeles gunst och nåder haffuer w.
fru Britta aff sederles gunst och sins mans
tienst vndt och skienckt henne aff sins mans
förläningh 1622 peningar tuhundrede 20 dlr
breffuit dat i Stockholm den 30 Maij 1622
så bewistes att fogden i Sunnerboo häradt
wälb. Truls Päderson hade betalt cronan, för
det wälb. Måns Stierna hade vpburet
peningar - 60 dlr och effter det på både sidor
war cronones ingeldh, och förläningen war
här i häradet. Derföre dömbdes här för retta
cronan skulle haffua sina - 60 dlr igen,
och effter breffuit ähr wälb. fru Britta
serdeles skienckt och han betaladt, derföre
bhör saligh Måns Stiernes arfwingar
betala der en tuedell emott.
71r Samma dagh kom för retta Anders Hakonson
och på sins hustrus Ingridt Jönsdottes wegnar, clan
drade en fierdingh i Skirfwa, som Suen i
Forsa haffuer innehafft, då bewistes aff it
gammalt bytesbreff giffuit aff her Jö
ran i Angelstadh 98 den 22 8bris, at en
benembdt Suen Jönson som war Ingredes styffa
der, och åtte hennes moder Ingridt till hustru,
hwilken åtte en heell fierdingh i Skirfwa
bortsålder för 40 dlr och inlöst igen aff sin fader
Jon Suenson en fierdingh aff Rya gårdh,
derföre bliffuer samma fierdingh i Rya in
gerdes moders N. Ingredes arfueiordh, men
ähr Måns Bengtson kommen till Rya gård,
och leckwäll bewistes, at den gamble quin
nan Ingridt hade ½ [..] och der till engh,
i Rya gård, sedan hennes man Suen döder war,
hwilken på rigzens togh bleff dödh, och en
tidh der effter sålde Suens bröder Jon och Per
70v Per Jonson och bort jorden. Nu skulle Måns gå
hem effter sin iordebreff och komma igen
i morgon.

Den 20 Januarij 1622 war Nils Faia
son senaste gångh i Eka och lågh medh Påff
wals dotter, och hon bekiende sigh samma gångh
bliffwa haffwandes.

Samma dagh gaff wälb Jöns Jöranson
sin gamble tiänare Jöran Christopherson till
20 rigz dlr som hans fader S. her Chri
stopher skyldigh war och loffuade at han
dem aldrigh kräffia skulle.

Samma dagh presenterades här för retten
den höghloflige konungzlige hoffredtz
nådiga förklaringh belongande den saken
i Vlfberga så lyder förklaringen.

En dom ifrån Sunnerboo häradt öff
wer en ogifft drängh benembdt Måns
Månson i Vlgberga, som haffuer belägratt
en
71r gifft kåna, Agnes Pädersdotter, horkarl
len skall böta - 4 dlr och kånan - 80 dlr
  cronan 8 dlr
  häradet 20 dlr
  häredtz: 20 dlr


Kornberga i Rysby sochn frelse - 1
1/5 i Linnefall 1 1/4 Östra Kalshult 3
1/5 Brecknetorp 3 Terhult - 3 Orberg -  
3 Hampnatorp 3 1/4 Östra gården Ifla -  
1/3 aff Århultt 3 1/4 aff Giöshult 3
1/6 aff söra gården Wereberga - 1
Benchtes arfdapart i Markaridt - 1
1/4 aff Söre Skersaridt - 1
1/8 i halfuer Beckaridtz - 1. 1/4 i Boarp

Samma dagh framsteltes för retta en
löskåna Ingridt Påffualsdotter i Eka
och nu som tilförrene bekienner at hennes
fästeman Jon Månson i Öslöff, det han
och här för retta bekienner. Bekienner och
72v han lägrade henne för en han fäste henne,
men senaste gången bekienner han att
han lägrade henne om helliga trefaldig
hetz söndagh 1622.
Men för:de Ingerd Påffuelsdotter bekien
ner at en annor drängh Nils Faiason henne
långdt tilforrene belägrat haffuer, nem
ligan i fioll 1621 i siunde weka och sedan
michelsmesse 1621 och sedan så offta han
kom sigh widh
Nu haffuer Ingridt warit haffuan
des och skils widh barnet den 13 Augustij
1622 och vpbrendt fosteret, det hon säger
icke haffua gådt wedh mer en vthij 8 we
kor.

Samma dagh kom för retta Ebbe Jönson
i Kylhult, beklagandes at hans gårdman
och sösterman, Suen Ebbasons barn hade
omkull riffwit en höstak i rengnwäret
och förderfwat höet, nemligan Thormar
73r Swenson hwilken ähr 10 åhr gammall, så be
wistes at peijkens moder slogh honom medh rijs,
sedan när Ebbe tycktes han icke fick hogh nock
togh Ebbe och slogh honom det mäste han för
måtte det Ebbe bekienner. Derföre bleff
det affsagdt at peijken noghsampt thett
skalkastycket betaladt hade.
Till det clagar Ebbe Jönson at Suen Eb
bason hade giordt nijdingzwerk på en lijda, och
bortskuret eggen i en sten, det han och be
kienner.
Item bekienner och Ebbe Jönson at Swen
Ebbason hade giordtt honom hemgångh, gådt
medh beråt modh i fulla wrede, till Ebbas
ferstuge döör, med en spent bössa, och vnsa
de Ebbe såsom och mante honom vth, hotan
des honom till liffuet, det Suen Ebbason
bekienner, derföre sakfeltes han effter
det 5 Cap: i Eedtzöre Balk till 40 marker.
73v
  cronan 13 marker 8 ortuger  
  målsäg: 13 marker 8 ortuger  
  häradet 6 marker 2 ½ öre 4
  häredtz 6 marker 2 ½ öre 4

Item beklagade Suen Ebbason Ebbe Suens
on här för retta en, skielm, der till han
wiste ingen skiäll vthan rettade sin
ordh, å första tinge, bekiennandes at han
ingen skiell stycke wiste medh honom,
derföre bleffue de förlickte här för retten
Item clagade Suens dotter Christiorn en
vngh piga at hennas morbroder Ebbe Jönson
sade at han skulle skiära håret ifrån henne,
så endock Christiorn icke hade witne, leck
wäll kunne Ebbe icke enskylla sigh bleff
wo och dee förlichte.
Och effter de altidh plägar tretta vpsattes
dem emillan vthij wite peningar - 40 dlr den
parten som wetandes och williandes aff
74r affbryter skall den vthgiffwa.

Samma dagh kom för retta Nils i Hag
alt, och effter sin giorde och nedlagde eedh, wit
nade at en lögerdagzmorgon ganske tideliga,
gick han till Vlfzbeck i den meningh han wille
låta koppa sigh, när han kom vth på wägen, hör
de han et hest roop, och wiste icke anners en
det war en räff. och lyddes widare och hörde
it annat roop, då tenckte han at något annat
kranckt hade warit i watnet och lyddes en
tå mera, tå hörde han 3 roop, emillan stocken
och becken som de gingo öffuer, och sedan hör
de han ingen, då affkiöt Nils sin bössa,
widh han affskiöt bössan, ropade Per Päderson
och skriade emot bössesmellen.
Nu bewistes at tree folgdes ådt ifrån Torp
och 2 kommo till bys, och den 3 bleff i lopet.
och Per Päderson som husbonden war, medh
sin broder Erich Päderson kommo till bydtz
74v och peijken Nils Nilson kom i åhn och fans
igen i Danmark nijo dagar der effter.
Nu tiluijter Nils i Broddalt Per Päderson
at han ähr williandes och wållandes vthij
peijkens dödh, hwilket och synes lickt dy dett
kan icke falla denne retten i sinnet, at peiken
sielfwållandes föll i åhne. Derföre och på det san
ningen måtte komma i liuset, haffuer nembden
dömbdt at Per Päderson och Erich Päderson
måtte på ådtskillige rum i fengelse för
waras in till de willia bekienna sanningen.

Samma dagh bleff beklagat at Måns i Rya
hade hugget tree boker deet han och bekienner
men han bewisar sålunda at den ena booken
ihöll, den han högh till en qwarnarenna,
den andre war en liten book den han hög till
bohagz tygh sleder och andre boreder, men
den tridie högh han till eldbrånd för
hwilken han vthfäster peningar - 3 marker.

Suen i Ryda hade hugget bok till wedh
75r sakfeltes till päningar - 3 marker.
Nils i Forsa för en book peningar - 3 marker
Nils och Jöns i Groaridt 2 böker - 6 marker.
Jöns i Groaridt för en book - 3 marker.
Per i Beiaridt för - 2 boker - 6 marker.
Nils Ingemarson i Hästhult för 4 str böker
han hade hugget i Wigåsa hegnadt, der
till han säger sigh haffua Jon Ingemarsons
förloff i Wiggåsa vthfeste peningar - 3 dlr
Anders i Skien för en eeck - 3 marker.
Nils i Skien för en eeck - 3 marker.
Arfwidt i Jökhult - 3 marker
frelse Kielle i Hallarp - 3 marker
Kirsthin i Bökhult - 3 marker.
Boo och Erland i Hengarp för en book - 3 marker.
Meer för förbudh peningar - 40 marker.
Lasse i Lund fördt vth ekebordh it las
sakfeltes för förbudh peningar - 40 marker.
75v Samma dagh kommo för retta bönder
na som boandes ähro i Malmaridt i Nöttia
sochn, och sigh beklagade, at de aff 5 boo
lagh, hade vthlagdt till sin husbonda S. Måns
Stierna vthij Elgzborgzlösens 5 och 6 terminn
peningar - 30 dlr och bewistes at walb
Måns Stierna hade fåt föreskreffne Mal
maridt i söskonne skiffte för sätesgårdh, haff
wer och ingen annor arfweligh sätesgårdh,
Men effter han sielf på gården icke boan
des ähr, vtan bönderne derföre willia commissa
vthöffuer Elgzborgzlösen på nyt vthpan
ta Elgzborgzlösen, och effter bonderne en
gångh haffua vthlagdt och giort ret för sigh,
derföre dömbdes de frij och Måns Stier
nes arfwingar betalla, peningar igen.

Jöns Tuffuason i Hampneda för en book - 3 marker
Nils i Back för it las ekebordh han kiöpte
och vthfäste för fridhbrot peningar - 40 marker.
76r Simon och Erich i Öiarp för en book - 3 marker.
Anders i Öiarp för 2 böker - 6 marker
Olof ibidem för 2 böker - 6 marker
Knut Erichson för en book - 3 marker
frelse Per i Malmaridtt för 2 böker - 6 marker
Nilss ibidem för 2 böker peningar - 6 marker
Per ibidem för 2 böker - 6 marker
Bencht Jönson i Balkarp - 6 marker
Frände ibidem för 2 böker - 6 marker
Eskell ibidem för 2 böker - 6 marker
Suen i Beckaridt för en book - 3 marker
Jöns i Balcköö för 1 str- 3 marker
Bench Månson ibidem - 1 str - 3 marker
Bencht Larson ibid 1 str - 3 marker
Åke i Bölmingarydh - 1 str - 3 marker
Måns ibide - 1 str - 3 marker
vthij Stockarp - 2 str - 6 marker
vthij Rya 3 str - 9 marker
Forsa - 2 str - 6 marker
76v
frelse Nortorpa - 5 str - 15 marker
Syndertorpa - 2 str - 6 marker
Esphult - 3 str - 9 marker
Nils i Groaridt - 1 str - 3 marker
Erich i Boda - 1 str - 3 marker
Balköö - 6 str - 18 marker
Pelle Pas i Skogaridt - 3 marker
Per Håkonson i Fallarp - 1 str - 3 marker
Åke och Jöns i Fallarp 2 str - 6 marker


Samma dagh kom för retta Erich
i Rydh i Agunnaridtz sochn beklagandes
at Per i Wixö hade lätet sine giätter vp
äta en höstack, och war sålunda, at geter
na kommo på en holma, och gingo der så
lenge at watnet kringick holman, så
at dee inthet kommo der ifrån, och för den
skull vpåto getterna höstacken, såsom och
barken aff träen, det Per i Wixiö icke
77r

näka kunde. Item beskyllas och Päder
hade [..] kiendt sigh 2 str bockar i Århelt,
och slept till sina gietter, nu förebär Pär
at der war ingen gierdesgårdh omkringh hö
stacken, derföre bleff Erich pålagdt att
förskaffa sigh witne till nästa tingh, och
war i höstacken 4 las och nembden dömbde
at Päder skulle giffua för hwart las 3 marker.
Bekyllas och Per i Wixiö för hemgångh
i Deranäs hos Jon.

Samma dagh kom för retta en vngh drängh
Jon Benchtson i Åssen i Wåxtorpa sochn, huil
ken med sine föreldrars samtycke troloff
wade en piga Märit Jacobsdotter det hon be
kienner, sedan belägrade han en annor piga
Kirstin Jönsdotter i Tiaboda, och affladt barn
medh henne, hwilken gierningh de båden be
kienne, nu haffuer fästepigan vpsagdt sin
troo, och bekommit skilgebreeff, och drängen

77v för:de Jon will gierna echta och vptaga denne
senare som han haffuer hafft barn medh,
hwilket honom aff capitelet icke tillåtes.
Och effter troloffningen ähr effter lagen
och werdtzligh ret, god och gill disputeras om
icke drängen haffuer bedriffuit hoor.
Doch leckewäll bliffuer saken skutin till
capitelet, at först dömma om trooloffningen

Kom för retta Boo i Hengarp och gick sin
vthfäste laagh at han icke haffuer stu
lit fiskar aff anners fiskereder.

Edamennerne  
Boo i Hengarp Nils Oloffzon
Erland ibidem Lars i Lund
Gudmund Jonszon Bencht i Elinge

Denne eedh bleff gången och Boo fridömbdt

Samma dagh kom för retta Sone i Ker
näs, Sissa i Ösiö med deras nembste
78r slecht och bördamen, beklagandes at en be
nembdt Clemet i Elmptåsa, haffuer ihiäl
slagit för:de Sisses man Nils Sonason, huil
ket skiedde nu iempt 2 åhr sedan, och drå
paren hade alt sedan gått widh skogen.
Och på det denne gerningh måtte komma
taill laghligh ransakan haffuer dråparen
bekommit legdh till tingh och ifrån, i sit
behåld igen, och ähr nu tilstädes kommen,
och haffuer dråpet sigh sålunda begiffuit som
antecknat ståår, Lasse i Finhult såsom it witne
effter suoren eedh sålunda berettat haffuer,
der tildrogh sigh at den som döden leedh giorde it
arbetisööll, dit han hade budit någre aff sine
grannar, så hende sigh om afftonen begynte
tuå vnga drengar, Börge Jonson och Bonde
Jonson tretta sin emillan, och Bonde som sat i
benken slogh till Börge som sat på sätet, med
78v en skååll, och de begynte draga vthij
hwar annan, så at bordet gick omkull, mat
och ööll på golffuet och liusen vthslocknade,
då stegh dråparen vp på golfwet och hade
en langh marboyxa i handen, ropade och bad
tenda vp, och hustrun tende någre gånger,
och stickan vthslocknade, så tildrogh sigh att
hon fick stickan vptenda, och kom fram på
golffuet, tå stodh husuerden för:de Nils Suenson
och hölt Clemet om yxeskafftet, säiandes,
hwad fattas tigh will thu haffua ööll och
mat och låta wäll så set tigh, och förde ho
nom i bencken, och stickan vthslocknade,
och strax tog Clemet till kniffuen, stack
Nilss Sonason, i bröstet, så at när hustrun
hade vptendt stickan och fram kom, hörde
hon sin man inthet meer taala, en han
sade, nu ähr mitt lijff borte, och strax
79r föll nidh döder, och dråparen kom gienast
till skogen. Och haffuer dråparen be
kiendt dråpet så tilgick som for.t ähr.
Detta ährandet bleff stelt till rettens
betenckiande sentens och dom, och effter man
ingen skuldh eller brot finner hos den döda,
eller den ringesta åwerkan, vthan dråpa
ren haffuer förraskat den döda lijffuet
aff, vthij hastigheet, och vthij mörkret, der
före kunne icke retten frija dråparens lijff
effter det 2 och 12 Cap. i Dråp Balk. Item
effter Gudtz lagh, then som vthdiuter
meniskors bloodh, hans blodh skall och aff
meniskor vthgutit warda.
Dråparen haffuer 7 faderlös barn, alla
små och öffuermaga.

Kom för retta Thoor i Gräsholmma, ful
mechtigh på sins hustrus wegnar Karin
79v Karin Eskelsdotters, noch på Gammals
wegnar i Trellora, och på Larsas wegnar
i Kuddeböke, och på Mattisas wegnar
i Qwarnagården, och på Ingredas weg
nar i Tormansbygdh, och på Gunnellas
wegnar i Staffrilt, och på Gunnellas
wegnar i Danmark boandes,
och på Gunnille barns
wegnar i Fägrult, desse tingskiötte
Gunna Eskelson och hans hustru Kiella
Månsdotter 1/4 aff aller Örnafella
gårdh för peningar - 130 dlr och haff
wer sielf sin arfuelodt i samma fierding

Kom för retta ehrligh man Brodde i
Markaridt fulmyndigh på Brodda
Suensdotters wegnar i Danmark bo
80r boandes, och bortskiötte hennas sösterlodt
som hon i Vlfwaridtz Åke Suensons ½ 
gårdh för peningar - 27 ½ dlr för arf och
ethlöffueet, så at Åke Suenson medh denne
sösterlodten och sit förra lagafångz breeff
äger ½ Vlfweridtz gårdh. Gunna Jöns dotter.

Samma dagh kom för retta Frende i
Hallarp och framlade i retta Anders Lock
mans qwittens lydandes at han hade vp
buret för 8 str oxar peningar - 48 dlr.
Nu bewiste Frende i Hallarp medh tro
werdige witne, nemligan Per Carlson i
Trottesloff Per Benchtson ibidem, Per Stocke
i Boarp, Hans i Nöttia, desse giorde sins
salighetz eedh, at Anders i Lockman vp
bar oxarna för - 65 dlr och icke quitterade
mer en 48 dlr så at vthij qwitenset
80v fattas 16 dlr antingen det ähr skiet aff
förgietenheet, eller och glömsko, eller aff
ilfundigheet, kan retten icke weta, men
effter det ähr clart at oxarne vpburis för
- 64 dlr dömmer retten at Frende må
bekomma fulkommeligit qwittens, eller
de 16 dlr igen, som han aff qwitenset
vthlyckt haffuer effter Frende dem
betalladt haffuer.

Samma dagh kom för retta lendtzman
nen Måns i Remnehyltan och sigh bekla
gade at wälb: Erich Månson haffuer qwar
sat hans bohaagh för Elgzborgzlösen, och
wiste sigh icke haffua så stoor räst som
de kraffde.
Och för den skull här i retten fram
lade Per Erichsons sidsta giffna rest
lengdh lydandes på 71 1/4 dlr dateratt i
Kånna den 20 Julij 1620. Sedan
81r Sedan finnes denna effterskreffne leff
reringh. Per Erichson 10 ½ dlr der opå hans qwittens
dat Rysby, den 9 Nouemb: 1620. Noch wälb: Erich
Månson peningar - 10 dlr der Erich Månsons
qwittens dat Liungby den 13 Martij 1621. Noch
leffrerat Per Benchtson 44 dlr 2 ½ marker der oppå
Per Benchtsons qwittens, dat i Wexiö den 27
Februarij 1622. Summa lefrerat 65 dlr 4 öre.
Så rester peningar - 64 dlr 4 öre.

Wälbördigh Nils Päderson Sölfuersperre clan
drar en gård i Rydh som wälb: Anders Grijp
innehaffuer.

Item clandrade wälb: Oloff Stråle it cro
netorp, Ernhult liggiandes på Tesås skogar,
och berettar at det tilförrene haffuer legatt
vnder frelset, och finnes infördt vth 1604 åhrs
jordebook.

Samma dagh kom för retta en löskåna
Ingridt Påffualsdotter i Eka och bleff aff
befalningzmannen clagat, at hon skulle
haffua 2 gånger warit haffuandes och i otidh
skildt sigh ifrån fosteren och dem förgiordtt
81v lagdt i löön och på mordh, hwilken sak bleff ta
gen till förhöör och noga ransakningh, så bekienner
för:de Ingridt at en benembdt Mattis Bondason
i Liungby hwilken henne troloffuat haffuer
widh pas 5 åhr sedan, belägrat henne, och aff
lat barn medh henne, hwilken hon på tre we
ker när war framgången, och säger at hon löffte
på it bryggekaar, och sedan gick i 3 eller 4
dagar medh fosteret, och när hon skulle föda
gick hon i fägården i et vterhuus, der födde
hon barnet, och hon lade barnet på mordh vthij
en steenmuur, insuöpt vthij et gammaltt
kläde der öffuer en näffuer, der thett
haffuer legat i 4 åhr, och ähr nu vptagit, och
huffuodtskallen medh något aff benen hit
till retten medh it kläde fördt. Item bekien
ner och för:de Ingerd Påffuelsdotter at hon
haffuer låtit sigh belägra aff en annor
drängh Nils Faiason det och Nils bekienner
och afladt barn medh henne, det hon bekienner
hade lijff i moderlijffuet, det hon sålunda
82r förgiorde, at hon lade sigh medh magan öffuer
en karbrädh, och der dödade barnet och gienast
födde barnet, och gienast vpbrände, och bekien
ner at det första barnet war it piltabarn
och det andra it pigebarn, och effter för:de In
gierdes giorde och bekiende gierningh, bleff
hon effter det 2 Cap. i Högh: Balk: dömbdtt
ifrån lijffuet. Bleff hon och tilfrågat, om
någon hade warit i råd medh henne antingen
de som henne belägrat haffua eller andre
der till hon swarade jaa. Och Nils Faiason
vthfäste för lönskeläger peningar - 3 dlr
  cronan 2 dlr
  häradet 2 marker
  häredtzhöfd 2 marker

Noch Måns Jonson för lönskeläger peningar - 3 dlr.
  cronan 2 dlr
  häradet 2 marker
  häredtzhöfd 2 marker


Ordningen på gierden 1620 på hwar gårdh
löper peningar 7 dlr 13 öre 6 3/5 [..].
Matalagdtz gierden, - 1 dlr 6 öre
82v Jönekiöpingz bruk Calmar hiälpen, krutbruk
på hwar gårdh peningar - 5 dlr 15 öre för
vthskriffningz gierden 11 öre. Summa 14 dlr 2 öre 6 3/5 [..]
Och befunnes at lendtzmannen Mattis
i Håå, hade vpburet aff hwar gårdh peningar
12 öre öffuer ordningen 18 [..] hwilke döm
des tilbakas igen.
Vthij Traheridtz sochn öffuer vpb:t 17 öre vtij
Anderstadh geldh öffuer - 18 öre 18 [..].

Bekiennes jagh Nils Eskilson vthij
häredtzhöfdinge stadh sittiandes i Synner
bo häradt, och witterligit giör medh detta
mit ypna breff, at åhren effter Gudtz
bördh 1622 den 19 Septemb: war iagh sampt
medh häredtz nembdh kallat på en syn
aff en skattabonde Mattis i Mårarp, opå nå
gre ägor som stodo i clander emillan honom
och edle wälb: Jöns Jöranson Lilliesper
re, till Fylleskogh. Och effter saa
kenes noga proff och parternas egen be
83r bekiennelse, hende sigh för mongh åhr tilba
kas, och för en wälb:te Jöns Jöranson hade nå
got hemwall eller full fångh på
Rhon, då hade frelsesbonden Jöns i Rhon
sigh till lägenheet tilbyt ett engastycke
som skattabonden aff almenningh strax
widh Rhon, inhegnadt hade, och der oppå hafft
possesion och häffdh, och igen giffuit skat
tebonden en annor kiärengh benembdt Sue
kan, hwilken och lågh skattabonden lägligen,
samma byte stodh en tidh oklandrat in till wälb:
Jöns Jöranson fick Rhon till laglig pos
sesion, då wille han inthet bestå bytett, vtan
förmente, at både engarna hörde Rhons gård
till, och sålunda kiende engen i någre åhr
ifrån skattabonden, der aff förordsakades
at skattabonden haffuer clagat sigh till
syn, och skierskodan, begiärandes at han 
måtte komma till sin gamble ägendom igen.
Och när nembden framkommo hade edle
83v wälbördigh Jöns Jöranson giordt medh
skattabonden en wänligh förlijkningh
och bekräfftat det gambla bytett, och
aff en godh willia giffuit Mattis i Må
rarp Söken igen, hwilken effter denne
dagen skall lyda och ligga till skatta
gården i Mårarp, oclandrat till e
werdeligh ägor, der oppå wälb:te Jöns Jöranson
vthgaff, i alles wåres närwaro hand
streckningh vthloffuandes at han eller hans
arfwingar denne förklijkningh aldrigh clandra
elle qwällia skulle vthan det skulle wara en
förlickt och afftaladt sak. Bleff och affsagdt
at dee i Rhon skulle behålla den gambla hagen
och här effter inthet intaga syndan gerdett,
effter denne dagen, icke heller qwällia eller
clandra det Mattis nu innehaffuer.

Anno 1622 den 10 och 11 Decemb:
stodh laga ting i Sunnerbo häradtt,
vthij Ösiö, närwarandes stådhallaren
84r på Cronebergh och öffuer dess län, edle
wälborne Erich Jöranson till Näs och Her
sätter, noch edle wälb: Jöns Jöranson till
Fylleskogh, Truls Kåse till Öijhult, befal
ningzmannen, ehrligh och förståndigh
Päder Oloffzon. Item Gudmund Gudmun
som sampt häredtz nämbdh.

Nemden  
Måns Båtelson Bencht i Tomaridt
Jöns i Rydh Nils i Kylhult
Anders i Berghem Päder i Eka
Ebbe i Hiulsnäs Anders i Bråna
Gisell i Tranhult Oloff i Holegården
Lars i Bråddalt Peder Benchtson


Kommo för retta bönderne i bonderne i Ang
elstadh sochn, beklagandes at fogden Gudmund
Gudmunson, hade tagit aff huar fulsitten gårdh
för lantogzgierden och natläges gierden p.
Anno 1620 peningar - 9 ½ dlr.
84v Ordningen på lantogz 1620
peningar - 7 dlr 14 öre 9 3/5 [..]
Ordningen på natlägers gerden 1620
peningar - 1 dlr 7 öre 5 ½ [..]
Summa 8 dlr 21 ½ öre.
Vthskriffningzgierden - 11 öre
Bygningz peningar - 14 ½ marker
Krutbruket - 7 marker 3 öre
Löper på en heell gård alla owissa perseglar
p. 1620 - 14 dlr 3 öre 9 3/5 [..]
Oppå lantogszgierden och natlägesgerden
gierden haffuer Gudmund Gudmunson
vpburet öffuer ordningen peningar - 26 ½ öre
haffuer Gudmund affdragit på huar
gårdh för Pole peningar - 4 öre for hwar
gårdh, Så rester en nu som Gudmund
haffuer öffuer ordningen peningar - 22 ½ dlr
85r Noch haffua bönderna vthloffwat skriffwa
ren Anders Månson en skieppa haffra aff
hwar gårdh, thet the bestå willia löper pe
ningar - 4 öre. Så bhör Gudmund betalla
hwar fulsitten gårdh peningar - 18 ½ öre.
Det dömbdes Gudmund till at betalla thet
han och vthloffwade.

Per i Eka framkallades för Liungby
Kånna och Tutaridtz sochner, der han lendtz
man warit haffuer, då bewiste Gudmund
Gudmunson at han hade recknat medh
lendtzmannen effter H.K.M.tz ordningh
derföre bhör lendtzmannen swara almogen
om han mher vpburit haffuer en honom bhör,
men bönderne i förbenembde sochner hade
inthet at beswära sigh emot lendtzman
nen för:de Päder i Eka.

Hwadh anlongande Traheridtz sochn,
så bewistes sålunda, at bönderne sielfua
85v handlade medh en sin sochnaman Nils i
Alanskiöp, at han skulle draga till Wäster
wijk, och leffrera denne effterskreff
ne perseglar, spannamåll, foderkorn,
kiöt, fläsk, smör och loffuade honom
för för:de perseglar aff huar gårdh pä
ningar - 7 dlr och de andre perseglar
ne skola bönderne sielfue swara till,
hwilket sigh belöper i peningar på huar
gårdh peningar - 11 marker 2 öre der opå haffuer
fogden bekommit 8 ½ marker så rester en nu på
hwar gårdh peningar - 22 öre. Derföre
bleff affdömbdt, at sochnen skulle suara
Gudmund till för:de 22 öre och sedan sökia ska
deståndh hos Nils i Alenskiöp till wida
re rettegångh, och tå skall dömmas i saken
om de måge rygga deras ordh.

Bleff ransakat i Åttingen om Gudmund
Gudmundsons opbördh då bekiende lendtz
86r lendtzmanen, Peder Carlson at Gudmund
haffuer recknadt medh dem ret, och der
mher är vpburit och någor clagar, då sko
la lendtz och fierdingzmen der till swara
och inthet fogden.

Samma dagh bekiende och lendtzmannen
Mattis i Lunden i Rysby geldh, at Gudmundh
Gudmunson hade ret recknadt med honom.
och der han hade mer vpburit aff almogen än
det borde, haffuer han giffuit bönderne igen,
så at dee haffua inthet at klaga.

Sammaledes ähr clart giordt i Piäteridtz
sochn, och de haffua inthet vthlagdt öffuer
ordningen.

Sammaledes bleff och ransakat om Hallaridtz,
så bewistes at de sielfwa haffua giordtt
clart för gierden, och Gudmnd haff
wer inthet hafft medh dem bestella, och in
thet opburit, mer en dem borde vthlegga

Belongande Markaridtz sochn, bekiende
86v lendtzmannen Brodder i Markaridtt,
att fogden Gudmund Gudmunson inthet
öffuer ordningen pålagdt, eller vpburit
haffuer, vthan der ähr clart.

Belongande Hynneridtz sochn, de haff
wa inthet att claga.

Belongande Hampneda sochn beuistes
at fogden hade giordt clart medh dem om
vpborden.

Belongande Odensiö, Wråå och Linhultz
sochner ähr clart giordt, och inthet öffuer
vpburit, öffuer ordningen.

Belongande Anderstadh, Torpa och Nötia
sochner, bekiende lendtzmannen Fren
de i Hallarp at han ähr skyldigh till at
swara almogen, till det som öffuer ordningen
vpburit war, dy fogden bewiste at han ha
de recknat medh lendtzmannen effter
konungens ordningh.

1/4 aff Tommaridt - 1
½ Toffta - 1
1/15 aff Grensholma - 1
1/4 aff Söndre gården Ifla - 2
½ Ifla Östre gårdh - 2
87r Kom för retta Per Benchtson i Äplanäs
och framlade i retten en witnesskrifft, vnder
en hoop danemens bomerke nemligan Jacob
Börgeson i Hestorp Jöns Nilson i Hylte
Swen Nilson ibidem Hindrich Nilson i Kär
inge Gudmund i Äpplenääs, bomerke be
kräfftat, hwilke och serdeles giorde deras
salighetz eedh, at Jöran Christopherson
skielte wälb. Jöns Jöranson sägandes
han will bewisa honom at han haffuer för
snillat ifrån Måns Bengtson i Epplanäs,
vthij Elgzborgzlösen, som han honom leffre
rat haffuer mer en tryhundrede dlr som med
honom aldrigh bleffuo i reckningen aff
dragne, eij heller qwitterade. Daterat
1622 den 5 Octob: Då bleff Jöran Chri
sopherson tilfrågat om han wille wara
sin ord stadigh, så protesterade han i förston
ne emot Per Benchtson inlago, men sedan
87v witnen suoret hade, bekiende Jöran at
han sådan ord haffuer falla låtitt, och för
skiöt sigh till retten at sådant taall til
förrene på it sat tingh vthij öffuerstens
wälb: Bencht Kafles och häredtzhöffding
ens wälb: Anders Grips närwaro, re
peterat bleff, men samma tidh bleff in
thet effter frågat huru stoor Måns Bencht
sons rest war, men till it retwist wit
nesbördh framlade wälb: Jöns Jöranson
wälb: Steen Clasons förseglade skrifft
der med han bewiste at Sten Clason och
Jesper Jönson hade vthrecknadt S. Måns
Benchtsons räst. Dat Anderstadh den 16
Nouemb: 1620. Summa 330 dlr rest.
Her emot protesterade S. Måns Bencht
sons bröder Per Benchtson och Jon Bencht
son, säiandes samma 330 dlr aldrigh wara
qwitterade, der näst sade en stoor summa
peningar wara leffrerade i Jönekiöpingh
88r för S. Måns Benchtson, det Per Anderson
witnat haffuer i Åby, och qwitterades Per
Skrifuare i Benastadh, och qwittensen bort
kommo. Noch säges at S. Mans Benchtson
hade leffrerat et hundrede 11 dlr i Åby som
inthet qwitterades, här på bör dem föra beuijss
Item berettade och Jöran Christopherson
at på första terminenm vthgingo i Elgzborgz
lösen peningar idell rigz dlr, då tiluegla
de wälb: Jöns Jöranson sigh aff vpbörden en
hop rigz dlr str - 6 marker och sedan när cronan
trengde, och peningar skulle leffreras i Halm
stadh vthgaff han samma peningar och rigz dlr
för 7 marker str.
Sedan beskyllade Jöran Christopherson at
wälb: Jöns Jöranson hade 2 gånger tagitt
peningar för en termin, hwilket skulle
haffua skiet i Norwidinge häradt, i
Bergz geldh, och förmente sigh kunna så
witna hos lendtzmannen Mattis i Winninge
88v Item haffuer och Jöran här för retten sagdt
effter en tiggeqwinna, i Wilstad sochn i
Wesboo häradt, at Jöns Jöranson togh henne
ifrån en koo, derföre skulle den qwinnan
bidia ondt och illa för honom i alla sina liffz
dagar. Nu bleff Jöran pålagdt i går att
han skulle förskaffa sigh witne och bewis
ningh på sina skielordh. Då inlade Jöran en
supplication, bidiandes om nåder, och icke om
retten, bekiennandes at han sådan ordh i
druckesmåll och obetencht modh sagdt hade.
Men effter wälb: Jöns Jöranson stodh
flux på sin ret, protesterandes at Jöran
endteligen skulle bewijsa det han sagdt
hade, eller bliffua en liugare, och på det
at Jöran icke skulle haffua sigh besuära
at retten honom för hastigdt skulle öffuer
falla, bleff honom tillatit dilation till wi
dare rettegångh at procedera medh wälb:
Jöns Jöranson och framföra witnesbördh
89r och bewisa thet han sagdt haffuer, då swara
de Jöran at han ingen witne wille eller
kunde framföra, vthan nu bekiende at han
inthet wiste medh wälb: Jöns Jöranson
vthij Elgzborgslösens vpbördh och vthgifft
till det ringeste som kunde lända konungh
M.tz till [..], riket till skada, eller
honom till otroheet, och der hoos offenteligen
bekiende, at han intet wiste medh Jöns Jö
ranson än det ehrliget och got ähr.
Tridie och fierde gången bleff Jöran til
frågat om han något wiste medh wälb:
Jöns Jöranson i en måtto eller annor, det
hans heder eller ähro wihkommo, at han det
bekienna wille och vthsäga.

Kom för retta Harall i Kiölshult, ful
myndigh på Jöns wegnar i Eloffzkiöp,
Item på Benchtes wegnar i Eloffzkiöp.
noch på Månses wegnar i Kopperbygdh och
89v tingskiötte Jöns i Brokhult, en tridingh aff
Brokhult, och haffuer derföre vpburit, N.
Jon i Eloffzkiöp 56 skiepper iordh i Eloffz
köp, för de 5 skieppeland han åtte i Brok
hult. Item Jon i Brokhult - 12 dlr för
han skulle vplåta sin broder Jöns at kiö
pa tridingen. Benchta i Eloffzkiöp för
sin arfpart i Brokhult peningar - 43 dlr
Måns i Kopperbygdh för tuedelen aff
sin arfpart peningar - 83 dlr så at Jöns
i Brokhult med arf och kiöp äger en tre
dingh aff Brokhulta gårdh. Karin And. d.
Item war och Harall i Kiölshult fulmech
tigh på Månses wegnar i Kopperbygdh,
noch på sins hustrus Gunnill, och ting
skiötte Jonte i Brokhult alle deras förb.te
arfueloter i Brokhult och haffua derfö
re vpburet Måns i Kopperbygdh p: 23 dlr
Harall i Kiölshult på sins hustrus Gun
90r Gunnilles wegnar för en half fieringh
peningar - 57 dlr. Item haffuer för:de
Jonte sin arfpart i samma gårdh, så at
han med arff ochkiöp äger tuädelen och aller
Brokhult gårdh. Ingeborgh Nils dotter

1/4 Jempnalt i Giöteridtz sochn - 1
1/3 aff Biorstorp - 1

Kommo för retta någre knechtar i Hal
laridtz sochn, och sigh beklagade at lendtz
mannen Erich i Lindefelle haffuer låtitt
panta en hoop knechtaqwinner i deras mens
frånwaro, och bewistes at knechtarnes
lutnat Jon Börgeson samma rest tilförrene
vthpantat hade, derföre bleff så affdömbdt,
at om lendtzmannen kan bewijsa, dett
fogden Gudmund Gudmunson, hade befallat
honom at panta vth peningarna, och dem vp
buret, då skall fogden betalla huar och
icke, då skall lendtzmannen betalla.
90v Samma dagh kom för retta Gudmund
Gudmundson fordum fogde här i häradtt,
hwilken här haffuer plägat hwariom
och enom lagh och ret och giordt häradett
tilfyllest, för alt det de hade honom tiltala
och giorde medh hwariom och enom lendtz,
fierdingzmen och gierdamen en retwijs
reckningh, aldeles effter H.K.M.tz ord
ning, den han här i retten presenterat haff
wer och icke något öffuer vrdningen pålagdt
eller vpburet. Derföre haffuer och hä
redtz nembdh, prästerskapet lendtz fier
dingzmen och gierdamen, sampt menige
almoge giffuit Gudmundh Gudmunson
et got nampn, ehrligit skotzmååll, och
försegladt häredtz bewijs, der medh be
wisandes at de inthet hade honom beskylla
annat en ehrligit och godtt
91r
Samma dagh kom för retta Wälb: Mel-
ker Axelson, till Biernhult, och på sins dotters
Wälb: Anna Melcher dotters wegnar
framlade någre Skotzmålsbreff, som
han haffuer tagit på sins dotters weg-
nar på Giötteridtz Sochnastempna dat
den 14 Aprilis 1622 aff här Päder
i Huitaridt her Päder i Hallaridt her
Jon i Markaridt her Eskell i Traheridt
försegladt och vnderskriffuit.

Samma dagh kom för retta Ebbe i
Hiulsnäs fulmyndigh på Båtell Päders
ons wegnar i Håå, Per Torsons fulmyn
digh på Nils Pädersons wegnar i Romborne
denne tingskiötte Nils Suenson i Beckaridt
och hans söster Benchta, Nils Benchtson 
i Hellerne 1/8 aff heela Beckaridtz gårdh,
och derföre vpburet tilhopa peningar 60 dlr


91v medh den jordh der ligger i Hampneda
som aff ålder haffuer legat till Beckaridt
sampt Horsya engar. Magnill Päders doter

Kom för retta Jöns Nilson i Hallaböke i Swerige
och gaff tilkienna, at han war dragen vthij
Danmark, at kräffia en skieppa rogh,
kom så till Per Nilson i Wisletoffta, badh
han honom gå in, sägandes, Mattis i Ragnilt
som ähr digh skyldig rogh sk: sitter här inne
iagh will giffua tigh et stoop öll, då begynte
en annor dansk bonde Jöns i Heslelycke, ka
stade på honom, så at han inthet kunne wara
i fridh i stugan, gick så vth, då togo dee ifrån
honom hat och bösse, hatten höggo de 17 hooll och
skramer på, och bössan röffuade de iffrån ho
nom, sedan vpfylte secken med hästatrech och
lade på hästen, sendades det ådt Suerige, men
hatten bleff hengdh på en staaka alle man till
stort spot. Lasse i Rijsa en frelsesdrengh, vth
feste för lönskeläger - 3 dlr
  husbonden 2 dlr
  häradet 2 marker
  häredtzhöfd 2 marker
92r Desz till ytermera vitnesbördh at så å
tinge afdömdt är, efter som föreskrefuit, vit
ner Nilsz Eskelszon med egen vnderskrefuenn
hand och signet, sampt häradz insegell.

medh egen handh



Nilsz Eskelszon [..]
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 282 / sid 2 (AID: v49314.b282.s2, NAD: SE/VALA/0382503)