| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 7 / sid 4 (AID: v49314.b7.s4, NAD: SE/VALA/0382503) |
3v
såg at hestenn war wtkommen, lop han medh hast ifrån
bordet och effter honom, och kom annor gång inridan
des i stugan medh dragne werian i handen, och euen
som tilförenne, redh af och an emellan benckerna,
och widh han så redh stodh hans tienare framme widh
bordet, hållandes handen på bordet, till honom
hög Erick Larszon, och afhög alla senerna wthan
till på handen, så at alla fingrarna föllo lamma
wthj handen, och werian i thu stöcker, sedan huadh
öll han fick wtslog han på golfuett, hållandes
så fort wthj hele tre thimar. Der nest steg
han af hästen, och satte sig åter hosz bondan i hög
säthet, tog honom öfuer skegget spottandes honom
i ansichtet, och sade till sina tienare, håller he
sterna ferdige wthan för dören, så at wij kunne
komma wår kosz, när iag hafuer ödt then skielm
men. Då sade Jahanszes hustru, för:de
Märit Bengtz dötter, till sin man, kiere
man går ifrån honom wt, eller han giör af medh
eder, dy han hade then halfue werian i handen dragen
och tå steg Jahans wp öfuer bordet, och flydde
wthj sins gårdmans Birge Perszons häradz schrifuarens
stuga. Och hustrun för:de Märit beretter, at han
badh sine tienare bryta brödh i öll, och settia för
hundarna, der af han fyra stöcker hade, och sade
bordet och effter honom, och kom annor gång inridan
des i stugan medh dragne werian i handen, och euen
som tilförenne, redh af och an emellan benckerna,
och widh han så redh stodh hans tienare framme widh
bordet, hållandes handen på bordet, till honom
hög Erick Larszon, och afhög alla senerna wthan
till på handen, så at alla fingrarna föllo lamma
wthj handen, och werian i thu stöcker, sedan huadh
öll han fick wtslog han på golfuett, hållandes
så fort wthj hele tre thimar. Der nest steg
han af hästen, och satte sig åter hosz bondan i hög
säthet, tog honom öfuer skegget spottandes honom
i ansichtet, och sade till sina tienare, håller he
sterna ferdige wthan för dören, så at wij kunne
komma wår kosz, när iag hafuer ödt then skielm
men. Då sade Jahanszes hustru, för:de
Märit Bengtz dötter, till sin man, kiere
man går ifrån honom wt, eller han giör af medh
eder, dy han hade then halfue werian i handen dragen
och tå steg Jahans wp öfuer bordet, och flydde
wthj sins gårdmans Birge Perszons häradz schrifuarens
stuga. Och hustrun för:de Märit beretter, at han
badh sine tienare bryta brödh i öll, och settia för
hundarna, der af han fyra stöcker hade, och sade
4r
hafuer iag icke lärt tig, at du schallt öda ifrån
bondan. När bonden för:de Jahans war wttkommen, låg hustrun
i sängen, och sade till mannen, iag weet well at iag
hafuer ingen mher fridh hosz honom än i, iag will gå
medh eder. Då sade mannen ligh stilla, går tig nå
gon nödh opå, så kant tu well komma wtht, sedan
begynte Erik Larszonn at wpmana hustrun till at
dricka, och när hun strax med gode icke wille wpstå,
gick han till sängen, tog åhylsteret af henne, kastan
des bort emodt dören, och widh hon än låg och wen
de ryggen emodt gålfuet, tog han wthj särken, så
at sömmen emellan niderdelen och wplöthen gick sönder
och wpsprack. Sedan när hon icke wille dricka, tog
han bytesskålen, wtslog ölet öfuer ansichtet på
hustrun, och i sängen, då satte hustrun sig wp och
begynte gråta, seijandes Gudh nåde osz fattige bönder,
at wij för skat och schuld, icke skulle niuta husz och
hemfridh, och sade till Erick Larszon ret så wäldig
som du står, så schalt tu möta mig i morgon hosz the
welborne herrer widh grändzen. Tå suarade
Erick Larszon och sade, the welborne herrer hafua an
nat at achta, än thin hore mundh, och badh henne wp at
dricka medh sig, när hon nekade, sade Erik Larszon wilt
tu icke dricka medh mig, så skall iag ligga hosz tig, och
lade sig nidh i sängen hosz henne, och hustrun språng
bondan. När bonden för:de Jahans war wttkommen, låg hustrun
i sängen, och sade till mannen, iag weet well at iag
hafuer ingen mher fridh hosz honom än i, iag will gå
medh eder. Då sade mannen ligh stilla, går tig nå
gon nödh opå, så kant tu well komma wtht, sedan
begynte Erik Larszonn at wpmana hustrun till at
dricka, och när hun strax med gode icke wille wpstå,
gick han till sängen, tog åhylsteret af henne, kastan
des bort emodt dören, och widh hon än låg och wen
de ryggen emodt gålfuet, tog han wthj särken, så
at sömmen emellan niderdelen och wplöthen gick sönder
och wpsprack. Sedan när hon icke wille dricka, tog
han bytesskålen, wtslog ölet öfuer ansichtet på
hustrun, och i sängen, då satte hustrun sig wp och
begynte gråta, seijandes Gudh nåde osz fattige bönder,
at wij för skat och schuld, icke skulle niuta husz och
hemfridh, och sade till Erick Larszon ret så wäldig
som du står, så schalt tu möta mig i morgon hosz the
welborne herrer widh grändzen. Tå suarade
Erick Larszon och sade, the welborne herrer hafua an
nat at achta, än thin hore mundh, och badh henne wp at
dricka medh sig, när hon nekade, sade Erik Larszon wilt
tu icke dricka medh mig, så skall iag ligga hosz tig, och
lade sig nidh i sängen hosz henne, och hustrun språng
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 7 / sid 4 (AID: v49314.b7.s4, NAD: SE/VALA/0382503) |