| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 49 / sid 45 (AID: v49314.b49.s45, NAD: SE/VALA/0382503) |
44v
henne bundet medh gislasnerten, och henne
medh månge snöpelige ordh och ådthäfuer ganska
illa enn nat wtöfuer i deras druckenskap
öfuerfallet, der till welbe:te her Anders
fögo nekar, whtan menar sig ther till hafua
skeell och orsack, och suarer her Anders
her till sålunda, at han och för:de diekne
wåro wthj kållatz, och för:de Ingefredh war
der kokerska. När gestebudet war i thett
nembste endat, tog her Anders liudh, aff ge
stebudzfolket, och begärade, at the effter enn
gammall plägsed wille gifua kåcken enn
ringa pening, för sit stora omack, deet och
gesterna effterkommo. När thet ähran
det war endat, gick her Anders wtht, och
något effter hon war inkommen, sade enn
part till honom, den quinnan du hafuer
liust före, hon är inthet så godh, som tu
henne elliest berymdt hafuer. Her An
ders suarade, huarföre icke, huad wete i
medh henne, då suarade några, hon pläga
koka ormar och paddor, och taga fiellet af
medh månge snöpelige ordh och ådthäfuer ganska
illa enn nat wtöfuer i deras druckenskap
öfuerfallet, der till welbe:te her Anders
fögo nekar, whtan menar sig ther till hafua
skeell och orsack, och suarer her Anders
her till sålunda, at han och för:de diekne
wåro wthj kållatz, och för:de Ingefredh war
der kokerska. När gestebudet war i thett
nembste endat, tog her Anders liudh, aff ge
stebudzfolket, och begärade, at the effter enn
gammall plägsed wille gifua kåcken enn
ringa pening, för sit stora omack, deet och
gesterna effterkommo. När thet ähran
det war endat, gick her Anders wtht, och
något effter hon war inkommen, sade enn
part till honom, den quinnan du hafuer
liust före, hon är inthet så godh, som tu
henne elliest berymdt hafuer. Her An
ders suarade, huarföre icke, huad wete i
medh henne, då suarade några, hon pläga
koka ormar och paddor, och taga fiellet af
45r
| hönszafötter och siuda, Ithem stöö af hester, och mher sådant slempt ting. När sådant snack war för her Anders berettat, blef han gan ska illa tilpasz, och gick medh hast wtht, wpkastandes och blef derföre möckit förtörnat, tagandes orsak af thet som berettat war, at tala Ingefredh till. Och her Anders och diecknen rådslogo huru the best skulle få orsak at tala Ingefredh till, och när the kommo in till bordett igen, sade diecknen wthj gemen, nu skola wij weta huilket trolbackan är, och tog några perzeglar på bordet, och lät som han ther till wille bruka, tå sade her Anders neij icke i afftonn, thet samma sade och the andre gesternna. Men när her Anders war kommen i sin sängestuga, kallade han Ingefredh wp till sig, och frågade henne om hon hade stegkt ormar, eller kokat annat obequemliget? Då bekiende Ingefredh at hon plägar steka or mar, taga hestastöö, och fiellet af hönszafötter, och brenna till puluer, och bruka för siuka quin nor. |
| Ithem beskyller och her Anders för:de Ingefredh för troldom, och säger at hon kom en gångh till |
1. |
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 49 / sid 45 (AID: v49314.b49.s45, NAD: SE/VALA/0382503) |